Mästarbacken tog klivet ner i ettan – sågar kvalitén: ”Den är inte alls bra”

Hon vann SM-guld förra säsongen. Nu håller Silje Holös till i andradivisionen. Likt sin bror Jonas håller SIlje Holös på att göra sig ett namn i Färjestad i en liga som inte ger speciellt mycket för.
–  Den är dålig. Tyvärr måste jag få säga det för den är inte alls bra, säger Silje Holös till hockeysverige.se.

KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)

Förra säsongen blev norskan Silje Holös svensk mästare med Djurgården, vilket var hennes första SM-guld. Sedan 2008 har hon dessutom varit ett givet inslag i det norska landslaget och spelat i SDHL/Riksserien sedan 2010. Inför årets säsong valde den 24-åriga backen från Sarpsborg att lämna högsta serien för spel i ettan med Färjestad.

När hockeysverige.se träffar Silje Holös för en intervju på Färjestads naprapatklinik, som hon själv driver, berättar hon att miljön i hockeynästet Sarpsborg var bra för en damhockeyspelare då hon växte upp.
– Jag spelade med grabbarna och hade en jättebra tränare som behandlade mig precis som alla andra i laget. Det var dessutom en tjej till i laget. När jag blev äldre fanns det även ett damlag så jag kombinerade att spela med tjejerna ibland och killarna ibland.
– Det var inte en så bra nivå så jag kände att jag behövde ta mig därifrån. Det var inte lika professionellt i Norge som i Sverige. Det är många som vill ha damlag där, men det finns inte några pengar i det alls. Nu är det inte så jättemycket pengar här i Sverige heller, men klubbarna är större så förutsättningarna blir helt annorlunda. Det känns som damhockeyn i Norge är mer en hobbyverksamhet.

Norge får trots allt fram väldigt många bra spelare, vad ligger bakom den framgången?
– Det är svårt att svara på, men det kan ha och göra med att vi kan spela med grabbarna mycket längre där.

Hur länge kan ni spela med grabbar i Norge?
– Det beror såklart på hur bra man är, men jag spelade med grabbar fram till det att jag var 16 år, alltså precis innan jag flyttade hit. Det händer att man får ta ett steg ner när grabbarna är 16-17 år för då är dom för snabba och stora. Då kan vi få spela med kullen som är ett år yngre och det gjorde jag och Madelen (Haug Hansen), som är i Linköping. Vi fick dessutom chansen att spela med yngre grabbarna i motsvarande TV-pucken i Norge. På så vis fick vi spela på en hög nivå ganska länge och det kan göra en stor skillnad.

Dom flesta norska spelarna väljer tidigt att lämna för Sverige eller spel på college i USA och det här är ett naturligt mål tror Silje Holös.
–  Ja, jag tror det. Spelarna som kom fram innan oss visade vägen litegrann, att vill du bli duktig på hockey så får du flytta. Det betyder också att ligan i Norge blir dålig.

Vad var det som tog dig till Sverige och Brynäs 2010?
– Jag hade alltid velat flytta till Sverige för att spela hockey eftersom det inte var så himla kul när jag inte utvecklades så mycket hemma.
– När jag fyllde 16 år gjorde man dessutom om pojkserien så det inte längre skulle vara 14, 15, 16 år och så vidare utan två årsklasser i samma lag. Då fick jag välja på att spela med dom som var yngre eller två år äldre. Det blev ganska svårt att ta plats i det äldre laget så då passade det ganska bra för mig att flytta.

Flytten innebar att hon själv fick söka upp klubbar i Sverige och den klubb som nappade var alltså Brynäs.
– Jag var där och provspelade. Sedan fick jag leta skola själv.

Jonas Holös.

Holös är ett ganska känt namn inom hockeykretsar. Det är som bekant inte bara Silje som är framgångsrik. Hennes bror Jonas Holös har bland annat spelat i Colorado, Växjö och Färjestad, men numera hittar vi honom i Fribourg-Gottéron.
– Klart att han har betytt mycket. Jag har alltid tittat på när han spelat och hur han gör. Tyvärr är det lite svårt att följa ligan i Schweiz. Det går inte att titta på matcherna, men annars tycker jag att vi följer varandra ganska bra.

Säsongen 2010/11 debuterade Jonas Holös i NHL för Colorado, en dag som även Silje minns väl.
– Det var ju skithäftigt att han skulle få spela. Jag såg själv inte matchen, antagligen hade jag match själv, men det var fantastiskt och jag hade nog inte trott att han skulle nå NHL eftersom det är ganska svårt att klara det som norsk hockeyspelare.

Förra säsongen var alltså den 24-åriga norskan med om att vinna SM-guld, men mitt i all guldyra så kan hon med facit i hand känna att säsongen inte riktigt blev som hon hade hoppats på.
– Säsongen var väldigt upp och ner, i alla fall för mig men även för laget. Det var inte klockrent att vi skulle vinna SM-guld. Det var en del skador, en del nya spelare in, några spelare som inte mådde så bra… Det var, som sagt var, väldigt upp och ner men vi spelade ändå bra.
– Sedan kan man väl säga att vi hade lite tur att Luleå blev utslagna i semifinalen för vi hade haft jätteproblem med dom hela säsongen.

