Från OS-spel till jobb med Covid-19

– Det är som man gått ut i ett krig tillsammans. Precis som vi gjorde då vi skulle spela en stor turnering tillsammans.

Åsa Elfving spelade sin första VM-turnering 1990. Hon var sedan ett givet inslag i Damkronorna fram till OS-turneringen i Nagano 1998. Elfving jobbade också under många år kring landslaget. Bland annat som läkare. Hon är sedan många år också ortoped på Södertälje Sjukhus. Idag är hon närmare bestämt verksamhetschef verksamhetsområde Kirurgi-Ortopedi-Urologi. Hennes roll har dock också kastats om senaste tiden då Covid-19 slagit till över hela världen.

När hockeysverige.se får en pratstund med Åsa Elfving har hon just släppt av barnen på hockeyträning och minns då tillbaka på hur hon själv som ung idrottstjej tog beslutet att satsa på att jobba inom sjukvården.
– Jag hade nog inte tänkt på sjukvården så himla mycket innan. Många som jobbar inom sjukvården har eller har haft föräldrar som jobbat inom det, men inte jag.
– Min mamma blev väldigt sjuk då jag var i tonåren och gick också bort i en leukemi under mitt sista år på gymnasiet. Hon sa innan hon gick bort ”Åsa, ska du inte bli läkare”. Det hade inte ens funnit på min världskarta och jag hade aldrig tänkt i dom banorna.
– Ju mer jag började tänka på det desto mer kände jag ”varför inte”. Sedan sökte jag och kom in. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag tycker att det är ett fantastiskt yrke och att det man gör varje dag faktiskt spelar roll. Man gör nytta på riktigt. 

Åsa Elfvings mammas bortgång var också det som påverkade henne i yrkesvalet.
- Ja, det tror jag absolut. Hade inte hon blivit sjuk och legat så pass mycket på sjukhus hade jag kanske inte fått ögonen för sjukvården. I alla fall inte då jag var i den åldern att jag skulle söka vidare efter gymnasiet. 

Åsa Elfving.

Vad är din roll på Södertälje Sjukhus idag?
- I grund och botten är jag ortoped. Sedan tre, fyra år tillbaka jobbar jag som verksamhetschef för verksamhetsområdet Kirurgi-Ortopedi-Urologi. Just är jag inte så aktiv ute i operationsrummet, mottagningen eller avdelningen. Nu jobbar jag mer med att organisera och vara chef helt enkelt. 

FLYTTAR OM RESURSER

Hur involverad har du blivit i den världsomfattande pandemin som vi lever i nu?
- Som verksamhetschef ingår det att jag sitter med i sjukhusledningen. Vi har nu organiserat om vården väldigt mycket på Södertälje Sjukhus. Det har jag varit väldigt delaktig i.

Vad är det mest kritiska just nu inom vården på Södertälje Sjukhus, kring vilka delar lägger ni ner mest energi och jobb just nu för att få verksamheten att fungera?
- Den vård som expanderat och krävt absolut mest är intensivvården. Den är så otroligt kunskapsintensiv eftersom det är en så högspecialiserad vård. Svensk sjukvård är så slimmad i vanliga fall. Vi har minst antal sjukhusbäddar per tusen invånare i hela Europa. Vi ligger på 2.4 per tusen invånare jämfört med 4.7 i övriga Europa.
- Sedan har vi drivit att vi idag göra saker i dagkirurgin och inte lägger in patienter för långa utredningar. Vi har även väldigt korta vårdtider på väldigt många saker och effektiviserat vår vård väldigt mycket som gör att vi kan ha ett flöde trots att vi inte har så många vårdplatser. Vi har också kortare medelvårdtider än andra länder. Det här gör att vi kanske klarar oss på lite mindre vårdplatser.
- Normalt sett har vi inga marginaler i svensk sjukvård. Vi har problematik med ständiga överbeläggningar och fulla akutmottagningar. Sjukvårdsupproret som var precis innan den här pandemin slog till var på grund av det är att det inte fanns tillräckligt med resurser i akutsjukvården.
- Utifrån att sjukvården kommer från ett slimmat läge skulle vi nu expandera. Det kanske inte är så himla lätt. 

