Tränarveteranen bryter tystnaden: ”Spelare måste analysera sig själva”

Det har vart tyst om Anders Eldebrink i över ett år, men i en lång intervju med Hockeypuls bryter han tystnaden och pratar om framtiden, moderna tränare och Södertälje. 
– Det behövs SSK-blod i föreningen, säger han.

Anders Eldebrink har jobbat med hockey i ett halv sekel, men i över ett år har han nu varit utan jobb inom sportens värld, och han har också medvetet hållit sig undan media.
– Tidningarna har ringt och ringt sedan jag lämande Rögle, men jag har inte velat snacka, berättar han för Hockeypuls

Han berättar också att det kommit ett par jobberbjudanden från såväl Norge som Schweiz. Båda erbjudandena trillade in i våras men det passade inte där och då:
– Jag skulle operera mig för hjärtflimmer. Jag hade låg puls när jag spelade, då brukar man ofta få det när man slutar. Det kan vara genetiskt också, min pappa hade samma sak, förklarar Eldebrink och säger samtidigt att det är bättre nu:
– Jag har inte känt någon rädsla, möjligen lite obehag. Jag ville mest få det gjort och läkarna har varit fantastiskt duktiga vid Karolinska. Nu mår jag skitbra. Min puls är jämnare och jag orkar mycket mer. Jag springer, jobbar i skogen och lever ett normalt liv.

VILL JOBBA IGEN

Anders Eldebrink känner sig inte färdig med sporten. Han berättar att han inte är sugen på att jobba som klubbdirektör eller general manager. Istället är det tränarbåset som lockar, men det får inte vara vad som helst:
– Jag har fladdrat runt som tränare i Schweiz, SSK, Timrå, AIK och Rögle. Det har kanske varit för mycket. Det blir slitsamt. Många lag jag har haft har inte handlat om att vinna, utan om att få klubben att överleva. Det är mer slitsamt än att vara i toppen, säger han.

I dagens hockey är begrepp som videotränare och avancerad statistik nycklar i många klubbar. Men Anders Eldebrink menar att det andra inte får försvinna bara fär det:
– I nutidens hockey är det många yngre tränare som fokuserar mycket på video. Det är jävligt viktigt i dag tycker många, men vi äldre tränare håller lagbygget, att prata om ansvar och gruppdynamiken högre. De yngre tänker nog på de bitarna med men det känns som att videon blivit det viktigaste. Vi äldre ser det som ett verktyg att utveckla spelare. säger han.
– Sedan tycker jag att spelare måste analysera sig själva efter varje träning och match, som vi gjorde på min tid. I dag måste man säga allt till spelare för att de ska ta in information och att hårddisken ska gå i gång. Det kanske inte handlar om video, utan om att de ska tänka igenom matcher. ”Hur var min insats, vad gjorde jag fel, kom jag rätt in i matchen, kanske borde jag ha en plan B om A inte fungerar?”

FÖLJER SÖDERTÄLJE

Även om han inte jobbar aktivt med hockeyn just nu följer han sporten och inte minst det Södertälje som han är så starkt förknippad med.
–  Klart jag följer klubben. Jag ser matcher, läser vad som händer och försöker hålla mig uppdaterad. Jag hoppas att det går bra, för det är min klubb. Jag hänger i taket och har alltid önskat SSK det bästa.

Han berättar att han tycker att det saknas SSK-kopplingar i föreningen. Det är inte tillräckligt mycket blågult blod i ledningen.
– Det saknar jag. Den generation som skulle driva SSK är inte där i dag.Det är för få med SSK-koppling i ledarpositioner. Jag pratar absolut inte om att jag ska in i klubben, men det finns kompetenta personer med SSK-hjärta, som Jocke Eriksson, Micke Samuelsson och Jörgen Bemström. Robban Carlsson kanske skulle vara bra för fysbiten också.