Succétränarens bryderier: ”Finns en lockelse att prova på något ute i Europa”

Han har gjort succé under två år i Norge. Nu är frågan vad som händer med Fredrik Söderström. Stannar han i Norge eller testar han sina vingar någon annanstans?
– Tyskland, Schweiz och Österrike är länder med klubbar som har visat intresse, säger han till hockeysverige.se.

ULLVI/LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Trots att Fredrik Söderström faktiskt aldrig har coachat ett lag i SHL eller elitserien är han ganska omtalad. Givetvis bottnar det främst i hans kompetens som coach, men han är inte heller den som drar sig undan medier.

De senaste två säsongerna har han hållit till utanför vårt lands gränser. Närmare bestämt i Norge och staden Hamar. Där lotsade han Storhamar till guld förra säsongen och till final den här säsongen. Tiden i Norge har också tilltalat Söderström på ett mycket positivt sätt även om han idag inte vet i fall det blir Norge även nästa säsong.
– När jag valde Norge satt jag med väldigt öppna sinnen. Jag hade kommit till en punkt, mer på det personliga planet än det hockeymässiga, där jag hade jobbat, träffat och pratat med folk i en och samma miljö under en så lång tid. Att det sedan blev Norge är snarare en tillfällighet, berättar Fredrik Söderström under ett påskbesök hemma i Leksand.
– Det fanns några andra länder i den vevan som lät mer upphetsande är Norge och norsk hockey. Jag gick in med en ganska vanlig fördomsfull tro att norsk hockey inte skulle hålla en tillräckligt bra nivå. Men tiden där har både förändrat och förbättrat mig.

SVENSKARNAS SYN PÅ NORSK ISHOCKEY HAR FÖRÄNDRATS

Fredrik Söderström ser också att norsk hockey har växt jämfört med då flertalet svenskar passade på att varva ner sina karriärer i norska ligan.
– Det man sagt till mig är att för 25-30 år sedan flyttade spelarna till Norge för att runda av sina karriärer, lite smått börja titta på alla oljemiljonerna, kanske jobba lite vid sidan av och sedan skaffa sig ett vackert liv.
– Så är inte tankarna idag. Nu går man via Norge för att kanske hitta en väg vidare.

Hur blir du bemött som svensk tränare i Norge?
– Jag kan se det där på två sätt. Man ska komma ihåg att jag är en utlänning där, vilket jag själv glömmer ibland. Det kan förklara missförstånd och ibland uppfattas som att jag tar plats. Men det är för att jag använder mina svenska erfarenheter för att hjälpa, inte bara min klubb, utan även tycka och tänka kring norsk hockey. Det är med goda avsikter.
– Jag har fått höra många sköna storys om svenska tränare som varit i Storhamar tidigare. Allt från Lennart Åhlberg till bland andra Göran ”Flygis” Sjöberg som klappade till en spelare i båset. Peter Johansson, som idag är assisterande i Pantern, har också varit där.
– Det har varit många svenskar i norsk hockey. Inte minst var (Bengt) ”Fisken” Ohlson förbundskapten där. Jag fick bilden då det var 25 år sedan OS gick i Lillehammer där dom kastade in en torsk på isen under en match då publiken inte var helt nöjda med ”Fisken”.

”SVERIGE ÄR GÅNGER TIO”

