Här får tjejerna chansen att frodas: ”Blir stolt när jag ser deras engagemang”

Danijela Rundqvist öppnade dörren. I dag har hennes moderklubb Hässelby Kälvesta Hockey en flickverksamhet med 40 spelare mellan fem och femton år. Hockeysverige.se besökte klubben för att ta reda på hur man lyckats locka så många tjejer i ett tidevarv när konkurrensen om ungdomars uppmärksamhet är mördande hård.
– Vi har skapat oss ett rykte att det fungerar här, säger klubbens ordförande Niklas Öhrn till hockeysverige.se.

HÄSSELBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hässelby Kälvesta Hockey är en av Stockholms ledande klubbar på flicksidan. Idag har man två lag och 40 flickor i verksamheten samtidigt som klubben fortsätter att växa. Kälvesta är också tidigare landslagsstjärnan Danijela Rundqvists moderklubb. Hon började sin hockeykarriär på Grimsta IP, alltså samma ishall där flera av framtidens hockeytjejer just nu fostras.
– Jag började spela ganska sent, när jag var 13 år. Jag spelade med Kälvestas flicklag och tränade parallellt med klubbens killar, berättar Danijela Rundqvist och fortsätter:
– Jag blev väl omhändertagen och fast jag var nybörjare och inte så bra fick jag ändå vara med både tjejerna och killarna. Det var aldrig några konstigheter.

Jenny Levin, Niklas Öhrn och Caroline Jansson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hockeysverige.se reste ut till Grimsta IP, eller Brostaden Arena som ishallen numera heter, i västra Stockholm för att träffa tre representanter för klubben, Lagledaren Jenny Levin, ordföranden Niklas Öhrn och Caroline Jansson, assisterande lagledare, för att lyssna hur man får sin flickverksamhet att växa i en så pass stor omfattning.
Jenny Levin:
– Vi har idag flickor A, vilket är våra äldre tjejer. Dom är cirka 20 stycken. Även den yngre gruppen, flickor B, är också 20 stycken. Det är alltså två flicklag och totalt runt 40 spelare. Vår äldsta tjej är född 1999 och vår yngsta är född 2009. Det är ett alltså ett spann mellan 15 och fem år.

Nu har inte flickhockeyn i Hässelby Kälvesta alltid varit en framgångssaga. Om vi backar klockan fem år var den näst intill obefintlig.
– Då var det kanske fem tjejer som spelade hockey här. Dom tjejerna spelade dessutom då med i pojklagen, säger Caroline Jansson.

Hur har ni lyckats rekrytera 35 tjejer sedan dess?
Levin:
– Jag kan självklart bara berätta hur jag har gjort. Jag har en son och när han spelade match och jag såg en tjej som var med i motståndarlaget så gick jag ner och frågade om hon ville vara med i vårt tjejlag. Inte för att värva en spelare utan för att få henne att komma in i tjejverksamheten.
– I stort sett varje gång jag var på match gick jag ner på isen och jagade tjejerna som var med där.
Jansson:
– Det som är skillnaden med tjejhockeyn är att man kan tillhöra en annan klubb på pojksidan men ändå spela i vårt tjejlag.

Hur reagerade ledarna i pojklagen när du, Jenny, går ner och frågar om deras spelare vill komma till Hässelby Kälvesta och spela?
– Jag har bara fått positiv respons. Tjejerna får mer speltid och allt möjligt annat hos oss. Sedan är inte tjejhockeyn lika fysisk. Många lägger av när man är 14-15 år då man inte längre kan spela med grabbarna för att hockeyn där är så fysisk. Nu har man i alla fall något att falla tillbaka på.   

Ni har väl inte hittat 35 tjejer på ett par säsonger i enbart motståndarlag till ett av era pojklag?
Levin:
– Nej, det har jag inte gjort. Man kan säga att bollen är i rullning även om jag har hittat en del av tjejerna hos motståndarna.
Jansson:
– Många av småtjejerna som kommit hit nu har kommit via vår vinterhockeyskola, alltså tjejer som har börjat vid fyraårsåldern och sedan har gått hela vägen.
Levin:
– Genom att vi hissade Danijela Rundqvists tröja fick vi ett stort genomslag och på den vägen fick vi också in flera tjejer. Senaste två åren har jag faktiskt inte behövt göra så mycket för att få hit tjejer. Det var mer i början som vi jagade tjejer. Nu kommer tjejerna till oss.
Niklas Öhrn:
– Vi har skapat oss ett rykte om att det fungerar här. Det finns ett lag här i Hässelby så närliggande klubbar som inte har flicklag men tjejer som vill spela kan komma hit och spela i stället. Jag tror mig också veta att det inte finns någon klubb i närområdet med en så här pass stor flickverksamhet.

