“Är inte redo att lämna Finland – men Sverige är alltid Sverige”

– Jag känner mig inte redo att lämna den ligan riktigt än, säger han till hockeysverige.se.

Efter att ha varit en stjärna på allsvensk nivå i både BIK Karlskoga och Leksand, lyckades Alexander Ytterell också etablera sig i SHL. Först via en säsong i just Leksand, och sen via två år i HV71 där den ena säsongen visserligen förstördes av skador.

Efter den andra säsongen i HV71 hade intresse väckts i öst, för den hårdskjutande backen. Storklubben Tappara, som nyligen var i sex raka finaler, valde att plocka in honom. Den 28-årige backen blev en erfarenhet rikare, efter att tidigare bara ha spelat utomlands i Danmark.

– Det var väldigt roligt att få chansen. Det var en stor sporre för mig att få komma till ett annat land, få testa på en annan kultur och en ny sorts hockey. Att dessutom få komma till en så pass bra liga som jag ändå tycker att den finska är, var väldigt roligt och utmanade på många sätt. Mentaliteten mellan Sverige och Finland skiljer sig så otroligt mycket åt, även fast vi är så nära varandra, säger smålänningen till hockeysverige.se och fortsätter:

– Det är bara att lägga den här erfarenheten i bagaget. Den var väldigt rolig och utvecklande för mig.

Alexander Ytterell i tröja 91.Bildbyrån

“LITE SOM ATT SPELA I HV”

Tappara och Kärpät har varit de senaste årens stora giganter inom finsk ishockey, och faktumet att Alexander Ytterell kom till en storklubb märktes av på flera sätt.

– Det är lite som att spela för HV, Frölunda eller Färjestad. Du har mycket ögon på dig, du spelar i ganska stora städer, du har många sponsorer och mycket fans. De är verkligen hockeytokiga i Finland, de har ju inte så mycket annat där…

– Nej, men det märks av på spelare, ledare och allting. Men det är så det ska vara. Jag har spelat i HV71 så jag visste hur det skulle vara. Jag har spelat i Leksand också, och där fick man också känna på storklubbsvibben och se hur fansen är både när det går bra och när det går dåligt. Men som tur är hade vi inte en säsong där vi hade så mycket emot oss nu, utan vi hade väl 16, 17 raka segrar i början av säsongen. Man märkte inte av så mycket av det negativa.

Vilka skillnader finns det mellan en storklubb i Finland och en i Sverige?

– Det finns framför allt kulturmässiga skillnader. I Finland är det mer "prata inte, sköt dig själv". Coacherna pratar inte så mycket med spelarna utan du ska veta vad du ska göra och coachens ord gäller alltid. I Sverige är det mer kommunikation mellan spelare och tränare och jag tror det är samma sak i det vanliga arbetslivet också.

Alexander Ytterell i HV-tröjan.Bildbyrån

"DE VINNER HELLRE MED 7-6 ÄN 1-0"

Utöver en tvåårig avstickare i Danmark, säsongerna 12/13 och 13/14, har Alexander Ytterell spelat hela sin karriär i Sverige. Att han nu fått testa på ytterligare en typ av hockey, och fått uppleva en annan toppliga i Europa, ser han som en stor fördel för resten av karriären.

– Jag tror att ju mer erfarenheter du har, desto mer kan du plocka fram det i olika situationer. Oavsett om det är med- eller motgångar. Var du än är och spelar är det viktigt att kunna hantera det som händer. Det kommer oftast någon situation där allting går superbra, eller där det går jättedåligt och du börjar tveka på dig själv och känner att andra spelare och ledare gör likadant. Jag tror det är viktigt för många spelare att komma iväg och prova något annat, och inte bara stanna i sin comfort-zone.

Så, vilka hockeymässiga skillnader märkte du av?

– Det görs betydligt fler mål, till att börja med. Det är ett mer offensivt tänk där. De vinner hellre med 7-6 än 1-0, liksom. Men så är det med framför allt finska och ryska spelare, de är mer individuellt skickliga än svenskar. De är inte robotar utan jobbar mer med fri hand och gör lite mer som man vill. De går mer på en offensiv "rajd" och har ett mer offensivt tänk. De spelar frejdigt och gasar.

