NOSTALGI: Fjärde mars – ett heligt datum för Luleå Hockey

Den fjärde mars är ett heligt datum för Luleå Hockey. Det var det datumet år 1984 de gick upp i Elitserien – där de sedan blivit kvar i närmare fyra decennier. Idag minns vi tillbaka på Luleås väg upp till finrummet.

– Det var inget lag med ballerinor direkt, säger Johan Strömwall som var en av hjältarna.

Den 4 mars är ett speciellt datum för alla som har Luleå Hockey nära sitt hjärta. Klubben hade bildats 1977 under namnet Groko Hockey. Namnet Groko kom av klubbens huvudsponsor. Redan året efter bytte man namn till Luleå HF och antog Stålmannen-logotypen.

Under några säsonger slogs Luleå i Division 1 Norra om att få kvala upp till elitserien. Säsongen 1982/83 var det nära att norrbottningarna skulle klara av att ta steget upp. Förs tog sig Luleå till en playoff-final om en plats till elitserien mot Södertälje, men förlorade med 3-0 i matcher. Luleå fick en ny chans via kvalseriespel, men föll på målsnöret i sista avgörande matchen mot Modo. Där krävdes det seger för Luleå, men matchen slutade 2-2 och istället var Modo tillbaka i elitserien.

"ETT HOPPLOCK"

Säsongen 1983/84 vann Luleå höstsäsongens grundserie i Division 1 Norra före Timrå. Det innebar att Luleå fick spela i dåvarande allsvenskan efter jul. Även allsvenskan vanns och Luleå var klara för finalmatcher mot Hammarby om en plats i elitserien. Hammarby, som tränades av Tommy Boustedt, hade ett imponerande lag på pappret med bland andra tidigare NHL-spelarna Rolf ”Råttan” Edberg och Roger Melin, men även toppnamn som Tony Landeskog, Bruno Ohlzon, Hasse Segerberg, Uffe Rådbjer, Peter Lindgren (idag Hellenberg) och inte minst skicklige finske spelaren Timo Salimaa. 

Luleå var mer ett hopplock av relativt okända spelare från Norrbotten och Finland. Spelare så som Lars-Göran Niemi, Veli-Matti Ruisma, Roger Mikko, Erik Stålnacke, Mats Blomqvist, Lars Modig, Johan Strömwall med flera var inte ännu speciellt omtalade. 

Torbjörn Köhler och Rolf "Råttan" Edberg i en duell.

Första matchen spelades i klassiska Delfinen. Luleå imponerade och vann med klara 5-1 efter att bland annat Lars-Göran Niemi svarat för två av målen. Andra matchen spelades på Hovet blev en jämnare historia. Hammarby hade ledningen större delen av matcher. Fem minuter in i tredje perioden gjorde Timo Salimaa 6-5 och mycket började peka på att stockholmarna med den märkliga peppingramsan ”Bamsing stångkorv” skulle vinna, men med några minuter efter Hammarbymålet gör Erik Stålnacke 6-6. 17.29 åker sedan Peter Lindgren (idag Hellenberg) ut för holding. Dryga minuten in i powerplay gjorde så Lars-Göran Niemi 6-7 som också blev slutresultatet. 

Domare Lars Henriksson var måttligt populär i Hammarbylägret efter matchen.

PROMENADSEGER

Den tredje och som det skulle visa sig avgörande matchen blev en promenadseger för Luleå. I början tredje perioden ledde Luleå med 6-0. Målskyttar var i tur och ordning 1-0 Erik Stålnacke, 2-0 Johan Strömwall, 3-0 Hannu Niemi, 4-0 Erik Stålnacke, 5-0 Torbjörn Köhler och 6-0 Torbjörn Köhler. Hammarby reducerade till 6-1 genom Janne Lindberg, men kort därefter gjorde Janne Nilsson 7-1. Luleå vann till slut med 7-4 och fick för första gången ta steget upp i elitserien.

Det är också på sin plats att påpeka att Tommy Boustedts Hammarby också tog steget upp till elitserien men via kvalserien.

Lars-Göran Niemi, Veli-Matti Ruisma och Roger MikkoBildbyrån

Coach för det Luleå som tog steget upp i elitserien var Freddy Lindfors, en före detta målvakt i Kiruna AIF och Teg. En som uppskattade Lindfors var Johan Strömwall som tidigare har berättat i OLD SCHOOL HOCKEY om sin förre coach.
– Jag hade Freddy Lindfors i många år. Han var noggrann, pedagogisk och hade system i spelet. Han betydde mycket.

