20 år sedan Brynäs sensationella SM-guldfirande

Idag skriver vi den 18:e april 2019 i kalendern. För exakt 20 år sedan spelades den femte SM-finalen mellan Modo och Brynäs i anrika Kempehallen. Brynäs stod till slut som mästare – men minns ni hur det gick till? 

Vi vrider tillbaka tiden till innan säsongsstarten på hösten 1998. Visserligen hade Brynäs fått tillbaka amerikanen Tom Bissett inför säsongen, men det var inte många som trodde att Gävlelaget skulle vara med och slåss om ett SM-guld. Speciellt inte eftersom laget hade plockat in relativt okända och framförallt nästa försynta tränaren, utåt sett i alla fall, Roger Melin. Närmast kom han från ett tränarjobb i Division 1-klubben Arlanda. Med sig från Arlanda hade han värvat forwardsduon Daniel Rudslätt och Göran Hermansson. Från finska Jokerit anslöt Marko Tuulola.

Även om Brynäs tappat poängstarka ryssen Jevgeni Davydov till Ak Bars Kazan och poängmaskinen Tommy Westlund till Carolinas organisation fick de behålla stabila spelare så som Tommy Melkersson, Pär Djoos, Per Löfström, Anders Huss, Ove Molin och Jan Larsson. Vid Roger Melins sida på tränarbänken fans rutinerade tränaren Gunnar Persson kvar.

Modo vann elitserien medan Brynäs slutade på en sensationellt fin femteplats. Janne Larsson vann elitseriens poängliga medan Tom Bisset slutade trea och Ove Molin fyra. Bara Leksands Anders ”Masken” Carlsson hade slagit sig in mellan de tre Brynäsarna. Poängbästa back i serien blev Pär Djoos.

BÖRJADE SLUTSPELET STARKT

I kvartsfinalen väntade Djurgården. Redan i den första matchen visade Janne Larsson med sina tre mål att Brynäs skulle bli att räkna med. Matchen vann Brynäs i Globen med 4-1 och sedan hela matchserien med 3-1 i matcher.

Semifinalmotståndare blev Luleå som slagit ut Leksand med 3-1 i matcher. Det skulle komma att bli en målvakternas kamp. I Luleås mål stod Jarmo Myllys medan Brynäs mål vaktades av betydligt mer orutinerade Johan Holmqvist. Då kallad ”Lill-Honken” eftersom han vaktade kassen i laget från Leif ”Honken” Holmqvist hemstad Gävle. Till saken hör att Johan Holmqvist kommer från Tierp.

Johan ”Honken” Holmqvist fick sitt stora genombrott under guldsäsongen.

Matchserien går till en femte och avgörande match i Gavlerinken. Pär Djoos gav Brynäs ledningen innan Thomas Sjögren kvitterade och tog matchen till förlängning. Där avgjorde Andreas Custemo med sitt första och enda mål den säsongen. Custemo ratades av Luleå som junior och hämtades inför säsongen från Oskarshamn.

RAFFLANDE FINALSERIE MOT MODO

På andra sidan hade Modo, anförda av tvillingarna Daniel och Henrik Sedin tagit sig till final. Första matchen i finalserien, som spelades i bäst av fem matcher, vann Modo hemma med 2-1. Tommy Pettersson blev matchvinnare. Andra matchen vann Brynäs med klara 5-2 efter att Teppo Kivelä gjort två mål, Modo vann tredje med 4-1 och Brynäs den fjärde matchen med 6-5. I den sistnämnda matchen hade Tom Bissett stor uppvisning och gjorde tre av målen. När det var drygt tre minuter kvar av den matchen ledde faktiskt Modo med 5-4, men med två mål av nämnde Bissett vände Brynäs och vann matchen.

Femte och avgörande finalen kom sedan att spelas inför 6 458 åskådare i ”Kempis”. Peter Andersson var domare. Vid sin sida hade han Kurt Thudén och en inte allt för obekante Jörgen Lindgren. Hur gick det i femte finalen?  Brynäs vann med 4-2 efter två mål vardera från Ove Molin och Roger Kyrö. Det innebar att Brynäs IF kunde ställa upp sin tolfte SM-guldpokal i prishyllan.

HJÄLTARNA MINNS TILLBAKA

Hockeysverige.se har via OLD SCHOOL HOCKEY, tagit hjälp av några av spelarna som var med för att minnas tillbaka på den nervkittlande finalserien.

