”En juniorserie är något vi måste få till – helst i år”

Efter en turbulent säsong i damhockeyn måste nu blickarna höjas. Strejker, icke utdelande av SM-guld, inställt VM, byte av förbundskapten och debatter om antalet importer i SDHL är något som måste vara ett minne blott. 

Kevin Törnblom har jobbat inom damhockeyn under snart fyra säsonger. Först i Leksand och senaste säsongen i Modo. Han ser inte pessimistiskt på damhockeyns framtid i Sverige. 

Snarare tvärtom.

– Två kullar jag tycker är superintressanta just nu är 03 och 04:orna. Vi har bra 02:or också, men dom som kommer under ser jag som skolade på ett bättre sätt. Det känns som dom tjejerna bättre skolade och bättre tränade vilket också gör att dom är tuffare, berättar den lovande coachen för hockeysverige.se samtidigt som han promenerar längs vattnet på Södermalm i Stockholm. I bakgrunden hörs också tydligt hur måsarna jagar gobitar i Mälarens vatten.

Kan du även känna att dom här kullarna generellt är starkare mentalt än kullarna födda 1998, 1999 och så vidare?
– Så tror jag det är generellt. Sedan finns det spetsar i alla årskullar, men jag tror kullarna som kommer upp nu har haft flera förebilder att kolla på i och med att damhockeyn växer.
– Flera yngre tjejer förstår vad som krävs samtidigt som jag tror att dom förbereder sig bättre innan dom kommer till hockeygym.

Upplever du att respekten som våra unga hockeytjejer förtjänar finns där och att dom får resurserna och möjligheterna dom behöver för att utvecklas?
– Ja och nej. I Modo hade vi fantastiska förutsättningar. Där görs det ingen skillnad på om det är en J18-kille eller om du är en förstaårs tjejjunior. Det tas på allvar och båda lagen prioriteras. Sedan är det såklart olika nivåer rent sportsligt, men det finns ändå en genuin respekt.
– Sedan vet jag inte hur det ser ut i alla klubbar, men det känns som att fler och fler börja förstå. Det kommer fler bra skolade tjejer nu. Ska vi få ett stark landslag framöver måste vi ta vara på dom här tjejerna. Där tycker jag ändå att det är en större skillnad nu jämfört med då jag började inom damhockeyn.

JUNIORSERIE – ETT MÅSTE

Kan du utveckla dina tankar kring det här med att ta vara på våra talanger, vad behövs för att tjejerna ska få möjligheten till en vettig utveckling?
– Absoluta prio ett just nu är att få till en junior- eller NIU-serie. Största problemen jag har haft senaste tre säsongerna, då har jag ändå tränat landslagstjejer, är att det inte finns något för tjejerna att tävla för.
– Kollar vi på en J18-kille så vet alla från 20:e april att målet kortsiktigt är att vinna SM-guld om ett år. Det är vad varenda J18-kille i hela Sverige tränar för.
– Ställer du samma fråga till J18-tjejer får du kanske ett vagt svar, som ”Jag vill spela i SDHL”, men det räcker inte. Det är för långsiktigt. Jag tror vi måste få till en serie eller åtminstone ett SM-slutspel i någon form där tjejerna har något konkret att tävla för. Helt krasst kommer inte alla tjejer spela i SDHL. Hur får man då bredden att bli bättre?
– Just nu har vi bara en väg och den är anpassad för våra absolut bästa talanger. Visst, kollar vi på 03:orna så har vi Lova (Blom) i Djurgården, Wilma Sundin i Modo och så vidare. Dom här tjejerna får speltid i SDHL, spela landslaget och utvecklas, men det kommer aldrig bygga en bra liga eller landslag. Vi måste få en bättre bredd. Då tror jag en juniorserie är något vi måste få till. Helst redan i år.

Lova Blom.Foto: Ronnie Rönnkvist

Kan du se att vi rent av tappar spelare då flaskhalsen ser ut som den gör idag?
– Absolut. Det är jag helt övertygad om. Jag vågar till och med säga att jag vet att det är så. Problemet är inte att dom slutar under de här tre åren dom går på NIU. Det är sedan tjejerna slutar.
– Motivationen tryter. Man kanske går andra året och inte fått det att lyfta. Sedan ska du göra en satsning inför tredje år med vetskapen att inte kunna slå sig in i SDHL-lagen som finns. Då ser inte tjejerna att först ta studenten och sedan fortsätta spela i division 1. Det är ganska få som vill det.
– Visst, vissa går vidare till storklubbarna i division 1, Färjestad, Skellefteå, Malmö och så vidare, men det är ändå väldigt många som lägger av eller inte når den potentialen dom faktiskt har i sig eftersom dom tappat den längs vägen.

