Med bibelcitat mot stjärnorna

Old School NHL – Daniel Bouchard

Ett bibelcitat inspirerade Daniel Bouchard att ta sig hela vägen till NHL. I dagens Old School Hockey berättar den nu 60-årige före detta målvakten för hockeysverige.se om sin långa karriär – och sina svenska lagkamrater, Kenta Nilsson och Bosse Berglund.

Daniel Bouchard var en av NHL:s riktigt stora målvakter under 1970- och en bit in på 80-talet. Han debuterade i NHL för Atlanta Flames redan 1972 under legendariska coachen Bernie ”Boom-Boom” Geoffrions ledning och avslutade med spel tillsammans med bland andra Thomas Steen och Bengt Lundholm i Winnipeg Jets 1986. Då hade han vaktat målet i NHL över 650 gånger.
I dag får ni läsare på hockeysverige.se möta denna legendariska och mycket sympatiske före detta NHL-stjärna i Old School NHL.

Daniel Bouchard, du fyllde sextio år i december. Men om vi skruvar tillbaka klockan till dina ungdomsår hemma i Val-d’Or hemma i Québec. Vem var din viktigaste förebild i ditt val av just hockey?
– Man kan väl säga att pappa lärde mig att sätta upp skriftliga mål, vart och hur långt jag ville nå som hockeyspelare. Han visade i bibeln ett citat där det stod att man ska hela tiden fortsätta jobba efter den vision man har i livet, även om det tar tid så kommer du så småningom nå dit. Det här var något som jag jobbade efter hela karriären, speciellt när det var som tyngst.
– En annan viktig person var min bror Guy. Vi båda spelade faktiskt tillsammans LaSalle när vi växte upp.

Första gången hockeyscouterna i Kanada fick höra talas om Daniel Bouchard var då han spelade för Sorel Blackhawks där han och laget tog sig hela vägen till final i en av de kanadensiska juniorligorna. Sorel, som ligger norr om Montréal på vägen upp mot Québec City, blev Bouchards hemadress endast under säsongen 1968/69.
– Man kan väl säga att det var nu som mitt arbete med att nå upp till mina nedskrivna drömmar började. Visserligen gick det bra för mig och laget. Men jag förstod då hur otroligt mycket jobb jag hade kvar att göra för att nå hela vägen. Sorel var i alla fall steg ett mot mitt mål att komma till NHL.

Minns inte NHL-debuten

Foto:

Efter Sorel flyttade Dan Bouchard till London Knights, där han var lagkamrat med bland andra Dan Maloney och Darryl Sittler. Efter det flyttade Bouchard vidare till AHL och Hershey Bears, ni vet laget med bruna matchtröjor.
– Jag draftades 1970 av Boston Bruins, det var innan jag skrev på för Hershey Bears. Säsongen 1971/72, då Boston Bruins vann Stanley Cup efter att slagit New York Rangers, var jag faktiskt med och tränade med laget under tre veckor även om jag inte spelade några matcher. Det var ju Gerry Cheevers och Ed Johnston som var Bostons målvakter då, två av ligans absolut bästa.

Säsongen 1971/72 spelar du under coachen Bep Guidolins ledning i Boston Bravers i AHL. Vad kom han att betyda för dig som spelare?
– Kul att du tar upp Bep Guidolins. Han var ju min coach som junior och den som förberedde mig och övriga killar i laget på hur det skulle bli att spela i NHL. Var det någon som verkligen visste vad det innebar var det Bep. Jag hade ju honom även i London Knights och tidigare hade han själv spelat i Boston Bruins, Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks.

Hur minns du tillbaka på din NHL-debut med Atlanta Flames 1972/73 där det sägs att Montréal Canadiens Frank Mahovlich gjorde mål på dig och sedan åkte förbi och sa att ”det där är bara ett av många, grabben”.
– Haha! Den första matchen minns jag faktiskt inte, skrattar Bouchard och fortsätter:
– Jag spelade många hundra matcher i Atlanta och det går inte att komma ihåg alla. Men givetvis var det stort att få spela i NHL.
– Under flera säsonger var det jag och Phil Myre som var målvakter i Atlanta vilket var väldigt roligt. Vi bodde faktiskt på samma hotell i Montreal det året draften var där. Vi umgicks en hel del redan då och lärde känna varandra väldigt bra.

Phil Myre kommer från Ste. Anne de Bellevue inte långt i från Montreal. Hade ni hört talas om varandra innan ni sågs vid draften?
– Ja, absolut! Vi hade ju mer eller mindre växt upp tillsammans och spelat mot varandra i LaSalle. Hela området kring Montréal och Québec var ju hockeytokigt så mer eller mindre alla killar ville ju spela hockey. Dessutom blev Chuck Catto agent för oss båda efter draften.

Atlanta Flames säsong 1972/73 är hyfsad. Många hade trott att laget skulle få slåss om sista platsen i ligan tillsammans med California Seals. Men då serien var slutspelad kunde klubben konstatera att inte bara California var efter Atlanta i tabellen utan även Toronto Maple Leafs, Vancouver Canucks och New York Islanders.