Pär Djoos:
  – Vi tyckte själva att vi spelat bättre än vad femteplatsen i elitserien visade på. Det var först i slutspelet det året som ”Honken” (Johan Holmqvist) fick sitt genombrott. Hade vi haft en mer rutinerad och äldre målvakt i grundserien hade vi antagligen vunnit även den.
– Ove Molin har beskrivit att det var en speciell känsla i gruppen. Sedan handlar det om att ha lite flyt. I femte semifinalen stod det 1-1, har jag för mig, när Andreas Custemo avgör matchen med sitt första mål för säsongen. Vad tror ni oddsen var på det?
– Roger Melin och Gunnar Persson var helt klart också viktiga för det här guldet. Roger fick oss att slappna av. Var det någon som inte kunde vara med ersatte Roger bara honom med en annan. Han gav oss mycket förtroende helt enkelt.
– Sedan var det flera spelare som hade kommit tillbaka till Brynäs de här åren. Anders Huss hade bestämt sig för att satsa hos Brynäs igen, Janne Larsson, Tom Bissett och så vidare. Även ”Flygis” (Göran Sjöberg) och ”Lillis” (Lars Lövbom) hade gjort ett bra jobb åren innan och byggt upp det här laget.

Vart firades guldet?
– På Torget i Gävle dagen efter. Vi vann guldet på bortaplan så firandet blev först dagen efter även om en hel del folk mötte upp oss vid Gavlerinken då vi kom hem på natten.
– Efter firandet på Torget var vi i laget och åt på O´Learys, men sedan stack Tom hem till USA och jag, Janne Larsson och Ove Molin drog till VM. Av vad jag har hört så var det en del av killarna som fortsatte fira ytterligare några dagar.

”DET VAR LITE ÖVERRASKANDE”

Teppo Kivelä:
– Det var lite överraskande, men vi hade faktiskt ett väldigt bra lag med Jan Larsson, Pär Djoos, Tom Bissett, Ove Molin och så vidare. Sedan hade vi lite tur också. När vi kom till finalen var det nog ingen som tänkte att vi skulle vinna.
– Men vi hade en mycket bra kemi och jag tycker att vi hade satt ihop rätt spelare i rätt femmor. Guldet och tiden i Brynäs är något som man kommer att komma ihåg hela livet.

Hur var guldfesten efteråt?
– Om jag kommer ihåg rätt så var det några av grabbarna som nästan direkt åkte till landslaget. Sedan minns jag ju hur vi var på Torget i Gävle där det var mycket folk som mötte oss. Det var riktigt kul. Samtidigt hade jag fått min första pojke 1999, strax innan vid tog guld, vilket gjorde det extra minnesvärt.

Teppo Kivelä (t.v) och Roger Kyrö (t.h) var två av nyckelspelarna i Brynäs mästartrupp.

Tom Bissett:
– Det var en stor överraskning när vi vann 1999 och så var det inte 1993. Modo var storfavoriter till att vinna SM och vi i Brynäs var mer som en underdog.
– Vi hade många nya spelare och med tanke på de omständigheterna som var kring laget den här säsongen var det extra kul att vi nådde målet och blev svenska mästare.

TRÄNARSTABEN SPRED LUGN OCH SKAPADE ETT LAG

Kan du se likheter mellan Roger Melin, som coachade guldlaget 1999, och 1993 års guldtränare, Tommy Sandlin?
– Båda var lugna och väldigt bra tränare. Roger gav oss äldre spelare ett väldigt stort förtroende. Pär Djoos, Janne Larsson, Ove Molin och jag hade en bra idé om hur vi skulle spela för att bli framgångsrika. Han lät oss bestämma själva så länge det fungerade bra. Roger spred en harmoni omkring sig och var inte den som gapade och skrek i båset. Han gav oss helt enkelt möjligheten att spela ut på det sättet som vi själva trodde på.
– Tommy var, då jag kom till Brynäs, en tränare som hade varit på en hög nivå under många år. Bland annat hade han coachat det svenska OS-laget 1980. Han var väldigt duktig med att hitta bra spelsystem och var även väldigt bra och noggrann med förberedelserna inför varje match.

Tom Bissett gjorde många och viktiga mål under säsongen.

Roger Kyrö:
– Vi hade ett otroligt bra lag och en fantastisk förstafemma med Per Löfström, Pär Djoos, Janne Larsson, Ove Molin och Tom Bissett. Trots alla bra spelare vill jag nog lyfta fram ”Honken” (Johan Holmqvist) som den spelare som tog oss till guldet.

Johan Holmqvist hade väl inte imponerat på samma sätt i grundserien?
– Vi slutade femma i grundserien det året. ”Honken” var bara 20 år och gjorde många bra matcher även i elitserien. Fast det spel han visade upp i slutspelet var sanslöst bra.

