Mats Hessel om SM-guldet: "Bara städade av Djurgården"

När AIK vann SM-guld 1984 gjorde man det efter att ha besegrat värsta rivalen Djurgården i finalen. En stor profil i laget var Mats Hessel.
– Fast jag vunnit ett OS-brons är det här den största upplevelsen jag varit med om, säger profilen.

Mats Hessel är en av AIK:s mesta kultspelare. Han var givetvis en skicklig hockeyspelare, men också en profil vid sidan av isen. I dagens ”Stickan” Kennes bilder berättar han om SM-guldresorna 1982 och 1984.

I finalen 1982 mötte AIK Björklöven. En finalserie som AIK vann med 3–2 i matcher.

– Jag hade en dust med Tore Öqvist. Okej, jag gjorde en ganska ful crosschecking på honom bara någon meter från sargen så han var tokig. På en av tekningarna slog han mig på hälsenan så jag gick på sprutor under hela finalspelet.
– Efter den här matchen där jag hade tacklat Tore gick ”Virus” (Hans Lindberg) bakom mig och skällde ”När du kommer upp till Umeå, din jävel, då ska vi ta dig”. Då vände jag mig om och sa till ”Virus” ”Du, jag har rensat strömming förut så kom igen bara”. Direkt efter kommer ”Lejdan” (Gunnar Leidborg) och säger till ”Virus” ”Du din jävel har väl aldrig ens varit i närheten av sargen?”.
– Efteråt har jag fått höra av Roger Hägglund, som jag kände väl men som tyvärr har gått bort, att ”Virus” sagt innan matchen ”Vad ni än gör ta den där jävla nummer nio”. Jag har pratat med ”Virus” om det här efteråt och då garvar vi åt det. Det är stridens hetta och samtidigt en skön jargong att man kan vara vänner efteråt.
– I just den matchen gjorde jag mål efter att jag fått en passning av Roger Lindström. Då åker jag förbi ”Lövens” bås och sa ”kom igen nu”. Det var på gränsen hela tiden.

Efter finalen lär du ha dansat en enmansdans och skrikit rakt ut…
– (Skratt) Jag får något jäkla spel och står och spinner på ”grillorna” under en minut innan jag slänger mig platt på isen.
– Dagen efter finalen ska jag och Rådbjer upp till polishögskolan och ha trafikprov. Vi tog planet som gick klockan sex från Göteborg (där den avgörande finalen hade spelats). När vi kommer in på skolgården då står folk i korridorerna och applåderar. Det var också en härlig känsla.

Både polis och hockeyspelare

Du nämnde själv att du jobbade som polis under den här tiden, hur fungerade det rent praktiskt?
– För det första hade vi en polismästare som var fantastik och idrottsintresserad. Både jag och Peter (Gradin) jobbade i Solna då och hade egentligen aldrig några problem. Vi kunde mer eller mindre forma schemat efter ur vi tränade, vilket var en otrolig fördel.
– Sedan tog jag dom här obekväma jobben. Bland annat jobbade jag på julafton när dom andra ville vara lediga och så vidare. Det här var också under en period är polisen värvade mycket idrottsfolk. Tillexempel tyngdlyftaren Leffe Nilsson. En del andra gick till brandkåren, men jag måste säga att polisen ställde upp på ett fantastiskt bra sätt och det var en rolig tid.

Efter Dan Hobér kom Tommy Andersson in som tränare i AIK vilket blev en stark kontrast mot Dan Hobérs ledarskap.

– Precis som du säger så blev det en otrolig kontrast mot det vi hade haft. Tommy hade nog en spelidé, men han fick inte fram den. Vi hade en ganska hård jargong vid den här tiden. Det kändes som att vi hade varit på en viss nivå, men nu klev vi ner några steg. Det här gjorde att det var svårt att ta till sig vad Tommy ville förmedla. Därför tror jag att vi fick en dipp.
– Sedan ska vi komma ihåg att vi hade sju landslagsspelare så vi var ett väldigt intelligent lag. Då är var det kanske inte så lätt att komma in och säga hur dom skulle spela eftersom du hela tiden får motargument. Han var nog för snäll och kanske inte lika drivande som Hobér.

Är det just drivet som Per Bäckman inför igen då han kliver in som coach 1983/84?
– Ja, så var det. Pelle var också en väldigt intelligent hockeytaktiker. Han kom in med det lite mer brutala och kunde var förbannad på rätt sätt. ”Nu är du inte bra så då får du sitta”.
– Det hände att jag fick lite bassning av honom och han trodde inte på mig emellanåt. Å andra sidan går det lite upp och ner. När det gick så gick det väldigt bra, men ibland föll jag undan och då var det bara att plocka av mig. Man måste vara lite självkritisk och analysera sig själv.

Besegrade värsta rivalen

Säsongen 1983/84 slutar med en finalserie mot Djurgården som slutar med att AIK vinner med 3-0 i matcher.

– Det var fantastiskt, tre raka… Även fast jag vunnit ett OS-brons så är det här den största upplevelsen jag varit med om.
– Bara det här med att komma in på Hovet inför 10 000 åskådare på läktaren och med klackarna det gav så mycket energi att jag kunde gå igenom berg.
– Nu gick det personligen hyfsat i dom här tre finalmatcherna samtidigt som vi kom som lite ”underdogs” och bara städade av Djurgården är svårslaget.

Vad kom Per-Erik Eklund att betyda för det här guldet?
– Per-Erik var fantastisk och den bästa jag har spelat med. Jag, Peter (Gradin) och Per-Erik pratade nästan aldrig teori. Vi hade framför allt kul och var tre tekniska spelare så allt gick av bara farten. Per-Erik var otroligt intelligent och såg ett steg före när något skulle hända.

Han var relativt färsk i AIK och inte den direkt verbala vid den här tiden, hur kommunicerade ni fram hur ni skulle spela?
– Vi pratade lite fem mot fyra och så vidare. Annars visste vi vad vi skulle göra och hur vi skulle åka. Jag har inget minne av att vi satt och nötte någonting. Vi gick ut och körde och oftast blev det väldigt bra.