Påverkas NHL-karriären av när på året man är född?

Spelar det någon roll när på året man är född för chanserna att bli vald i NHL-draften? Jonatan Petersson tittar närmare på fenomenet Relative Age Effect för att få svar på frågan om det är en nackdel eller fördel att vara född i januari kontra december.

I den här artikeln uppmärksammas ​Relative Age Effect​ i hockeyn, med extra fokus på NHL-draften, samt om det bör anses vara ett problem.

Det har i flertalet studier rapporterats om att tidigt födda spelare utgör majoritet i NHL-draften, samtidigt som spelare födda sent på året är mycket underrepresenterade.

Stämmer detta? Och hur kan det påverka hockeyn?

Först och främst, vad är Relative Age Effect?

Relative Age Effect kan beskrivas som ett fenomen där barn- och ungdomar kan ha en fördel, eller nackdel, beroende på när de är födda förhållande till ett ​cut-off date​, det vill säga det datum där en brytpunkt mellan två grupper sker.

Inom hockeyn är brytpunkten vid nytt kalenderår. Logiskt sett utvecklas de tidigt födda också vid ett tidigare skede än de som är födda senare på året och har därmed biologiska fördelar. Fördelar som går att applicera inom hockeyn där till exempel den fysiska utvecklingen kan spela stor roll i tidig ålder.

För att klargöra om det över huvud taget förekommer Relative Age Effect i NHL-draften har de tio senaste drafterna analyserats, draften 2011 till och med draften 2020. Resultatet bekräftar vad tidigare studier redan visat – NHL-draften är överrepresenterad av spelare födda tidigt på året.

Flest draftade spelare sedan 2011 är födda i januari, 266 stycken. Minst representerat är december med endast 94 draftade spelare under samma tid. 

Det har alltså under en tioårsperiod varit nära tre gånger fler spelare draftade från årets första månad i förhållande till årets sista månad. Vidare är 63 procent av de draftade spelarna födda under första halvan av året, där första kvartalet är klart högst representerat med över 34 procent. Vilket sedan blir det färre och färre för varje kvartal.

SVÅRT ATT BORTSE FRÅN FYSISK MOGNAD

En teori om varför Relative Age Effect är så framträdande inom hockeyn bygger på problematiken att lyckas se förbi den fysiska mognaden hos en spelare för att hitta talangen. 

Man kan säga att en klubb letar efter talang men finner fysisk mognad. I takt med att NHL-hockeyn utvecklats och blivit snabbare har spelarnas storlek dock fått en mindre betydelse än tidigare, vilket logiskt sett borde betyda att spelare som inte kommit lika långt i sin fysiska utveckling i dag har en större chans att bli tingade i draften. Resultat från de fyra senaste drafterna visar emellertid snarare på motsatt utveckling. Under denna period har över fyra gånger så många spelare födda i januari draftats i förhållande till antalet spelare födda i december.

En undersökning som gjorts av Fumarco (m.fl) stärker dessa siffror, men belyser även ytterligare intressanta resultat. Visst, det är färre spelare födda sent på året tar sig hela vägen till NHL. Men de sent födda som faktiskt lyckas ta sig dit tenderar att spela ett större antal matcher, göra fler poäng samt tjäna mer pengar.

Relative Age Effect verkar initialt gynna äldre spelare i mindre ligor, alltså ligorna de spelar i vid draft-tillfället, men sannolikheten att bli en tongivande spelare för de sent födda som tar sig till NHL är i själva verket större. Att vara en “underdog” i de mindre ligorna kan med andra ord i slutändan leda till en bättre prestation i NHL.

Födelsemånaderna som gett upphov till flest NHL-poäng.Skärmklipp: Quanthockey.com

BÄTTRE POÄNGSNITT HOS SENT FÖDDA SPELARE

Statistik från den nyss avslutade NHL-säsongen indikerar att resultat från Fumarcos (m.fl) undersökning stämmer. 288 spelare födda under första kvartalet spelade sammanlagt 11 875 matcher, ett snitt på strax över 41,2 matcher per spelare. Samtidigt gjorde 197 spelare födda i det fjärde kvartalet sammanlagt 8 825 matcher i NHL under säsongen, vilket ger ett klart högre snitt på 44,8 matcher per spelare. De sent födda spelarna tenderar inte enbart att spela fler matcher än de som är födda tidigt på året, de har även ett klart bättre poängsnitt med 0,45 poäng per match jämfört med 0,38 poäng per match.

De resultat som hittills lyfts fram i artikeln utgår ifrån hela draften, alltså data från alla sju rundorna. Vad säger att det ser likadant ut i förstarundan, där spelarna i princip förväntas bli NHL-spelare, jämfört med de lägre rundorna? Vi tar en titt på runda fyra till och med runda 7 för att ta reda på om tidigare nämnda resultat stämmer överens även i de lägre rundorna, där sannolikheten att valda spelare en vacker dag spelar i NHL är avsevärt mycket lägre.

Resultaten från runda fyra till och med sju visar återigen en markant dominans för tidigt födda spelare. Analysen av hela draften avslöjade att strax över 2,2 spelare födda under första kvartalet behövde bli valda för att en spelare född i fjärde kvartalet skulle tingas. En siffra som stiger till nästan 2,8 under draftens fyra sista rundor. Differensen mellan första och fjärde kvartalet är därmed klart större än tidigare.