Hur viktigt var Roger Melins ledarskap för guldet?
– Både han och Gunnar Persson spred ett lugn och en trygghet omkring sig. Åren innan hade varit tuffa för Brynäs och klubben hade gått igenom ett ekonomiskt stålbad.
– Nu hade Roger och Gunnar fått ihop gruppen på ett väldigt bra sätt. Dessutom hade Bissett kommit tillbaka, Djoos och Larsson (Janne) hade återvänt något år tidigare. Det var en jäkla bra grupp helt enkelt.
– Jag minns i avgörande semifinalen när Roger och Gunnar slängde in Göran Hermansson och Peter Nylander i sudden. De hade inte spelat mycket den matchen, men gnällde aldrig för det. De tog i stället vara på minuterna man fick och i den här matchen spelade Göran och Peter fram Andreas Custemo som gjorde sitt första mål för säsongen och med det tog oss till final. Vilka coacher hade vågat matcha laget på det sättet vid ett så viktigt tillfälle?

MODO VAR FAVORITERNA

Går det att beskriva känslan när slutsignalen går efter den avgörande finalen mot Modo?
– Det blir en konstig känsla. Givetvis är man väldigt glad, men även lite tom. Du har varit som i en bubbla under hela slutspelet och sedan är det bara slut. Jag såg en intervju med Pär Djoos inför en av finalerna för några säsonger sedan. Djoos sa att det han kan ångra mest är att han inte passade på att njuta av stämningen på stan under finalerna. Det ligger väldigt mycket i det han sa. Du är så uppe i ditt och det du ska göra så du glömmer bort att njuta.
– Fast självklart var det otroligt roligt att få vinna ett SM-guld. Speciellt med Brynäs som är en förening som betytt så mycket för mig.

”Guldbettet” från Ove Molin efter segern i Kempehallen.

Ove Molin:
– Innan finalerna sades det allmänt att Modo bara skulle gå in och spela av de här finalmatcherna och ganska enkelt ta hem guldet.
– Jag tror att Modo kände en liknande press som vi gjorde 1993. Det blev lite av panik hos Modo när de började se att det inte skulle bli något guld till Örnsköldsvik.

I vad låg storheten med guldlaget 1999?
– Johan Holmqvist var otroligt bra och hade just börjat få sitt genombrott som målvakt. Han var bara 20 år då och förstod säkert inte hur stort allting var. Överhuvudtaget hade vi ett fruktansvärt bra försvarsspel.
– Kedjan med mig, Bissett och Janne Larsson fungerade jättebra. Flera av oss hade varit borta ett tag och hade nu återvänt till Brynäs och ville verkligen göra en bra säsong med Brynäs.

”VI VAR UTDÖMDA INNAN SÄSONGEN”

Med alla hemvändare, kom även Brynäsandan att bli ännu starkare inom laget?
– Jo, visst var det så. Exempelvis hade Pär Djoos som hade kommit tillbaka något år tidigare och nu verkligen visade vägen för alla oss andra killar.

Guldtränare Melin.

Roger Melin:
– Vi var utdömda innan säsongen. Reportrarna trodde inte ett dugg på oss och vi torskade första träningsmatchen mot Modo med 9-1.
– När serien väl började inledde vi riktigt bra och låg i toppen efter tio, elva omgångar. Sedan hade vi ett par svackor under säsongen där vi gick ner oss lite grann, men vi avslutade säsongen ganska bra och hamnade till slut femma.
– Vi började bra mot Djurgården i slutspelet och mot Luleå var det väldigt tajt. Där hade vi flyt och vann avgörande matchen på övertid. Vi växte ju längre slutspelet gick och då även tron på oss själva även om Modo var storfavoriter. De hade vunnit serien med runt 20 poäng. Vi kände ändå att vi hade chansen. Sista vändningen i finalserien i Gavlerinken är kanske det grymmaste jag har varit med om. Det var nästsista matchen och Modo skulle ”bara” avgöra. Vi ligger ett tag under med 4-1, men vi lyckades göra 4-2 och 4-3 innan sista perioden började. Vi kvitterade också, men i mitten på tredje gör Modo 5-4 och då trodde vi nog att det var kört. Sedan gör vi två mål på sista fem minuterna och vinner på ordinarie tid.

Är det här någonstans ni vinner SM-guldet trots att det är en match kvar?
– Jag tror nästan det eftersom jag tror att det här tog väldigt hårt på deras killar samtidigt som det var grymt positivt för oss såklart.