Initiativet ledde till åtgärder i rekryteringen: ”Sa att det finns en samhällsgrupp ni missar kolossalt”

Det har genom åren pratats en hel del om bristen på mångfald inom svensk ishockey. Men faktum är att svenska ishockeyförbundet sedan några år jobbar aktivt med frågan. En av de som fanns med i den förberedande arbetsgruppen innan projektet drog igång var Behnaz Bahabozorgi. Hon skickade ett brev där hon ifrågasatte hur förbundet rekryterade nya människor in i ishockeyn.
— Min tanke med det här var att hitta talanger till landslagen, inte integration. Det blir en bonus i så fall, berättar hon för hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Igår kunde ni läsa historien om när Behnaz Bahabozorgi drog igång damhockeyn i Jönköping. Det som numera är en del av HV71. Jönköpings IF Queens, som Behnaz var med och grundade, såg dagens ljus 2002 och sex år senare, 2008, gick de in i HV71.

LÄS MER: Från Iran till Jönköping – hennes glöd banade väg för damhockeyn

Behnaz Bahabozorgi föddes i Iran 1983. På grund av kriget mellan Iran och Irak kom hennes familj till Sverige när dottern var tre år. Med iranska föräldrar var kanske inte hockey den sport som figurerade flitigast i Behnaz liv när hon var liten. Faktum är att hon kom i kontakt med sporten för första gången som elva-åring. Detta i samband med att hennes klass skulle åka skridskor i gamla Rosenlundshallen.
— Modo skulle spela en elitseriematch på kvällen, så de tränade här på dagen. Det var första gången jag såg ishockey och jag tyckte det var så himla fantastiskt. Jag bara stod där och till slut kom min gympalärare och skällde på mig för han trodde jag maskade, berättar Behnaz för hockeysverige.se och skrattar åt minnet.

Det fanns dock inget lag för tjejer i Jönköping på den tiden. När Behnaz var 18 år tog hon helt sonika saken i egna händer och startade ett eget lag, Jönköpings IF Queens, klubben som låg till grund för HV71 Dam.

VARIT EN FÖRDEL MED ANNAN BAKGRUND

Det har ofta varit diskussioner om damhockeyns dåliga förutsättningar. Man skulle kunna få för sig att Behnaz stött på motstånd också för hennes ursprung. Men det säger hon själv att hon inte upplevt. Hon har hört något enstaka när en ungdomsledare fällde kommentarer vid ett tillfälle, men annars ingenting.
— Jag tycker det har varit till min fördel. Folk kommer ihåg en och man sticker ut, slår hon fast.

Efter ett par år i HV71 lämnade Behnaz klubben. Men hon var dock inte klar med hockeyn. Hon tyckte att svenska ishockeyförbundet kunde göra mer för att rekrytera nya människor till hockeyn och bestämde sig för att skriva ett brev.
— Man rekryterade på precis samma sätt som man alltid har gjort. Därför skrev jag ett brev till svenska ishockeyförbundet och sa att det finns en samhällsgrupp ni missar kolossalt och det är vi invandrare. Här finns det hur mycket talang som helst att hämta om de bara ges en ärlig chans.
— Det handlar inte om integration, det handlar bara om att hitta talanger till landslagen, berättar hon och är noga med att betona den saken.

Mika Zibanejad. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hon blev inbjuden till svenska ishockeyförbundet och det startades ett projekt där en arbetsgrupp bestående av hockeymänniskor med invandrarbakgrund bildades. De ville lyfta fram de goda exemplen.
— Då föddes idén att ta dem som har invandrarbakgrund och är kända spelare och lyfta fram dem. Vi har Mika Zibanejad, vi har Yared Hagos, vi har Peter Popovic och på damsidan har vi flera exempel. Lyft fram dem så kanske de på sitt språk kan säga ”Jag älskar ishockey” eller något sådant. Så gör man en film av det och spelar på jumbotronerna.

Förbundet skred till verket och på deras hemsida publicerades en rad personporträtt med bland andra Daniel Rahimi, Daniel Muzito Bagenda och Alexander Younan.

BÖRJADE GÅ PÅ HOCKEY NÄR RAHIMI KOM TILL STAN

Det har på senare år diskuterats mycket om sviktande publiksiffror i svensk ishockey och Behnaz tror att människor med annat ursprung kan vara en målgrupp att vända sig till. Men då behövs förebilder.
— Ta min pappa som exempel. Han är verkligen noll intresserad av ishockey. Han kom inte ens och tittade på mig när jag spelade, han tyckte det var kallt i ishallen. Sen är han pizzabagare och jobbar till tio på kvällen, så jag kan förstå.
— Men en dag började Daniel Rahimi i HV, han är ju iranier. Helt plötsligt var ishockey väldigt intressant. Han ”youtubade” honom och allting. Det är just det här att man måste kunna relatera med någon på isen. Helt plötsligt var det en iranier på isen, då stod Irans ära på spel.
— Jag tror att får man fler invandrare på isen så får man fler invandrare på läktaren och mer klirr i kassan.

Daniel Rahimi. Foto: Bildbyrån

När hockeysverige.se ringer upp Daniel Rahimi, numera i Växjö, blir han glad när han får historien om Behnaz pappa återberättad för sig.
— Det är superhedrande. Det är kul att man, utan att egentligen göra någonting, kan engagera andra.

Daniel Rahimi berättar att hans egna föräldrar inte var intresserade av ishockey innan han började spela.
— Men jag har ju lyckats få dem intresserade, för att jag är deras son. Att man kan engagera andra utanför sin familj i det här betyder jättemycket. Jag tycker att det är en jättebra sak, vi behöver mer mångfald, speciellt inom hockeyn som är en sport där man inte kommit lika långt som fotbollen till exempel.

Brevet med inbjudan som går ut till alla fem-åringar. Skärmdump från svenska ishockeyförbundet.

Svenska ishockeyförbundets arbetsgrupp kom bland annat fram till det brev som sedan 2015 skickas ut på sju olika språk och som syftar till att bjuda in alla landets fem-åringar till Tre Kronors hockeyskola.
— Vi pratade mycket om i den här arbetsgruppen om föräldrar som kommer hit och inte kan svenska. Att man kanske skulle kunna ha information på flera språk.
— Min tanke med det här var att hitta talanger till landslagen, inte integration. Det blir en bonus i så fall, avslutar Behnaz Bahabozorgi.