En legendar från Bajen – Old School Hockey Rolf “Mackan” Pettersson

Han var med om att erövra Tre Kronors första VM-guld 1953 och kom att ha en mycket produktiv karriär i Hammarby IF. I dagens Old School Hockey får ni ta del av en intervju med den numera avlidne målspottaren Rolf ”Mackan” Pettersson.

I dagens Old School ska vi resa rejält bakåt i tiden och träffa en av svensk hockeys tidigaste stora målskyttar. Ni som kan er hockeyhistoria känner mycket väl till Rolf ”Mackan” Pettersson som avled 2010. I slutet av sitt liv bodde han i Saltsjö-Boo utanför Stockholm. Visserligen inledde han sin bana som hockeyspelare i Karlbergs BK, men spelade i huvudsak hela karriären för Hammarby IF. En klubb han även kom att representera i både fotboll och bandy.

”Mackan” är en av våra första världsmästare. Han var med i den underliga VM-turneringen 1953 i Schweiz, där man kvällen innan finalen mellan Sverige och Tjeckoslovakien fick beskedet att det inte skulle bli någon match. Tjeckoslovakernas president Klemens Gottwald hade hastigt avlidit och det utlystes landssorg i landet. Det här medförde att Sverige vann sitt första VM-guld efter vinst på walk over.
– Det här var på kalla krigets dagar så vi förstod att det var ryssarna som tvingat hem spelarna. Tjeckoslovakien var då en så kallad öststat. Jag minns att vi gick runt på stan i Zürich för att ha något för oss medan vi väntade på vad som skulle hända. Då kom radions Lennart Hyland knallande så då berättade vi för honom att vi var världsmästare vilket han inte hade en aning om, berättar Lasse Björn för hockeysverige.se och fortsätter:
– Hasse Isaksson hade varit fantastisk i mål. Sedan hade vi en bra kedja med bröderna Stig och Hasse Tvilling som lirade ihop med (Gösta) ”Lill-Lulle” Johansson. Men jag har för mig att ”Vicke-Hallon” (Göte Blomqvist) blev bäste målskytt. Sedan hade vi Tumba med och han var som vanligt väldigt bra. ”Mackan” gjorde också en bra turnering och var en bra kille att ha med i ett lag.

SPELADE SM-FINAL I BANDY 1957

Rolf Pettersson föddes 1926 och hockeysverige.se fick en intervju med honom två år innan hans bortgång. Vi kom först in på hur han inledde sin hockeykarriär.
– Jag började med hockey när jag var 14-15 år och hockeyn var väl ganska stor redan då. Vi lirade hos tvillingarna (Hans och Stig Tvilling) i Traneberg och vi spolade upp någon is-plätt där på en lekplats med hoppställning och gungor. Det var lite trångt, men där fungerade det ändå att vara.
– Lasse Björn kom också därifrån men han var yngre än jag så honom minns jag bara som en liten plutt då, skrattade Rolf Pettersson och fortsatte:
– Den enda belysning vi hade var månskenet, så under dom kalla vintrarna var lite annorlunda jämfört med idag.

”Mackan” själv växte dock aldrig upp i Traneberg.
– Nej jag växte upp i barackerna i Alvik så vi ”hojade” över till ”Tranan” (Traneberg) när vi skulle lira.

Vilka andra sporter höll du på med parallellt med ishockeyn?
– Det var bandy och fotboll i första hand, men allt eftersom kom hockeyn att bli sporten nummer ett för mig.

SM-final i bandy mot Örebro 1957 på olympiastadion i Stockholm, fotboll i division två med bland andra Lennart ”Nacka” Skoglund i Hammarby och hockeyspelare med Karlberg och Hammarby, hur hann du med allt?
– Det var väl inga stora problem. Man tränade bara några gånger i veckan och körde fotboll fram till isen frös och då blev det bandy och hockey tills isen tinade bort. Det fanns inte konstfruset vid den här tiden så vi fick rätta oss efter naturen.

Jag antar att du jobbade samtidigt?
– Jag har alltid jobbat i ”rörsvängen”, men det gick bra att både jobba och idrotta samtidigt.

”Nacka” Skoglund. Foto: Bildbyrån

LIRADE FOTBOLL MED ”NACKA” SKOGLUND

”Mackan” Pettersson hade alltså äran att spela fotboll tillsammans med Lennart ”Nacka” Skoglund i Hammarby.
– Lennart var en fin och bra kille att ha i laget. På den tiden bodde jag och min fru Rigmor på Gräsgatan 6 på söder, inte alls långt ifrån ”Nacka”. Även ”Kurre-Kjellis” (Kurt Kjellström) bodde på Gräsgatan så vi var många hammarbyare samlade där omkring.

