Vikingen i Coventry
Söderström en av Blazes stora profiler
Efter juniorhockey och Division 1-spel var Mathias Söderström kanske inte uppskriven som någon dåtida Adam Larsson. Men 1999, 22 år gammal, skrev han på för Solihull i England och där etablerade han sig med åren som en storback. Idag är han en nyckelperson inom 2000-talets mest vinstrika brittiska klubb.
När Mathias Söderström svarar i telefon står han i en butik i Coventry. Inte för att handla utan för att han jobbar där. Efter över ett decennium av ishockey i Midlands bollar Mathias nu flera roller den som andretränare i Coventry Blaze och den som ansvarig för klubbens butik, där man säljer merchandise och vanlig hockeyutrustning. Dessutom är han fortfarande aktiv spelare typ.
Jag har trappat ner, men det kommer nog bli en 15-20 matcher i vinter ändå. Jag kommer hoppa in när vi får skador och sånt.
Turligt nog för oss sker ett sådant inhopp ikväll, när Coventry möter Nottingham och bloggen finns på plats i Ice Centre.
Mathias, eller Matt Soderstrom som han kallas hemma i Coventry, är på många sätt en svensk hockeypionjär. Han spelade juniorhockey med Leksand och hade som de flesta ett mål att slå sig in i a-laget och sedermera NHL. Hockeyn tog honom visserligen västerut, men inte till Amerika utan till BNL British National League som då var andradivisionen av brittisk ishockey. På den tiden hette klubben Solihull Blaze men år 2000 flyttade man till Coventry och behöll efternamnet.
Jag frågar alla svenskar jag träffar hur de hamnade i England. Hur var det för dig?
När jag var i Leksand hade jag Peter Woods som tränare ett år, och han hamnade i England sen och tog över landslaget. Det var väl då jag fick nys om att det fanns en liga här. Lite senare var det en amerikansk kompis som skrev på för en engelsk klubb och trivdes skitbra där. Så då kände jag att jag skulle vilja prova. Den här kompisen hade Gunnar Svensson som agent, så jag ringde Gunnar och frågade om han kunde ordna något. På den vägen var det.
Foto: Mark Tredgold
Den brittiska ligan passade Mathias, inte bara sportsligt utan även privat.
Man levde inte lika inrutat här. Man behövde inte jobba vid sidan av som i Divison 1 så det var mer ledig tid. Och man kunde gå ut och ta ett par öl efter matchen utan att tränaren blev tokig. Det var inte så att vi gick ut och festade men det var lite mer frihet under ansvar. Det gick att leva ett mer normalt liv än hemma.
Ska jag vara ärlig är jag förvånad att inte fler svenskar har provat på här. De har mycket respekt för svenskar och hockeyn här är mycket bättre än folk tror. Men idag är det väl så att de som skulle kunnat spela här spelar allsvenskt istället.
Du har spelat här i över tio år, hur har spelet förändrats under den tiden?
Det blir mer och mer kvalitet på spelarna, tycker jag. Klubbarna försöker värva mer spelande spelare idag. Förut kunde man värva en del killar som i princip bara kunde slåss. Visst, det är slagsmål idag med, men man måste kunna spela också. Sen är ligan fortfarande indelad i bottenskikt och toppskikt. Vi ligger i toppen skulle jag säga, men det är ett ganska stort gap mellan de bättre och de sämre lagen. Det vore bra om de sämre kunde få in lite mer pengar så att gapet kunde minskas.
Hur ser publikintresset ut?
Hockey är stort i de städer där det finns lag. Det är ganska mycket en familjesport här i Coventry. Att gå på fotboll är ganska dyrt och har man en hel familj kan det ju dra iväg
Då går folk och ser en hockeymatch istället. Det är därför matcherna är på helgerna.
Inte bara spelarna har blivit bättre. Under Mathias karriär i ligan har även standarden på rinkar och utrustning höjts.
När jag först kom hit var det riktigt risigt. De var inte ens glas runt isen utan de spände upp ett nät runt hela sargen på matchdagen. Pucken kunde liksom aldrig åka av och drog man ett skott i nätet kom det tillbaka ännu hårdare. Men nu har vi en jättefin ishall. Det varierar väl lite över ligan sen. Nottingham och Sheffield har jättefina arenor, sen finns det några som är sämre.
Mathias Söderström (stående) jublar i omklädningsrummet mästarsäsongen 2009/2010. Till vänster Derek Campbell. Foto: Mark Tredgold
Många jag pratat med säger att de får spela väldigt många minuter per match, känner du igen det?
Man matcher folk väldigt hårt överlag. Det är tre kedjor och fyra eller fem backar. Tredjekedjan brukar vara mer yngre engelska killar. Men de flesta topplag har börjat ändra på det där nu. De inser att det inte funkar att spela 70 matcher på en säsong på så lite folk, man måste försöka få mer bredd på laget. Vi har börjat jobba så i Coventry, vi ligger väl på sex backar nu och elva-tolv forwards plus några yngre killar. Så vi har mer bredd nu.
Hur är fansen här?
De är jättebra hockeytokiga. De vet saker om klubben innan spelarna vet det. Vad som händer med laget och sådär. Inga våldsamheter på läktarna heller, bara ett jäkla drag. Folk har sina danser, låtar och grejer. Det verkar som att när folk här blir fans, blir de fans för livet.
I Sverige pratar vi mycket om plantskolor och om att bygga framgång med egna produkter. Här i Storbritannien är de flesta stjärnorna fortfarande utlänningar. Vad ser du som nödvändigt för brittisk hockeys tillväxt?
Det viktigaste är kunnandet. Det är få tränare och coacher på ungdomsnivå som kan hockey eller har spelat hockey på i alla fall samma nivå som brittiska ligan. Det behövs att kunniga killar gå ner och blir tränare på den lägre nivån. Idag kan det vara tränare som knappt har stått på ett par skridskor själva och de kan ju aldrig lära någon vad de gör fel och hur de kan bli bättre. På det sättet ligger vi mil efter många andra länder.
Du är assisterande tränare i Blaze nu. Har du funderat på att träna ungdomar själv?
Vi har pratat lite om det där men just nu går det inte. Jag kommer vara borta hela helgerna och på dagarna ska jag stå här och sköta affären. Jag skulle gärna träna ungdomar men jag vill inte stänga affären vid sex och sen gå och träna småpojkar i 3-4 timmar liksom. Men om det gick att ordna rent tidsmässigt så visst. Det skulle jag kunna tänka mig.
Fakta: Mathias Söderström
Född: 1977, Hallstavik
Klubbar: Leksand, Bofors, Solihull Blaze, Coventry Blaze, Torino, Gardena, Telford Tigers
Titlar: 2 ligatitlar (2008, 2010), 1 Challenge Cup (2008)
Text: Henrik Persson
Den här artikeln handlar om: