Las Vegas till fots & mina Award-vinnare

Tillbaka i sadeln igen. Vaknade som förväntat 03.30 och kunde inte somna om. Den här gången var jetlaggen dock av godo, jag hann både skriva klart några texter och ”göra” centrala Vegas innan klockan hade blivit 10.30. ”Göra” Vegas innebär att jag promenerade de tre kilometerna in till ”The Strip” och utforskade den. Jag tror att den gör sig betydligt bättre kvälls- och nattetid. Tidigt på morgonen var det bara jag och hurtiga pensionärer som var ute och gjorde gatorna.

Jag hann även smita in på ett casino och spela litegrann. Tacksamt nog kom jag hit ett par dagar innan löning. Med andra ord hade jag väldigt lite pengar att röra mig med. Förlusten efter ett par timmars sicksackande mellan de enarmade banditerna (som till min stora sorg är obeväpnade banditer nu för tiden) blev modesta sju dollar. Det ser jag nästan som en vinst i sig.

Efter en mastig frukost vid åttasnåret började det bli ruskigt varmt ute. Jag kämpade mig upp till Mandalay Bay innan jag gav upp och tog en taxi tillbaka till hotellet. Nu är det fokus på NHL Awards resten av dagen, så jag ska inte störa er med fler oväsentligheter.

Brukligt är att man ger ett eget tips så här innan NHL Awards, Personligen kan jag inte bestämma mig för om jag ska göra det eller om jag ska skriva vilka spelare jag tror kommer att vinna. Kompromissen blir att jag gör både och.

HART MEMORIAL TROPHY
Mitt val: Corey Perry, Anaheim
Precis som Daniel Sedin och Martin St. Louis spelar Corey Perry i ett lag med många vassa forwards. Skillnaden var att Perry fick ett dra ett tyngre lass på egen hand när Ryan Getzlaf blev skadad. Det tycker jag ger honom försprång här. Däremot kan man ifrågasätta varför det nästan alltid är forwards som nomineras till den här utmärkelsen. Jag kan nämna minst fem målvakter som jag tycker är mer värda den här utmärkelsen än någon av de tre nominerade spelarna. Inte minst Tim Thomas.
Trolig vinnare: Daniel Sedin, Vancouver
Att bli poängkung väger tungt. Det var inte minst Henrik Sedins vinst av Hart Trophy i fjol ett bevis för.

VEZINA TROPHY
Mitt val: Tim Thomas, Boston
Dagens mest självklara val? Ja, även om man i dagsläget är färgad av Thomas makalösa slutspel, som inte räknas in här, så stod han i en klass för sig även under grundserien. Roberto Luongo och Pekka Rinne får agera statister här.
Trolig vinnare: Tim Thomas, Boston

NORRIS TROPHY
Mitt val: Nicklas Lidström, Detroit
En svår nöt att knäcka. Lidas hade en bättre säsong än Shea Weber och Zdeno Chára offensivt. Däremot var utmanarna snäppet vassare i det defensiva ansvaret. Slår man ut det i någon slags totalsummering känner jag att svensken har ett litet övertag, men det känns långt ifrån givet att han vinner sin sjunde Norris Trophy.
Trolig vinnare: Nicklas Lidström, Detroit

CALDER TROPHY
Mitt val: Jeff Skinner, Carolina
Direkt från draftpodiet till NHL-succé. Det är svårt att inte låta sig charmas av Jeff Skinners otroliga resa. Konkurrenterna har svarat för varsin riktigt bra säsong, men jag tycker att över 30 mål och 60 poäng av en 18-åring är det som har gett bästa eko här.
Trolig vinnare: Jeff Skinner, Carolina

LADY BYNG TROPHY
Mitt val: Nicklas Lidström, Detroit
Om det blir Martin St. Louis, Loui Eriksson eller Lidas spelar inte så stor roll. Alla tre har gjort sig förtjänta av den här utmärkelsen, som på något vis får ses som den märkligaste av dem alla på NHL Awards. Jag väljer Lidas för lång och trogen tjänst – och för att det är otroligt märkligt att han aldrig har varit aktuell för att vinna den tidigare. För övrigt tycker jag att det här är en utmärkelse som NHL:s domarkår borde ligga bakom.
Trolig vinnare: Martin St. Louis, Tampa Bay
Han vann i fjol och har byggt upp ett starkt varumärke och bild av sig själv som en gentleman. Jag misstänker att han vinner igen.