– I Sverige är alla extremt skolade från tidig ålder, och jag tror klubbarna jobbar ännu mer så nu än tidigare. De börjar från U14-laget och ska sätta ett spelsystem för att så många som möjligt av de egna ska kunna slussas upp i A-laget på sikt. Och det är väl i och för sig vettigt på flera sätt, framför allt ekonomiskt. Men där märkte jag av den största skillnaden mellan Sverige i Finland. I Sverige är det otroligt mycket mer strukturerat, både när man har pucken och när man inte har den.

"DÅ BÖRJADE JAG GRUBBLA"

Alexander Ytterell gjorde 2+8 på 43 SHL-matcher innan flytten över Östersjön. Under debutsäsongen i Liiga slog han till med åtta mål och totalt 15 poäng. Med det var han tabelltvåans fjärde bästa back. 

Själv hade Vetlandasonen dock velat ha en större roll än den han fick.

– Jag trodde att jag skulle få använda mitt skott mer än jag fick. Men det tog lång tid, det var nog 40, 45 matcher, innan jag fick spela i powerplay. Då började jag grubbla lite på mig själv. Men sen ville jag visa att jag kan göra något annat än bara spela offensivt och skjuta. Jag ville visa att jag kan hantera både att spela i egen zon och i anfallszon och att jag kunde bli en bättre spelare generellt. Jag la ned mycket tid på det, att spela mer väldisciplinerat.

– Men det är klart att jag vill använda mitt skott så mycket som möjligt, det är ändå min styrka. Får jag stå och skjuta kommer det hända saker till slut. Jag gillar att kunna använda min skridsoåkning och slå öppnande passningar, men nu är jag som sagt inte främmande för att få en tvåvägsroll heller. Jag kommer tjäna mer på det inför resten av min karriär.

Bildbyrån

Trots att du kanske inte fick den rollen du hade hoppats på, är du ändå nöjd med ditt klubbval?

– Jag är supernöjd. Jag fick komma till en av de mest respekterade klubbarna i Europa och är jätteglad att jag fick chansen. Det var riktigt häftigt.

"JAG ÄR SÅKLART SUGEN PÅ SVERIGE OCKSÅ"

Nu då? Ja, Alexander Ytterell vet i vilken klubb han inte kommer spela nästa säsong - men som så många andra är framtiden osäker på grund av den pandemi som lamslagit hela världen de senaste månaderna.

– Jag kommer inte vara kvar i Tappara, det vet jag. Och ja, du vet ju själv hur tiderna är just nu. Ingen vet vilken budget de kommer ha eller när ligorna kommer starta och sådana saker. Jag sitter och väntar tills det dyker upp något konkret eller något väldigt bra som låter lockande, säger Ytterell innan han avslöjar åt vilket håll han främst tittar.

– Jag kollar mot den finska ligan, för jag känner inte att jag är riktigt redo att lämna den än. Men jag är såklart sugen på Sverige också. Sverige är alltid Sverige och kommer alltid vara mitt hemland. Det är alltid ett land jag kommer vilja spela i.

Har du märkt av något intresse?

– Ja, det finns absolut intresse. Men ingen kan ju prata fullt ut eftersom det är köpstopp och pengastopp och alla möjliga stopp. Men jag sitter ganska lugnt i båten. Jag tränar och gör mig redo på det sätt jag kan förbereda mig på. Och så länge jag gör mitt kommer de som jobbar som mina representanter göra sitt.

Alexander Ytterell tränar just nu med Jesper Thörnberg  som den gångna säsongen spelade i Österrike, och Daniel Josefsson som sadlat om till personlig tränare. Hittills känner han ingen stress över att hitta en ny klubb.

– Jag kommer inte hoppa på något bara för att, utan jag kommer vänta tills det verkligen kommer något som känns bra. Samtidigt är det svårt att säga hur man kommer tänka på sikt, och dyker det upp något alternativ som man inte tänkt på kanske man kommer vara sugen på att ta det. 

– Det är som det är och jag är inte ensam om att vara i den här sitsen. Ingen vet någonting, och agenterna har heller aldrig varit med om den här situationen tidigare. Toppspelarna kommer alltid kunna sajna någonstans, men spelarna som ska fyllas ut kommer få vänta. Ingen klubb vet ju vad de har att röra sig med.

Men du känner dig lugn?

– Jag är ganska lugn. Jag tycker jag har de bästa representanterna som finns, som hjälper mig. Vi har daglig kontakt. Och som sagt: Så länge jag gör mitt och håller mig i form kommer det lösa sig och dyka upp något till slut.