Hampus Lindholm har upplevt både succé och motgång i Boston Bruins

Succé och NHL-rekord i grundserien – ut redan i första rundan av Stanley Cup-slutspelet. Hampus Lindholm upplevde sin hittills bästa NHL-säsong i fjol men också ett riktigt surt slutspel där han spelade på en bruten fot. Nu jagar 29-åringen revansch med sitt Boston Bruins.
– Det är sådana här motgångar man lär sig som mest av, säger han till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det blev nästan nio säsonger i Anaheim Ducks organisation innan Hampus Lindholm i mars 2022 trejdades till Boston Bruins. En flytt som blev till en riktig lyckträff för skåningen. Att gå från ett bottenlag i en rebuild till ett topplag med Stanley Cup-ambitioner har tagit fram det bästa ur 29-åringen. Fjolårssäsongen var den bästa hittills i hans NHL-karriär med personbästa 53 poäng – och en fjärdeplats i omröstningen till Norris Trophy, utmärkelsen som delas ut till ligans bästa back.

För många kom det stora lyftet kanske som lite av en överraskning, men inte för huvudpersonen själv.

– När jag kom till Boston fick jag lite mer spotlight på mig och det var bara sporrande, säger Hampus Lindholm till hockeysverige.se. Min karriär hade gått uppåt, uppåt, uppåt, men jag var i Anaheim och när jag spelade som bäst var laget som sämst. Nu fick vi äldre flytta på oss för att de ville satsa på de yngre, så när jag kom till Boston var jag supertaggad och kände att jag hade väldigt mycket att visa. Det kan ju anses som att man kom lite från ingenstans i fjol, men jag har alltid känt att jag haft det där i mig. Den spelstilen som vi har i Boston passar mig också bättre och det har varit väldigt kul att få utlopp för den potentialen jag tycker att jag har.

Att kraven blev större och rampljuset starkare efter flytten har bara varit positivt, menar han.

– Jag kom från en liten marknad i Anaheim och kände mig mogen att komma till ett lag som Boston med mycket mer press och fokus. Jag är lite äldre, bättre på engelska och att hantera media nu. Sedan var det kul att komma till en klubb med ambitioner, där folk brinner för hockeyn och där intresset runt omkring är stort. Det är som när man var liten och nån skrev att man hade gjort ett snyggt mål, man blev jättetaggad. Det är det som är det charmiga med sporten. Jag tror inte att någon hade suttit här om man bara hade fått en medalj för att ställa sig på isen och det inte fanns några fans. Det hade inte varit samma charm.

Inte överraskad över Norris Trophy-omröstningen

Självförtroendet är det inget fel på. Boston Bruins-backen är inte den som skryter om hur bra han är, men får han en fråga om sig själv backar han inte från att ge ett ärligt svar. Han anser sig höra hemma bland NHL:s bästa backar och är inte rädd för att uttrycka det. Svaret på frågan hur han reagerade på att komma så högt upp i Norris-omröstningen är talande.

– Jag ska inte säga att jag blev överraskad. När jag är på isen har jag som mindset att jag är bästa bästa backen och ska vara bästa backen. Det är superkul att folk uppskattar det man gör. Jag har alltid sagt att jag vill vara en spelare som gör de övriga fyra killarna på isen bättre och ger vårt lag en bättre chans att vinna, nästan så att man lutar isen mot motståndarnas sida av isen. Det är så jag vill att det ska se ut när jag är på isen. Det är kul att folk ser att jag gör något bra, men i slutändan spelar jag hockey för att vinna.

Och det gjorde som bekant inte Boston Bruins i slutändan.

Efter en historiskt stark grundserie, där laget satte NHL-rekord med 135 inspelade poäng, fick Hampus Lindholm och hans lagkamrater se sig utslagna av Florida Panthers redan i första rundan av slutspelet. Bruins hade 3–1 i matcher innan man förlorade tre på rad. Därmed var en lovande säsong slut redan innan maj månad haft sitt inträde i kalendern.

