Ratad i HockeyAllsvenskan – nu gör han succé i schweiziska storklubben

Han fick inte vara kvar i HPK. Kontraktet med Karlskoga bröts. Och på det led Victor Backman av en allvarlig sjukdom. Nu, några månader senare, gör den svenske doldisen succé i en europeisk storklubb. Här berättar 27-åringen om sin galna resa.
– Jag har alltid trott att jag skulle kunna göra det bra i bättre ligor än där jag spelat, säger Backman till hockeysverige.se.

– Vilket land, herregud! Det är sommar fram tills oktober, tills dess kunde man gå och bada i sjöarna och allt möjligt. Och nu har det snöat en vecka i sträck så man får vinterlandskapet också, och det gillar jag. Man får det bästa av båda världarna. Och naturen är helt ruskig alltså. Du kan åka en timme vart som helst så är det jättevacker natur, eller något häftigt att titta på.

Livet leker för Victor Backman. Den svenske doldisen spelar för en av Europas största klubbar, ZSC Lions, och gör succé. På sina elva första matcher i laget har han gjort tio poäng. Hur är det egentligen möjligt att en spelare som gör succé i en storklubb så sent som förra säsongen fick sitt kontrakt brutet med HPK i Finland efter nio matcher och sedan inte fick vara kvar i BIK Karlskoga i HockeyAllsvenskan?
”Det finns tyvärr ingen plats för Victor”, sade Karlskogas sportchef Thomas Fröberg så sent som i mars.

Victor Backman stod på ruta ett. Det var inte direkt så att kontraktsförslagen haglade över 27-åringen, som bara mäktade med tre poäng på 15 matcher i Hockeyallsvenskan. Knappt ett år är läget helt annorlunda. Nu berättar forwarden om mardrömssäsongen 2017/2018, där precis allt gick fel. Både på och utanför isen. En allvarlig blodsjukdom förstörde säsongen, och det som hände därefter kunde ha förstört hela livet.

”DE HITTADE INTE FELET”

Helvetet började när han, efter en stark säsong i norska ligan, fick chansen i en av Europas toppligor: den finska.
– Jag kom från en bra säsong i Norge och en hyfsad säsong i Danmark innan det. Jag fick vara lagkapten och känna på den rollen. Jag växte mycket av det och kände mig stabilare i grund och botten, och sen när jag hade gjort en bra säsong i Norge kände jag att det var dags att ta nästa steg. Jag sajnade i Finland och det började som jag ville. Det gick bra på försäsongen, jag gjorde många mål och fick mycket förtroende från tränaren. Sen skadade jag axeln i sista matchen innan säsongen började. När jag kom tillbaka studsade det inte rätt för mig och laget levererade inte heller.

Det Victor Backman inte visste då var att det bara var början på mardrömmen. Det skulle bli mycket värre.
– Sen blev jag allvarligt sjuk. De hittade inte felet och mitt i allt fick jag beskedet att klubben inte ville ha mig kvar eftersom läget var så osäkert. Där och då blev jag rädd eftersom läkarna inte kunde hitta vad felet var med mig. Jag började hosta blod och sådana saker. Ingen visste vad som var fel på mig…
– Där någonstans kände jag att ”jag skiter i det här. Jag måste hem och reda upp det”. Så jag åkte hem till Sverige och till sist fick jag svar på vad det var jag hade råkat ut för. Jag hade fått en blodinfektion och mykoplasma. Mykoplasman övergår ofta i lunginflammation och det var det som hände mig också.

Sjukdomen till trots, kan det ha varit det som hände efter sjukdomen börjat behandlas som var det allra farligaste.
– Jag fick stark antibiotika men tränade ändå och som jag fattat det i efterhand är det direkt livsfarligt. Det kan leda till hjärtfel och sådana saker, så jag har förstått hur allvarligt det var. Jag kände att jag inte heller ville vara kvar i Finland, även om det ju var klubbens beslut först.

IMMUNFÖRSVARET VAR FÖR SVAGT

Det som skulle bli nästa steg för Victor Backman slutade i stället med en kraschlandning. I november bröts kontraktet med HPK och en månad senare var han tillbaka i Hockeyallsvenskan, med BIK Karlskoga.
– Jag sajnade för tre år med BIK. Jag hade haft kontakt med dem innan jag skrev på för HPK. Jag hade haft mycket kontakt med Kristofer Näslund, som är i Frölunda nu, och sportchefen Torsten Yngvesson. Allting kändes jättebra. Jag hade en rehabperiod och en uppbyggnadsperiod innan jag var spelklar så det tog ett litet tag innan det började kännas bra. Men jag kunde börja spela igen – och så blev jag sjuk igen.

