Blågul coach på amerikanskt college

På chans packade Kalle Larsson hockeytrunken och drog till USA två dagar efter sin gymnasie-examen. Idag är han Sveriges enda tränare inom herrarnas Collegehockey.
– Vi tränare måste se till få spelarna redo varje fredag. Om det är att skrika i en vecka så skriker vi en vecka. Om det är att kramas i en vecka så kramas vi en vecka, säger han till hockeysverige.se.

Det har varit en tuff säsong för Lawrence University. Uppochnervänd på sätt och vis. Lawrence har slagit de bättre lagen samtidigt som man förlorat mot lag som man egentligen ska slå. Visserligen finns det inget uttalat krav på resultat på ledarstaben men börja laget inte vinna snart så förstår alla vad som kommer hända. Mitt i centrum står Kalle Larsson.

Det var för drygt fyra år sen som Kalle Larsson var på väg ner till stranden i Chicago för att spela inline-hockey. Då ringer telefonen. På andra sidan luren var Mike Szkodzinski, athletic director på Lawrence University; ”Vår assisterande coach ska inte vara kvar, är du intresserad av jobbet?”

Kalle var vid tidpunkten 27 år gammal, hade ett stabilt jobb inom management consulting och hade inte funderat i några större banor på att bli hockeytränare. Visserligen hade intresset för hockey hade alltid funnits där och trots att han jobbade inom ”corporate America” såg han till att besöka Chicago Blackhawks training camp på somrarna och alla stora juniorturneringar i området. Men hockeytränare, var det verkligen något för honom?
– Jag hade varit ute och på en del turneringar och i och med det networkat en del, träffat scouter och tränare. Men jag hade ganska bra med att jobba som konsult och jag hade inte funderat på att bli tränare.

BLEV PETAD
Intresset för hockey har alltid varit stort hos Kalle Larsson. Som liten brukade han cykla från Frölunda till Scandinavium bara för att se när juniorerna tränade och spelade. Samtidigt försökte han läsa allt han kunde händerna på kring amerikansk och junior- och collegehockey. Det var något som lockande med USA och college.

Den egna karriären började i den lilla klubben Järnbrott HK och via Mölndal hamnade han i Bäcken HC där han spelade junior- och seniorhockey fram till att han gick ut gymnasiet. Då tog han beslutet; Han skulle över till USA.
– Jag tror det var två dagar efter jag tog examen som jag hoppade på planet till USA med en hockeytrunk för att lira hockey.

Det nya livet i USA fick dock tuffast tänkbara start. Kalle blev petad från sitt första lag och åkte istället upp till Kanada för att spela Inline-hockey i ett år. Vändningen kom när han året efter fick chansen i Dayton Gems i Ohio. Säsongen gick så pass bra att Lawrence University hörde av sig och ville att han skulle spela för skolan.
– Min tanke med att åka över till USA var att jag ville spela collegehockey men jag hade ingen om hur man skulle gå till väga. Men genom att jag spelade juniorhockey i USA så var det skolor som kollade på en. Så det var ju ren tur att det blev så och nu är man kvar här, 15 år senare, säger han.

FOTO: PAUL WILKE

SER 150-250 MATCHER OM ÅRET
Kalle är idag 31 år gammal och Associate Head Coach på Lawrence University. Efter tre år som assisterande blev han i år befordrad och idag han är en av få svenskar som har fått äran att coacha på collegenivå.
– Jag vet att Rikard Grönborg var coach i Saint Clouds och sen University of Wisconsin-Stout. På damsidan har North Dakota en assisterande tränare i Peter Elander (tidigare förbundskapten för Damkronorna) medan Joakim Flygh är head coach för Yale. Men på herrsidan vet jag inte fler.

Lawrence University ligger i Appleton, Wisconsin, en stad i liknande storlek som Borås. Universitetet spelar i NCAA Division III, vilket är snäppet under den högsta ligan Division I. Åldern på spelarna är allt ifrån 19 till 25 och trots att man inte får erbjuda några idrottstipendier på D3-nivå blir alla spelare rekryterade till skolans lag, av Kalle.
– Jag ser väl mellan 150-250 juniormatcher om året. Då kollar jag på alla juniorligor, USHL, EJHL och North American Hockey League.

