Så hamnade Jussi Olkinuora i Brynäs: “Ville bort från Detroit och Grand Rapids”

Jussi Olkinuora var VM:s bäste spelare och valde att ta chansen i Nordamerika. Men när säsongen nu är på väg att ta slut spelar han i stället i ett lag som riskerar att åka ur SHL. För hockeysverige.se berättar VM-hjälten om vad som gick fel i Detroits organisation, och hur han egentligen hamnade i Brynäs.

Jussi Olkinuora har de senaste åren setts om en av Europas bästa målvakter. Han har gjort succé i såväl KHL som i landslaget, och prisades så sent som förra året som VM:s bästa målvakt och VM:s mest värdefulla spelare. Han stod åtta matcher för Finland i VM och vann samtliga. Han släppte dessutom bara in nio mål. 

Olkinuora blev den stora hjälten när Finland vann VM-guld.
– Det var en drömsäsong. Speciellt med landslaget, och att vi vann på hemmaplan. Det är minnen jag kommer ha med mig för alltid och jag är så lycklig att allt blev som det blev. Det blev ingen dålig studs i finalen eller något sådant. Det var en “once in a lifetime”-säsong. I alla fall säger Olkinuora med ett leende till hockeysverige.se efter Brynäs 4-1-seger mot Malmö.

Kort därefter blir han plötsligt gravallvarlig.
– Men tyvärr var det förra säsongen.

Bodde i Sverige som barn

Jussi Olkinuora pratar närmast stockholmska efter att han bott i Vaxholm under två år, mellan han var tio och tolv år. Pappa Hannu, som gick bort 2012, var chefredaktör för Svenska Dagbladet åren 2000 till 2002.

Faktumet att Olkinuora pratar en flytande svenska, och faktumet att hela Brynäs är fyllt av finska spelare och tränare, gör att det känts som hemma för Brynäs stjärnvärvning från första stunden i nya klubben.
– Självklart har jag kommit in lättare tack vare det. Det är många finnar här, både spelare och tränare, och det är en fördel att jag kan varit svenska. Det känns som att man inte ens är utomlands. Man förstår allting ändå. Men de flesta pratar engelska hela tiden.

På tal om att prata engelska. Jussi Olkinuora åkte över till Nordamerika redan som 17-åring, och en andra gång redan som 19-åring. Då spelade han både i en amerikansk juniorliga och avverkade ett par år på college. Därefter blev det spel i både AHL och ECHL innan han 2016 flyttade hem till Finland. 2019 skrev han KHL-kontrakt, och det blev tre säsonger i Ryssland innan han inför den här säsongen valde att ge det en ny chans att slå sig in i NHL. Sex år efter att han senast hade lämnat Nordamerika. Den svängen blev det 36 matcher i AHL och 96 matcher i ECHL.

Hade du någon nytta av att ha varit över där tidigare?
– Det hade jag, även om det var längesedan och vissa saker hade förändrats. Man måste vara väldigt mentalt stark där borta, och det är väldigt små marginaler, säger han och fortsätter:
– Jag tyckte jag var redo. “Campen” gick väldigt bra. Jag kunde se mig själv i NHL. Allt kändes bra. Men AHL…det är en annan värld. Det är svårare att prestera där.

Därför funkade det inte i Nordamerika

Det är just den tiden i AHL som gjorde att målvakten var tvungen att lägga till att det var just förra säsongen som allt det där roliga hade hänt. Den här säsongen blev betydligt tuffare. 32-åringen stod 15 matcher för Detroit Red Wings farmarlag Grand Rapids Griffins, släppte in 3.75 mål per match och räddade 86,8 procent av skotten. Sen valde han att vilja bryta kontraktet.

Vad var det som inte fungerade för dig?
– Jag tror du måste fråga om ett par år igen, när jag processat hela grejen. Men vårt lag var inte så bra i början. Jag fick aldrig spela två matcher i rad och fick ingen kontinuitet. Det var väldigt svårt att komma igång. Jag tränade mycket och var trött när jag väl spelade. Men självklart kunde jag också ha varit bättre. Det är ingen ursäkt. Men det var synd - för jag kände att det var nära att jag hade lyckats.

Var det klubbvalet som var fel?
– Det är en hemlighet hur många lag jag hade att välja mellan, flinar finländaren.
– Men det såg bra ut när jag skrev på. Hellberg (Magnus) är där uppe i Detroit nu och spelar - med mitt nummer - så han fick göra det som… Det här hänt bra saker för en tredjemålvakt i den organisationen i år. Han kom in och tog den chansen. Det är bra för honom.

Känns det bittert?
– Nja, jag har kunnat släppa det. Jag lever i nuet här. Det är en bra medicin.

Därför lämnade han

Och “här” är alltså Gävle. Men det går inte att komma runt det anmärkningsvärda att VM:s bästa spelare, Europas kanske bästa målvakt, hamnade i ett lag som slåss för sin SHL-existens.Hur blev det egentligen så?
– Jag ville bort från Detroit och Grand Rapids. Jag ville spela - och Brynäs var väldigt intresserade. Jag kände Hannes (Björninen) och tränarna sedan tidigare och det var bra stämning här. Jag ville ha speltid, och en chans att spela väldigt bra. Jag är väldigt glad att jag kom hit.

Vad visste du om Brynäs sedan tidigare?
– Jag visste såklart att det var en legendarisk klubb. De har…elva mästerskapsguld?

Till och med 13.
– 13, ja! Det där får du inte skriva (skratt).
– De har hur många SM-guld som helst. De vill prestera varje år - och de förtjänar framgång.
– Allt har varit top-notch så här långt. Alla är väldigt sköna både på och utanför isen och jag är glad att jag fick komma hit och att jag får chansen att hjälpa laget.

Återförenas med Manner

Olkinuora har ett speciellt band till Brynästränaren Mikko Manner. Duon har vunnit två VM-guld och ett OS-guld ihop - men då har Manner “bara” varit assisterande tränare.
– Jag var väldigt intresserad av att se hur han är som huvudtränare, och det har varit väldigt kul. Som andratränare är man väldigt annorlunda.

Han själv brukar säga att han drar upp lite linjer i powerplay och är skön med grabbarna när han är i landslaget.
– Haha! Han är väldigt skön. Han är skön här med. Det är kul att se. 

Idag väntar Frölunda i en ny viktig match för Brynäs. Ett lag som just nu ligger under kvalstrecket, på sämre målskillnad än HV71.
– Jag kollar inte ens på tabellen. Vi måste vinna så mycket som möjligt. Det är det som gäller. Vi hoppas på det bästa, säger den finske målvaktsjätten.

TV: Vem kliver fram för Brynäs?