En av lösningarna på Södertälje Sjukhus då det handlat om Corona-viruset har varit att flytta resurser från andra verksamheter.
- Mina kirurger och ortopeder jobbar nu på IVA (Intensivvårdsavdelningen) och gör ett jobb som narkosläkare. Det tar kanske 15 år att bli en duktig narkosläkare och är inget du blir på tre veckor. 
- Expansionen vi gör med IVA-platser gör att vi inte kan driva samma spets på varje intensivvårdsplats. Den kompetensen finns inte runt varje säng som den i vanliga fall gör på en IVA-avdelning. Nu är det nästan bara en sorts patienter så man kanske klara sig med en lägre kunskapsnivå.
- Intensivvården är väldigt pressad och har det jättetufft. Personer som har nyckelkunskaper i det här, erfarna narkosläkare och narkossköterskor får slita jättehårt. 

Södertälje Sjukhus

Åsa Elfving har elit-idrottat över 15 år och sedan jobbat som ledare på högsta nivå. Där har hon många gånger balanserat på en smallinje för att ligga på rätt sida gränsen hela tiden. Det här tror hon själv har hjälp henne många gånger i hennes profession.
- Jag tror att jag har haft nytta av det hela tiden. Just det här med att man är målinriktad och är van att jobba hårt. Jag har hela tiden vetat att jag måste jobba hårt för att komma någon vart.
- Sedan tycker jag det är häftig att se läkarkåren, vilken är den som jag jobbar närmast, att det är som man gått ut i ett krig tillsammans. Precis som vi gjorde då vi skulle spela en stor turnering tillsammans, säger Elfving med ett lätt skratt och fortsätter:
- Dom har kavlat upp ärmarna ”nu kör vi” Dom har bara klivit in och tagit åt sig arbetsuppgifter som man nog inte skulle gjort i vanliga fall. Det här är ortopeder som går ronder på medicinavdelningarna. Skulle jag sagt för fyra månader sedan att dom skulle göra det här jobbet hade nog en del sagt ”Tack och hej, men nu ska jag nog hitta en annan arbetsgivare” Nu är det ”Jag gör det som behövs”.
- Jag måste säga att det är fantastiskt hur alla går ut i det här tillsammans. Då menar jag hela vården, säger förra OS-spelaren med både värme och stolthet i rösten över sina medarbetare både på Södertälje Sjukhus och runt om i landet. 

 "INTE ALLTID COACHEN MED DE SMARTASTE LÖSNINGARNA"

Kan du känna att ni jobbar i ett vinnande lag tillsammans?
- Ja, jag tycket det. Tidigare när det varit debatter i TV har det varit en massa sjukvårdspolitiker och konsulter som pratat. Nu helt plötsligt är det läkarna och sjuksköterskorna som får komma till tals i TV. Vi som gör vården är dom som pratar om den också, säger Åsa Elfving som också ser att man inom sjukvården blir sammansvetsade som ett lag likande det hon själv fått uppleva inom hockeyn.
- Ja, det tycker jag. Inom sjukvården jobbar vi extremt mycket i team hela tiden. På akutrummet eller i operationssalen, alla har tydliga roller. Om läkaren är lagkaptenen är ändå alla viktiga där inne. Är det då någon som inte är där är inte heller teamet lika starkt. Klart att det på så vis är likheter med idrotten.
- Framförallt vill jag nämna det här med akutvården, att man där hela tiden är olika team. Man måste lära sig jobba med nya människor hela tiden så att alla fungerar ihop i sina tydliga roller. 

