Jättarna enar splittrad stad

Lagen i ligan, del 1: Belfast Giants

Hockey var ingen garanterad framgång när den kom till staden för ett decennium sedan. Men idag räknas klubben som en av de fyra stora och i vår kan man mycket väl stå med en buckla i handen – igen. Dags för första delen i vår serie om de brittiska hockeyklubbarna – Belfast Giants.

Ett problemområde
När jag växte upp på 80- och 90-talet var det vissa platser på jorden som man bara hörde talas om på tv-nyheterna. Det var bombdåd, uppror och krig och platserna hette Gaza-remsan, El Salvador, Kuwait osv. Och så Belfast. För mig var Belfast länge den där staden där det fanns något som hette IRA och man lade bomber i papperskorgar.

Idag är situationen i staden en annan. Det gamla IRA har sedan långfredsavtalet i slutet av 90-talet upphört med terrorism och Belfast är inte längre ett nordirländskt Beirut.

Foto: Jan Hofverberg Giants målvakt Stephen Murphy spelade en kortare period i Björklöven.

I Belfast, liksom på hela Nordirland, gillar man sport. Fotboll är störst såklart, sen kommer rugby och gaelisk fotboll. Sporten är för de flesta ett sätt att koppla av och glömma vardagens stress. Men den har ibland också en tendens att väcka redan existerande motsättningar. Politiska och religiösa konflikter kan ibland få direkt dödliga konsekvenser när ”supportrar” från två olika bakgrunder möts. Med sin känsliga politiska historia har även Belfast haft problem med detta.

Ena folket, minska våldet
Hockey hade därför en utmaning när sporten lanserades i staden 2000. Skulle man locka publik var man inte bara tvungna att ha en bra produkt som folk ville betala för, det måste vara tryggt och säkert på läktarna också. Dessutom har hockey svårt nog som det är att locka publik, även i större brittiska städer, vilket gjorde att man inte hade råd att alienera någon specifik folkgrupp.

För att undvika bråk införde Giants en del regler och förordningar. Till exempel är det på hemmamatcherna förbjudet att bära kläder, skyltar etc. med religiösa eller politiska symboler eller budskap. Man har också designat sina matchställ i en vit-röd-turkos färgskala som är tänkt att vara politiskt såväl som religiöst neutral. Dessutom jobbar man aktivt ute i samhället för att promota förståelse och diplomati.

Hockey inget nytt
Giants må vara en ung klubb, men hockey har spelats i Belfastområdet under ganska lång tid, om än inte på samma nivå som nu. På 1940-talet drevs en lokal liga med lag som Harlandic Ice Wolves och Ulster Monarchs. Därefter har bland andra Castlereagh Knights haft ishockey på programmet och spelat på semiprofessionell nivå.

Vill man utbilda sig vidare på nordirländsk ishockey har Dr. David Hassan skrivit en akademisk artikel med titeln From Kings to Giants: A history of ice hockey in Belfast, 1930-2002.

Giants vann ligatiteln 2006. Foto: Michael Cooper

Framgång, sen på fallrepet
2000 bildades Giants och som så ofta är fallet, blev sporten snabbt stor när laget gick bra. 2002 plockade man hem ligatiteln i dåvarande superligan men samma år kunde det varit slut med hockeyn då ligan imploderade och flera klubbar fick problem med ekonomin. Det var nästan precis samma scenario som när ligan kollapsat på 1960-talet.

Men med instiftandet av EIHL vände det och Belfast har deltagit i ligan sedan den grundades 2003-04. 2006 vann man serietiteln igen, den här gången med med bland andra gamle Flames-spelaren Theoren Fleury i laget, 2003 och 2010 vann man dessutom slutspelstiteln och 2009 cupen. Lockoutsäsongen 2004-05 lyckades man komma tvåa efter Coventry trots att man bara hade en spelare (Jason Bowen) från NHL.

