– Blir jag bäst på tekniken så kan jag bli bästa lyftaren. Först och främst vill jag vinna SM i Sverige, säger Pereira till Hockeysverige.
Noah Pereira efter ögonskadan.Foto: Privat
BARA TIO PROCENTS SYN KVAR PÅ ÖGAT
Det syns också i hans öga att det är skadat.
– Man kunde inte öppna och kolla ögat direkt eftersom det var så pass svullet.Jag fick ligga kvar över natten och det tog två dagar innan läkarna kunde kollaögat. Det första man gjorde var att försöka få ner svullnaden samtidigt som jagfick droppar för att det inte skulle bli infekterat.
– Det man kunde konstatera då var att ögat var skadat och att jag hade fått enallvarlig smäll där. Utifrån förutsättningarna såg det ändå bra ut.
– Idag ser jag bara tio procent på vänster öga så det tillför inte så mycketlängre, säger Noah Pereira med ett lätt skratt och fortsätter:
– Det är egentligen inget stort fel på själva ögat utan det är nervskador,alltså nervtrådar som har gått av. Helt enkelt kommer inte all information framtill hjärnan.
Fanns hela tiden tanken att komma tillbaka till hockeyn?
– Ja, det var min plan redan innan jag låg på sjukhuset, hur jag skulle tamig tillbaka.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Varför blev det inte så?
– Jag trodde först inte att det var så allvarligt som det faktiskt var.Läkarna var glatt förvånade över att jag hade tio procents syn medan jag troddeatt jag skulle ha 90 procents syn kvar och bara tappa tio.
– Det här hände i slutet av säsongen och jag kom tillbaka till fysträningensnabbt. Jag fortsatte att bli starkare och utvecklas fysiskt. Första gången jagmärkte att det skulle bli svårt att spela med skadan var då vi speladelandhockey. Det här med splitvision gjorde en väldigt stor skillnad. Jag hadeockså svårt att lokalisera pucken eller bollen när den kom upp mot mig. Detblev plötsligt väldigt svårt med bara ett öga och så vidare.
"KÄNDE MIG LITE LURAD"
Var det Södertälje som sa att det inte skulle fungeraeller kom det att bli ditt eget val?
– Jag körde med Södertälje fram till midsommar och jag hade fått intrycketav att dom ville ha kvar mig. Så var det tydligen inte och det kom lite som enchock faktiskt att dom inte alls hade några planer för mig där.
– Det var en besvikelse och jag kände mig lite lurad eftersom jag hade fåttkänslan av att dom ville ha mig kvar där. Dom var ju hela tiden varintresserade av hur det gick för mig. Dessutom hade jag varit uppe i A-laget.Jag hade också uttryckt min vilja att vara kvar och ta en plats där.
Tror du det hade någon med din försämrade syn att göra?
– Så kan det mycket väl ha varit, men jag spekulerade inte så mycket i det.Det var att beskedet kom som en chock och jag var besviken på att Södertäljegett mig det här intrycket.
– Jag är sådan som snabbt klipper banden så jag kan leta vidare efter en nyklubb. När jag lämnade SSK vid midsommar gick jag till Huddinge. Eftersom jagkom sent, (Fredrik) Mälberg som var tränare där då, var ärlig och tydlig medatt han egentligen inte ville ha några juniorer, men att jag ändå fick vara därpå try-out.
– Den chansen tog jag eftersom jag spelat på J20 Elit och Hockeyallsvensk-nivåoch om jag skulle då gå till ”Div 1” skulle det vara till ett lag som höll enhög klass och spelar slutspel. Jag var i Huddinge fram till någon gång iaugusti och fick veta ganska sent att dom tyckte att jag inte räckte till.
– Jag kände också i försvarsspelet och spelet utan puck att det var svårare ochatt jag inte levererade på samma nivå som tidigare. Samtidigt tycker jag inteatt jag hade några problem att tillföra när jag hade pucken.
Desktop ad in article Mobile ad in article
"SVART ELLER VIT – INTE SÅ MYCKET FÖR GRÅZONER"
Det var också då 22-åringen från Fullersta bestämde sig föratt det var färdigspelat för hans del.
