Så fick den svenske fystränaren jobb i AHL: ”Tog kontakt via Linkedin”
Det är inte bara svenska hockeyspelare som försöker ta vägen till NHL via AHL. I dagarna flyttar Kristian Skarphagen till USA för att bli fystränare för Rockford Icehogs – med förhoppningen om att en dag ta sig till NHL.
– Det här är är ett steg närmare världens bästa liga, säger han till hockeysverige.se.
GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det stönas, stånkas och kivas i den lilla gymlokalen ett par stenkast från Masthuggstorget i Göteborg. De fem deltagarna för dagen – John Klingberg, Christian Folin, John Nyberg, Viktor Svedberg och William Lagesson – kombinerar nytta med nöje då man använder en av fystränaren Kristian Skarphagens spänstövningar till att tävla med varandra. Ett välkommet inslag i ett krävande fyspass som ska följas av ett ispass kort därpå.
– Jag tror han körde lite extra hårt med oss bara för att du var där, ler Klingberg när jag träffar honom en vecka senare.
Dallas Stars-backen har jobbat med Skarphagen under somrarna sedan han lämnade Frölunda för NHL-spel 2015. Det har hjälpt honom att utveckla sin fysik och anta den prövning som en 82 matcher lång grundserie med mycket speltid erbjuder.
– Han är lyhörd och lyssnar mycket på vad jag säger, vad jag tycker jag kan bli bättre på samtidigt som han själv observerar mig och ger sin syn på vad han tycker att jag behöver göra, säger Klingberg om sin fystränare.
– Vi har jobbat i fyra eller fem somrar nu och det har varit coolt att se hur han utvecklas och vilka jobberbjudanden han får. Det är grymt kul. Han är verkligen bra på det han gör och han gör verkligen oss bättre.
Jobberbjudanden ja… Vid 32 års ålder har Kristian Skarphagen skaffat sig en hel del erfarenhet. Den i Älmhult i Småland uppväxte fystränaren jobbade på Frölundas akademi i fem säsonger innan han för två år sedan bröt med Göteborgsklubben och i stället hamnade i Vitryssland av alla ställen. På tips från målvaktstränaren Michael Lehner, pappa till New York Islanders-keepern Robin Lehner, sökte han jobb hos KHL-klubben Dinamo Minsk – och fick det. Det blev ett ettårigt äventyr som gav ett lyft i karriären.
Nästa säsong är det dags för nästa stora utmaning: en flytt till Rockford en och en halv timme utanför Chicago. Där ska han ansvara för fysen i Chicago Blackhawks farmarlag Rockford Icehogs, där tidigare Mora-tränaren Jeremy Colliton är huvudtränare.
Foto: Uffe Bodin
FICK KONTAKT – PÅ GRUND AV SVEDBERG
Allt började egentligen med backen Viktor Svedberg, som tillhört Blackhawks organisation i fem säsonger innan hans kontrakt gick ut i sommar. Kristian Skarphagen hörde av sig till klubben via Linkedin och fick kontakt med fystränaren Christian Burrus. Det som började som en diskussion om Svedberg och hans fysik utvecklades till något mycket mer.
– Chicago har en camp i Stockholm i augusti varje år. Jag blev uppbjuden dit, tillbringade en dag där och träffade en hel del av personerna i deras development-avdelning med Barry Smith i spetsen. Jag fick en bra känsla för dem och de fick uppenbarligen en bra känsla för mig för de bjöd över mig till Rockfords camp i september förra hösten, berättar han.
Under en vecka fick han bekanta sig med AHL-klubben, personerna runt omkring och hur de jobbar med att utveckla sina spelares fysik. Parterna fattade ytterligare tycke för varandra och ganska snart kom det en formell förfrågan från klubben.
– I slutet av veckan fick jag frågan om det skulle vara intressant för mig att jobba i Nordamerika i framtiden. Och det var klart att det var det. I januari träffade jag dem i Stockholm igen och under våren blev det mer och mer konkret. Till slut blev det klart att de skulle byta ut den fystränaren de hade haft i Rockford. Då kom vi överens.