Att rekrytera är som att bygga ett pussel berättar han. Han har inget J18 som tillför spelare underifrån och med tanke på att spelare examineras och flyttar måste Kalle se till skolan rekryterar rätt spelare på rätt positioner vilket inte alltid är lätt.
– Tappar vi åtta spelare som tar examen så måste vi ut och rekrytera åtta nya spelare. Låt oss säga att vi tappar en spelande back och två brunkarforwards till nästa år. Då är det jag letar efter om det inte blir så att vi väljer att lyfta fram någon annan spelare som får en ny roll.

De flesta spelarna som rekryteras är naturligtvis från USA men det är inte ovanligt att man ser ett och annat svenskt namn i laguppställningarna hos olika collegelag. Att ta steget till college har blivit allt mer vanligt bland svenska hockeyspelare så visst händer det att Kalle även försöker rekrytera ifrån Sverige.
– Det händer att jag kontaktar tränarna i olika lag i Sverige och mer eller mindre frågar om de hade några spelare som de inte hade några framtidsplaner för. Jag förstår ju också att jag inte kan åka till Sverige och plocka de bästa 19-åringarna, då hade de ju blivit vansinniga.

DRÖMMER OM NHL
Hur länge Kalle kommer stanna i Appleton och på Lawrence University är oklart. Han trivs som sagt väldigt bra med både jobb och stad men samtidigt han drömmar och mål han gärna skulle vilja uppfylla.
– Att vara general manager i NHL hade ju varit drömmen. Sen förstår jag också att det kanske inte är realistiskt. Men att klättra inom tränaryrket eller jobba som scout i NHL hade också varit kul.

Dessutom har tankarna på att använda sina kopplingar till Sverige vuxit mer och mer.
– Jag funderat på att kombinera min svenska sida med min amerikanska sida. KHL-klubbarna har börjat anställa scouter i Nordamerika och SHL-klubbarna har väl det på gång, men att kunna arbeta hade varit väldigt roligt.

Men som det ser ut just nu tar jobbet upp i stort sett upp sju dagar i veckan, året om. Matcherna tar visserligen slut i mars med då börjar även rekryterings-fasen inför kommande säsong. Det är först i juli som det brukar lugna ner sig. Fast trots alla mil på vägarna, alla kalla rinkar, pressen som tillkommer med att coacha på en högre nivå så finns det inget att klaga på.
– Det känns aldrig som att jag går till jobbet. Det är en livsstil helt och hållet. Att jobba med sitt största intresse är fantastiskt och jag tycker hockey är det roligaste som finns, säger Kalle.

FAKTA:
Collegehockey kan dock vara komplicerad. Här är därför en kort genomgång.

NCAA Divison I
För att spelade i D1 måste man gå igenom NCAA Eligibility Center. Kurser och betyg matas in på en hemsida och ut kommer ett resultat som visar om du tillåts spela i D1 eller inte. Din nivå som hockeyspelare har ingen som helst betydelse.
– Du kan vara Wayne Gretzky men blir du inte godkänd i NCAA Eligibility Center så kommer du inte att spela i D1. Det är blankt nej.

NCAA Division III
Som spelare i D3 behöver du INTE gå igenom NCAA Eligibility Center. Däremot kan man inte erbjudas idrottstipendier på D3-skolor, bara akademiska eller internationella stipendier.
– För en del skolor så hjälper ju det för då kan de ta de bästa killarna som inte går igenom NCAA EC. Det går inte på Lawrence för vår standard är högre än NCAA EC så oss hjälper det inte.

Spelarnivåerna i D1 & D3
– Rent nivåmässigt är de bästa skolor i D1 i en liga för sig själva. Men om du har den översta delen av D3-skolorna så skulle jag sätta pengar på att de dänger den nedersat delen i D1.