Sviterna av den tidigare sjukdomsperioden hade påverkat kroppens immunförsvar, som var bräcklig.
– Det var inte tillräckligt starkt. Det visade sig att jag hade spelat en tid med sjukdom också. Det är…det är väldigt svårt att hantera en sådan situation när man vill så mycket. Man vill liksom inte känna efter ordentligt.
– Jag fick en till infektion, men det var inte samma som innan utan en lindrigare. Då förklarade läkaren att det var klart. Det blir inget mer spel den här säsongen

”GENOMGICK TESTER HELA SOMMAREN”

Som om inte motgångarna redan varit tillräckliga drogs matten bort under fötterna en gång till. Den trygghet Victor Backman hade i att kontraktet med Karlskoga gällde två säsonger till försvann.
– Hela klubben startade om. Det kom en ny sportchef, Näslund fick kicken och sådana saker. Efter säsongen fick jag veta att jag inte var önskad. Då stod jag helt och hållet på noll…Nej, det var ingen rolig säsong, suckar den tidigare Frölundatalangen.

Hur mår du idag?
– Det är ingen fara nu. Jag genomgick tester hela sommaren och kroppen svarade bra. Jag har fortfarande kontakt med läkarna och så, men det är inga problem. Kroppen behövde väl ett par månader för att återställa sig. Sedan min senaste sjukdomsperiod har jag inte känt av någonting. Ska jag vara helt ärligt känns det nog till och med bättre nu än innan jag blev sjuk. Kroppen har väl laddat på depåerna.

”ALDRIG EN FRÅGA OM ATT SLUTA”

En 27-åring som, utifrån sett, fått sparken från ett lag i Finland och ett lag i den svenska andraligan under samma säsong är inte direkt den hetaste spelaren på marknaden. I mitten av juni lyckades han dock hitta en ny klubb – i den schweiziska andraligan. Flyttlasset gick till GC/Küsnacht.
– Allt gick ju åt skogen förra säsongen. Mitt kontrakt med BIK bröts och jag hade ingenting annat att luta mig tillbaka mot. Och framför allt visste jag ju inte själv var jag stod. Jag visste inte hur starkt kroppens immunförsvar var och jag fick ju genomgå de där testerna hela sommaren.
– Hur jag hamnade i Schweiz? Jag är bra kompis med Fredrik Pettersson och han har alltid snackat gott om landet. Vi kollade upp möjligheten och det visade sig att Zürich, där han spelar, hade en plats öppen i B-laget. Sen skötte förstås agenten resten av processen, men det var ”Freddan” som var ingången för mig.

Nu skulle han studsa tillbaka efter mardrömsåret och ta sig tillbaka, både fysiskt och mentalt.
– Det var aldrig en fråga om att sluta spela. Jag har alltid varit en hockeynörd och har alltid kämpat så otroligt hårt för att bli proffs, för att kunna spela hockey på heltid. Jag knöt näven och ville komma tillbaka och det blev som en extra glöd inombords för mig. Jag menar, att få beskedet att man inte var önskad i Karlskoga med två år kvar på kontraktet…det var ganska tufft att fejsa det beskedet.

FICK ERSÄTTA STJÄRNAN

Fredrik Pettersson.

Ny klubbadress blev alltså GC/Küsnacht som är farmarlag till ZSC Lions, en av Schweiz största klubbar. Ett lag med stjärnor som Fredrik Pettersson, Roman Cervenka, Robert Nilsson, OS-succén Maxim Noreau och NHL-veteranen Kevin Klein. I den schweiziska andraligan gjorde Backman omedelbar succé, och till sist kom beskedet han hade längtat efter. Han skulle få chansen i A-laget.
– Först fick jag chansen i CHL i två matcher. Då var det de matcherna jag fick höra att jag skulle spela. Sen skulle jag tillbaka till B-laget och fortsätta göra det bra där, som jag hade gjort innan.
– Sen ringde general managern helt plötsligt och sa att jag skulle vara på plats för att köra med A-laget. Han ringde mig en söndagskväll och måndag morgon var jag på plats med Zürich.
– Roman Cervenka har ju sjukdomsbesvär, så han var borta, och sen lämnade Drew (Shore). Så jag fick i princip ta hans plats.

Blir du kvar i A-laget resten av säsongen?
– Det har inte varit något sådant snack om att jag tillhör dem resten av säsongen utan jag kör på där tills de säger något annat. Jag försöker bara hjälpa laget och spela mitt spel. Och hittills verkar de ju nöjda, eftersom jag får fortsätta vara kvar.

