College blev landslagsstjärnans lyft: ”Utvecklat mig som spelare och människa”

Hon har beskrivits som en av svensk damhockeys stora framtidsnamn. För att få ny inspiration och ytterligare en skjuts i karriären valde VM-centern Michelle Löwenhielm att flytta till USA och spela collegehockey.
– Det har utvecklat mig både som spelare och människa, säger hon till hockeysverige.se.

En av svensk hockeys stora framtidsnamn är University of Minnesota Duluths forward Michelle Löwenhielm, 20. Hon är lite amerikansk i sin spelstil och till synes helt orädd. En som har tränat Löwenhielm under flera säsonger i AIK är den nyblivna förbundskaptenen för damernas U18-landslag, Ylva Lindberg. Hon beskriver Löwenhielm som ”spelskicklig, teknisk och en utpräglad målskytt”.
– Hon är en grym talang och jag tycker att det är roligt att hon åkte över till college för att lira. Nu har inte jag haft möjligheten att se henne där borta, men av det jag har förstått så har det gått bra. I och med att hon är uttagen till VM så måste Leffe Boork varit nöjd med vad hon gjort på landslagssamlingarna som hon varit med på, säger Ylva Lindberg till hockeysverige.se.

Foto: University of Minnesota Duluth

Har hon ett internationellt snitt på sitt spel?
– Det känns så. Jag tror att hon har kvalitéer som man måste ha för att spela internationellt, bra skridskoåkning, bra händer, bra skott och sådana grejer. Vad jag har förstått av Boork så är hon en av tre givna centrar. Så har jag tolkat honom. Han har byggt laget kring tre ledande kedjor och där ingår hon i en av dom. Sedan har man en fjärdekedja som ska döda tid och så vidare.

Michelle Löwenhielm, som gjorde tolv poäng (3+9) på 35 matcher för ”Bulldogs” den här säsongen, tycker att flytten till USA har gynnat henne både som hockeyspelare och människa.
– Det har varit mycket nytt att lära både på och utanför isen. Man jobbar mycket individuellt så jag har kunnat förbättra på både mina styrkor och mina svagheter.

Vad skiljer i själva träningen mellan USA och Sverige?
– Det är lite annorlunda övningar och tänk skulle jag vilja säga. Fortfarande är det ändå träning och man måste jobba på varje dag.
– Dels är det olika spelartyper man har i lagen och ett annat spel som är lite rakare. Här i Sverige är det mer strukturerat spel. Sedan är det lite olika upplägg. Under dagarna brukar man köra fyspass och vid tretiden har vi ispass. På så vis är det lite annorlunda mot här där man brukar ha träning senare på kvällen eftersom folk jobbar och så vidare.
– Jag tycker det som är det borta passar mig bra. Det blir lite annorlunda eftersom college har ett lite annorlunda upplägg, men självklart handlar det om att anpassa sig.

University of Minnesota Duluth, liksom flera andra college i USA, jobbar väldigt hårt med jämställdhetsfrågor inom idrotten och det här tycker Michelle Löwenhielm märks ganska väl.
– Vår coach (Shannon Miller) har filosofin att det ska vara jämställt mellan killar och tjejer. Hon har jobbat väldigt mycket med att det ska vara samma status på tjejlaget som killarnas lag. Det har fungerat bra tycker jag.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund 

”ATT HA DOM PÅ SAMMA COLLEGE ÄR BETRYGGANDE”

Michelle Löwenhielm är inte ensam svensk tjej på University of Minnesota. På samma college går också tidigare AIK-spelaren Linnéa Hedin och före detta Modo-spelaren Maria Lindh, som också är uttagen till VM.
– Att ha dom på samma college är betryggande och framför allt är det bara roligt. Jag bodde med Linnéa under första terminen, men sedan blev det lite ommöblering. Då fick jag bo med några andra personer, så det har varit lite olika.

På skolan går även flera tjejer som ska spela VM, Lara Stalder i Schweiz, Evelina Suonpää i Finland, Zoe Hickel i USA och Brigette Lacquette i Kanada. 
– Det stämmer. Mot slutet har det varit lite VM-snack. Man har först spelat klart säsongen, men efter att vi gått ut har det blivit mycket så att vi som skulle åka hit har tränat vidare. Då har det istället blivit lite fokus på VM i stället.

Michelle Löwenhielms bror, Christoffer Löwenhielm, 21, spelar också hockey i USA. Han lämnade Tingsryds J20-lag efter säsongen 2012/13 och har sedan dess spelat hockey för Lindenwood University, lite nordväst om St Louis, tillsammans med bland andra svenskarna John Pettersson, Alexander Carlsson och Tobias Näsgårde.
– Vi har jättebra kontakt och det har blivit ännu mer nu när vi båda bor där borta då både han och vi är i samma tidszon. Han vet också hur allting fungerar här så jag brukar ringa honom om jag behöver någon hjälp. Det känns jätteskönt faktiskt.
– Min bror sa att det tar åtta, nio timmar med bil mellan Lindenwood och Minnesota. Det är rakt ner i landet från där jag går på college. Det är en bit, men om det skulle vara någonting så har vi ändå varandra.

På lördag börjar VM för svensk del med att man möter Japan och Michelle Löwenhielm har höga förväntningar på turneringen även om hon inte riktigt vill sätta upp för höga mål – i alla fall inte utåt.
– Förväntningar och förväntningar… Jag har sett fram emot det här riktigt länge och jag blev jätteglad när jag kom med och är också jättetaggad. Nu när jag är här får man ta det dag för dag, isträning för isträning och så vidare, och jobba på stenhårt.
– Vi har ett väldigt sammansvetsat lag och vi alla känner varandra bra. Jag tycker att vi är bra med varandra samtidigt som vi har roligt. Det känns verkligen jättebra.

Hur långt kan ni räcka till i VM?
– Det återstår att se. Vi måste ta dag för dag och, som sagt var, isträning för isträning så vi kommer ihop tillsammans. Helt enkelt får vi ta match för match så får vi sedan se hur långt vi tar oss.

Har du något personligt mål med turneringen?
– Det är mera att jag ska köra fullt ut varje match, varje träning och bidra med det jag kan till laget.

Ni har match mot Finland i kväll, vad betyder den matchen inför VM-starten på lördag?
– Jag tror matchen är viktig för att vi ska komma ihop som lag och verkligen köra byte för byte. Vi ska köra på stenhårt så vi sedan se var vi hamnar, men framför allt betyder matchen mycket då det gäller att spela ihop laget innan VM.