Tony Mårtensson om åren i KHL – och firandet efter titeln: ”Ryssar kan det här med att fira”

Efter fem år i SKA St. Petersburg, som avslutades med en Gagarin Cup-titel, är Tony Mårtenssons framgångsrika ryska äventyr över. Nu väntar en karriär i schweiziska Lugano.
– Att få avsluta på det här sättet i en klubb som aldrig vunnit tidigare är stort, säger den nyblivne mästaren till hockeysverige.se.

SIGTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Tony Mårtensson har vunnit Gagarin Cup två gånger, vilket han är ensam svensk om att ha gjort. Den första gången var säsongen 2008/09 med Ak Bars Kazan och den andra var med SKA St. Petersburg förra säsongen.
– Det är svårt att jämföra titlarna, men det är klart är den senaste då jag varit i St. Petersburg under fem säsonger och då få avsluta på det här sättet i en klubb som aldrig vunnit tidigare, klart att det blir extra stort, säger Tony Mårtensson när hockeysverige.se träffar honom i Sigtuna inte långt från Märsta där han är uppväxt.

Mårtensson flyttade första gången till KHL 2008. Då var klubbadressen Ak Bars Kazan. Där blev han bara kvar en säsong, men efter en säsong i Linköping flyttade han till SKA St. Petersburg.
– Jag har haft fem kanonsäsonger där. Det är en fantastisk stad och en jättebra organisation. Vi har alltid haft ett grymt bra lag på pappret och spelarna som varit där, jag skulle säga att många av dom är världsstjärnor.
– För min egen del har det gått lite upp och ner. I början fick jag spela mycket powerplay och i den positionen som jag var van vid då jag kom från elitserien. Jag gjorde såklart mer poäng då, men efter åren som gått har jag blivit lite mer defensiv och poängskörden har minskat. Fortfarande har det ändå varit helt okej och plus/minus statistiken har varit riktigt bra.

Tony Mårtensson och Jimmie Ericsson vann Gagarin Cup tillsammans.

Säsongen 2014/15 slutade Tony Mårtensson på +25 och på 56 matcher i grundserien svarade han för tolv mål och totalt 32 poäng. I slutspelet svarade han för sex mål och totalt tio poäng på 22 matcher.
– Säsongen har fungerat bra. Jag började riktigt bra och gjorde mycket poäng. (Roman) Cervenka, jag och (Patrick) Thoresen spelade som tredjekedja och man får spela lite mindre då. Vi slutade på plus 25 som tredjekedja och det måste anses som bra.
– I slutspelet ändrade man om lite i kedjorna. Jag och Thoresen fick med oss Kovaltjuk i stället. Båda dom två hade grymma slutspel och själv gjorde jag nio eller tio poäng. Jag kände att jag var med och bidrog till vinsten och även i slutspelet var plus/minus statistiken helt okej (+10).

Har du känt att din roll förändrats i och med att du blivit äldre, varit med i laget länge samtidigt som du fått mer erfarenhet och rutin?
– Ja, det har den gjort. Framförallt har man lärt sig spela ett annat spel när man får spela med skickligare spelare än sig själv. Tränaren har använt mig mer som en defensiv spelare. Jag har fått spela mycket boxplay och i viktiga situationer i slutet av matcherna.
– Det handlar också om vilka spelare man får spela med. Nu har jag spelat med två väldigt duktiga offensiva spelare. Då blir det så att jag som center får ta hand lite mer om det defensiva ansvaret.

Patrick Thoresen.

Kedjan med Roman Cervenka, Patrick Thoresen och Tony Mårtensson svarade tillsammans för 105 poäng under grundserien och var kanske hela ligans starkaste tredjekedja.
– Cervenka och Thoresen är två världsspelare som gjort mycket poäng varje säsong nu på slutet. Nu var det andra säsongen som vi tre spelade ihop och vi tyckte att det gick jättebra. Sedan hade vi en förstakedja som inte fungerade speciellt bra. Då valde man att i slutet av säsongen göra lite förändringar och sätta in Cervenka där.
– Det här var när det var fem eller sex matcher kvar att grundserien. Vi fick (Viktor) Tikhonov i vår kedja under några matcher. Det fungerade inte riktigt heller och då flyttade man upp mig och Patrick till förstakedjan. Där fick vi spela med Kovalyjuk och det kändes som att det gjorde att det blev bättre för hela laget. Vi hittade en bättre kemi i all fyra kedjorna efter det.

