När GroKo tog över hockeyn i Luleå

Att en sponsor kliver in och bestämmer över en klubb är inget nytt. På 70-talet klev företaget GroKo in i Luleå-hockeyn. Samarbetet blev kortvarigt – men la grunden för dagens Luleå Hockey.
– Många undrar över vad jag hade för känsla och avsikt när jag ritade klubbmärket Groko Hockey, säger Seard Åberg, chef för GroKo. 

Idag talar en del med lite snarstuckna ord kring att Väsby IK fått en sponsor i form av Brödernas Restauranger. Kommande säsong ska också laget heta just Brödernas Väsby. 

Under åren har det funnit många liknande ”idéer” hos olika klubbar. Det mest kända är nog Alfredshems IK som över en natt bytte namn till MoDo AIK efter att Mo-Domsjöverken klivit in som sponsor.

Ett av de mer kortlivade namnbytena på ett lag är GroKo Hockey. Klubbarna i Luleå hade ekonomiska bekymmer samtidigt såg företaget GroKo möjligheten att satsa på ett starkt hockeylag i kommunen. Efter första kontakterna med IFK Luleå, Luleå SK och Bergnäsets AIK kändes det näst intill omöjligt enligt initiativtagaren Seard Åberg. Skulle Åberg gå in med sina pengar hade han två krav. Dels att det skulle bli en hopslagning för ett starkt hockeylag på orten dels skulle hans skulle klubben heta som hans maskinföretag, GroKo.

Kontakter togs med IFK:s starke man, Allan Sandström, som i första hand ville att GroKo skulle enbart sponsra hans förening, vilket nobbades. Åberg fick efter mycket om och men med sig Sandström. Sandström hade för övrigt varit en tuff back för Skurholmspojkarna, men även IFK Luleå. Med sig för en hopslagning hade han bland andra Gunnar Norling, Stig Waara och Stig Norblad.

Kort därefter sa LSK:s Ordförande, Bengt Ansler, också okej till en hopslagning. Här var även Arne Abrahamsson drivande.

Så kom SSAB in i bilden

Ordförande i den nya klubben blev Bengt Stenberg som då jobbade som högt uppsatt chef på Norrbottens Jernverk. Han var inte supporter till någon av Luleå-klubbarna utan var från Gävle och hade en nära relation till Brynäs. Kontakt togs också, enligt Åberg, med både Tommy Sandlin och Stig Salming för att bli klubbens första tränare, men båda avböjde. I stället gick frågan till tidigare VM och Brynäs-spelaren, Lars-Åke Sivertsson, som tackade ja och med det blev en viktig person då det kom till att förena spelarna från IFK och SK.

Det lag Sivertsson hade att tillgå första säsongen var nästan enbart byggt kring Luleå-fostrade spelare som saknade rutin från spel i högre serier. Bland annat vann Kågedalen mot GroKo med 12-2 och laget var fortfarande bara fyra i Norrbotten efter IFK Kiruna, Kiruna AIF och Bodens BK/Björns då serien var slut.

Det blev bara två säsonger för GroKo Hockey i gamla division 1. Redan under GroKoNär företaget tog över hockeyn i Luleås andra säsong började Åbergs företag få ekonomiska problem vilket gjorde att GroKo drog sig ur samarbetet. In som huvudsponsor kom då bland annat SSAB och klubben tog inför säsongen 1979/80 namnet Luleå HF. SSAB har allt sedan dess förknippats starkt med klubben.

“Många undrar över vad jag hade för känsla”

Under GroKo:s andra säsong kom för övrigt Kjell Widmark in som tränare. Han hade säsongen innan spelat i laget, men nu kom han att leda laget under fyra säsonger. Laget tog sig till playoff under Widmarks ledning, men åkte ut mot Huddinge i två raka matcher, 7-3 och 12-3. Flera spelare fick dessutom sina genombrott under nya tränarens ledning. Bland andra Lars-Göran Niemi och blivande Världsmästaren, Lars-Gunnar Pettersson. 

Det var många som skakade på huvudet och protesterade mot ”galenskapen” att slå ihop stadens två starka hockeylag. Med facit i hand kan vi nog vara överens om att dom som jobbade för det här i mitten av 1970-talet tänkte rätt och var nog lite före sin tid. 

Seard Åberg:
– Många undrar över vad jag hade för känsla och avsikt när jag ritade klubbmärket Groko Hockey. Hockeyspelaren med klubban över huvudet var en symbol över att vi hade lyckats bilda en ny hockeyförening. Att sedan Hockeyfansen döpte den till stålmannen är mycket bra tycker jag.

TV: Här får Marchessault Conn Smythe Trophy