"Att han spelade i AIK kändes mer som en PR-grej"

Han kunde ha gått från Hammarby till Nordamerika, men valde att ta en säsong i Elitserien.
Pelle Lindberghs sista avtryck på svensk mark blev i AIK.
– Att han spelade AIK kändes mer som en PR-grej eftersom han hade kunnat åka över till NHL redan inför den säsongen, säger dåvarande målvaktskollegan Gunnar Lejdborg.

Pelle Lindbergh debuterade för Hammarby 1976. Efter tre säsonger i gamla Division 1 och VM-spel draftades han av Philadelphia Flyers. Innan överresan till USA och spel med Maine Mariners i AHL fick han för första gången chansen att under en säsong att spela i elitserien. Ny klubbadress blev AIK. Debuten i elitserien gjorde han mot Brynäs, en match AIK förlorade med 3-2.

Stor matchhjälte blev William Löfqvist som han skulle senare samma säsong spela OS tillsammans med.

AIK, coachade av Anders “Ankan” Parmström, hamnade utanför slutspelsplats. Pelle Lindbergh stod 32 (varav några inhopp) av lagets 36 matcher. Han slutade sexa i målvaktsligan efter William Löfqvist, Christer Abris, Peter Holmqvist, Hannu Lassila och Reino Sundberg. Det blev dessutom två nollor under säsongen för Lindbergh.

Gunnar Lejdborg var ordinarie förstamålvakt fram till och med säsongen 1979/80. Då kom Pelle Lindbergh från Hammarby till AIK.

– Det var tufft eftersom det blev en ny situation. Samtidigt var det väldigt bra eftersom jag hade blivit lite nöjd. Jag tycker att jag hade skött min individuella träning riktigt bra, berättar Gunnar Lejdborg och fortsätter:
– Det jag fick den säsongen i och med att han spelade mycket och jag mindre var att jag tog tag i den fysiska biten som jag kanske slarvat lite med. Det gick ju hela tiden hyfsat så jag hade klarat mig ändå.
– Jag fick ett ”wake up call” att det dyker upp killar som är bättre. Sedan visste alla redan då att Pelle bara var på genomresa. Att han spelade AIK kändes mer som en PR-grej eftersom han hade kunnat åka över till NHL redan inför den säsongen.

Efter att Pelle Lindberg lämnat AIK och Gunnar Leidborg tagit tillbaka förstaspaden i laget var han en jämnare och bättre målvakt än exempelvis 1978 då AIK var i final mot Skellefteå.

– Det finns absolut inget illa att säga om Pelle, men jag lärde mig att han som var en mer talangfull målvakt var alldeles för ojämn i den rollen tack vare att han var dåligt förberedd fysiskt.
– Jag märkte att ju bättre jag blev fysiskt ju mer fick jag spela eftersom jag då också blev jämnare. Pelle var vid den här tiden mer en perfekt turneringsmålvakt. Fyratusen på Hovet mot Björklöven var inte Pelles grej, men 10 000 mot Djurgården då var han som bäst.

Pelle Lindberg under sin enda elitseriesäsong 1979/80. Foto: Stickan Kenne

"HAN VAR EN STJÄRNA REDAN DÅ"

Rolf Ridderwall:

– Jag och Pelle umgicks en del på fritiden. Han var stjärna redan då och väldigt duktig. Dessutom ett år yngre än oss andra. Det var ingen lätt situation att komma in där eftersom Pelle var Curre Lindströms grabb lite grann. Dessutom var Pelles pappa materialförvaltare.
– Vinnarskallen som varit väldigt stark hos mig och lite av mitt signum som spelare kanske kommer till en viss del från det här tuffa vid den här tiden. Man fick aldrig någonting gratis. Samtidigt tror jag att det ”tuffsade” till självförtroendet. Hade jag fått samma uppbackning som Pelle hade kanske jag hade haft ett större självförtroende. Fast då kanske jag i stället hade blivit mättare. Sådana avvägningar är alltid svåra att bedöma.
- När jag kom upp i A-laget hade Pelle redan varit med där ett tag. Vi var bara 19 år så vi var verkligen två unga Division 1 målvakter. Jag minns att varje gång jag var på isen var jag supertaggad. Samtidigt var det en väldigt tuff miljö. Tränarna hade inte direkt gått psykologutbildningen på Bosön.
– Sören Holm, en legendar, sa lite förtroligt till mig ”Roffe, det är bara en skillnad på dig och Pelle. Han tar puckarna”, skrattar Ridderwall.
– En tränare, jag behöver inte nämna hans namn, men Pelle och jag satt bredvid varandra i omklädningsrummet. Jag skulle spela den matchen. Då gick tränaren förbi Pelle och säger ”Pelle, håll dig varm i dag”.

Tommy Boustedt till NHL.com:

- Pelle var en enkel grabb, jag skulle vilja kalla honom en jäkligt vanlig kille. Född i en arbetarfamilj i ett hyreshus på Barnängsgatan på Stockholms söder (som på den tiden faktiskt var en arbetarstadsdel, förf anm).
- Han lärde sig åka skridskor på grusplanen där utanför Sofia folkskola där han gick i plugget, och Pelle hade nog alltid med sig den bakgrunden.

Säsongen 1980/81 debuterade Pelle Lindbergh i NHL. Efter säsongen 1984/85 utsågs han till NHL:s bästa målvakt. För det erhöll han Vezina trophy. Den 11 november 1985 avled Pelle Lindbergh efter en trafikolycka.

– Det var overkligt. Jag hade växt upp med Pelle och man hade avundats honom för att han lyckades på det sätt som han gjorde. Han har krockat med bilen – ja, ja, men han är väl uppe i morgon igen, säger Rolf Ridderwall.
– Jag tror att det var Mats Wennerholm på Aftonbladet som berättade om olyckan för mig efter en match eller träning. Vi satt i omklädningsrummet på gamla Hovet då han berättade att Pelle hade krockat med bilen. Då fanns ju inte nätet så det dröjde ett tag innan all information kom fram till oss i Sverige.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"