Linnéa Andersson - backen som gör jobbet i det tysta: "Behöver inte vara synlig"

Hon har spelat OS och var med i VM-truppen redan i somras – men fick vid det mästerskapet inte spela något. Nu kan MoDos Linnéa Andersson bli en av de som slår igenom när Damkronorna jagar framgångar i VM.
– Jag behöver inte vara synlig så länge jag gör jobbet, säger backen till hockeysverige.se.

ARLANDA (Hockeysverige.se)

En av Damkronornas mer anonyma spelare är backen Linnéa Andersson. Hon gör nästan aldrig en dålig match, men får ändå sällan dom stora rubrikerna.

Något som hon själv tycker passar henne ganska bra.
– Jag har inte tänkt på det, men det är mer att jag inte behöver vara synlig så länge jag gör jobbet, säger Linnéa Andersson med ett leende då hockeysverige.se träffar henne inför avresan till VM.
– Jag är väldigt blyg och har alltid försökt att bara jobba och göra det jag ska. Nu försöker jag ändå vara lite mer utåt och våga synas. Innan har det varit lite att jag inte har vågat. Jag vet inte om jag ska vara glad över att det inte blivit några rubriker, men det gör mig ingenting.

Andersson är uppväxt i Eksjö, men mellan 2013 och 2022 spelade hon för HV71.
– Tiden i HV71 var väldigt bra. Jag stannade där under väldigt många år och kände att jag utvecklades mycket som både hockeyspelare och person.
– Jag är väldigt tacksam för den tiden och alla jag lärde känna där. Jag märker då jag är på en sådan här samling hur många jag lärde känna under den tiden.

Vad är ditt bästa minne från tiden i HV71?
– Det är nog då vi slog ut Luleå och skulle spela SM-final (2017). Först vann vi hemma mot Luleå och sedan även borta. Vi hade ett bra lag personmässigt.
– Ett stort minne jag har från det är då några i laget står med skridskorna på och utrustningen och dansar på ett bord, skrattar Linnéa Andersson.

Lämnade för MoDo: “Lockade mig”

Inför säsongen 2022/23 valde Linnéa Andersson att lämna HV71 för spel i MoDo.
– Jag kände att jag behövde lite nytt och annorlunda just för att jag hade varit så pass länge i HV71. Samtidigt tyckte jag MoDo lät väldigt intressant.
– MoDo erbjöd väldigt mycket när det kom till gym, coacher och extrajobb. Det lockade väldigt mycket att ha en klubb som satsar så mycket på hockeyn och mig. Jag ville söka mig till något annat och så här långt har det gått bra.

Linnéa Andersson i MoDo-tröjan. **Foto:** Ronnie Rönnkvist.

Var det MoDo som tog kontakt med dig eller tvärtom?
– Det var först Björn (Edlund) som hörde av sig till mig. Då hade jag redan tänkt att om jag skulle byta lag var MoDo ett av alternativen. På så vis var det väldigt kul att Björn hörde av sig.

Under sin första säsong i MoDo svarade hon för två mål och totalt åtta poäng på 30 matcher.
– Jag tycker att jag utvecklat mycket både på och utanför isen. Speciellt då från att ha spelat så länge i en klubb till att allt var nytt.
– Det har varit en säsong där jag mått väldigt bra, vilket jag tycker är väldigt viktigt. En rolig säsong med väldigt bra spelare bredvid mig som gjort att jag kunnat utvecklas mycket. Det har bara varit positivt.

Hur har det varit socialt att flytta upp till Örnsköldsvik?
– Det var jag lite nervös över, säger VM-backen med ett skratt och fortsätter:
– Det har faktiskt inte varit några problem. Staden är ganska liten och jag kände mig hemma ganska snabbt. Även med kompisarna i laget, att jag blev inbjuden och lärde känna tjejerna utanför hockeyn. Det har varit en väldigt fin gemenskap, vilket var skönt eftersom det var lite läskigt i början.

“Rädd att passa till fel lag”

Redan i andra omgången ställdes Linnéa Anderssons MoDo mot hennes gamla klubb Husqvarna Garden. En match somhemmalaget vann med 4-3. Andersson svarade för en assist.

MoDos VM-spelare: Ebba Hedqvist, Linnéa Andersson, Lina Ljungblom och Olivia Carlsson. Foto: Bildbyrån.

– Det var jättenervöst. Nästan så att jag ibland var rädd att passa till fel lag, men det gick bra.
– Samtidigt var det väldigt kul att träffa alla som jag spelat med innan igen. Många av deras spelare har jag spelat med under flera år. Dom kommer jag alltid vara nära med.

Nu väntar VM i Brampton, Kanada för Linnéa Andersson och Damkronorna, men när senaste VM-turneringen spelades fick hon och Hanna Thuvik följa turneringen från läktarplats.
– Den känslan är aldrig rolig, Att vara så nära, men ändå inte riktigt där. Klart att det var jobbigt att se alla andra göra det jag själv ville göra.
– Vi hade ett väldigt bra lag så jag är ändå glad att jag fick vara där, se på och vara med och träna med laget under första veckan innan det drog igång. Dessutom är jag glad över att vara med nu igen. Att jag har jobbat mig framåt och att det då gett med sig lite.

Du var med i OS 2022, vilka erfarenheter har du tagit med dig från den turneringen?
– Det var en väldig upplevelse i sig. Speciellt med coronan. Upplevelsen jag tar med mig därifrån är att ta saker lite som det kommer. Det går aldrig att veta vad som kommer hända, hur motståndet ser ut eller hur vi ska göra som lag.
– Mest bara, som jag sa, ta det som det kommer och njuta av stunden för det är inte alltid man får stå på blålinjen och sjunga nationalsången. Det var bara att ta in den upplevelsen och njuta så mycket som möjligt.

“Sätter inga begränsningar för det här laget”

Vad vill du tillföra VM-truppen 2023?
– Mycket positivitet. Även om jag inte spelat VM innan har jag mycket erfarenhet från många år inom hockeyn. Inställningen på och utanför isen, bidra med trygghet.
– På planen är lite samma sak, att utgöra en trygghet, men också att kunna vara den som utmanar framåt och vågar göra det här lilla extra.

Vilka förväntningar har du på det här laget?
– Jag har ganska höga förväntningar och som det sett ut under säsongen så har vi gjort många bra matcher. Jag tror att det kan bli väldigt intressanta matcher som blir kul att följa.
– Jag vet också att alla i laget är väldigt taggade på att visa vad vi går för, så jag sätter inga begränsningar för det här laget.