Mårtensson och Bykov.

Det var när SKA låg under med 3-0 i semifinalserien mot CSKA Moskva som coachen Slava Bykov valde att göra förändringen med att sätta ihop Mårtensson och Thoresen med Kovalchuk.
– Det var efter det som vi vände och vann raka fyra matcher mot CSKA. Sedan vann vi finalen mot Kazan.
– Jag vet inte om det var just kedjebytena som gjorde att vi vann. Det lossnade i alla fall för Kovaltjuk och han och Thoresen gjorde många viktiga mål.

Hur var firandet efter finalsegern?
– Det var bra och ryssarna kan ju fira, säger Tony Mårtensson med ett leende och fortsätter:
– Det är speciellt när man vinner eftersom man kämpat ihop, i vårt fall, under flera år egentligen. Samtidigt blev det en enorm tomhet efteråt.
– Vi ska tillbaka den 23:e maj. Vi hade 14-15 spelare som skulle iväg med olika landslag. Vi firade lite med laget och fansen efter matchen, men nu då vi ska tillbaka blir det väl en parad och lite annat.

Får man våldsamt stora bonusar om man vinner Gagarin Cup?
– Vi hade bra bonusar, men det är någonting som redan innan står inskrivet i kontraktet. Det var inte alls dom summorna som det skrevs om i tidningarna här hemma. Det var löjligt att läsa eftersom det stod att vi skulle få närmare tio miljoner kronor per spelare.
– Många tidningar hade kopierat det från en rysk journalist som hade hittat på allting. Den här journalisten blev avstängd från finalspelet. Han påstod sig ha bevis för att vi skulle få så här mycket bara vi gick till final, vilket givetvis inte alls stämde.

Du har inte sett dom här tio miljonerna ännu antar jag?
– (Skratt) Nej, dom har jag inte sett till.

Skiljer det sig mycket mot hur mycket det egentligen var?
– Ja, det är jättestor skillnad. Visst fick vi en bra bonus, men det var absolut inte dom summorna.

Linus Klasen

Nu väljer Tony Mårtensson, trots förslag om förlängning av sitt kontrakt med SKA, att lämna klubben och flytta till Lugano och spel i NLA.
– När jag bestämde mig för att det här skulle bli sista året i SKA så kollade agenten upp olika alternativ. När sedan Peter Andersson (coach i Lugano) hörde av sig och undrade om jag var intresserad så blev det ett lätt val.
– Jag kollade lite med ”Freddan” Pettersson och Linus Klasen. Båda två trivs jättebra där nere. Det är ett klassiskt lag med en bra organisation och det spelas en häftig hockey där.
– Jag har gjort sju säsonger i elitserien och jag var inte så sugen på att komma hem och spela ännu. Nu när man blivit några år äldre och kanske inte har så många år kvar som hockeyspelare så kändes det som att jag ville testa det här.

Hur tajt är du med Fredrik Pettersson och Linus Klasen sedan tidigare?
– ”Freddan” har jag spelat med, men vi är inte så tajta. Jag hoppas att dom båda blir mina
kedjekamrater nästa säsong.

Vilka förväntningar har du på spel i Lugano?
– Jag har skrivit på för ett plus ett år. Jag åker dit för att vinna och jag frågade Peter Andersson om vad Lugano vill som lag. Hans svar var att vi ska vinna och värva bra till nästa säsong.
– Har man varit med om att vinna så känner man att det är något häftigt som man vill vara med om igen.

Lugano har haft många svenska spelare i klubben genom åren och som har varit väldigt framgångsrika, känner du inte att det kommer bli en väldig press på dig som svensk?
– Jo, men så är det. Samtidigt är det svårt att få högre krav på sig än vad man fick i Ryssland. Jag spelade ändå där i en av klubbarna som har högst krav på sig.
– Klart att man måste prestera i Lugano också annars ryker du. Det är en del av jobbet. Men jag ser verkligen fram emot det här.

Du bor i Sigtuna utanför Stockholm, kommer du hem och avslutar i en Stockholmsklubb eller lockar det att avsluta karriären i Brynäs där du gjorde din elitseriedebut säsongen 2000/01?
– Det beror väl på om någon klubb vill ha mig då jag flyttar hem. Jag har haft tur med skador och tycker att jag håller en hög nivå fortfarande. Tycker jag fortfarande att det är kul och någon klubb vill ha mig så hoppas jag att spela mer än två säsonger till i alla fall, avslutar Tony Mårtensson.