KÅGSTRÖM: I slutändan är det medaljerna som räknas

Äntligen – nu har JVM börjat på riktigt.
Nu kan vi lämna denna omtalade segersvit bakom oss och fokusera på vad som faktiskt betyder något – att vinna medaljer.
Här är Rasmus Kågströms fem spaningar från övertidsförlusten mot Ryssland.

Segrar är kul, men det är medaljerna som räknas

Till slut så bröts så Juniorkronornas långa, och mycket imponerande segersvit på 54 matcher i gruppspelet. Det är ett svårslaget rekord som svensk hockey ska vara mycket stolta över, men att sviten tog slut är inte något som är något som behöver ha någon direkt nämnvärd påverkan.

Spelarna i Juniorkronorna åker inte till JVM med målsättningen att vinna så många gruppspelsmatcher det bara går – de spelar för att vinna medaljer. Spelarna och ledarna var också tydliga med det på den efterföljande presskonferensen. Det här var inget man lade något som helst fokus på.

Med all rätt. I slutändan är det medaljerna som räknas.

Äntligen, Holtz!

Lucas Raymond fick spräcka målnollan senast – och i natt var det Alexander Holtz tur. Den svenske stjärnforwarden hade sett smått frustrerad ut under de två inledande matcherna och borde väl ha gjort en tre-fyra mål inför nattens match med normal utdelning.

Han hade både en ribbträff och en ganska stor miss precis innan målet i den andra perioden, ett mål som i sig var ett klassiskt skitmål där han lyckades valla in pucken via Jaroslav Askarov i Rysslandsmålet, men ett mål är ett mål är ett mål och det finns nog ingen mer lättad än Holtz själv.

Med både Raymond och Holtz i målprotokollet kan ”terrortvillingarna” förhoppningsvis sänka axlarna en aning och spela lite mer avslappnat.

"Doldisen" börjar göra sig ett namn

Linköpingsforwarden går bara från klarhet till klarhet den här turneringen. SVT:s expert Mikael Renberg beskrev Costmar som en doldis tidigare i turneringen och den benämningen är trots allt inte direkt orättvis, då 19-åringen kanske inte riktigt presenterat sig på allvar på SHL-nivå ännu.

Väl i Juniorkronorna har Costmar dock visat framfötterna och matchen mot Ryssland var inget undantag för östgöten. I den första perioden höll han sig påpasslig framme framför Askarov och kunde med något slags direktskott med backhanden lyfta in 1–1-pucken bakom den ryske stjärnkeepern.

Han kanske har flugit under radarn fram till nu, men Arvid Costmar börjar sakta men säkert bli en JVM-favorit.

"Luleålugnet" sprider en trygghet

Efter att ha fått följa de två inledande matcherna från avbytarbänken släppte Joel Rönnmark i natt fram Jesper Wallstedt mellan stolparna. Luleås supertalang sattes på stort prov redan från första nedsläpp, men 18-åringen redde ut stormen på ett strålande vis och höll mer eller mindre kvar Sverige i matchen under den första halvan av den första perioden.

Det var längesen Sverige hade en så här vass målvaktssida och Wallstedt visade i nattens match att han definitivt är mogen att leda det här svenska laget. Hans "Luleålugn", ett slags lugn i målet som både Joel Lassinantti och David Rautio också besitter, sprider en trygghet i laget.

I mina ögon skulle Wallstedt lika gärna kunna vara förstamålvakt i det här laget. Efter nattens insats så har Rönnmark fått lite angenäma problem på målvaktssidan.

Simon Holmström

Holmström är kanske lite av en doldis för den breda hockeypubliken i Sverige, då han knappt spelat någon seniorhockey alls i Sverige, utan tog klivet direkt från J20 till AHL-hockey inför den gångna säsongen.

Smålänningen hade en ganska tung höst i Vita Hästen, där han inte alls fick ut allt av sin kapacitet i Hockeyallsvenskan.

På juniornivå har det gått betydligt bättre för Holmström. På de två inledande matcherna stod Tranåssonen för fyra passningspoäng och den fina poängformen höll i sig i även i nattens match då han fanns med i förarbetet till Arvid Costmars 1–1-mål.