Han tog upp många unga spelare till A-laget.
– Ja, eftersom det fanns många bra hockeyspelare i Norrbotten. Vi var ett norrbottenslag med några från Kiruna, Piteå, Kalix också vidare. Då passade det också bra med en norrbottnings-tränare.

Johan Strömwall har sin tröja upphissad i Coop Arenas tak.Foto: Bildbyrån

"FANTASTISK GLÄDJE"

Freddy Lindfors:
- Kjell Widmark var tränare innan mig och han betydde massor. Han införde hård träning, mycket skridskoåkning, tuffhet och framför allt disciplin. Vad jag förstår var det lite si och så med det innan. Jag har för mig att Tomas Bäckström tog hand om sommarträningarna och Kjell vinterträningarna.
- Det kan inte ha varit så lätt för Kjell att kliva direkt från vänsterforwardsplatsen i Luleå till tränarjobbet där han skulle få ordning på sina kompisar, men han gjorde det mycket bra.

Hur delaktig var du i värvningarna?
- På det tiden var det tränaren som bestämde vilka spelare man ville har så nog var jag delaktig allt, säger Freddy Lindfors med ett lätt skratt och fortsätter:
- Kedjan med Erik Stålnacke, Anders Björnström och Roger Mikko var vår kanske bästa kedja i sista kvalmatchen mot Hammarby. Det var lite extra kul med Stålnacke eftersom vi spelade tillsammans i högsta serien 1973/74 med Kiruna. Då var han bara en 16-årig talang som senare blev en så bra hockeyspelare.

4 mars 1984, avgörande möte med Hammarby, jag antar att det är en dag du inte kommer att glömma?
- Det är nog absolut roligaste jag varit med om inom hockeyn. Först var det en fantastisk glädje och sedan bara lättnad.
- Vi var nära redan säsongen innan så vi hade lite extra press på oss. Jag hade upplevt lite motsvarande tidigare då vi hade avancerat upp med Teg och Kiruna, men ändå var det här speciellt och väldigt, väldigt kul. 

"INGET LAG MED BALLERINOR DIREKT"

Johan Strömwall som var en av hjältarna minns tillbaka:
– Det var många starka viljor i det här laget och en stor offervilja. Det var inget lag med ballerinor direkt. Vi kom underifrån och ingen hade fått någonting gratis. Det tror jag präglade hela den här gruppen.

Firandet efter uppflyttningen var rejält.

Inför säsongen 1983/84 anslöt flera starka namn till laget. Bland andra Roger Mikko, Erik Stålnacke, Kari Heikkilä och Hannu Niemi. Det här skulle visa sig vara viktiga och direkt avgörande spelare för
avancemanget.
– Det här var inga storstjärnor när dom kom till Luleå utan smarta värvningar. Spelskickliga spelare. Det var en bra åldersfördelning på laget där många var i sina bästa år och det tror jag var en nyckel till framgången.
– Hela den våren i allsvenskan var kul. Vi var en segermaskin. Det var nästan som att dom vi få gånger förlorade hamnade i chock. Det var liksom ”Vad var det som hände?” Vi var vana att vinna och krävde seger av varandra.
- Stan var oerhört euforisk efter att vi gått upp, men för oss i laget var det mer som att jobbet var gjort. Då blev det också en del spänning och nervositet eftersom vi visste att nästa säsong skulle vi spela i elitserien. Alla kanske inte skulle räcka till och hur skulle laget se ut nästa säsong.

LAGET

Målvakter: Mats Blomqvist, Gustav Sandkvist.
Backar: Hans Andersson, Bo Eriksson  Kari Heikkilä, Jan-Ola Lomgren, Lars Modig, Hannu Niemi, Torbjörn Virf, Roger Öhman, Matz Öman.
Forwards: Petter Antti, Anders Björnström, Thomas Bäckström, Rolf Karlsson, Torbjörn Köhler, Per-Erik Lundstig, Roger Mikko, Lars-Göran Niemi, Jan Nilsson, Veli-Matti Ruisma, Johan Strömwall, Erik Stålnacke.