Kan Huddinge bli en talangfabrik även på damsidan?

På herrsidan har de fostrat stjärnor som Linus Klasen, Marcus Krüger, Michael Nylander och såklart Sanny Lindström. Det har gett Huddinge IK namnet Talangfabriken. Kanske kan även klubbens nya damverksamhet gå samma fina framtid till mötes?
– Vi får hit spelare tack vare namnet Huddinge Hockey. En del är nyfikna, har kanske pojkar i något av lagen och puttar då även in sin tjej. Sedan har jag sagt att vi ska ha en bra verksamhet för det tror jag kommer att locka andra tjejer hit, berättar Sara Ridderlund som är ansvarig för damverksamheten.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Huddinge IK har hela tiden setts som en talangfabrik på herrsidan. Det vill säga att klubben har fostrat en rad blivande storspelare. Detta trots att klubben aldrig legat i högsta serien. Nu har Huddinge, via Sara Ridderlund, startat upp dam- och flickverksamhet. Kanske är det så i framtiden att vi får se flera av stjärnorna i Damkronorna ha Huddinge IK som moderklubb.
– Huddinge Hockey vill bli en mer jämställd klubb. Det finns redan Huddinge IK-Innebandy så klubben har även haft tjejverksamhet tidigare, men inte inom ishockeyn, berättar den tidigare svenska mästaren Sara Ridderlund när vi ses för en intervju utanför Björkängshallen.
– Det är ett jättebra mål att klubben ska bli jämställd eftersom sex procent av alla hockeyspelare är tjejer. Då är ändå Huddinge en av landets största föreningar då det gäller antalet medlemmar.

Vad är det långsiktiga målet?
– Att få en stabil verksamhet från hockeyskolan och uppåt. Att det inte är en verksamhet som fallerar utan att det byggs på med nya tjejer hela tiden.
– Det handlar dels om att ge tjejerna möjligheten, fasta träningsdagar och tider så tjejerna inte kommer på något undantag. Även om vi i början bara var fem på träningen lät klubben oss ha vår fasta istid trots att pojkkullarna kunde vara upp till 50-60 stycken på isen samtidigt.
– Vi har fått ha vår istid ifred och det har inte varit något gnäll kring det. Kommer det från styrelsen att tjejerna ska vara här på samma villkor så blir det inget snack mellan lagen heller. En sådan faktor är viktig. Framförallt när tjejerna ska börja i hockeyskolan. Vi fångar upp många fler tjejer om de få ha en egen istid. Sedan är tjejerna även välkomna i pojklagen och så har det alltid varit i Huddinge.

FÅR STÖD AV KOMMUNEN

Hur har gensvaret varit bland tjejerna i Huddinge och trakterna runt om?
– Jag tycker att det har varit bra. Vi får hit spelare tack vare namnet Huddinge Hockey. En del är nyfikna, har kanske pojkar i något av lagen och puttar då även in sin tjej. Sedan har jag sagt att vi ska ha en bra verksamhet för det tror jag kommer att locka andra tjejer hit.
– Tjejerna tar med sig sina kompisar hit och vi blir hela tiden fler och fler. Jag har inte satt upp några jättehöga mål som vi inte når upp till. Jag har byggt långsamt. Idag är vi 116 stycken tjejer på pappret inklusive våra veterandamer. Vi har ändå vuxit med 100 stycken på tre år.
– Det här är bara uppstarten och det finns många luckor att täcka upp. Vi har inte lag i alla åldrar men oavsett om vi får in en tjej som är fyra, 18 eller 32 år så har vi ett lag som man är välkommen till.
– I och med att det inte finns någon ytterligare förening i Huddinge som har flickverksamhet har jag erbjudit tjejerna som finns ibland annat Tullinge, Flemingsberg, Mälarhöjden/Bredäng och Tumba att vara dispensspelare. Att tjejerna tillhör ett pojklag i en annan förening men är ändå välkomna hit och vara med på det vi erbjuder. Av våra 116 spelare så är 16 så kallade ”paraplyspelare” från föreningar där det inte finns flickverksamhet. Det finns ett stort behov av flickverksamhet i vårt område och närmast är Haninge. Sedan är det Södertälje.

Sara Ridderlund och Huddinge Hockey har dessutom hela tiden haft ett bra samarbete med Huddinge kommun kring flickverksamheten.
– Vi har fått projektpengar gällande tre år från kommunen, runt 100 000 kronor i tre säsonger för att kunna starta upp och bedriva det här. Det här har varit jättebra från kommunens sida. Nu avslutar vi det projektet med kommunen men jag hoppas att de kommer att fortsätta vara med och backa upp oss.
– Vi har även styrelsen i Huddinge Hockey i ryggen. Det var styrelsen som tillsatte mig och har låtit oss växa trots att vi har 600 medlemmar och det är ganska tajt med istider. Dessutom har vi konståkning i B-hallen.

”BÖRJAT I LAGOM DOS”

Finns det underlag i Huddinge Kommun för att Huddinge IK ska kunna bli en talangfabrik även på damsidan?
– Det beror lite på vad du menar med talang. Jag är lite allergisk mot det ordet, men det är klart att vi kan ge tjejerna möjlighet att spela hockey lite mer på samma villkor.