Fredrik Söderström tror också att svenska tränare har betytt en hel del för norsk hockey.
– Ja, jag är övertygad om att svenskar ha påverkat norsk hockey i rätt riktning. Den här säsongen hade vi två spelare som var väldigt framgångsrika i Vålerängen, Rasmus Ahlholm och Tobias Lindström. Tobias har dessutom blivit norsk och tillhör Norges landslag.
– Sedan märker jag att det finns en väldig stolthet i Norge och norrmän. Dom är stolta över sitt ursprung, tankar och idéer. Man får vara försiktig som svensk så man inte kliver dom på tårna. Jag tänker då på hela norsk hockey.
– Spelarna, och det handlar inte om att vi ska vara stöddig eller arrogant, är medvetna om att vi är före. Man pratar i Norge om att Sverige är gånger tio. Alltså tio gånger mer ishallar, tio gånger mer spelare och tio gånger mer pengar i sin helhet. Klart att dom unga norska spelare som är allt fler och allt bättre drömmer om att gå till Sverige. Att få en svensk infasning tidigt tror jag upplevs som bra. Tittar jag mig omkring är det också svenskar som finns i andra klubbar och det är få norska tränare. Den här säsongen tror jag bara att det var Sjur Robert (Nilsen) i Sparta, Roy Johansen och Espen Kuntsen i Vålerängen. Det är finns en anledning till det. Vi kanske sitter på mer kraft för tillfället.
– Något som gjorde mig varm i hjärtat, trots min besvikelse över vår finalförlust var efter det att Frisk/Asker gjort sig av med sin kanadensiska tränare, Scott Hillman. Då var det en yngre kille född 1989, Jan-André Aasland, som tog över och fick fart på det där.
– Han firar nog fortfarande det här guldet. Jag kramade om honom på isen mitt i vår bedrövelse, men jag menade verkligen att jag var glad för hans skull. Norsk hockey behöver pusha fram lite egna krafter också.

HAMNADE I BLÅSVÄDER

Får du den respekt du själv tycker att du förtjänar?
– Absolut. Jag upplever att norska spelare är respektfulla till kompetens. Sedan handlar det om mitt sätt att försöka vara på. Jag är respektfull tillbaka, vilket jag alltid har sett som en viktig del i ledarskapet.
– Jag har inte något behov att visa att det är jag som bestämmer. Det ska finnas där i mitt sätt att resonera och argumentera i vardagen. Människor som generellt sett springer runt och påtalar att det är dom som bestämmer har ofta problem med sin egen självbild.

Fredrik Söderström hamnade även i blåsväder under slutet av säsongen då han påtalade vissa konstigheter när det handlade om att ta ut domare till finalspelet.
– Ska jag vara ärlig så tycker jag den historien är ganska underhållande, säger Fredrik Söderström med ett leende och fortsätter:
– Det tar sin grund i, vilket jag tycker är en utmaning i norsk hockey, domarfrågan. Den är het där precis som i alla andra nationer. I Norge gör den lilla hockeyfamiljen att det är lätt att ha en koppling till varandra. Att då förbundet och dess domarchef väljer i finalspelet ha en domare från Hamar respektive Asker är i mina ögon är att utsätta framförallt domarna för extrema risker.
– I Hamar är det ett enormt intresse runt hockeyn och väldigt många människor som är engagerade. Att då ha en domare som har sitt ursprung hos oss, oavsett hur han dömer, så kommer han hamna i besvärligheter.
– Nu var det några uppmärksammade situationer i likhet med svenska mål där det pratas om offside i målgården eller störande av målvakten. Vi hade ett avgörande efter 20 sekunder i ”over time” i match fem inför 7000 människor som exploderade. Jag var inne i tränarrummet och hade börjat ta av mig slips och kavaj samtidigt som jag kände att nu hade vi brutit tillbaka.

FICK EN UPPSTRÄCKNING – AV PRESIDENTEN

Men glädjen varade inte länge.
– Då kom man in och meddelade att domarna ringer på målet. Det tog nästan 15 minuter. I Norge är det inget situationsrum i Oslo utan det är dom som tagit beslutet på isen som själva ska följa upp sitt beslut med bilder som är ganska begränsade.
– Det föranledde kritik från min sida och som sin i sin tur rev runt lite grann. Hamar-domaren klev åt sidan. Till saken hör att det var en svensk domare, Robert Hallin, som var utsedd till Norges bästa domare, men han var inte aktuell att döma finalserien. Det var lite förvånade och anmärkningsvärt. Samtidigt vill jag ge norsk hockey den respekten om dom vill satsa på sina egna.

