”Den gliiiiider in”

Svenska guldhjältar genom tiderna – 1962

”Den gliiiider in i mål” är ett klassiskt svenskt radioreferat signerat Lennart Hyland. I dagens återblick på de svenska VM-gulden har vi nått 1962, där det var Nisse Nilsson som fick den där pucken att glida in och hjälpa Sverige till sitt tredje VM-guld 1962. För hockeysverige.se berättar han om sina minnen från turneringen.

Denver och Colorado är klassisk svensk hockeymark eftersom det var här som Lennart Hyland hjälpte pucken att gliiida in i mål i en numera klassisk match mot ett favorittippat Kanada 1962. Tränaren Arne Strömberg hade satt ihop ett ganska rutinerat lag där man i målvaktsstjärnan Kjell Svensson från AIK hade en trygg säker utpost som kunde ta laget i alla fall till en medalj. Sovjet och Tjeckoslovakien stannade hemma eftersom det kalla kriget var kallare än någonsin. Så allt annat än en ren final mellan USA och Kanada var otänkbart. Speciellt eftersom Tre Kronors målvakt Kjell Svensson blev skadad bara dagarna före VM starten och man i stället fick chansa med en ung Kirunagrabb vid namn Lennart ”Klimpen” Häggroth.

Han som förpassade pucken som så fint gliiider in i mål var Forshagas Nisse Nilsson. Hockeysverige.se tog hjälp av honom för att minnas resan fram till guldet 1962.
”Det skulle återigen bli ett stympat VM eftersom öststaterna hade hoppat av VM. När vi klev på flyget ute på Bromma Flygplats fanns det inga tankar på det. Vi skulle åka över till USA för att minst vinna ett brons.

Foto: Rekordmagasinet Nisse Nilsson i landslagströjan.

Vi hade fyra träningsmatcher inbokade innan turneringen. Alla matcher var mot universitetsgäng i trakten av Minnesota. Första matchen var lite seg efter flygresan. Vi ställdes mot ett ungt skollag och fick bara 3-3. Sedan hade vi några lätta matcher mot University of Minnesota Duluth och Warrod Lakes. Laget svetsades i alla fall samman väldigt bra dom här dagarna.

Första matchen i VM spelade vi mot Schweiz. Jag minns att vi hade tjuvkikat på deras träning någon dag innan och faktiskt blivit lite imponerade över deras fart i spelet. Vi var onödigt rädda eftersom när väl matchen var igång så var det bara ett lag på planen och det var inte Schweiz. Till slut vann vi med 17-2.

Redan i andra matchen spelade vi mot hemmanationen USA med skicklige Mike Larsen i målet. ”Jänkarna” hade satsat hårt på den här turneringen och blev långa i ansiktet när man ställdes mot ett lag som spelade efter ett smart spelsystem som Arne Strömberg knåpat ihop. Sven Tumba och Rolle Stoltz gjorde ett mål var och vi vann sensationellt med 2-1. Rolles mål var en lyftning som letade sig knappt över mållinjen bakom Larsen vilket skapade glädjefnatt i vårt bås. Hos alla utom Rolle, ska väl sägas, som kom glidande fram och sa på sin släpande stockholmska: ‘Såg ni vilken rökare…’

‘Klimpen’ fick sitt genombrott hemma i Sverige i den berömda Kanadamatchen som jag återkommer till. Fast den insats han gjorde mot USA skulle jag säga var sensationellt bra. Kjell Svensson hade blivit skadad i en av matcherna innan turneringen och då fick den relativt okända ”Klimpen” chansen och det kan man säga var en lyckad chansning. Uppriktigt sagt var det nog få av oss gamlingar i Tre Kronor som visste speciellt mycket om honom då vi stod där ute på Bromma Flygplats innan avresan.

Det var lite darrigt i början mot Finland någon dag efter USA-matchen. Våra vänner från Finland tog ledningen med 1-0 redan efter 28 sekunder. Nikkila var det som nätade. Efter det tog vi oss samman och vann till slut med 12-2.

Fjärde matchen var den numera klassiska mot Kanada. Vi visste redan innan turneringen att Kanada var storfavoriter till att vinna hela turneringen. Vår lagledare, Pelle Bergström, sa innan matchen ‘Grabbar, nu går vi ut och gör en hyfsad insats mot dom här Galt Terriers och försöker hålla jämna steg’. Jag vet inte hur många gånger det kom kanadensare fria med ”Klimpen” i början av matchen, men han storspelade verkligen i målet och höll nollan. I slutet av första perioden skjuter Rolle Stoltz ett skott som målvakten, Hurley tror jag han hette, släpper en retur som min gode vän Uffe Sterner gjorde mål på. I bytet efter är Tumba på isen tillsammans med sina ”Garvisar” (Uno Öhrlund och Eilert Määttä). Tumba fick ett pass av Määttä och satte dit tvåan. Ett öronbedövande jubel utbröt från publiken. Säkert nittio procent av publiken höll på oss. Tror ni förresten Tumba hade roligt med att båda hans kedjekompisar kallades för ”Garvis”? Jag kan väl i alla fall säga att han påpekade det mer än en gång under turneringen.

