HOCKEYKORTET: Sveriges första förbundskapten

Vid VM 1971 rök dåvarande landslagstränaren i Tre Kronor, Arne Strömberg, ihop med förbundsordförande Helge Berglund. Det resulterade i att Strömberg slutade. Nu skulle istället förbundet tillsätta en förbundskapten. Det blev inte vem som helst. In kom nu den tidigare NHL-spelaren William Harris, ”Hinky” kallad av sina kompisar men bland allmänheten mest känd som Billy Harris.

Billy Harris hade spelat ibland annat Toronto Maple Leafs och Detroit Red Wings, men avslutade sitt spelande 1968/69 med spel i NHL med Oakland Seals och Pittsburgh Penguins. Då hade han spelat NHL-hockey i hela 14 år. Efter det hade han drivit hockeyskolor i Toronto med sin forne lagkamrat Dave Keon. Vid sidan av det hade Harris examen i ekonomisk politik.

Sagt och gjort så kontaktade Peo Wester på Svenska Ishockeyförbundet Billy Harris och man kom överens om att hans mål som svensk ishockeys första förbundskapten ta OS och VM-guld åt Sverige i Sapporo respektive Prag. Det bör tilläggas att han hade den svindlande årslönen 100 000 kronor plus fri bil, bostad och skolgång för barnenen, något som debatterades flitigt i media.

På frågan om varför han valde att tacka jag till jobbet svarade han:
– Jag är helt enkelt fascinerad av landskamper mellan länder med olika statsskick, folk och förutsättningar. Jag gillar den nationalistiska yran och det grepp som ishockeyn har över publiken världen runt.

Nu blev inte OS-turneringen vad Billy Harris och Svenska Ishockeyförbundet hade hoppats på. Den kanadensiska före detta centern i NHL lyckades inte få ihop laget till en vinnande enhet trots att han var mycket uppskattad bland spelarna. När Tre Kronor förlorade mot Tjeckoslovakien med 2-1 i näst sista omgången var gulddrömmen borta. Sverige hade ändå chans att vinna ett brons om man slog Finland i sista omgången.

Thommie Bergman berättar:
– OS i Sapporo var en riktigt trevlig turnering förutom den sista matchen mot Finland. Vi gjorde en ganska bra turnering där vi bland annat slog USA och spelade oavgjort mot Sovjet. I den näst sista matchen förlorade vi mot Tjeckoslovakien. Efter matchen försvann vår förbundskapten Billy Harris. Han var där för att spela om guldet och nu var han så besviken eftersom vi vann skotten och ändå tappade matchen. Han inte kom tillbaka förrän strax innan den sista matchen.
– Billy var annars en lite annorlunda coach, mer amerikansk kan man väl säga. Helt klart en coach som jag gillade.

Hans ”Virus” Lindberg var besviken på Harris agerande inför matchen mot Finland:
– Han coachade laget på att annorlunda sätt och rullade inte bara runt på femmorna. Han införde en helt ny attityd i Tre Kronor. Däremot tycker jag att Harris visade sin dåliga sida vid OS genom att skita i matchen om bronset. Jag tycker uppriktigt sagt det var oförsvarligt. Nu finns han inte kvar i livet så han kan förklara hur han tänkte men då vi behövde Harris som mest efter att vi förlorat mot Tjeckoslovakien med uddamålet och inte hade chans på guldet längre försvann han bara och överlät allt ansvar till Björn Norell som var överledare.
– Ingen av oss behövde någon som bytte blöjor på oss, men när gruppen som mest behövde en stark ledare försvann han.

Kenneth Ekman, morfar till NHL-stjärnan Oliver Ekman-Larsson var också med vid OS i Sapporo och minns Billy Harris som en bra ledare och fin människa, precis som den allmänna uppfattningen var bland spelarna i Tre Kronor.
– Han var väldigt kanadensisk och det var bara att komma etta som räknades. Det märktes inte minst i Sapporo då han var måttligt engagerad i sista matchen mot Finland då vi ”bara” kunde vinna silver. Men jag vill verkligen säga att Billy var en mycket fin människa och ledare.

Tre Kronor förlorade den sista matchen, den mot Finland, med 4-3, vilket gjorde att Sverige hamnade utanför pallen. Billy Harris fick lite revansch senare under säsongen då Tre Kronor spelade hem bronset i VM.

Billy Harris lämnade svensk hockey efter VM 1972 i Prag, men kom senare att bland annat coacha Edmonton Oilers i NHL, dock bara som assisterande.

Billy Harris avled i september 2001.

Hockeykortet är hämtat från Åhlén och Åkerlunds Tre Kronor-Bibliotek.