Nu kommer nästa ”Pudding”: ”Det här jobbet har nog alltid funnits i mitt hjärta”

Pappa Anders ”Pudding” Weiderstål har varit materialförvaltare för Tre Kronor i närmare 30 år. Nu visar dottern Linda intresse för yrket. Hockeysverige.se åkte till Upplands Väsby för att träffa nästa generation Weiderstål på damernas U18-camp.
– Jag har sprungit runt med min pappa så långt tillbaka jag kan minnas, säger Linda Weiderstål.

UPPLANDS VÄSBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Visst känns efternamnet Weiderstål igen i hockeysvängen? Mats Weiderstål hittar vi sedan många år tillbaka som scout för Washington Capitals. Annars är Anders ”Pudding” Weiderstål den mest omtalade i släkten då han sedan 1983 har varit materialare för Sveriges kanske mest folkkära landslag, Tre Kronor. Något som han för övrigt tidigare berättade om för hockeysverige.se:s läsare i somras.

När hockeysverige.se reste ut till U18-campen i Upplands Väsby fick vi chansen att träffa nästa generation Weiderstål som vill ge sig in i materialförvaltaryrket. Det handlar ”Puddings” dotter, Linda Weiderstål.
– Det här jobbet har nog alltid funnits i mitt hjärta. Jag har sprungit runt med min pappa så långt tillbaka jag kan minnas. Jag hjälpte till lite i Huddinge då pappa var där och sedan har hockeyn alltid funnits med i mitt liv, säger Linda Weiderstål till hockeysverige.se och fortsätter:
– Sedan blev jag materialare i Huddinges damer av en slump. Vägarna korsades där. Jag tycker att det är väldigt kul och jag ville lära mig mer. Då mailade jag Ylva (Martinsen, förbundskapten) och frågade om jag kunde vara med på något sätt. Då föreslog hon den här helgen och samlingen i Upplands-Väsby efter att ha pratat med Kjelle (Klintberg, materialförvaltare U18-landslaget).

Kände du Ylva Martinsen sedan tidigare?
– Nej, men Kjelle hade jag träffat innan, annars kände jag ingen alls som var med här. Jag ville inte heller glida på pappas namn så han visste inte ens om att jag hade mailat. Jag ville göra det här av eget intresse.
– Det blir givetvis så att jag åker lite på hans namn ändå eftersom vi har samma efternamn, men jag skrev ingenting om det i mejlet.
– Jag skrev att jag ville få lära mig mer och vad kan vara en bättre möjlighet än att få vara på plats och se hur det verkligen går till.

Anders ”Pudding” Weiderstål. Foto: Ronnie Rönnkvist

”JAG KAN INTE ENS ÅKA SKRIDSKOR”

Förutom pappa Anders och farbror Mats delaktighet i svensk hockey har Linda själv inte någon bakgrund alls inom ishockeyn.
– Ingen alls. Jag har aldrig spelat hockey och kan inte ens åka skridskor, säger Linda Weiderstål med ett leende och fortsätter:
– Sedan är jag nog ganska lik min pappa som person. Jag är ordningsam, gillar människor, är social och tycker om att serva människor. Att gå här och plocka skräp efter tjejerna gör mig ingenting eller att snacka med tjejerna, bara finnas till hands eller vad det nu gäller. Du blir som en allt-i-allo och det här handlar inte bara material. Jag vill finnas där om exempelvis någon har jobbigt eller vad som helst egentligen.

Huddinge är nystartade som damhockeyklubb och det är många nyheter kring materialet för både Linda Weiderstål och övriga laget.
– Vi är en ny klubb och allt är helt nytt för mig. Dom flesta tjejerna är inte vana att ha någon materialare över huvud taget. Dom är överlyckliga bara jag har tvättat deras tröjor.
– Det är ändå ganska stor skillnad mot att vara här med landslaget. I Huddinge får tjejerna knappt någonting. Vi har inte ens fått våra matchtröjor ännu så vi lånar av juniorerna än så länge. Tröjorna är beställda, men dom är ute på vift någonstans.

Finns det en bra support från Huddinge Hockey att ha ett damlag?
– Ja, det har börjat bli ganska bra. Det skrivs en del på Instagram, Facebook och så vidare. Det är Sara Ridderlund som har dragit igång det här och hon gör det bra.
– Tjejerna betalar för att spela, så är det. Vi är fortfarande på den nivån, men eftersom vi är nystartade hoppas vi på att hålla oss kvar och växa mer och mer. På sikt också kanske få ett eget omklädningsrum för det har vi inte ännu.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”HAN PÅMINNER OM MIN FARFAR”

Att vara materialförvaltare innebär att man ska slipa skridskor rätt, hjälpa till med klubbor, handskar ska ha rätt värme och så vidare, har du den här bakgrunden i dig eller är det sådana här bitar som du är här för att lära dig?
– Det är sådant som jag lär mig nu. Vi har en slipmaskin och jag kan givetvis den, men det är bara den som jag har lärt mig. Jag kan inte bara ”oj, nu har vi en ny” och så kan jag den.

Börjar du bli varm i kläderna då det gäller att vara materialförvaltare?
– Jo, men det tycker jag. I mitt lag är jag det för där är det jag som styr och ställer. Sedan vet jag att alla materialare gör på sitt sätt och nu går jag efter Kjelle och då får jag göra på hans sätt.

Hur har du upplevt dagarna här som materialförvaltare i U18-landslaget tillsammans med Kjell Klintberg?
– Det har varit jättebra, verkligen. Jag har sagt det till honom att han påminner om min farfar på något sätt. Jag känner mig verkligen jätteomhändertagen och tar rygg på honom.

Till vardags jobbar Linda Weiderstål som dagmamma, men hon kan mycket väl tänka sig att ha det här som ett yrke i framtiden.
– Ja, det skulle jag nog vilja göra. Jag brinner verkligen för det här och känner att det är jätteroligt. Det jag nu känner är ”varför har jag inte gjort det här tidigare?”
– Jag brukar skoja med pappa och säga att det är bäst att han håller i sig för jag kanske kommer och tar över (skratt). Nu kommer inte jag hamna där, men det är kul att efter det här fortsätta köra med tjejerna eller kanske med damerna, testa lite olika.