– Ja, i princip. Jag är lite så som person, svart eller vit och inte så mycketför gråzonerna. Jag tycker att det är i gråzonerna man slösar tid, skrattarPereira och fortsätter:
– Jag visste att division 1 är en liga där hockey måste få vara det enda i dittliv. Du jobbar vid sidan av, men tränar minst lika mycket som du gör i SHL.Speciellt i klubbar som Huddinge och lag som satsar på att gå upp iHockeyallsvenskan.
– Du måste älska hockeyn och framförallt offra så mycket för den, vilket jag dåinte var beredd att göra för att spela på den nivån. Det finns många duktigaspelare i ”Div 1” och man kan ta sig upp därifrån, men det är väldigt tufft.Med den här skadan kände jag då att jag inte var beredd att ge mig själv denchansen.
– I stället valde jag att satsa på ”det riktiga livet” och börja plugga. Jagblev inmatad ganska tidigt av mina föräldrar (Yvonne och Darryl) att jag ficksatsa på hockeyn så länge jag skötte skolan. Idag är det ju så att har man inteen utbildning får man inte ens komma på en anställningsintervju. Jag vet ocksåatt kommer jag bara till intervjun så kommer jag få jobbet, säger Noah Pereiramed ett leende.
BÖRJAT SATSA PÅ TYNGDLYFTNING
Nu har förra hockeytalangen sadlat om inom idrottsvärldenoch satsar istället på en karriär som tyngdlyftare på absolut toppnivå.
– Jag tror att alla idrottare inom alla sporter kör någon tyngdlyftningsövning.Tyngdlyftning bygger på styrka, flexibilitet, snabbhet och explosivitet. Föratt kunna göra något av lyften vi tävlar i så måste man vara en någotsånäratletisk person, ha vissa färdigheter som många sporter har nytta av.
– Inom hockeyn användes det många av tyngdlyftningsövningarna, exempelvisfrivändningar, för att ett exempelvis bygga explosivitet i musklerna eftersomdet är en explosiv övning. Utför man den till fullo är den även bra förrörlighet och flexibilitet.
– Man kan säga att jag blev introducerad till tyngdlyftningen redan i13-årsåldern då vi gjorde lite frivändningar och sådant i Djurgården.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Din pappa har hållit på mycket med styrkelyft ochbodybuilding, men var du själv intresserad av styrketräningsbitarna som ung?
– Jag var nog en av få spelare som tyckte det var kul när fys-säsongen började.Speciellt när vi var inne i gymmet. Löpningen tycke jag där emot aldrig om,skrattar Pereira och fortsätter:
– Att jag gillar gymmet och styrka är nog stor del pappas förtjänst. Han harkunnat lära mig lite av det privat eftersom han har mycket kunskaper i det.
– Första sex månaderna efter jag lagt av med hockeyn körde jag barabodybuilding, men det tröttnade jag på ganska snabbt. Jag ville ha lite merutmaning och något jag kunde tävla i. Jag började här på träningsverkstaneftersom Jussi Tukiainen (Landslagstränare 1980-1995), som nu är min tränare,kör tyngdlyftningsklasserna här på onsdagarna. Tjejen (Linnea) förstod redaninnan att jag inte skulle kunna motstå att inte börja tävla (skratt). Jagförsökte med att ”Jag kommer inte börja träna för det är handlar om att jagvill göra något annat och hålla igång”.
– När jag sedan träffade Jussi hade han fördomar om hockeyspelare eftersomdom flesta är väldigt stela. Då kan du inte heller utföra lyften ordentligt.Jag bad Jussi kolla på min teknik och att få visa vad jag kan. Han var ”Vitar det senare”. Jag fick ändå till slut visa att jag hade rörligheten ochdå blev han väldigt snabbt intresserad.
Pereira tillsammans med sin tränare Jussi Tukiainen.Foto: Ronnie Rönnkvist
SIKTAR PÅ SM
Det här kom också att bli starten för Noah Pereira somtyngdlyftare.
– Det tog inte lång tid, tre månader, innan han sa att jag skulle gå med i SAK(Stockholm Atletklubb).
Hur seriös är din satsning på tyngdlyftningen?
– Nu har jag hållit på med tyngdlyftning runt ett år. Mitt första delmål äratt kvala till SM. Det målet vill jag nå redan på vårsidan och är ett mål somjag ändå känner är realistiskt.
– Jag har benstyrkan. Egentligen har jag överkapacitet i benstyrkan iförhållande till vad jag lyfter. Det är på grund av min teknik som jag intelyfter tyngre. I tyngdlyftning är också tekniken bland det viktigaste. Har duen bra teknik kan du förlita dig mer på den och påverka mycket mer vad dulyfter än vad du kan göra med styrkan.
– Jag är kanske en av dom starkaste i benen på SAK, men jag lyfter inte mestför det eftersom jag inte har bästa tekniken i klubben.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Som idrottskille, känner du triggern att du ska bli bästi din nya sport?
– Det är ju så att blir jag bäst på tekniken så kan jag bli bästa lyftaren.Först och främst vill jag vinna SM i Sverige.
– Efter det att dopingkontroller blev mycket strängare på 1990-talet kan man sehur svenska lyftare försvinner ur världseliten medan resten av världenfortsätter att ta rekord. Dom som är dominerande i sporten är bland annat Kina.Dom handplockar sjuåringar för att kolla deras anatomi, gener och så vidare föratt få den optimala lyftaren.
– Kina har kanske 10 000 lyftare att välja på medan här i Sverige vet inte ensen sjuåring vad tyngdlyftning är.
Hur mycket tränar du idag?
– Jag tränar lika mycket som när jag spelade hockey, mellan fem och sexpass i veckan.
Foto: Ronnie Rönnkvist
"VÄLDIGT SVÅRT ATT LEVA UTAN ATT HA MÅL"
Om du inte haft möjligheten att gå över tilltyngdlyftning, hur tror du att du mått idag i och med att du nästintilltvingats att sluta med hockeyn på grund av din ögonskada?
– Jag tror att det hade varit tuffare för mig att ta beslutet att sluta medhockey eftersom, precis som många av mina kompisar, inte hade så mycketkompisar utanför hockeyn.
– Eftersom jag inte lade ner så mycket tid i skolan skulle jag antagligenbehövt börja jobba och då med något som jag förmodligen inte tyckt varit såkul. Hittar man ingen idrott eller hobby som kan fylla det här tomrummet somblir när man lägger av med något som faktiskt är ens identitet… Hade jag intehaft sidospår längs min hockeykarriär skulle det vara tuffare och jobbigare attlägga av.
– Jag skulle ha väldigt svårt att leva utan att ha mål att sträva efter. Detskulle känns jag då skulle slösat bort sitt liv.
– Samtidigt, skulle jag inte haft tyngdlyftningen skulle jag kanske vara merengagerad i skolan eller något. Nu offrar jag lite av mina betyg när jag tränaroch det gör jag glatt så länge jag mår bra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur mycket följer du hockeyn idag?
– Inte alls. Det gjorde jag inte heller då jag var spelare. Dom jag följerär mina kompisar som exempelvis Davidssons-bräderna (Jonathan och Marcus). Viär kompisar sedan barnsben.
Kan du känna en avundsjuka när du ser hur långt domkommit i sina karriärer medan du lagt av med hockeyn?
– Ja, men samtidigt vet både dom och jag att det är ganska mycket slumpensom avgör på den nivån. Det är därför jag inte gillar uttrycket ”den som tränarhårdast vinner alltid” för då skulle jag vara bäst i världen. I alla fall ärdet inte så inom hockeyn.
– I hockey kan du vara den som gör mest mål eller är smartast, men tränarentycker inte att du är så bra medan en annan tränare tycker det. Det avgör juallt, vad tränaren och andra tycker. I lyftning behöver du bara en tyngdlyftningoch tävlingslicens. Sedan kan du själv ta dig till högsta nivån, avslutar NoahPereira innan träningen med Jussi Tukiainen ska dra igång. Tukiainen somdessutom är fys-tränare till världsmästaren i diskus, Daniel Ståhl.