SELKE TROPHY
Mitt val: Jonathan Toews, Chicago
Den här utmärkelsen ska gå till den bästa defensiva forwarden, men hamnar alltid i gapet på en tvåvägsspelare som har haft en bra offensiv säsong. Hade jag fått plocka vem jag ville som vinnare hade Vancouvers Manny Malhotra varit mitt val. Nu är han inte nominerad och därför riktar jag pekfingret mot Jonathan Toews. Han hade en trög start på säsongen, men när han blev het var det han tillsammans med målvakten Corey Crawford som tog Chicago Blackhawks till slutspel. En av ligans bästa defensiva forwards.
Trolig vinnare: Ryan Kesler, Vancouver
Fick ett större offensivt genombrott med sina 41 mål, men det var värvningen av Malhotra som gjorde att Kesler fick friare tyglar framåt. Jag tror att han får priset tack vare sin offensiv snarare än sin defensiv här. Hur motsägelsefullt det än må låta.

JACK ADAMS AWARD
Mitt val: Barry Trotz, Nashville
Endast Buffalos Lindy Ruff har suttit på samma coachjobb längre än Barry Trotz. Det säger en hel del. Att han dessutom har lett laget till slutspel med så pass begränsade resurser säger ännu mer. Trotz är ett taktiskt geni och det är hög tid att han premieras för det.
Trolig vinnare: Alain Vigneault, Vancouver
En ren och skär gissning. Flest poäng under grundserien brukar vara en bra förutsättning för att vinna Jack Adams Award.

BILL MASTERTON TROPHY
Mitt val: Ray Emery, Anaheim
Dagens klart knepigaste kategori. Gemensamt för Emery, Daymond Langkow och Ian Laperriere är att alla tre spelade extremt lite under den gångna säsongen. Faktum är att Laperriere inte spelade över huvud taget, vilket gör hans nominering en smula märklig. Jag väljer Emery för att han har gett sig själv förutsättningarna att förlänga karriären, trots den allvarliga höftskadan som mycket väl kunde ha kostat honom karriären.
Trolig vinnare: Jag har verkligen ingen som helst aning och i stället för att bullshitta er med en massa klyschor lämnar jag fältet tomt.

TED LINDSAY AWARD
Mitt val: Nej. det här är spelarnas val.
Trolig vinnare: Corey Perry, Anaheim
Otroligt svårt att sia om, men eftersom spelarna inte valde Henrik Sedin i fjol tror jag inte heller att de väljer Daniel i år. Då förefaller Perry vara det hetaste alternativet.

MESSIER LEADERSHIP AWARD
Mitt val: Nicklas Lidström, Detroit
Jag skämmer bort Lidas här genom att ge honom en tredje utmärkelse för aftonen. Men jag har svårt att tro att det finns en mer respekterad och omtyckt ledargestalt i NHL i dag än Nicklas Lidström. Han tar det här.
Trolig vinnare: Nicklas Lidström, Detroit

NHL FOUNDATION AWARD
Mitt val: Daniel och Henrik Sedin, Vancouver
Att sätta ett pris på välgörenhet är inte enkelt. Sedinarnas mastodontdonation på 1,5 miljoner dollar till ett barnsjukhus i Vancouver gör emellertid att de framstår som favoriter för både Mike Green och Dustin Brown, som var nominerade även i fjol.
Trolig vinnare: Daniel och Henrik Sedin, Vancouver

Text: Uffe Bodin