Det stannade inte där, utan Fredrik Söderströms kritik bemöttes på ett ganska märkligt sätt från högsta hockey-ort i Norge.
– Det var presidenten i norska ishockeyförbundet som gick ut några timmar innan den avgörande matchen och indirekt pekade på mig och menade att det var mina uttalanden som väckts folks vrede mot den här domaren. Jag tycker att man bortser från problemet då.
– Jag är en relativt diplomatisk person och har varit det under en lång tid i Norge, men där och då var jag tvungen att stå upp för mitt lag. Alla sådana här situationer föder också dåliga sidor hos en del människor i sociala medier. Jag har inte varit hotad eller trakasserad, men jag tycker det är tröttsamt när folk ska smeta skuld på folk till höger och vänster. Det tar lite ära och heder av ett i övrigt ganska häftigt slutspel.
– Men det här inget jag har släpat med mig, utan det är del av spelet.

KRITISK MOT FÖRBUNDET

Har du talat med den här personen efter den här händelsen?
– Nej. Det är en stortingspolitiker från Höyre som heter Tage Petersen. Jag har träffat honom någon enstaka gång och det verkar vara en sympatisk man, men här tyckte vi att det blev fel. Jag står fast vid det och vi får se hur den saken landar.
– Jag tycker inte att det var mer problematiskt än att det skapar en väldig massa missuppfattningar.

Kunde du gjort något annorlunda?
– Förmodligen. Jag har också sagt att om jag utryckte mig skarpt så kan jag be om ursäkt för det. Men min poäng är att jag önskar att norska förbundet, som är i förhållande till svensk hockey en liten organisation, kunde vara ännu bättre på att föra dialogen tillsammans med oss.
– Jag kan känna att under mina två säsonger i Norge har jag varit väldigt lite tillfrågad eller involverad kring vad jag skulle vilja göra med norsk hockey.
– Det där kan jag se från två håll. Å ena sidan är jag ingen person som kliver in och skriver folk på näsan, men å andra sidan känner jag ett ansvar. Bortsett från att det viktigaste för mig då jag tränat Storhamar är att stå upp för spelarna och föreningen så tycker jag också att det ligger i mitt intresse att försöka knuffa norsk hockey framåt. Då kanske mina erfarenheter från Sverige skulle vara ett bra komplement. Jag kan känna en viss frustration kring det, men det är ingen stor sak.

FRÅN GULD TILL SILVER

Fredrik Söderström och hans Storhamar vann guld förra säsongen, men den här säsongen blev det ”bara” silver.
– Jag har fått tala om för mig själv senaste dagarna att jag är hård mot mig själv om det bara är guld som räknas. Då skulle det finnas väldigt många missnöjda människor i världshockeyn.
– Vi gjorde ett fantastiskt CHL. Det bästa ett norskt lag någonsin gjort. Vi fick vara med och resa Europa runt och möta klubbar som i förhållande till Storhamar och norsk hockey var väldigt mycket bättre.
– Vi klarade oss bra där, men det sliter också på vardagen. Vi har räknat på att vi tappat, 15-20 träningar under säsongen och vi har rest väldigt mycket. Ena dagen var vi nere i Trinec och avgjorde i sista minuten. Resa hem och två dagar efter det var vi i Ringrike, där förresten Martin Boork gjort ett fantastiskt jobb. Dom kontrasterna…
– Samtidigt har vi haft ett lite äldre lag som har haft, tror jag, svårt att mobilisera kraft i vardagen, men som sedan reste sig till slutspelet och väl genom det var vi väldigt bra. Att vi sedan inte vinner i en tajt finalserie… För mig handlar det aldrig om tur eller otur och jag är den första att gratulera Frisk/Asker. Men vi har varit för ineffektiva trots att vi varit det spelförande laget, skapat, men inte gjort målen. Vi har inte klarat av att ha den här fullständiga skärpan rakt igenom allting. Det kostade oss guldet.

Med facit i hand är ändå Storhamar-tränaren relativt nöjd med lagets prestation.
– Nu när jag har fått dom här dagarna så inser jag att det vi gjorde var bra i alla fall. Jag är på många sätt imponerad över våra spelares förmågor att stå upp för sig själva och laget, hitta kraft trots skador som kommit och gått.
– Bland annat saknade vi dom avgörande matcherna Patrick Thoresen som är en väldig kraft i norsk hockey och hos oss. Det är många små faktorer som där och då gjorde att vi inte räckte till tillräckligt.