Vad var den stora skillnaden på ishockeyn när du började mot den som spelas idag?
– Alla åker så mycket bättre skridskor idag än när jag höll på. Det var ofta så att vi som var duktiga på ”rören” fick åka och jaga efter pucken medan dom som åkte ”skrynkligt” mest stod och vänta på att få en passning så dom kunde skjuta mot mål, sa ”Mackan” på utbrett söderdialekt samtidigt som han log lite.

Var Karlbergs BK första klubben för dig?
– Jag började i Karlberg och var väl 17 år när jag kom med i deras A-lag…

Var Kristinebergs IP var hemmaplan?
– Nej, vi lirade uppe på Stadion i division 1, som det hette på den tiden, och det var många ”gammelgubbar” som var med i laget. Dom flesta är väl borta nu och jag minns inte riktigt vad alla hette men det var ”Kalle-Forsis” (Karl Forsström) och grabbarna.

Inför säsongen 46/47 så bytte ”Mackan” Pettersson Karlberg mot Hammarby.
– Det var en ren värvning av mig och min kompis Bert ”Musse” Nyström. Hammarbyledaren ”Kurre-Pipen” (Curt Piper) bjöd oss på saft och kakor på Mosebacke. Sedan var det bara att skriva på.
– Det handlade inte om några pengar alls när man skrev kontrakt vid den här tiden utan jag fick pröjsa allt själv.

Vilka var dom stora spelarna i Hammarby på den här tiden?
– Det var ”Kurre-Kjellis” (Kurt Kjellström), Stig ”Stickan” Andersson, hans bror Åke ”Plutten” Andersson, ”Svenne Berka” (Sven Bergqvist), ”Hogge” (Holger Nurmela), Charlie Larsson stod i mål…
– Jag minns inte uppriktigt sagt vad alla hette. Jag hade äran att spela med så många bra kompisar i Bajen i hockey, bandy och fotboll vilkt gör att man på ålderns höst tappar bort några namn. Det var i alla fall mycket skratt under de här åren och att tillhöra Bajen var verkligen som att tillhöra ett kamratgäng. Trots det var vi bäst i Sverige under många år.

Ni hade ett så kallat stridsrop innan matcherna som löd ”Bamsing stångkorv” eller något liknande. Vad kom det ifrån?
– Det vet jag inte om vi hade, utan det var väl på läktarna som dom skrek så. Men jag kan berätta om när vi var i Skutskär och spelade bandy med Hammarby. Då sa ”Plutten” Andersson vid en hörna att ”vi försöker rusa ut på deras spelare när dom slagit hörnan”. Det är väl något dom fortfarande gör men det var ”Plutten” och vi andra i Hammarby som testade det första gången.

Du spelade i Hammarby fram till och med 1961. Vad var din största framgång med Bajen?
– Jag blev svensk mästare med Hammarby i hockey 1951, vilket gjorde mig till ständig medlem i klubben vilket är stort för mig.

Foto: Rekordmagasinet

BLEV SVENSK MÄSTARE 1951

Svensk mästare blev man 1951 genom en separat turnering med klubbar från hela landet. I kvartsfinalen ställdes Hammarby mot Forshaga och vann med 2–1. I semifinal var det dags för lokalderby då Hammarby och ”Macka” Petterssons gamla klubb, Karlberg, möttes uppe på Östermalms IP. Hammarby vann så småningom den heta bataljen med 3-1 och i final väntade Södertälje.
– Södertälje hade ett jäkla bra lag vid den här tiden med ”Brand-Johan” (Arne Johansson), Sven Thunman, Erik ”Epa” Johansson, ”Vicke” (Göte Blomqvist) och Stig ”Stickan” Carlsson. På den tiden var alla som spelade i Sportklubben från Södertälje och vi i Hammarby var stockholmare, vilket gjorde rivaliteten lite extra rolig.
– Jag minns inte så mycket av själva matchen, men vi vann till slut med ett mål (3-2) och vår ”målis” ”Challe” Larsson gjorde en fantastiskt fin match.

Målskyttar i finalen var för övrigt: 1-0 Hans Hjelm, 2-0 Sven Ersson, 2-1 Tore Sundin, 2-2 Stig Carlsson och 3-2 Östen Johansson.