NJUTER AV TILLVARON

Det är lätt att förstå varför. Succén var nämligen omedelbar. Victor Backman har spelat för A-laget, en av Schweiz största klubbar, och har på elva matcher fått ihop tio poäng.
– Mitt fokus inför säsongen var egentligen att göra det så bra jag kunde i B-laget. Jag ville vara en ledande spelare där och föregå med gott exempel eftersom vi bara har två importer i B-laget. Jag visste att jag skulle kunna få mycket inflytande.
– Men jag kollade uppåt också, såklart. Jag visste att det fanns en chans att få spela i A-laget, och det var mitt mål att få göra några matcher där. Men jag kom inte direkt till Schweiz och trodde att jag skulle få kliva upp där direkt, utan jag ville ta det ett steg i taget. Jag var inställd på att leverera i andraligan.

Victor Backmans nyckel till framgången under säsongen har varit att njuta av läget och att behålla fötterna på jorden.
– Jag är väldigt tacksam över att jag fått den här chansen och försöker verkligen göra det mesta av dem. Det handlar om att njuta av läget och hjälpa laget att vinna. När jag ringdes upp till A-laget var de tydliga med att det var det jag hade gjort i B-laget de ville ha här. Jag skulle inte ändra något bara för att jag kallades upp, utan jag skulle överföra samma typ av spel jag hade i andraligan upp till högstaligan.
– Samtidigt var det viktigt att inte komma in och tro att man är något bara för att man är utlänning och har gjort det bra där nere. Det är alltid speciellt att komma in i ett lag mitt i säsongen. Jag försökte vara smart i det sociala, och det har förstås hjälpt att vi haft ”Freddan” och Robert Nilsson i laget. Framför allt ”Freddan” har varit ett stort stöd för mig och vi kände ju, som sagt, varandra sedan tidigare.

FÅR LEGENDAREN SOM COACH

Men hur kan du förklara att du går från att inte vara önskvärd i HockeyAllsvenskan till att göra succé i en av Europas bästa liga?!
– Ska jag vara ärlig har jag inte tänkt så mycket på det där. Det var egentligen nu när du hörde av dig om en intervju som jag började fundera. ”Shit, det har hänt en del det senaste åren alltså”. Hade du frågat mig inför säsongen om jag hade tagit det här läget, att vi är i mitten av januari och jag hade spelat elva matcher i NLA och gjort något form av avtryck…ja, då är det klart att jag hade köpt det läget med en gång, skrattar succéspelaren.
– Men är det något jag lärt mig så är det att det kan gå fort i den här sporten. Och ärligt talat är det inte så stor skillnad på en kille i Hockeyallsvenskan och en kille i NLA. Det handlar mycket om att tro på sig själv i alla lägen, och inte börja tvivla och fundera ”Är jag verkligen tillräckligt bra?”. Just tron på mig själv har jag alltid haft. Jag har alltid trott att jag skulle kunna göra det bra i bättre ligor än där jag spelat. Det handlar om att lägga tegelstenarna på varandra och bygga något.Sen handlar mycket om tillfälligheter också. Vem får du spela med? Får du chansen? Kommer du in i ett bra läge?

I går kom också beskedet att tabellfyran Zürich, efter en något rörig säsong, sparkar tränaren Serge Aubin och plockar in legendaren Arno del Curto.
– Jag har inte så bra koll på honom egentligen, men jag har förstått att han är någon form av demontränare. Han hade 22 år i Davos innan han fick lämna där…Men min situation har inte ändrats så mycket, egentligen. Det gäller att prestera. Vi är fem importer och det bästa laget spelar alltid. Det gäller för oss att vara på topp, trigga varandra, vara professionella och stötta varandra.

JAGAS AV FLERA KLUBBAR

För ett drygt halvår sedan var Victor Backman iskall på marknaden, och fick börja om i schweiziska andraligan. Nu är han ett intressant namn för klubbar i både Schweiz och Sveriges högstaliga till kommande säsong.
– Jag försöker vara öppen där. Jag har ändå blivit några år äldre, och förhoppningsvis klokare, kring sådana där grejer. Egentligen tror jag att ligan här passar min spelstil bättre än andra ligor och jag trivs jättebra här. Jag har som mål att ta mig in i A-ligan permanent, såklart. Det är fortfarande mitt mål. Men jag stänger inga dörrar till varken SHL eller någon annan liga.

Hur ser intresset ut för dig?
– Jag och min agent Erik Wallström har diskuterat en del, vad som kan finnas. Och jag har fattat det som att de rör på sig lite, med intresse från lite varstans ifrån. Det är jag väldigt tacksam för. Förra året fanns det inte direkt jättemycket, men de valde att satsa på mig här och det är jag jättetacksam för.
– Det finns ganska mycket intresse från både Sverige och Schweiz nu, och det är smickrande. Men det viktigaste för mig är att jag får en roll där jag känner att jag kan vara mig själv och få spela mitt spel. Nu har jag fått någon sorts bekräftelse på att man ska tro på det man gör och inte ge upp.