Om en dryg vecka, den 26 augusti för att vara specifik, tar Kristian Skarphagen sitt pick och pack beger sig till USA för att påbörja den nya anställningen. På Blackhawks webbsida står han uppskriven som ”Rockford Icehogs/European Strength and Conditioning Coach”. Han utvecklar vad som gömmer sig bakom titeln.
SKA RESA RUNT OCH ”KVALITETSSÄKRA” TRÄNINGEN
– Under säsongen kommer jag att vara fystränare i Rockford. Så fort säsongen är klar därborta kommer jag att åka runt och besöka deras mer prioriterade prospects i Europa. De har säkert 15-20 spelare, sajnade som osajnade, i Europa. Så jag kommer att åka runt och kvalitetssäkra deras fysiska utveckling under sommaren. Tim Söderlund i Frölunda, till exempel, men även Adam Boqvist som jag har varit i Hedemora och hälsat på, förklarar smålänningen som även kan få känna på hetluften i NHL.
– Jag är anställd av Chicago Blackhawks, så under camperna kommer jag att hjälpa till där, men under säsongen är jag stationerad i Rockford. Sedan beror det på omständigheterna. Om vi inte skulle gå till slutspel i AHL medan Chicago gör det, då kan man bli ditkallad för att support deras besättning.
Vad är det som lockar då? Du verkar ju ha en bra verksamhet här hemma i Sverige…
– Det är är ett steg närmare världens bästa liga. För precis som för en spelare så ökar sannolikheten att ta sig till NHL om man flyttar till AHL och är beredd att jobba hårt där där. Det är en del av det.
– Sedan känns Blackhawks som en väldigt gedigen organisation att komma till. Sättet som jag har förstått att de jobbar med sitt farmarlag är att det handlar mycket om individuell utveckling. Precis som Frölunda jobbar med sin akademi så jobbar de med stort fokus på utveckling där. Det känns lite som Chicago är på samma spår med hur man ser på det och hur man värderar sitt farmarlag. Jag är inte säker på att alla andra klubbar ligger lika långt fram på det sättet.
”HADE VARIT SVINKUL ATT JOBBA I NHL”
Foto: Sanne Femling
– Till sist så gifter sig den här anställningen väldigt väl med den verksamheten jag har på hemmaplan. Jag kommer fortfarande att kunna jobba med mina spelare här hemma i Sverige på somrarna. Det gör att jag inte behöver offra något för att göra det här.
Är målsättningen att komma till NHL och få jobb som fystränare där?
– Jag skulle säga att en målsättning är att jobba på en så hög nivå som möjligt. Efter att jag hade varit i Frölunda så fick jag en möjlighet att jobba i KHL. Där och då var det den högsta möjliga nivån. Jag tror definitivt inte att jag hade fått den här tjänsten i Chicago om jag inte hade haft erfarenheten av att jobba utomlands och med det rätt tajta reseschema som finns där. Nu fick jag möjligheten att jobba i AHL. Vad det leder till har jag ingen aning om, men jag visste inte vad KHL skulle leda till heller. Det hade varit svinkul att jobba i NHL, men det finns bara 31 tjänster där. Det är få förunnat att få ett sådant jobb.
Ännu mer så om man är svensk?
– Mig veterligen har det inte funnits några svenska eller europeiska fystränare i NHL. Eller jag tar tillbaka det förresten… Pavel Bures pappa (Vladimir Bure) har varit i Vancouvers och New Jerseys organisationer som konsult. Anledningen till att jag vet det är att han jobbade i Vitrysslands organisation när jag var i Minsk. Men han var i NHL under sent 90-tal och tidiga 00-talet. Jag kunde inte kommunicera med honom själv för han pratade uteslutande ryska. Annars hade jag gärna tagit lärdom av honom (skratt).
Året i AHL ska Kristian Skarphagen utnyttja till att vässa sina yrkeskunskaper ytterligare. Precis som de spelare som hamnar i farmarligan har han siktet inställt uppåt – och är beredd att lägga ned arbetet som krävs för att en dag bli uppkallad.
– Jag förutsätter att det inte kommer att vara någon räkmacka, men jag ser det här som en kul och intressant utmaning. Inte som en kul grej, utan det här är något jag går in i till hundra procent givetvis. Det ska bli otroligt kul.
Den här artikeln handlar om:
