Efter fyra år i AHL – därför valde svensken bort SHL: ”Vill inte hamna i det facket”

Efter fyra år i AHL är Ludwig Byström tillbaka i Europa – men inte i Sverige. Han valde i stället den finska storklubben Kärpät trots att det fanns intresse från SHL.
– Jag vill inte komma hem och sen ångra att jag inte testade något annat, säger han till hockeysverige.se.

Få svenskar har kämpat på i AHL på samma sätt som Ludwig Byström. De 260 matcher han gjorde i ligan har genom åren bara överträffats av nio andra svenskar och ingen svensk har spelat fler matcher i AHL utan att få chansen i NHL. Men efter drygt fyra år i USA är den 25-årige backen nu tillbaka på rätt sida Atlanten.

Nu befinner han sig hemma i Sverige och tränar med Hans Jonsson, men redan på måndag sticker han över till Finland en vecka för fystester med det nya laget Kärpät. Sen går flytten permanent i augusti. Nu ska Ludwig Byström nämligen byta Texas och Massachusetts mot Uleåborg.
– Det känns riktigt spännande! Både jag och frun kände att vi inte riktigt ville hem till Sverige än, utan vi ville testa på något annat. Nu har vi nära hem ändå och det är skönt eftersom vi har en dotter på två år. Nu blir det enklare för frun att åka hem om vi är på roadtrip eller något sådant också, så det känns som en bra lösning, säger Ö-vikssonen till hockeysverige.se.

NÄRA ATT DET BLEV SHL

Byström lyfter framför allt fram två anledningar till varför valet föll på den finska storklubben.
– Litegrann handlar det om det geografiska. Vi ville komma närmare hem. Sen spelade det förstås in att det var just Kärpät som hörde av sig. Det är en riktigt stor och bra förening och jag har bara hört gott om dem. Dessutom är det en vinnande förening och jag har aldrig vunnit något. Jag känner att det blir kul att få en ärlig chans att vinna nu.
– De ger sig verkligen chansen att vinna varje år och plockar hela tiden in bra spelare för att kunna vara i toppen. Det känns som en bra förening att vara i om man vill ha chansen att vinna.

Den senaste säsongen vann Kärpät ligan med 29 poängs marginal men föll sedan i mästerskapsfinalen mot uppstickaren HPK. Sedan 2004 har de dock vunnit hela sju guld och tre av dem har kommit sedan 2014.

Ludwig Byström erkänner dock att det fanns intresse från SHL – och att han kunde ha hoppat på det tåget i stället.
– Det fanns bra alternativ i Sverige också, och det var ganska nära att det blev SHL. Det måste jag vara ärlig och säga. Men då dök Kärpät upp och då tyckte vi att det kändes roligt och spännande, berättar den tidigare Färjestadsbacken.

Känner du att ”om man vänder hem så vänder man hem för gott?”
– Ja, lite så är det. Jag är kanske inte rädd för det, men man vill inte hamna i det facket eller vad man ska säga. Jag är fortfarande ganska ung och jag vill inte hamna i ett läge där jag kommer hem och blir kvar och sen ångra att jag inte testade något annat. Då var det bäst att testa på det här nu i stället.

”INTE VÄRT ATT VARA DÄR LÄNGRE”

Han är medveten om att NHL-tåget kan ha gått – men är inte beredd att helt och hållet ge upp drömmen.
– Även om jag börjar komma upp i åren litegrann så är jag fortfarande hyfsat ung som sagt, och nu måste jag tänka på familjen och så också. Men får jag en chans där borta med ett envägskontrakt så är det inget snack, då åker jag. Men jag har ställt in mig på att förra säsongen var sista chansen och jag är okej med det även om jag inte vill ge upp drömmen.

Var det svårt att lämna USA när du varit där så pass länge?
– Vi hade väl egentligen bestämt oss…eller inte bestämt kanske, men vi sa inför förra säsongen att om jag inte får någon chans i NHL den här säsongen så åker vi nog inte tillbaka dit. Sen växte det mer och mer under säsongen. Jag kände att det inte var värt att vara där längre. AHL är en bra liga men det är en tuff liga också. Den sliter mycket och man är borta mycket. Det är tre matcher på tre dagar och sådana saker. Då kände vi att det blir sista säsongen för den här gången.

LYFTE SIG EFTER KLUBBYTET

De första två åren spenderades i Texas Stars. Sen kom trejden till Floridas farmarlag Springfield Thunderbirds. En övergång som skulle visa sig betyda en hel del för Ludwig Byström. Han hade nämligen flera skäl till att stanna kvar i USA så pass länge som han ändå gjorde i en situation där många andra hade gett upp.
– Jag har trivts riktigt bra på olika sätt på ställena. I Texas trivdes jag riktigt bra utanför isen, men rent hockeymässigt var det de värsta åren i min karriär. Frun hade mycket kompisar kring laget och så, så det hjälpte.
– I Springfield kände jag egentligen för första gången att jag hade en chans på NHL. Då kände vi att det inte var någon vits att ge upp NHL-drömmen, för då var det riktigt nära. Men sen… Jag fick inte chansen förra året heller, fast de hade två back-uppkallningar från AHL. Då var det inte värt det längre.

Var det jobbigt att kriga på där nere men aldrig få chansen?
– I Texas var jag inte tillräckligt bra. Då förtjänade jag inte att bli uppkallad. Men förra säsongen kände jag för första gången att jag blev frustrerad över att inte få chansen. När jag snackade med tränaren lät det som att det var på G att jag skulle kallas upp när som helst, men då valde de två andra killar i stället. Det blev en liten käftsmäll. Då gick hoppet upp i rök.

”DÅ VAR JAG EN SÄMRE SPELARE”

Foto: Bildbyrån

Var det svårt att motivera sig att åka ned till rinken varje dag, eller dra iväg på långa bortaresor, då?
– Jag tycker ändå inte det. Man får se sig själv som ett företag och ta hand om sig själv för att få jobb nästa säsong. Mitt kontrakt gick ut och jag visste att de ville ha kvar mig. Men vi ville inte vara kvar. Då var det bara att försöka göra det så bra som möjligt för att utvecklas som spelare och höja mitt eget värde. Man måste tänka på sitt eget bästa i ett sånt läge och därför var det inte så svårt att motivera sig.

När Ludwig Byström blickar tillbaka på sina fyra år i AHL hörs det tydligt att det var de nästan två hela säsongerna i Springfield som till sist tog honom i rätt riktning i karriären.
– Hade min resa där borta varit över efter Texastiden hade jag nog sagt att jag var en sämre spelare än när jag åkte över. Men åren i Springfield kom till stor nytta för mig. Vi hade en väldigt bra tränarstab och jag fick spela väldigt mycket i både powerplay och boxplay så jag kunde utveckla alla delar i mitt spel. Jag skulle säga att med facit i hand är jag glad att jag krigat på och kört fyra år i AHL. Det har varit rätt beslut.

Och NHL-drömmen, den lever som sagt vidare.
– Jag testar bara en annan väg dit.