Taylor Hall är född i november 1991.Foto: John E. Sokolowski-USA TODAY Sports

FLER SENT FÖDDA I DE LÄGRE RUNDORNA

Tillbaka till problematiken med att se förbi den fysiska mognaden för att hitta talang. Kan det vara så att svårigheterna att se förbi den fysiska mognaden som tydligast uppenbaras när det handlar om att identifiera marginalspelare? Det vill säga de spelare som fyller ett behov i NHL, men främst gör det lite mer i skymundan.

Sent födda men tidigt draftade spelare, som till exempel Taylor Hall eller Jack Eichel, ansågs vid draften vara supertalanger och har sedermera kommit att bli stjärnor i NHL. Talangen hos sådana spelare är så pass stor att den inte riktigt går att ta miste på. Men på spelare där talangen inte är lika uppenbar blir det möjligtvis svårare att se förbi den fysiska mognaden, som i stunden potentiellt ger betydande fördelar.

En tidigare undersökning angående Relative Age Effect i NHL-draften, utförd av Deaner, Lowen och Cobley, bekräftar till viss del detta. Resultatet konstaterar att av de som draftats på plats 101 eller senare har 16 procent av spelarna födda i fjärde kvartalet gjort minst 200 matcher i NHL. För spelare födda under det första kvartalet ligger den siffran endast på 10 procent. En klart större andel av sent födda spelare valda i de lägre rundorna tar sig med andra ord hela vägen till en någorlunda stabil tillvaro i NHL.

Och det finns ytterligare data som tyder på att sent födda spelare, som med facit i hand borde blivit valda, förbisetts i draften.

Tolv odraftade målvakter gjorde minst fem matcher, och hundra odraftade utespelare gjorde minst tio matcher, i NHL säsongen 2019/2020. 35 av dessa, alltså inte långt ifrån en tredjedel, är födda i oktober, november eller december.

Majoriteten är, vad som tidigare i texten benämns som, marginalspelare. Spelare som exempelvis den tidigare Leksand-forwarden Michael Raffl eller Troja-produkten Oscar Fantenberg. Men av spelare som inte blivit valda i draften hittar vi även stjärnspelare som exempelvis den före detta Norris Trophy-vinnaren, Mark Giordano samt den tidigare Calder Trophy-vinnaren Artemij Panarin, som dessutom snittar över en poäng per match i NHL. 

Exakt varför de inte valdes i draften låter jag vara osagt, men visst späder det på teorin om att det är svårt att se förbi fysisk mognad för att hitta talang? Inte minst då Artemij Panarin är en förhållandevis liten spelare.

Artemij Panarin är född i december 1991.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

NHL-draftens unika brytpunkt ligger nu inte vid årsskiftet utan den 15 september. Påverkar den resultaten angående hur Relative Age Effect ser ut i draften? Logiskt sett borde det väl innebära att ett stort antal spelare födda i sista kvartalet tingas i draften? 

Första tanken är att det logiskt sett borde vara så. Inte minst eftersom de spelarna fått ytterligare tid att utvecklas fysiskt och problemet att se förbi just fysisk mognad verkar vara ett stort hinder för att upptäcka talang. Anledningen till att det trots allt inte ser ut så finner vi mycket tidigare. Relative Age Effect börjar inte först vid draften, utan har betydelse redan från karriärens start och ger för- eller nackdelar genom hela uppväxten.

FYSISKT UNDERLÄGE?  

Hur påverkar detta hockeyn i stort?

När spelare i någorlunda unga åldrar börjar scoutas kan den fysiska utvecklingen skilja sig en hel del. Talangen kan vara större hos spelare med en senare fysisk utveckling, men ett fysiskt underläge kan leda till att spelarens talang hamnar i skymundan. 

En studie av Baker och Logan visar på att spelare med fysiska fördelar också tenderar att stanna kvar längre inom sporten, samtidigt som de med sämre fysiska förutsättningar slutar spela vid ett tidigare skede. Fysisk mognad, och brist på att se förbi den redan i ung ålder, kan således leda till att talangfulla spelare avslutar sin karriär och hockeyn går i slutändan därmed miste om spelare med en ljus framtid. Det finns onekligen en del att fundera på gällande selektering av spelare för att hockeyn ska gynnas maximalt i slutändan.

Självklart är det inte så svartvitt som att enda anledningen till att spelare väljs eller inte väljs i draften beror på när på året de är födda. Faktorer att ta hänsyn till kan till exempel vara hur många barn som föds i respektive månad, samt hur många från respektive månad som faktiskt spelar hockey. Relative Age Effect i NHL-draften, och möjligtvis i hockey överlag, är dock så pass tydlig att det inte går att blunda för. Det är en fördel att vara född kort efter en brytpunkt då det logiskt sett ger ett fysiskt övertag. Och det är en utmaning att se förbi fysisk mognad för att i slutändan finna talang. Här kan hockeyn bli bättre.

TV: Det bästa från Patrik Laine 2019/20