Känns det möjligt att se ett SM-slutspel för juniorer redan till nästa säsong?
– Möjligt… Det går att börja med ett SM-slutspel i fall det inte går att göra en liga. Dra ihop alla sex NIU. Samla lagen i Nyköping tillsammans med J18 och J20-slutspelen. Där får du då bara spela med NIU-spelare. Inga överåriga eller spelare utifrån får vara med. Där kan du då vinna NIU-SM, Junior-SM, eller kalla det vad du vill.
– Blir det åtta lag tror jag att det går att bygga en norra och en södra serie med fyra lag i varje. Sedan träffas man var fjärde vecka för att spela tre matcher. Då kan den serien gå parallellt med Division 1 och samtidigt få dom matcherna du behöver för att utvecklas.  
– Får du in tre matcher var fjärde vecka mot spelare i din egen ålder då kan du dessutom kora hur du ligger till. Även om man åker på torsk i serien mot hårt satsande lag som Färjestad och Skellefteå i Division 1 så kan man ändå få chansen att vara bäst i Sverige i sin ålder.

GLÄDS ÖVER UTVECKLINGEN: "HELT ANNAN SAK"

Hur tror du återväxten och nyrekryteringen påverkats av att Sverige degraderats från VM:s A-grupp?
– Jag tror inte Damkronornas vara eller icke vara i A-VM påverkar återväxten. Självklart, ett stark landslag med många profiler kommer alltid på intresset att växa. Jag tror hockeyspelare är lite smartare än så och ser till vilka möjligheter som finns. Landslag är en otroligt spetsmöjlighet dit ett fåtal spelare når.
– Snarare handlar det om vilka matcher lokalt det finns att gå och att titta på. Bor du i Leksand som sjuårig tjej så tror jag inte att du har så väldigt bra koll på landslag eller i vilken grupp dom spelar. Det handlar snarare om att få komma till hallen och kolla på seniorlaget i Leksand. Det bygger, tror jag, intresset under uppväxten.

Vilken är den största utvecklingen du sett inom damhockeyn under dina år som coach?
– Intresset. Även om det idag inte är så många fler på matcherna i SDHL så är det idag en helt annan sak än för tre och ett halvt år sedan.
– Att jobba i SDHL den här säsongen med C More och den biten gör att statusen höjs. Alla tycker att det är lite mer seriöst då det visas på TV och är kommentatorer på matcherna. Det är också något som kommer bygga intresset, men det kommer också ta tid.
– Sedan har jag svårt att se att hockeyn blivit extremt mycket bättre under den här tiden, men jag tycker att dom yngre spelarna som kommer upp nu generellt är bättre.

"VI HAR TVÅ HUVUDPROBLEM"

Känner du att Svenska Ishockeyförbundet står bakom och backar upp utvecklingen av svensk damhockey på bästa sätt?
– Jag har absolut inte insikt i allt som görs, men jag tror att förbundet gör det dom tror är bäst för svensk damishockey. Sedan kan alla verksamheter göra saker bättre och mer. Däremot tror jag ingen gör för lite med flit. Jag tror att man kan involvera klubbarna bättre och bredare, lyssna mer på vad man behöver göra.
– Idag har vi en liga med Angelica (Lindeberg) i spetsen som driver sin fråga, men förbundet kanske måste gå in och titta mer på helheten, hela svensk damishockey.
– Vi har två huvudproblem som jag ser det. Ena har jag redan sagt, att vi måste få en juniorserie. Det andra är att vi måste få fler tjejer att börja spela. Att från förbundshåll gå in och begränsa antalet importer i SDHL, då tror jag man börjar i fel ände.
– Fokus måste vara på att rekrytera fler och utveckla dom spelare vi har och som idag nästan tagit sig in i ligan. Då kommer också en del av importerna försvinna.

Annie Silén.Foto: Ronnie Rönnkvist

Vilka ser du själv ska leda Damkronorna om tre, tre fyra år?
– Vi har många spelare borta på college som börjar komma in i landslaget. Med den utbildning dom får där borta så borde dom vara kärntruppen. Där har vi bland andra Celine Tedenby, Paula Bergström… Spelare födda 1998 och 1999. Dom tror jag absolut kommer vara en del av kärnan.
– Samtidigt har vi ett yngre spann i ligan som kommer upp. (Annie) Silén i Leksand, (Lova) Blom i Djurgården och så vidare. Vi har många bra juniorer.
– Samtidigt har Fanny Rask många bra år kvar, Olivia Carlsson… Frågan är svår, men framförallt tror jag att vi kommer se en stor utveckling hos tjejerna som går på college.