Med Dracula runt hörnet

Lundh om livet i rumänsk hockey

Staffan Lundh valde mitt under säsongen att hoppa på ett tränarjobb i Rumänien. Just nu är man uppe i finalserien i rumänska ligan – och semifinalspel i ungerska ligan mot storlaget Alba Volan.
– Stämningen på matcherna härnere är bättre än jag någonsin upplevt hemma i Sverige, säger Staffan Lundh till hockeysverige.se.

Spelaren Staffan Lundh spelade nio säsonger i Elitserien med Färjestad och tog två SM-guld och spelade en VM-turnering.
Tränaren Staffan Lundh har tränat Oskarshamn och Mariestad – men också valt att bli testa sina vingar på okänd mark för svensk del.

I månadsskiftet november-december tog Staffan Lundh det inte helt vanliga klivet från Sverige till Rumänien. Eller närmare bestämt Transylvanien.
Han nappade på ett erbjudande att ta över SC Csikszereda spelandes i både den rumänska och ungerska ligan. Laget var knappast speciellt illa placerade i någon av ligorna när Lundh tog över.
– Nej, det var ju lite skriverier någonstans om att jag skulle ta över ett bottenlag. Men dom låg tvåa i ungerska ligan när jag kom och hade väl förlorat någon match i rumänska ligan, så det var väl att dom var oroliga för finalplatsen där. Dom frågade dåvarande huvudtränaren om han ville ha hjälp, så han är fortfarande kvar i laget, säger Staffan Lundh till hockeysverige.se.

I den rumänska ligan gick de två främsta lagen till final när serien var färdigspelad. Efter första delen av grundserien kapades hälften av lagen bort, vilket gav en fyralagsgrupp där de två bästa gick till final.
– Innan dess var det en del matcher som höll riktigt låg nivå. Tror vi vann någon match med 18-0, och det är inte ens roligt. Det utvecklar inte något av lagen. Men sedan dom tog bort fyra lag så har det nästan genomgående varit bra matcher.

Vad fick dig att nappa på erbjudandet?
– Det hade varit tråkigt att sitta hemma i Sverige nu och fundera på vad det egentligen var jag tackade nej till. Jag hade ju varit ledig ett tag… och det var rätt skönt att få slippa uppläggning inför en säsong och få vara helt ledig över sommaren och sånt, faktiskt.

Hur fungerar det med språket? Speciellt de äldre spelarna kan jag ju tänka mig har problem med engelskan.
– Ja, det är som du säger med dom äldre spelarna. Under komunisttiden så lärde man sig ju ingen engelska i skolorna här, så dom har ju problem. Men i stort är det inga problem. Assisterande tränaren och fystränaren förstår hyfsad engelska, så vi kör på två språk när folk inte förstår.

Alla spelarna i Sport Club är heltidsproffs, även om nivån på lönerna förstås inte är i närheten av vad vi ser i de bättre ligorna.
– Alla är proffs, men det är ju inga jättelöner det handlar om. Men dom har så att dom klarar sig gott och väl. Man ska ju komma ihåg att det är billigare att leva här än i exempelvis Sverige också.

Hur bra nivå är det jämfört med svensk hockey?
– Det är svårt att jämföra rakt av så där. Men jag skulle nog nästan tro bottenlag i Allsvenskan eller topplag i division 1. Men det är så olika. Det är ju ett helt annat sätt att tänka. Spelarna här är väldigt bra tekniskt och skridskomässigt, men brister kanske lite i det taktiska och i det fysiska.

Just fysiken har man fått känna skillnaden på när man ställts mot Alba Volan i semifinalspelet i Rumänien.
Volan har spelat i ungerska ligan parallellt som man spelat i den österrikiska. Men det har nästan uteslutande – i ligaspelet – handlat om ett B-lag.
Nu till slutspelet är det A-laget, med Gabor Ocskay och Krisztian Palkovics i spetsen, som spelar.

I den första semifinalen i förrgår vann Volan i Csikszereda med 5-1. I andra vann Volan knappt med 3-2.
– Nu när vi möter fullblodsproffs så märks ju den fysiska bristen ännu mer. Vi möter ett bättre lag, det är bara att konstatera. Men vi var bra med i halva matchen och tappade luften när dom fick in 3-1. Men jag hoppas att vi kan ta någon match och förlänga matchserien och störa dom lite.

– Vårat huvudmål är ju egentligen det rumänska slutspelet. Där leder vi med 3-0 i finalserien i bäst av sju matcher. Den fjärde matchen vet jag inte riktigt när vi ska spela ännu. Vi hann inte med den innan slutspelet i Ungern startade och nu spelar ju både vi och finalmotståndarna slutspel i Ungern.

Finalmotståndarna är HC Csikszereda, en lokalkonkurrent som inte funnits i speciellt många år utan som startades upp som mer eller mindre ett B-lag till left-overs från Sport Club för att dom inte skulle lägga av att spela.
Nu är laget ett fullgott ligalag i både Rumänien och Ungern.

Csikszereda ligger i den ungerska delen av Rumänien, vilket gör att det snarare är matcherna mot Steaua Bukarest som är dom heta matcherna för Sport Club.
– Det är svårt att beskriva med svenska mått. Det är ju rumänska delen mot den ungerska, så det är mycket rivalitet i det där. Det är svårt att förstå som svensk, tror jag. Plus att det är en klassiska matcher.

Sedan 1983 är det bara Sport Club och Steaua som vunnit det rumänska mästerskapet. Fyra har gått till Sport Club, resten till Steaua.
– Dom har ju dominerat hockeyn här i Rumänien i många år. Men vårat lag vann förra året och nu har vi chansen att försvara en mästartitel för första gången i klubbens historia.

Hur är stämningen på matcherna därnere?
– På dom viktiga matcherna har vi 4-5000 pers på läktarna och det är bättre stämning än jag någonsin upplevt i Sverige. Eller ja, om du tar in 11.000 i Scandinavium så är vi kanske där… men det är ju en stor skillnad i övrigt. Alla lever sig in i matcherna här, i Sverige har du bara klackarna som håller igång. Här är alla med, och det är helt fantastiskt. Verkligen skitkul. Många i staden här (40-50.000 invånare) lever för hockeyn.

Hur är standarden på ishallarna därnere?
– Vi har en rätt bra hall. Bukarest har bra och i Ungern är det också bra. Men sen finns det ju en del hallar man åker förbi där man undrar vad det är man kommit till. Men ska vi vara ärliga så finns det ju hallar av usel kvalité i Sverige också… men kanska inte som dom värsta här nere i och för sig.

Foto: Bildbyrån Staffan Lundh i SM-finalen 1988.

Sport Club, som har sju slovaker, ett par ungrare och resten rumäner i laget, kom på tredje plats i ungerska ligan till slut, och vann den rumänska. I kvartsfinalen i Ungern slog man ut Ferencvaros med 2-0 i matcher.
– Det har gått riktigt bra den tiden jag varit här. Det var bara ett tag i januari, första två veckorna eller så, som det gick lite knackigt ett tag. Annars har vi nästan vunnit allt fram tills nu mot Volan.

Är det några längre sträckor det handlar om när ni spelar matcherna i Ungern?
– Jag vet inte hur långt det är i mil räknat… men matcherna mot Alba Volan till exempel är 16 timmar i buss.

Då räknar du både fram och tillbaka, va?
– Nej… enkel väg. Det är mycket berg och grejer här. Ligger ju mitt i Transylvanien och är inte så bra vägar överallt.

Text: Robert Pettersson