Finns intresset bland tjejerna?
– Det finns det eftersom vi har tjejer som satsar och siktar högre upp. Vi kan lägga pussel så de tjejerna får den träningsmängden de behöver. Vi har inte satsat på att starta upp med 25 pass i veckan utan vi har börjat i lagom dos för att fånga upp nya tjejer.

Sara Ridderlund. Foto: Ronnie Rönnkvist.

HAR DEBUTERAT I SERIESPEL

Huddinge IK spelade säsongen 2017/18 för första gången i seriespelet. Där slutade laget fyra av åtta lag. Poängbäst blev Denice Håkansson. På 26 matcher svarade hon för åtta mål och totalt 16 poäng. I laget fanns också Rebecca Höglund som så sent som säsongen 2016/17 vann SM-guld med Djurgården.
– Det var en svårighet att sätta ett lag när vi inte hade något som satt i väggarna från början. Det fanns inget som var ”Det här är Huddinge Hockey”. Vi har fått skapat vårt eget. Det har såklart varit svårigheter med det. Vi har haft en ganska tydlig linje, jag tillsammans med tränaren i damlaget (Ida Westerman), hur vi vill göra det här. Det kanske har varit en linje som spelarna har varit ovana med. Då gäller det att ”okej, ska jag köpa det här”. Vissa har gjort det medan vissa andra inte har gjort så.
– Vi hade inte satt upp några resultatmål överhuvudtaget, men vi slutade fyra. Inte heller styrelsen hade gett mig några resultatmål utan det handlade om att fånga upp några unga tjejer, slussa in de i dam-verksamhet och bli ett stabilt lag. Vi hade ändå 21 + 2 spelare i truppen och spelare på kö utöver det.
– Jag tror nog ändå det tar runt tre säsonger att sätta ett damlag med rutiner och ramar utefter vad hur vi vill att det ska se ut. Det kommer säkert vara ruljangs första säsongerna med spelare som inte vill spela för vad Huddinge står för. 

Linda Weiderstål.

Huddinge IK har ytterligare en stark profil i ledarstaben. Det handlar om materialförvaltaren Linda Weiderstål, dotter till Tre Kronor-legendaren Anders ”Pudding” Weiderstål.
– Jag lade upp någonting på sociala medier och Linda skrev någonting under det. Jag kände inte henne sedan tidigare, men jag hörde av mig till henne och sa att hon självklart var välkommen.
– Antagligen skrev hon mest på skoj, men kom ändå ner och provade och hon är en lagidrottsmänniska. Här började hennes pappa och hon har sprungit i omklädningsrummen här då hon var liten. Jag tror Huddinge lockade lite extra som märke eftersom hennes pappa sitter på väggarna här. Hon fastnade för det här jobbet och ska fortsätta nästa säsong också. Det har varit jättelyxigt att ha haft en egen materialare. Hon har betytt jättemycket.

HAR FÅTT HJÄLP AV FÖRBUNDSKAPTENEN

Damkronornas förbundskapten Ylva Martinsen har dessutom varit på plats som instruktör vid ett tillfälle under säsongen.
– Ylva bor ju tvärs över vägen och är Huddingebo. Vi hade öppna träningar hela mars. Vi bjöd ner olika tränare och då kom Ylva ner och höll ett pass för alla som ville. Hon är en bra ambassadör och vill ställa upp där hon kan hjälpa till.
– Jag och Ylva har spelat ihop tidigare i Mälarhöjden/Bredäng så lite kompiskontakt var det väl. Vi hade tjejer som var från 13 år upp till 55 år på hennes öppna träning. Givetvis lockade att få träffa och träna med den första kvinnliga förbundskaptenen.

Emily Berg, Emilie Ohlsson, Johanna Karlsson, Moa Carlsson.

Vi träffade även fyra av klubbens största talanger.

Johanna Karlsson.
Varför valde du att satsa på hockeyn?
– Det började med att jag tyckte om att åka skridskor. Sedan fortsatte jag att köra eftersom jag fastnade för hockeyn. Målet är att komma så långt jag kan.

Tror du det kommer finnas förutsättningar under din tid som spelare att spela på heltid som killarna gör?
– Nej, det tror jag inte, tyvärr. Jag satsar på att gå så långt som jag kan ändå.

Emelie Ohlsson
– Jag började spela i ”Trånkan”. Jag började med hockey för att det är en rolig sport och det är lite tufft.

Valentina Lizana Wallner kommer också från Trångsund, har hon varit en förebild för dig?
– Ja, det har hon varit. Hon har inspirerat mig och när jag såg att hon var med i landslaget så ville jag också komma dit.
 
Moa Carlsson
– Först spelade jag i Segeltorp fram till det att mitt lag lade ner. Då flyttade jag till M/B (Mälarhöjden/Bredäng). På senare tid har jag spelat i Huddinge.
– Min pappa spelade hockey och han ville prova mig på olika sporter, men jag tyckte inte om någonting. Han fick mig att komma till en match i Segeltorp då damerna spelare. Direkt efter matchen sa jag ”pappa, det här vill jag göra”. Målsättningen med hockeyn? Landslaget såklart.

Emily Jin Berg
– Jag var med i Stålbucklan och det jag minns bäst därifrån var sammanhållningen, matcherna och egentligen hela turneringen. Det var en sjukt rolig upplevelse och ett minne för livet.
– Hockey är verkligen en rolig sport och jag har fått många vänner genom den. Jag skulle säga att skridskoåkningen är min styrka och målsättningen är att komma till SDHL och landslaget.