BLIR HAN KVAR?

Är du ändå till freds med prestationen?
– Ja, det måste jag vara. Det tror jag faktiskt vi alla är. Det som gjorde mig lite förkrossad då det avgörande målet small i ”over time”… Direkt faller blicken ner samtidigt som det blir så dramatiskt och hallen exploderar.
– När det gått några minuter, det dämpat sig en aning och våra 500 supportrar som var på plats fortfarande står och sjunger stolta över sitt lag då insåg jag att det var inte så svart eller vitt som man vill göra det själv. Det kanske är både en fördel och en nackdel hos mig då det för mig handlar om att vinna. När vi inte gör det har jag svårt att se ljuset.
– Tid gör alltid någonting med människor. Det var inte alldeles givet att vi skulle vinna ochlätt att få tankarna att vann vi år ett så ska det följas upp med ett nytt guld.
– Nu tänker jag mer på att på att vi under två säsonger spelat två finaler och varit framgångsrika i CHL. Det vore arrogant av mig att inte känna någon stolthet.

Efter det där utspelet från förbundshåll har det sagts att du kanske har gjort ditt sista framträdande i norsk hockey.  
– Ja, jag såg det. Om det är ett löfte eller hot vet jag inte, skrattar Fredrik Söderström och fortsätter:
– Jag har varit väldigt tydlig gentemot Storhamar att jag först vill spela klart den här säsongen. När jag kom till Norge visste jag inte vad jag gav mig in på. Jag har fått fantastiska minnen och fått jobba med spelare som gett mig väldigt mycket och gjort mig bättre.
– I det här kan det feltolkas beroende av vad folk säger, men det finns ingen dramatik i det. Vi skulle spela klart. Sedan hade jag ett kort prat med klubben innan jag lämnade för lite påskfirande. Jag åker tillbaka efter helgen. Sedan ska jag försöka se över mitt liv och framtid. Ett alternativ är att vara kvar.

HAR FÖRT SAMTAL MED ANDRA KLUBBAR

Fredrik Söderström har också fått signaler från andra länder och klubbar om att dom gärna ser den 41-åriga masen i sina organisationer.
– Jag har fört mer och mindre konkreta samtal med en del klubbar utanför Norge och Sverige. Det ligger i min personliga natur just nu att det finns en lockelse att prova på något ute i Europa.
– Det här med Norge har varit uppfriskande. Dagen efter det tog slut, då vi hade lite trevligheter, satt jag och pratade lite med Joel Johansson som är bror till Färjestads Linus Johansson. Han har även varit i Danmark en säsong och i Tyskland under tre säsonger. Vi var väldigt överens om insikten att det finns något även utanför svensk hockey.
– Svensk hockey har fantastiskt många bra egenskaper, men ibland blir den lite självgod. Vi tror att svensk hockey är vad världen kretsar kring, men när man kommer ut, nu har jag inte varit i Zimbabwe utan bara i Norge, så har jag upptäckt att det även finns något annat. Vad övriga hockeyeuropa har att bjuda på tycker jag också skulle kännas spännande.

Vilka länder lockar? Tyskland, Ryssland…
– Tyskland, Schweiz och Österrike är länder med klubbar som har visat intresse. Vi tycks vara en liten kategori i den här branschen som ärligt säger ”jag vill spela klart först”.
– Jag vill inte sitta på en flygplats med mörka solglasögon och helskägg för min egen skulle. Jag har sagt till klubbarna att vill ni göra klart så varsågod för jag vill att det först ska ta slut med Storhamar. Jag vill ha den respekten mot klubben. Därför har jag väntat lite med något beslut.
– Det sätter mig såklart i en sämre situation eftersom många lag redan har tränare klara. Jag säger inte att dom gör fel, men jag säger att det inte passar mig. Jag klarar inte riktigt av det där. Det finns någon otrohetskänsla i att vara i ett jobb och planera för ett annat.
– Om jag sedan är gammalmodig så är det kanske så, men där ligger mina tankar nu, avslutar Fredrik Söderström.