Foto: Privat

Danijela Rundqvist har också betytt väldigt mycket då det gäller rekryteringen av nya tjejer till klubben.
Jenny Levin:
– Det började då hon var här och åkte lite skridskor och gjorde några övningar med tjejerna på isen. Hon blev verkligen poppis och alla tjejerna ville komma fram och krama henne. Efter det kom det här med tröjhissningen som kom att betyda mycket för tjejhockeyn här ute.
– Nu är alla kompis med Dani. Möter tjejerna henne på stan så får dom en kram och så vidare. Hon värnar om alla. Hon är en stor förebild. Det spelar ingen roll vem du är. Bara en sådan sak att hon kan namnen på jättemånga av tjejerna i laget.

Lockar hon till sig mer spelare?
Niklas Öhrn:
– Absolut! Hon är en förebild och jag tror att om man är tjej vill man gärna bli som henne. Klart det då blir naturligt att det lockar spelare till klubben där hon har sina rötter.

Vad har tjejverksamheten gett för mervärde för klubben?
Öhrn:
– Det har skapat ett brus, det snackas om Hässelby Kälvesta Hockey och det är alltid positivt. Vi har fått en hel del media, bland annat då i samband med att ”Danis” tröja hissades.
– Jag tror också att vi i framtiden kommer att kunna se flera av dom här tjejerna på en ganska hög nivå, vilket vore kul för vårt klubbnamn.

Nu har ni i Hässelby Kälvesta Hockey lyckats rekrytera 35 tjejer på runt tre år, vilka råd kan ni ge till andra klubbledare som stångar sig blodiga över att hitta tjejer till sin hockeyverksamhet?
Levin:
– Ge inte upp! Det är jättetufft och i början var det som att jobba i motvind. Innan folk ser att man finns är det svårt, det tar tid.

Hur jobbar ni med integrationsfrågor inom klubben för att få in tjejer med invandrarbakgrund i hockeyverksamheten?
Öhrn:
– Vi har ingen uttalad strategi för det ännu, men jag tycker att det är superbra att man jobbar med sådana frågor. Vi har också en hel del spelare med invandrarbakgrund här. Jag tror ändå att vår hockeyskola är en nyckel i allt det här för att kunna dra tjejer hit. Bland annat har vi is-disco. Då får vem som helst komma hit och vara med. Där försöker vi fånga upp folk som ser intresserade ut.
– Jag tror att är man tjej och brinner för hockeyn så tror jag att man pratar om det med sina kompisar på ett positivt sätt, vilket gör att det kanske kommer in flera tjejer som vill börja spela.

Jonna Ryttar.

Hockeysverige.se kliver efter pratstunden med de tre entusiastiska ledarna ner vid rinkside där ett av tjejlagen tränar för fullt. Här möter vi två av lagets spelare
Jonna Ryttar:
– Det är en bra klubb att spela i om man vill satsa på tjej- och inte killhockey. Hela familjen spelar hockey. Bland annat mina storebröder (Linus Ryttar, BIK Karlskoga och Dennis Ryttar, Väsby). Jag tyckte också att det verkade roligt så därför började jag också spela. 
Theodora Kidane:
– Jag spelar här i Hässelby Kälvesta för att jag tycker det är roligt. Jag såg reklam om att man kunde börja spela här och jag tyckte att det verkade roligt. Jag bor i Hässelby Villastad men mina föräldrar brukar skjutsa hit mig när vi har träning.

Avslutningsvis passar Danijela Rundqvist på att hylla klubben och deras ledare.
– Jag blir väldigt stolt när jag ser deras engagemang och deras ledare som tar emot alla yngre tjejer med öppna armar. Tjejer som kommer från hela Stockholm egentligen. Många reser från andra sidan stan och det är härligt att se att tjejerna blir så väl omhändertagna.
– Samtidigt är det kul att se hur roligt tjejerna har på träningen. Jag har varit där många gånger som gäst och man ser när tjejerna kommer till träningen hur lyriska och lyckliga dom är över att få träna tillsammans. Det gör mig väldigt glad att få se och uppleva det.

Foto: Ronnie Rönnkvist