Theo Fleury var en chockvärvning när han köptes in till Giants 2005. Foto: Michael Cooper

Idag räknas man som en storklubb och kan sägas vara EIHL:s svar på Färjestad eller HV71; ett lag med god ekonomi som så gott som alltid tippas gå långt.

Denna säsong
Den kanske kaxigaste värvningen för i år var när man plockade målkungen Jon Pelle från Cardiff Devils, en affär som dock inte nödvändigtvis behöver innebära succé då Pelle i Cardiff spelade med Scott Matzka, som serverade fler mackor per kväll än kassörskan på Subway. Med rätt hjälp kan Pelle vinna matcher åt Giants men utan den hjälpen kan han lika väl bli näste Niklas Anger. Just nu är han dock ur spel på grund av en lårskada. Giants har nyligen också värvat tillbaka legendaren George Awada, som återvänder till klubben efter att ha haft ett år ledigt.

I en trupp på totalt 19 spelare har klubben alltså full import-kvot (10) och mer än 50% nordamerikaner. 19 spelare låter antagligen ganska snålt med svenska mått mätt, men i brittisk hockey är det standard med ett lag på i princip tre femmor, där förstafemman ofta spelar minst halva matchen.

Tränaren spelade i skandallaget
Giants tränas av amerikanen Doug Christiansen som trots sina 33 år redan blivit utsedd till årets tränare. Doug har en väldigt brokig karriär och har hoppat runt mellan alla möjliga lag i lägre amerikanska ligor, med kortare sejourer i AHL som högvattenmärke. Han inledde sin brittiska karriär med några säsonger i Edinburgh innan han ifjol lade av som aktiv och blev istället head coach för Belfast.

Foto: Joanne Ham Sean ”The Sheriff” McMorrow sitter i skiten.

En udda anekdot om Doug är att han 2004/05 spelade i Danbury Trashers, ett klubb i UHL som lade ner efter bara två säsonger efter att ägaren James Galante och andra nyckelpersoner (inklusive tränaren) åtalats för flera grova brott; inklusive utpressning, beskyddarverksamhet och kringgående av ligans lönetak. Galante var förutom VD i ett stort soptömningsbolag (därav klubbnamnet) även barnbarn till en ökänd maffiaboss.

Sheriffens grova knarkbrott
I veckan var klubben (i alla fall indirekt) i nyheterna worldwide, då den före detta Giants-spelaren Sean McMorrow erkände sig skyldig till grov narkotikasmuggling. Kanadensiske slagskämpen McMorrow ska medan han spelade för Rochester Americans i AHL ha smugglat stora mängder cannabis dolt i hockeytrunkar, mellan Kanada och USA. McMorrow riskerar för detta 20 års fängelse och en miljon dollar i böter.

Lokalpressen tycker till om laget:

Stuart McKinley, hockeykorrespondent på Belfast Telegraph:
– Jag skulle säga att hockey är en etablerad sport idag. Kanske inte på Nordirland i stort, men i Belfast. Vi ägnar ofta en helsida åt Giants inför matcher och kör referat och kommentarer dagen efter. Hur stor publik hockeyn drar beror på hur det går för laget. Om de ligger bra till i tabellen mot slutet av säsongen, kommer det mer folk. Giants har ju varit väldigt nära de senaste säsongerna så många här hoppas såklart att de ska gå hela vägen nu. Personligen tror jag chansen finns, inte minst för att de har värvat Jon Pelle från Cardiff.

Ljudklipp: Coach Doug Christiansen om förväntningar och nyförvärv

Intervjun kan även laddas ner direkt på följande länk: http://bit.ly/oZAPx0

Fakta: Belfast Giants
Grundad: 2000
Hemmaarena: Odyssey Arena (kapacitet: 7.100)
Legendarer: George Awada (338 matcher,) Shane Johnson (489 matcher,) Theoren Fleury (läs Fleury-intervju här.)
Svenskar i urval: Fredrik Näsvall (vagabond som bland annat spelat i Skellefteå, italienska ligan och i Asien)

Text: Henrik Persson