Vilka var oftast de kedjekamrater du spelade med under dom här åren?
– Från början spelade jag ihop med ”Hogge” Nurmela och Östen Johansson. Östen var bror till VM-backen Rune Johansson för övrigt. Längre fram så spelade jag ihop med Hasse Hjelm en tid och även Georg ”Kinna” Kreamer.

Du varvade ner från 1962, först i Kungsholms IF sedan i Reymersholms IK och avslutningsvis i Tranebergs IF. Hur har du följt hockeyn efter det?
– Jag höll på med hockey och bandy till jag var 42 år och nu är jag 82, skrattade Pettersson och fortsatte:
– Efter jag slutade i ”Tranan” tränade jag inga lag utan jag slutade helt. Idrotten har trots det följt med mig under alla år och självklart vet jag hur det går för mitt Hammarby i alla sporter de är med i.

I februari 1947 så fick du landslags debutera mot Schweiz. Du gjorde ett mål och i laget fanns storheter som Holger Nurmela, ”Brand-Johan” Johansson, ”Plutten” Andersson, Lasse Ljungman med flera. Det måste ha varit stort för dig att få debutera bara 20 år gammal.
– Var det inte mot ”tjecko” som jag debuterade? Det var så länge sedan, men hela landslaget bestod mer eller mindre av spelare från Hammarby så det var nog mest ganska naturligt att det blev landslagsspel även för mig.
– Som du sa var jag bara 20 år då och det är alltså över 60 år sedan. Det blev några landskamper genom åren. Det hände ofta att klubblag fick representera Sverige, framförallt mot dom lite sämre nationerna. Ungefär på samma sätt som det kanadensiska lagen som kom över hit och spelade uppvisningslandskamper.

”ROPADE ATT PETTERSSON SKULLE UTGÅ FÖR TRANSPORT MOT OS”

Det blev även VM–debut för ”Mackan” Pettersson samma år i Prag i den första VM-turneringen som spelats efter krigsuppehållet.
– Det stämmer, vi fick silver där, men jag kommer inte riktigt ihåg matcherna. Året därpå var jag med och spelade OS i S:t Moritz vilket kanske är det största man kan spela som ishockeyspelare. När OS spelades 1952 i Oslo tyckte dock förbundsgubbarna att jag var för dålig antagligen för jag fick inte vara med i alla fall.
– Året därefter så blev vi världsmästare i Schweiz, säger ”Mackan” medan hustrun Rigmor kommer och visar upp guldplaketten med han namn ingraverat.
– Jag minns väldigt väl när vi skulle åka till OS 1948. Jag gjorde värnplikten på I1 vid Sörentorp och vi hade någon högmässa eller liknande på Gärdet (Ladugårdsgärde i Stockholm) Vi stod uppställda hela förbandet. Då kom en bil nere på vägen och dom ropade att Pettersson skulle utgå för transport mot OS, ett kul minne för mig.

Då är vi återigen framme vid VM-guldet 1953 i Schweiz som vi inledde med.
– Vi hade väl slagit ”Tjecko” i första matchen och när vi skulle spela finalen var dom tvungna att åka hem. Jag har för mig att vi bara var väldigt nöjda över att vi var världsmästare och pratade väl inte så mycket om att tjeckerna inte fick spela finalen.
– Minns jag inte helt fel var killarna från ”Tjecko” kvar och såg på vår extramatch mot Schweiz. Det var ju lite märkligt eftersom deras killar lika gärna kunde ha spelat då.

Sverige gick igenom VM 1953 obesegrat efter raden Schweiz 9-2, Tyskland 8-6 och Tjeckoslovakien 5-3, Schweiz 9-1 och Tyskland 12-1. ”Mackan” Pettersson noterades inte för några mål.

Hur firades guldet på kvällen i Zürich?
– På den här tiden firades inte guldet utan det var väl en korv och en öl ute på stan, trots att jag inte gillar öl.

Varifrån kommer förresten smeknamnet ”Mackan”?
– Det är ett arv från farsan. Han var målvakt i Reymers (Reymersholms IK) fotbollslag, Harry hette han och efter matcherna satte sig han och min farbror i gräset och åt en macka och drack en bira. Då kom namnet ”Mackan” och jag kallades först ”Lill-Mackan”.

Om du skulle plocka ut ett All Star team med spelare du spelat med hur skulle det se ut?
– ”Hogge” Nurmela var duktig på skridskorna så han måste vara med. Sven Tumba från Djurgården och ”Masen” Jansson (Folke) från Södertälje var två duktiga killar. Backar får bli Rune Johansson, och Gunnar Landelius från Hammarby. Målvakt blir Lasse Svensson från MP som var väldigt duktig.