Sjukdomar och skador gjorde sitt till, samtidigt som Florida kom in i slutspelet med minsta marginal efter att ha spelat med kniven mot strupen de sista månaderna av grundserien. De fick ut max av sin kapacitet – och gick hela vägen till Stanley Cup-final. Boston Bruins, däremot, fick inte spelet att falla på plats när det behövdes som mest.

– En hel del i sport handlar om tur också. Det gäller att få vind i seglen så att det börjar rulla på. Oftast är det i början det är viktigast att få i gång det. Vinner man i första rundan kan man bygga vidare på det och hade vi gjort det hade det varit ett helt annat scenario, säger Hampus Lindholm.
– Men det var tufft, vi hade killar som var skadade och kom in i slutspelet med skavanker efter att ha varit friska hela säsongen. Patrice Bergeron var en av dem, och jag hade min fot. Det fanns en del sådana grejer, men det är lätt att överanalysera också. När man förlorar så där blir det så att man sitter och vänder på varenda sten, speciellt med den grundserie vi hade. Hade vi tagit oss vidare hade man inte tänkt på det på samma sätt.

Hampus Lindholm satte personbästa med 53 poäng i fjol. **Foto:** Bildbyrån/USA Today Sports

Hampus Lindholm spelade med bruten fot

Den där skadade foten, ja… Hampus Lindholm spelade faktiskt med en bruten fot genom slutet av grundserien och i slutspelet.

– Det var i en match mot Detroit (i början av april) så jag missade en match och fick en “boot” på foten. Men ibland är det svårt direkt efter match att se frakturen på röntgen. När man själv sitter där och väntar på beskedet är det enda man hoppas på att den inte är bruten, men såklart var den det.

Hur man klarar av att spela hockey med en bruten fot är en rimlig fråga. Men svaret blir mest en axelryckning.

– Man känner av att man har ont i foten och det är klart att man blir lite hämmad, det kan jag inte sticka under stolen med. Men det är så som hockeyn är, man har alltid lite skavanker. Det gäller bara att hitta sätt att spela sig igenom sådant också.

Spelade du på sprutor?
– Nej, jag körde på. Jag har alltid haft ganska hög smärttolerans så det var bara att köra. Nu efteråt när man har fått tillbaka styrkan inser man hur fantastisk kroppen är. Musklerna dör av lite där, men kroppen skyddar sig själv och gör att man kan köra på. Jag hade kanske kunnat vara lite smartare i hur jag hanterade det själv, men det är lätt att vara efterklok.

Den långa sommaren gjorde Hampus Lindholms fot gott och han var hundra procent långt innan träningslägret drog i gång. När NHL-säsongen nu har satt i gång har Boston Bruins ögonen på sig. Många förväntar sig att laget tar ett stort steg tillbaka den här säsongen efter att ha tappat sina båda toppcentrar Patrice Bergeron och David Krejci, som båda avslutade sina karriärer under sommaren.

Hampus Lindholm medger att de lämnar ett tomrum efter sig, men känner ingen oro.

– Bergeron kan man aldrig ersätta – det är en fantastisk människa, ledare och spelare. Nu har jag bara varit i Boston i en och en halv säsong, men jag kan redan nu säga att det sitter i väggarna här. Det finns en Boston-kultur och det är anledningen till att laget har varit så bra så pass länge. Det är ingen tillfällighet, utan det är människorna som finns här som fört kulturen vidare, och som ny spelare är det väldigt enkelt att följa det. Så jag är inte alls orolig för vårt lag, säger han.

I stället ser han framför sig hur vårens tuffa motgång kommer att göra Boston Bruins ännu starkare.

– Det är många som lärt sig mycket sedan förra säsongen. Det var en oerhört rolig säsong. även om slutet var tråkigt. Men det är sådana här motgångar man lär sig som mest av och som skapar motivation att bli bättre. Om man tittar på åldern på våra “core-killar” är alla på väg in i sin prime. Jag tror vi kan vara lika bra som i fjol, men framför allt få ett roligare slut.

Jakten på revansch har börjat.