Småbarnsmamman som jagar Riksserieplats

Färjestads damlag satsar mot Riksserien. Lagets stora stjärna är 22-åringen Emelie Johansson, som i en intervju med hockeysverige.se berättar om klubben satsning.
– Jag tycker vi är på god väg, säger ”Värmis”.

KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)

Färjestads damlag har ett tydligt mål uppsatt, man ska till Riksserien. Förra säsongen tog man sig till Riksseriekvalet, men väl där blev Sundsvall, SDE Hockey, Djurgården och HV 71 för starka. Nu laddar man om för en ny säsong där förhoppningen om avancemang är stora.

En av lagets viktigaste kuggar är 22-åriga småbarnsmamman Emelie Johansson. I kvalserien svarade hon för tolv mål och totalt 18 poäng på 14 matcher. På det slutade hon fyra i hela poängligan efter Tina Enström, Danijela Rundqvist, båda från Djurgården, och Maja Jakobsson HV71.

Hockeysverige.se fick en pratstund med henne utanför ett blåsigt men soligt Löfbergs Arena i Karlstad. Och man blir lite nyfiken över vad nyckeln är till att hon lyckats bli näst intill en bättre hockeyspelare efter förlossningen och speluppehållet och framförallt hur hon får, som småbarnsmamma, får alla bitar att falla på plats med träning och jobb.
– Nyckeln till att det gå så pass bra är att jag får mycket hjälp hemifrån. Min sambo tar ett större ansvar när jag är borta liksom att vi får mycket hjälp av mina föräldrar och svärföräldrar. Utan deras hjälp hade det aldrig gått.

Idrottar även din sambo?
– Ja, han har också spelat hockey förut, men det gör han inte nu längre. Han förstår situationen mycket tack vare det.

Hur har det här med att få en dotter påverkat din hockeykarriär?
– Den har väl inte påverkats något speciellt. Jag tror mer att det varit ett avbrott i hockeyn. Det känns som samma sak som innan.
– Jag var borta nästan två år från hockeyn. Ett år när jag var gravid, men sedan var jag inte med och spelade så mycket den säsongen efter att jag hade fått min dotter. Jag var bara med någon match på slutet det året.

Du spelar trots allt på en hög nivå, hur var det att komma tillbaka och träna och spela efter att ha varit borta två säsonger?
– Det var kul! Jag har alltid hållit igång med träning och så vidare. Jag trodde inte att jag skulle kunna vara med så mycket som jag var men jag märkte hur roligt det var när jag kom tillbaka och det blev det bara så att jag inte kunde slita mig därifrån, säger Emelie Johansson med ett leende.

Ett konstaterande vi gör är att dom här frågeställningarna kommer sällan upp då man pratar med en småbarnspappa som spelar hockey på elitnivå.
– Jag vet inte varför, men jag är mamma och oftast ser man det så att det är mammorna som är hemma med sina barn. Det är så som det är.
– Den här frågan har jag fått mycket genom åren, alltså hur går det att vara småbarnsmamma och spela hockey? Killarna klarar det ju, så det är klart att även jag klarar det då.

Emelie Johansson är inte någon färsking i hockeysammanhang. Sedan tidigare har hon spelat i både Modo och Linköping, alltså två toppklubbar i Sverige. Jämförelsevis med Färjestad så finns det en del skillnader.
– I själva lagen och spelet är skillnaden först och främst fysiken och tempot. Vi är ganska nystartade och det är ganska många tjejer som inte är vana med den fysiken och tempot som man ska ha i Riksserien.
– I Riksserien är det ett högre tempo, man är fysiskt starkare och man lägger ner mer tid och träning. Oftast får du ett jobb som är ordnat av klubben där du jobbar sju till 16 och kan vara med varje kväll. Här får man ta det som finns. Det kan kanske vara skiftjobb.  På så vis blir lite mer pyssel när man spelar på en lägre nivå.
– Jag tycker att vi ändå är på god väg samtidigt som vi får väldigt mycket stöd av klubben. Färjestad satsar verkligen på oss vilket är jätteroligt.

Vilka erfarenheter kan du ta med dig till laget från åren i Modo och Linköping?
– Det är nog just fysiken och snabbheten. Det är också bitar som jag är bra på. Just att jag är så pass stor, stark och hyfsat snabb. Det jag kan ta med mig är vad man behöver lägga fokus på när man tränar.

Kan du inte sakna riksserien ibland?
– Jo, men det gör jag absolut. Jag kan väl känna att det skulle vara kul att komma tillbaka dit. Nu får vi hoppas att vi i Färjestad snart kommer att vara där.

Emelie Johansson har även rutin från juniorlandslaget. Hon har bland annat spelat 14
juniorlandskamper.
– Starkaste minnet från juniorlandslaget är JVM i Chicago. Det var riktigt häftigt och roligt. Jag skulle säga att det är USA-matchen som jag minns bäst från den turneringen.
– Innan man kom dit hade jag varit med och mött dom europeiska lagen, men samtidigt visste man att USA och Kanada var riktigt bra. Att sedan få möta USA var riktigt häftigt. Man fick känna på att det är en ganska stor skillnad mellan USA och Sverige.

Hur menar du att skillnaden var?
– Exempelvis var tempot mycket högre mot vad man var van vid. Dom var också mycket större, starkare och vi blev ganska tillbakapressade.

Emelie Johansson är i vissa hockeykretsar även känd som ”Värmis”.
– (Skratt) Det namnet fick jag när jag flyttade upp till Modo. Jag flyttade ihop med en tjej som kallas ”Brallan”, Melinda Olsson, och som idag spelar i Linköping. Hon tyckte att det var jättekul att jag var från Värmland och då blev det ”Värmis”. Sedan dess har det namnet hängt med.

Erika Grahm

Vad gjorde det här Modo-gänget med Valentina Lizana Wallner, Tina Enström, Erika Grahm med flera så speciellt?
– Jag vet egentligen inte, men för det första har Modo ett riktigt bra hockeygymnasium. Det är många tjejer som drar sig dit just på grund av gymnasiet. Det gjorde jag bland annat. Sedan har Modo, eller Örnsköldsvik, alltid varit en riktig hockeystad. Man ser en möjlighet att kunna utvecklas och det är också därför många drar sig dit.
– Man får en riktigt bra hockeyutveckling på deras hockeygymnasium samtidigt som man har riktigt bra tränare där. Alla ställde också högra krav på varandra. När jag bodde där var det två träningspass om dagen och en ledig dag i veckan. Det var en självklarhet och missade man en träning var det nästan panik.

Färjestad var hela elva poäng från en plats i Riksserien den här säsongen och varför det blev så tror Emelie Johansson berodde till stor del på den svaga inledningen.
– Vi förlorade en hel del matcher i början på grund av att vi inte riktigt var skärpta samtidigt som vi inte var vana med tempot. Jag tror inte vi visste riktigt vad vi skulle vara med i. Vi visste att det skulle vara ett högt tempo, men inte att det skulle vara ett så högt tempo.
– Det här var lite synd eftersom ju längre kvalserien gick desto bättre gick det för oss.

Var ni mogna redan nu för att ta steget upp i Riksserien?
– Ja, det är klart, skrattar ”Värmis” och fortsätter:
– Vi har väl inte den bredden som Linköping och dom här lagen har. Förhoppningsvis kommer vi få det längre fram. Vi strävar också mot att just få en stor bredd så vi har många tjejer att ta av. Det är också en av anledningarna till att det varit lite kämpigt i kvalserien, att få ihop spelare. Jobbar någon eller är sjuk så är det väldigt svårt att få in nya tjejer eftersom vi bara är 20 personer i truppen.

Vad blir nyckeln till att ni går upp i Riksserien nästa säsong?
– Först och främst att vi gör en bra försäsong. Sedan att vi är beredda från början samtidigt som vi hoppas på lite nya spelare som kommer att bredda truppen.

Spelar du i Riksserien om två säsonger?
– Ja, det gör jag. Alltså med Färjestad, avslutar Emelie Johansson med ett skratt.