Kenta Nilsson – ”talangfull men blyg”

Foto:

Under sitt andra år i Atlanta får Daniel Bouchard vara med om en resa till Stanley Cup-slutspelet. Där vann dock Philadelphia Flyers kvartsfinalen med 4-0 i matcher. Flyers vinner så småningom Stanley Cup. Bouchard slutar sexa i NHL:s målvaktsliga efter Bernie Parent, Philadelphia, Tony Esposito, Chicago, Ross Brooks, Boston, Doug Favell, Toronto, och Wayne Thomas, Montréal.
– “Boom-Boom” Geoffrion var coach det året och vi hade fått Tom Lysiak från juniorligan (Medicine Hat Tigers) samma säsong. Tommy blev vår stora stjärna och jag tycker att det var managerns Cliff Fletchers största misstag i Atlanta då han sålde honom Chicago Blackhawks några år senare.

Kent Nilsson. Hur var han som spelare under era år tillsammans i klubben?
– Kent och jag spelade tillsammans under två säsonger i Atlanta och Calgary. Han kom från Winnipeg Jets till oss när WHA lades ner. Han är nog den mest talangfulla spelare jag någonsin spelat med, men han var också en av de mest blyga som jag har träffat, haha…
– Kent hade fantastiskt fina händer och en teknik som var underbar att se. Han hade även ett riktigt superhårt skott som han tyvärr använde allt för sällan.

Hur reagerade du då Atlanta Flames såldes till Calgary 1980?
– Det var fruktansvärt! (Bouchard tystnar)

Stämmer det att du strejkade sista året i Calgary Flames?
– Nej, det stämmer inte. Al MacNeil var tränare i Calgary Flames då och jag trodde inte på honom. MacNeil var en trevlig kille, men inte någon bra tränare. Han var inte rätt person att leda vårt lag. Så jag bad helt enkelt om att få säljas till en annan klubb och nu blev det Québec Nordiques.

Vad var den stora skillnaden mellan Calgary Flames och Québec Nordiques?
– Viljan att vinna och talangfullheten i laget.

Daniel Bouchard stannade i Québec Nordiques i fem säsonger. Där blev han snabbt en stor idol bland fansen. Under fyra säsonger var han självskriven som förstamålvakt, trots konkurrens från bland andra John Garrett, Clint Malarchuk och Michel Plasse. Under Bouchards femte säsong i klubben får han finna sig i att vara att spela näst mest matcher efter den 21-åriga talangen Mario Gosselin.
– Det var fem bra år i Québec och mitt bästa minne från min tid i klubben är nog då vi slog ut våra tuffaste konkurrenter, Montréal Canadiens, efter sju matcher säsongen 1984/85. En härlig känsla.

En av dina lagkamrater i Quebec Nordiques var Bo Berglund, hur minns du honom som spelare?
– Bo var ju en väldigt teknisk spelare som alltid tog ansvar i defensiven. En jättebra kille och bra hockeyspelare.

I laget fanns också tre bröder, Marian, Anton och Peter Stastny.
– Fantastiska spelare. Jag tycker faktiskt att deras kedja var den bästa i hela NHL under de här åren.

Dumpades av tidigare kollega

Foto:

Efter sina fem säsonger i Québec Nordiques flyttade Daniel Bouchard till svensklaget Winnipeg Jets. Men sejouren i Jets blev bara ettårig.
– Vi hade först Barry Long och sedan John Ferguson som coach under mitt första år i Winnipeg Jets. Men andra året kom Dan Maloney dit som coach och han ville inte ha kvar mig i laget. Vi hade ju spelat juniorhockey ihop och jag spelade fortfarande vilket han inte gjorde och det här var väl något som han inte gillade, så jag fick helt enkelt lämna Winnipeg.

Vid VM i Prag 1978 plockade coacherna Harry Howell och Marshall Johnstone ut Daniel Bouchard och Dennis Herron till att representera Kanada som målvakter. Kanada skickade för övrigt ett mycket starkt lag til Tjeckoslovakien. Där ingick bland andra Marcel Dionne, Jean Pronovost och Tom Lysiak i truppen.
– En fantastiskt kul turnering där vi vann brons åt Kanada. Visst var det skillnad att spela på de stora rinkarna som man gjorde i VM, men ändå var det lättare eftersom spelarna kom längre ut i vinklarna då de skulle ta skott.
– Det här var ju en viktigt medalj för kanadensisk hockey. Vi hade varit med i VM något år tidigare men innan det hade Kanada inte varit med på många år. Det var nu som Kanada började sin uppgång inom den internationella hockeyn igen.

Du tvingades sluta med hockeyn efter en elakartad knäskada då du spelade för HC Fribourg-Gottéron i Schweiz. Men hur ser ditt liv ut idag, tjugofyra år senare?
– Jag jobbar och lever i herrens namn och kommer att leva i en evighet. Fram till dess är jag lärare i en kiropraktorskola, Life University. Men även som målvaktstränare vid Alpharetta. Där lär jag bland annat ut vikten av att sätta upp mål och hur man ska ta sig dit. Lära ut vikten av en bra utbildning även om du vill satsa som hockeyspelare. Vill du som ung kille ta dig till NHL, vad krävs av mig då?

Text: Uffe Bodin