Rent hus i Las Vegas

Mina damer och herrar, vi har just upplevt ett av svensk ishockeys största ögonblick genom tiderna. NHL Awards i Las Vegas öppnade ju med en svensk triumf och sedan blev Wynn Theatre en enda lång blågul Eriksgata. Jag behöver väl knappast påpeka att det är en helt sanslös förmån att få vara på plats här i korridorerna och få ta del av det här på nära håll, och även våra luttrade kollegor från Aftonbladet, Expressen, SVT och SR tycker att detta är något alldeles extra.

Ishockeyns absoluta världselit står just nu och minglar alldeles bredvid min arbetsplats och mitt i detta smörgåsbord av superstjärnor gick alltså våra blågula hockeykrigare fram till podiet och rev åt sig några av de allra ädlaste hårdvarorna. Flera av våra kollegor från USA och Kanada kommer fram och klappar mig och Uffe på axlarna och gratulerar.

– Busy night, huh? flinar Adam Jahns från Chicago Sun-Times och tittar på mitt infernaliska intermezzo av kameror och objektiv och sladdar och mikrofoner.

Sannerligen en busy night. Men ett historiskt ögonblick, utan tvekan.

* * *

Det är inte mycket med Erik Karlsson när han kommer till pressrummet. Bara minuter tidigare har han något oväntat tilldelats Norris Trophy som ligans bäste back och därmed blivit den yngste spelaren på över 35 år att ta hem den prestigefulla bucklan. Han normalt sett så självsäkre ynglingen darrar på handen och ser nästan lite glansig ut i ögonen. Av någon anledning är han lite missnöjd med sitt korta och koncisa men alldeles utmärkta tacktal.

– Jag önskar jag hade förberett mig lite bättre och haft lite bättre koll på hur allt funkar, säger Erik till oss.

Annica Duncan från Radiosporten är först framme när Erik kliver ner från podiet och är angelägen om att få snacka med Erik på svenska sedan nordamerikanerna fått sitt. Igår var det lite tjurigare med den saken.

– Du får lugna dig, Annica. Du är lite för het, säger Erik.

Hans min avslöjar inte om han skojar eller om han blir irriterad på riktigt, men jag tycker det är en fin liten episod oavsett.

Hela intervjun med Erik ser ni såklart här på Hockeysverige.se. Notera det magiska kameraarbetet. Det blir lätt lite darrigt på handen med alla dessa sena nätter.

* * *

Eftersnacket här i korridorerna antyder att Karlssons seger är lite överraskande, och de flesta verkar ha trott på Shea Weber. Enstaka bittergubbar hörs också gå runt och mumla om att priset bör gå till den back som är bäst defensivt.

Det där är skitsnack, tycker jag. Erik Karlsson mycket välförtjänt av det här priset och det sättet han har lyft laget den här säsongen är något alldeles extra.

Daniel Alfredsson befäster det när han intervjuas efter att själv ha vunnit King Clancy Award.

– Erik var vår MVP den här säsongen. Han förtjänar sin Norris, säger Alfredsson.

Därmed basta.

* * *

När Henke håller sitt segertal lyckas han med konststycket att säga ”fuck”. Och det är ju som alla vet rena kryptoniten för amerikansk TV på bästa sändningstid.

Vi journalister sitter ju inte i själva galahallen och tittar, utan är förvisade till stora skärmar i presscentret. Det går ett sus genom hela rummet när sändningen för ett ögonblick blackoutar och hackar till och alla förstår direkt vad som hänt.

– Did he say ”fuck”? säger några.
– What was that, an F-bomb? säger andra.

Obetalbart. Lundqvist bara flinar åt det när vi träffar honom efteråt.

* * *

Galan föregås ju traditionsenligt av ett stort galej där spelare och övriga kändisar leds fram längs röda mattan, först förbi oss journalister i en särskild mixad zon och därefter ut i den långa korridoren där tusentals hockeyfan trängs med skräckslagna kasinobesökare.

Vi hade först inte tänkt gå alls, men jag ser chansen att knäppa lite bra bilder och nosar i sista stund rätt på en ackreditering och släpps in i det allra heligaste.