Många i laget har sagt att det var en turbulent säsong med skador och så vidare, vad är det som gör att ni till slut får ihop bitarna?
– Vi höll ihop och blev som en liten familj. Jag tycker att det var en väldigt bra grupp, alltså med kompisar, och alla var väldigt drivna samtidigt som vi hade en väldigt bra bredd i laget.
– Sedan fick vi den här lilla kicken när Luleå blev utslagna. Vi hade vunnit mot HV71 alla matcher under säsongen så vi kände att det här skulle vi klara, men det var inte helt självklart innan slutspel att vi skulle ta oss så långt.

Silje Holös i duell med AIK:s Emmy Alasalmi.

Även om Silje Holös fick njuta av att spela inför ett fullsatt Stora Mossen under finalen så förstörde skador delar av hennes säsong.
– Det var väldigt turbulent eftersom jag hade problem med en höft stora delar av säsongen. Jag fick inte riktigt ut det jag ville.
– Jag tycker att jag gjorde en bra första del av säsongen, men sedan får jag en lite dipp innan jul. Samtidigt hämtar Djurgården in två nya backar och då vart det väldigt svårt för mig att ta en plats av från dom här två amerikanskorna. Jag fick ändå spela, men det var tufft…
– När jag ser tillbaka på det så förstår jag ändå besluten som man tog, att man spelade på lite färre backar mot slutet samtidigt som jag tappade väldigt mycket fart med min höft. Jag är en defensiv back så det var ändå bra att vi fick in dom här offensiva spelarna, men jag fick ta väldigt mycket ansvar defensivt då.

Är du besviken över din säsong?
– Nej, men från att ta väldigt mycket ansvar över hela banan till att bli satt vid sidan i vissa situationer. Klart att jag då kände mig lite besviken. Samtidigt får jag se det för lagets bästa och då var det nog bäst att jag fick ta en större defensiv roll. Sedan fick amerikanskorna komma in och ta mer den offensiva delen. Det tror jag var rätt beslut, men man vill ju aldrig bli åsidosatt, säger Silje Holös med ett leende.

Ny klubbadress inför årets säsong blev alltså hårt satsande Färjestad i Division 1.
– Vi ville bort från Stockholm…

Jaha???
– (Skratt) Jag och min sambo pratade om det eftersom vi hade bott i Stockholm under fem år. Han är norrlänning och jag kommer från en småstad och vi båda kände att vi blev ganska stressade av att bo i Stockholm.
– Det var mycket resande hit och dit till träningar, men framförallt var det svårt med jobb som naprapat. Det är en väldigt stor konkurrens eftersom skolan ligger där. Ingen av oss hade lyckats speciellt bra som naprapat i Stockholm och det tar en väldigt lång tid att bygga upp sin verksamhet där.
– Vi tänkte att vi måste flytta till ett mindre ställe om vi ska ha chans att hålla på med det vi gör. Då stod valet mellan några olika ställen, men orsaken till att det blev Karlstad var närheten till Norge. Nu kan jag komma hem oftare och träffa mina syskonbarn och så vidare.

Silje Holös fick även en bra uppbackning av Färjestad då hon gjorde klart för klubben att hon skulle flytta till Karlstad.
– Färjestad visade verkligen att dom väldigt gärna ville ha mig hit. Jag fick bra förutsättningar med en egen klinik och jag fick även hyra in mig på en etablerad klinik. Det var väldigt mycket som var positivt. Även om dom andra lagen också ville hjälpa mig så kände jag att det här var mest rätt för oss, säger Silje Holös som trivs i sin nya stad och med Färjestad.
– Det har varit väldigt bra och vi är ett superhärligt gäng. Laget klickade direkt. Jag trivs också bra i staden. Det är lagom för oss, inte för litet och inte för stort.

Till saken hör att Jonas Holös bott under fyra år i Karlstad och givetvis hade Silje varit och besökt honom då och kände till staden.

Nu har du spelat i Division 1 en säsong, hur skulle du säga att nivån på serien är?
– Den är dålig. Tyvärr måste jag få säga det för den är inte alls bra.

Vad innebär det för dig som hockeyspelare?
– Det innebär väl att jag kan utveckla mitt offensiva och det är ju där jag har mina brister. På det viset är det väldigt positivt.
– Det som är tråkigt är att jag tappar lite tempo i allt jag gör. Jag kan göra dragningar i vissa situationer som jag normalt inte ska göra men ändå lyckas eftersom motståndet inte är bra. Dessutom tappar jag i det defensiva spelet eftersom vi nästan aldrig är i defensiv zon.

Ni ska kvala snart mot lag från SDHL. Då är det viktigt att ni håller tempot uppe, hur jobbar ni med det?
– Vi spelar ofta mot grabbar som är 15-16 år, mot Grums, Hammarö och så vidare. Sedan ska vi möta några veteraner nästa vecka som är lite smartare och har en del hockey kvar i sig.

Är det kul att spela matcher mot grabbar?
– Både och. Tjejer är mycket smartare än grabbar. Killarna går mer rakt på så vi får kanske inte ut så jättemycket av det taktiska spelet, men det är jättebra för tempot och det fysiska spelet.

Hur går tankarna inför kvalet?
– Det blir spännande och vi har förberett oss väldigt bra så nu ska vi bara göra det, skrattar Silje Holös som också är medveten om att det krävs en del uppryckningar om laget ska ta sig till SDHL.
– Vi måste förbättra det defensiva spelet så det måste vi öva jättemycket på nu. Sedan måste vi ha ett bra powerplay och boxplay. Det offensiva spelet tycker jag redan att vi är jättebra på eftersom vi har fått öva på det mycket under säsongen.

Spelar du i SDHL nästa säsong?
– Ja, med Färjestad.