I andra perioden försökte Kanada skrämma oss med ett väldigt tufft spel. Det resulterade i att deras killar hamnade på utvisningsbänken och att vi kunde gå ifrån till 4-0. 3-0-målet gjorde jag själv efter att ha fått en underbar macka av Bert-Ola Nordlander. Uffe Sterner satte fyran.

Ett kul minne jag har från matchen är när jag sitter i båset och kikar upp mot läktaren. Där springer ”Nicke” Johansson och Leif Andersson, våra reserver, och leker hejaklacksledare. Klacken var i huvudsak sammansatt av spelarna i det finska och norska laget.

Kanada gav aldrig upp utan dom gick upp till 4-2 under slutet av andra och början av tredje perioden. Floyd Martins 4-1-mål blev väldigt omdiskuterat eftersom alla i hela hallen utom måldomaren såg att pucken tog i stolpen, gled utanför mållinjen och fortsatte sedan ut mot sargen. Måldomarens lampa lyste och efter mycket palaver godkändes målet.

VM:s prestation skedde när det återstod fyra minuter av matchen. Kanada hade gått upp till 4-3 när McLeod och Malo kom fria med ”Klimpen. McLeod sköt lågt vid ena stolpen. ”Klimpen” slajdade och räddade pucken som gick ut till en fristående Malo som sköt i ett till synes tomt andra hörn, men ”Klimpen” agerade fjäder och lyckades även rädda den pucken. Jag har aldrig varken förr eller senare sett något liknande.

I slutet av matchen sa jag åt Lasse Lundvall att ta tekningen. Han fick ut tekningen till vänster där jag stod. Jag skickade pucken vidare samtidigt som jag fick en tackling av en kanadensare så jag föll på rygg. När jag låg där på isen hörde jag ett makalöst jubel varpå hela laget slängde sig över mig. Pucken gled in i mål och vi hade sensationellt slagit Kanada.

Någon segerbankett blev det inte den kvällen eftersom vi hade England, Norge och Västtyskland kvar att möta. Norge och England var inte några svåra matcher, men tyskarna visste vi var farliga. Början av matchen var nervös och det var faktiskt Kjelle Svensson i målet som höll oss kvar i matchen. Nu ordnade det upp sig och till slut vann vi med 4-0. Vilket jubel och vilken glädje. På kvällen ordandes en provisorisk bankett. Matchen spelades i Denver och morgonen efteråt reste vi vidare för att se den tänkta finalen mellan USA och Kanada. Därefter fick vi beträda isen för prisutdelning. Ett stark och väldigt stort ögonblick.

”Klimpen” utsågs till bästa målvakt och Tumba till bästa forward. ”Klimpen” kom även med i världslaget liksom Uffe Sterner och jag själv.”

Laget: bakre fr v: Folke Lindström, Pelle Bergström, Rudolf ”R:et” Eklöf, Anders Andersson, Björn Sjöström, Rolle Stoltz, Ulf Sterner, Uno Öhrlund, Arne Strömberg. Mellan raden fr v: Glenn Renolitt, Nils Johansson, Eilert Määttä, Leif Andersson, Lars-Eric Lundvall, Bertil Karlsson, Ronald Pettersson, Bert-Ola Nordlander.
Nedre fr v: Pär-Olof Härdin, Gert Blomé, Sven Tumba, Lennart Häggroth, Kjell Svensson, Nisse Nilsson.
Foto: Rekordmagasinet.

Tre Kronors lag 1962

 P	Spelare	Född	CM	KG	L/R	Kontrakt	Â
 G	Lennart Häggroth	1940-03-02	–	–	–
 G	Kjell Svensson	1938-09-10	–	–	L
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 D	Gert Blomé	1934-08-28	–	–	–
 D	Nils Johansson	1938-07-24	181	71	L
 D	Bertil Karlsson	1938-01-01	–	–	–
 D	Eilert Määttä	1935-09-22	–	–	R
 D	Bert-Ola Nordlander	1938-08-12	181	85	L
 D	Roland Stoltz	1931-08-01	188	85	R
Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â	Â
 F	Anders Andersson	1937-02-01	–	–	L
 F	Leif Andersson	1940-03-03	–	–	–
 F	Per-Olov Härdin	1937-09-17	–	–	–
 F	Lars-Eric Lundvall	1934-04-03	181	78	L
 F	Nils Nilsson	1936-03-08	–	–	–
 F	Ronald Pettersson	1935-04-16	183	82	L
 F	Ulf Sterner	1941-02-11	188	84	L
 F	Sven Tumba	1931-08-27	188	86	L
 F	Uno Öhrlund	1937-05-22	–	–	L
Medelålder: 76.5 år | Medellängd: 184.83 cm | Medelvikt: 83.33 kg

Text: Ronnie Johansson