Förutom alla hockeystjärnorna kommer superstars som Matt Perry, Colin Hanks, Nickelback och Ray Liotta förbi och pratar med murveltåget. Men inte helt oväntat är det smått galne slagskämpen och twitterkungen Paul Bissonnette som river ner flest applåder.

BizNasty, som han kallar sig, förefaller ha levt loppan här i Vegas sedan Phoenix åkte ur slutspelet, och så sent som igår såg vi honom i baren med en kall bira redan strax före lunch. Som spelare är han naturligtvis inte i närheten av någon hårdvara på en sådan här gala, men en skön liten detalj är att Claude Giroux bjudit in honom som sin kavaljer för kvällen.

Han flörtar med tjejer, gör grimaser i TV, slänger iväg oneliners och härjar med så gott som varenda människa under sin promenad. Claude Giroux får inte slutföra en enda fråga utan att Bissonnette bryter in med helt sanslösa inspel, och Flyershjälten håller stundtals på att skratta sig halvt fördärvad.

* * *

Alltså, det här med jänkare och deras stundtals lite märkliga klädstil lyser igenom även i hockeyns värld. Vissa är ju skarpa och stiliga, men med tanke på hur många miljoner inkomstdollar som promenerar runt i environgerna är man ju helt chockad över hur bristande finess en del har.

Värst av alla är eventuellt före detta tränaren och nuvarande TV-kommentatorn Barry Melrose. Det är en helt underbar syn när vi under tisdagskvällen ser honom sitta nedsjunken i en monstruös fåtölj, iförd ett par anskrämliga hawaiishorts och en skjorta som är sex nummer för stor och uppknäppt till solar plexus.

Ovanpå detta fashionabla arrangemang sportar legendaren en sedvanligt flottig backslick och en cigarr som är marginellt mindre än en välvuxen gurka.

* * *

Sjukt skön incident när Landeskog vunnit Calder Trophy och sitter på podiet i pressrummet.

-Vad heter din flickvän som du hade med dig? frågar en nordamerikansk reporter

Gabbe tittar på reportern och ler.

-Jag har ingen flickvän. Det var min syster.

* * *

Efter dagens plåtning på röda mattan har jag i min ägo tillräckligt med bilder på Nickelback för att åsamka Uffe Bodin en månadslång dysenteri.

* * *

Malkin är cool när han kliver upp på scenen för att ta emot Hart Trophy, en stund efter att han varit uppe och hämtat hem Ted Lindsay Awards.

– Jag kan ju ta fram samma tal igen, säger han och fnissar lite pojkaktigt.

Inte lika cool är han under tisdagskvällen när han flyter fram över casinogolvet iförd en cowboyskjorta som självaste Burt Reynolds varit stolt över.

* * *

Pressrummet börjar tunna ut och många av murvlarna ska precis som jag och Uffe vidare till Pittsburgh, en del av kollegorna reser redan ikväll. Men Hockeysverige.se har massor av material kvar att producera och publicera, och vi rör oss vidare österut först imorgon bitti.

När vi någon gång under kvällen jobbat färdigt blir det väldigt lugnt. Efter två ganska tuffa kvällar med trevliga kollegor här i casinobarerna börjar våra gamla kroppar säga ifrån. Om vi ska orka med Pittsburgh gäller vatten och bröd i afton.

Att vi dessutom byggt upp en utcheckningsnota som närmast påminner om Paris Hiltons kreditkortsräkning är det dessutom läge för viss återhållsamhet hädanefter.

Eftersom Uffe Bodin är lite glömsk vad gäller deadlines för ackrediteringar till diverse turneringar är vi också skyldiga Szymon Szemberg en bättre middag när vi anländer till Pittsburgh.

Det vore ju trevligt om vi kunde lösa ut den.

Vi återkommer med närmare rapport här i bloggen framåt fredagen. Någon gång under torsdagen kommer också en fläskig bildbomb från de senaste dagarna.

På återseende!

/Peter Sibner

Text: VM-bloggen 2013