Finns det motsvarade hockeyns coacher inom sjukvården?
- Det är väl vi chefer (skratt). Man ska vara coachande som chef. Som chef är man ledare och coach samtidigt som man ska styra och peka ut riktningen.
- Samtidigt är det oftast dom som ska utföra jobbet som vet bäst och har smartaste lösningarna. Som chef måste man lyssna mycket till dom. Många gånger är det så att spelarna vet bäst vad som fungerar bäst i ett powerplay. Det är inte alltid coachen som har den bästa lösningen på det. Jag måste säga att jag har fantastiska medarbetare. 

Hinner du själv känna efter hur du mår i allt det här kring Covid-19 eller kör du bara på?
- Jag tycker att jag hinner återhämta mig. Jag är van att jobba mycket. Sedan har det varit olika perioder i det här.
- I början var det väldigt intensivt när vi såg att det här börjar komma och förstå att det här inte var någon vanlig säsongsinfluensa som skulle komma och gå. Det här var något mycket större. Det blev väldigt mycket jobb då vi började organisera om. Som läkare och chef ligger man kanske före i den tanken jämfört med medarbetarna.
- När vi var färdiga med hur det skulle se ut var det helt nytt för mina medarbetare. Då hade jag själv varit och tänkt i dom här banorna ganska länge.

Som läkare eller sjuksköterska kan man under sitt pass, nu mer än tidigare, få uppleva både tragedi och patienter som avlidit. Trots det börjar ett nytt pass nästa dag igen. Något som numera är mer vardag en tidigare för dom flesta inom sjukvården.
- Jag tror det är olika hur man gör för att återhämta sig, men jag tror det är viktigt att koppla av och gör någonting annat där du kan samla kraft. 

Åsa under en match mot Finland 1997.Bildbyrån

Hinner du det själv?
- Ja, det tycker jag. Nu har vi varit i det här ett tag så jag tycker det blivit som vardag i det här. Vi är färdiga med själva omställningen så nu handlar det mer om att förbättra och förstärka.
- Nu har jag också börjat fundera över hur det blir sedan. Hur ska vi trappa ner den här verksamheten och trappa upp den vanliga igen? Hur ska vi göra med sommarsemestrarna, när kan vi börja operera igen… Idag har vi en verksamhet där vi får kö-ställa många patienter. 

FÖLJ MYNDIGHETENS RÅD

Vad kan svenska folket göra för att underlätta för er inom sjukvården?
- Man ska göra precis som Folkhälsomyndigheten säger, tvätta händerna, hålla fysisk distans till sin omgivning, jobba hemifrån om man kan och ta hand om sig så man är så man är så frisk som möjligt. Ut i friska luften och rör på er, motionera. 
- Tänk också på att vården är väldigt belastad. Nu kommer våren. Tänk då på aktiviteterna man gör. En del kan vara riskfyllda. Bland annat tänker jag på alla som vill ut och köra sina motorcyklar. Blir man svårt skadad, vi har en väldigt ansträngd kapacitet inom IVA-sjukvården så var försiktig så ni inte behöver söka vård på grund av olyckor.
- Sedan ska man absolut söka vård om man behöver för den kapaciteten har vi. Det är lite oroande att dom som söker för hjärtåkommor är mycket färre än i vanliga fall. Vi har en kapacitet att ta hand om det vanliga också och inte bara Corona.
- Håll inte på att smitta varandra för här i Stockholm är vi nästan på toppen av vår kapacitet. Vi orkar inte med så himla mycket mer. 

Avslutningsvis ser också Åsa Elfving positiv effekt av den här tragiska pandemin.
- Ungdomar vill jobba med ett yrke som betyder något och där dom kan göra skillnad. Det man sett är att fler och fler söker till olika vårdutbildningar för att just kunna hjälpa och göra skillnad, vilket är något som gör mig väldigt glad.
- Sedan vill jag rikta ett stort tack till svenska folket, vi inom sjukvården känner en stor tacksamhet över det stöd vi får från er, avslutar Åsa Elfving där det hörs på hennes röst att den tacksamhet hon känner kommer inifrån.  

TV: LA Kings tvingade Tomas Sandström spela med bruten arm