Stockholmaren har kommit "hem" till Ljungby

Han är stockholmaren som lämnar AIK för att komma “hem” till Ljungby. Backen Dennis Fröland är tänkt som en av spelare som ska hjälpa Troja-Ljungby att etablera sig i Hockeyallsvenskan efter att ha tagit klivet upp igen.
– Jag vill ta med mig lite ledaregenskaper och bidra till att bygga en grupp, säger Fröland till hockeysverige.se.

I förrgår kom beskedet att AIK och backen Dennis Fröland valt att gå skilda vägar trots ett år kvar på avtalet parterna emellan. Under gårdagen följdes det upp med nyheten om att 29-åringen skrivit på för nykomlingen Troja-Ljungby, en klubb han representerade i Hockeyettan för sex år sedan.

Fröland är stockholmare i grund och botten, därför kom beskedet att han självmant gått med på att bryta kontraktet med AIK som en lite överraskning. Men även om han är född i huvudstaden och fostrad i Foc Farsta visar det sig att Ljungby räknas som hemma.

– Vi köpte hus här vid jul. Tjejen kommer härifrån, förklarar backen för hockeysverige.se.
– Jag har alltid känt att det har varit ett alternativ att komma tillbaka hit och spela för Troja. Sedan att det skulle bli nu, det trodde jag inte eftersom jag satt på kontrakt med AIK och hela den biten.

Nej, kontraktet han skrev med AIK inför förra säsongen gällde egentligen över 2021/22 också. Beslutet att gå skilda vägar var gemensamt.

– Jag kände att jag inte spelade min bästa hockey och AIK tyckte väl inte heller att jag motsvarade förväntningarna fullt ut, säger han.
– När Troja gick upp och behövde en back med kriterier som jag uppfyllde… Det var många pusselbitar som föll på plats kan man säga. Nu känns det jättekul att få spela för Troja-Ljungby igen.

Dennis Fröland. Foto: Bildbyrån/Maxim Thoré

“SATTE SIG I HUVUDET”

Dennis Fröland spelade U16-hockey i Djurgården innan han flyttade till Gävle för Brynäs hockeygymnasium som 16-åring. Efter det hade han inte representerat någon klubb i 08-området förrän han kom till AIK i fjol.

– Det var svinkul att komma hem med familj, vänner och allting. Jag såg verkligen fram emot att spela för AIK och framför allt inför deras fans. Det var något jag verkligen ville göra. Sedan blev det som det blev med coronan. Man visste att det kanske kunde bli så här, men jag trodde inte att det skulle hålla i sig så länge som det gjort. Man såg fram emot klubbens hundraårsjubileum och alla planer som AIK hade. Det hade varit mäktigt att få vara med på det, men nu missade man allting. Det är det som känns mest segt.

Varför klaffade det inte riktigt för dig i AIK?
– Det började rätt bra, men sedan hade jag 20 matcher utan poäng eller något liknande. Det är inte så bra när man ska vara en producerande spelare – det är ju i princip halva säsongen. Det satte väl sig för mycket i huvudet och det studsade inte med mig, helt enkelt. Men jag lärde mig extremt mycket av det också, jobbade på hårt varje dag och kom tillbaka starkare efter jul och växlade upp igen. Jag hoppas att jag kommer att vara på den nivån även här i Troja, att man kan fortsätta producera.

Det bör han ges möjligheterna att göra. Fröland är i första hand en offensiv back som Trojas sportchef Daniel Håkansson beskrev som "en viktig spelare vi kan använda i vårt powerplay" när han presenterades av klubben.

– Det får vi se om man lever upp till det, men jag hoppas såklart att jag får spela powerplay. Det är där jag är ganska bra tycker jag, säger han blygsamt.

"DET VAR LITE BEKVÄMT PÅ DEN TIDEN"

Att han kommer till en klubb som han känner till väl sedan tidigare tror han är en stor fördel.

– Det känns naturligtvis väldigt bra. Man har koll på klubben sedan tidigare och jag har haft kontakt med (Daniel) Håkansson i ett par säsonger här eftersom jag ändå varit bosatt här på somrarna. Det känns lite tryggt.

Senast han representerade klubben var i Hockeyettan 2014/15. Då fick han 22 år gammal chansen i Troja-tröjan efter två produktiva säsonger i Västervik.

– Nu är vi i ett helt annat läge. När jag kom hit sist hade de precis trillat ur Hockeyallsvenskan och skulle vara ett topplag i ettan. Det året var det fyra platser upp till allsvenskan också, så det var egentligen öppet mål för att gå upp, men vi lyckades inte alls med det, minns Dennis Fröland.
– Det är ett helt annat lag i år än det var då. Jag kan nästan känna att det var lite för bekvämt på den tiden. Känslan jag har är att det är ett mer hungrigt gäng, många som får chansen i allsvenskan för första gången och jag tror att det kan bli riktigt bra.

Dennis Fröland under sin tid i Vimmerby i Hockeyettan. Foto: Bildbyrån/Daniel Nestor

Du har hunnit samla på dig en hel del erfarenhet från både Hockeyettan och Hockeyallsvenskan. Hur ska du bidra på det sättet i en nykomling?
– Jag vill ta med mig lite ledaregenskaper och bidra till att bygga en grupp. Karlskoga var ett fantastiskt ställe att vara på som hockeyspelare. De har grymma ledare och (Mikael) "Daggen" Eriksson är en grym lagkapten. Jag har kollat på honom, lärt mig av det och ska försöka ta med det in i Ljungby och försöka bygga en enhet som är extremt svår att slå. Ska vi ha en chans i allsvenskan måste vi verkligen bygga en grupp. Kollar man spelare för spelare i allsvenskan... Visst, det finns många bra spelare, men det är inte så stor skillnad. Får man inte ihop gruppen kommer man inte att vinna matcher och gå långt. Det är extremt viktigt här nere i Ljungby att vi gör.

Du gjorde sex säsonger i Hockeyettan innan du fick chansen att etablera dig i allsvenskan. Vad säger du om den resa du har gjort för att ta dig hit?
– Det var många år i ettan innan man fick chansen, men jag är faktiskt tacksam över att det har tagit den tiden. Jag tycker att så som det är nu stressas det enormt när man är ung. Det skrivs NHL-kontrakt till höger och vänster och spelare ska bara upp och fram... Visst, det hade varit skitkul att komma fram tidigt, men för egen del var jag inte redo för fem öre. Det visade jag när jag var i Troja sist. Då hade jag två år i Västervik som var bra och skulle komma till ett topplag helt plötsligt och då knöt det sig direkt. Så jag är väldigt tacksam över den resan jag har haft med många bra ledare runt omkring mig som gjort att jag kunnat skynda långsamt. Nu har man blivit lite äldre och vet vad man klarar av, då behöver det inte vara så svårt hela tiden.

Du är 29 år nu – känner du att hockeyn kan ta dig ännu längre än Hockeyallsvenskan?
– Jag tränar mer nu än jag gjorde för fem år sedan, men var det leder får man se. Jag lever här och nu och det är dumt att spekulera i framtiden, men jag hoppas ju att man kan spela högre upp en vacker dag. Vi får se helt enkelt.