“Kom upp spelare som var födda med en silversked i mun”

Hur mår svensk damhockey? Den frågan ställde vi till Linköpings Madeleine Östling, så ger sin syn på var Sverige står just nu, hur man hamnade där – och problematiken SDHL-klubbarna står inför när de ska säkra svensk damhockeys framtid.

–  Vi står inför dilemmat att ska vi släppa på Linda 13 år istället för Celine Tardif? Nej, det går såklart inte eftersom vi ändå måste överleva.

LINKÖPING (Hockeysverige.se)

Hur mår svensk hockey på damsidan? Damkronorna har tvingats lämna VM:s A-grupp för första gången någonsin och SDHL domineras av i första hand importer. Hur har vi det ställt med talanger underifrån och hur ska intresset för ligan få ett starkare fäste? Är rent av svensk damhockey idag där den förtjänar att vara, alltså lite i skymundan av A-VM nationerna?

Madeleine Östling har en bakgrund som spelare i bland annat Brynäs och Modo. Som tränare har hon jobbat med Brynäs, Linköping och U18-landslaget. Idag är hon en av ansvariga ledarna i Linköping. Hockeysverige.se stämde träff henne på Linköpings kansli för att få hennes syn på tillståndet i svensk damhockey.
– Snacket kring damhockeyn sedan jag själv spelade har förändrats så till vida att det idag snackas damhockey, säger Östling och fortsätter:
– När jag var ung, dom i mitt närområde kanske snackade om mig eller Karin Johansson eftersom det var vi som spelade. Då vi kom in i Brynäs, det snackades inte om damhockeyn där, i Gävle eller generellt i Sverige. inte som jag upplevde det. Det var en väldigt liten bubbla.
– Nu tycker jag att den bubblan har blivit mycket större även om det fortfarande är en liten bubbla och det pratas fortfarande damhockey och inte hockey. Jag tycker ändå att det idag är fler engagerade klubbar, media, tidningar, syns på TV…
– Sedan har själva sporten hockey blivit betydligt bättre och utvecklats. Tjejerna är, tror jag, bättre tränade, men även importerna har gjort att SDHL fått ett rejält uppsving.

Sverige vann medaljer vid OS 2002 och 2006, men även någon ytterligare VM-medalj runt den tiden. Nu har medaljregnet avtagit. Tror du det gjort att synen på svensk hockey internationellt har förändrats?
- Ja, det tror jag. Vi är inte rankade så högt som vi önskar. Vi har halkat ner lite. Svensk damhockey rankas inte så högt. Däremot tror jag att svensk juniordamhockey är lite mer med på kartan med tanke på att U18-landslaget tagit medaljer och varit med i toppen. Damkronorna har inte lika hög status. 

"EN GROP SOM KOMMER VARA TUFF ATT TA SIG UR"

Hur mycket stryk tror du hockeyn i Sverige tagit av av att hamna i B-gruppen?
- En stor grej tror jag är mentalt. Klart att det inte är roligt att vara i B-gruppen. Speciellt då fakta blåses upp att det faktiskt är första gången som det har hänt.
- Det är en grop som kommer att vara tuff att ta sig ur mentalt. Speciellt om största delen av spelarna som var med om att åka ur är den samma som ska vara med och ta Damkronorna tillbaka.

Damkronorna åkte ur A-gruppen.Tomi Hänninen/Newspix24

Är det viktigt att komma tillbaka snabbt till A-VM?
- Det viktiga är att bli välmående. Jag tror att det är många delar som kommer behövas för att landslaget ska bli välmående.
- En tydlig ledning är en sådan sak. Oberoende vad som hänt tidigare vill jag tänka positivt, att nu har vi tagit ett nytt avstamp. Vi vet vem som ska styra skutan samtidigt som förbundet fått lite att tänka på efter bojkotten och allting. Det behövdes kanske rensas ut.
- Sedan tror jag att vi klubbar har ett ansvar eftersom det är här våra svenska spelare är.

Har du märkt av att det har varit svårare senaste tiden att rekrytera svenska unga spelare till hockeyn här i Linköping?
- Jag har inte varit här så länge att jag kan jämföra. Jag vågar inte riktigt svara på om jag kan se någon skillnad bara för att vi har åkt ner i B-gruppen… 

FÖRESLÅR TAK FÖR IMPORTER

En del pekar finger och säger att svensk damhockey är ganska kass, inte förtjänar att satsas på och så vidare, tror du det här i kombination med att vi inte spelar A-VM påverkar rekryteringen?
- Jag tror att vi hade haft en större positiv effekt om vi hade pratat positivt istället. Nu blir man en samlad kraft som pratar negativt. Klart att det finns dom som tänker ”Varför ska jag hålla på med hockey. Det är roligare att hålla på med fotboll eftersom det är en mer positiv anda där”. Eller att dom här tjejerna struntar i att hålla på med sport och satsar på att göra någonting annat istället.
- Vi ska inte ljuga, men att bara klanka ner och ta fram det som är negativt tror jag ingen vinner på. I stället ska vi försöka göra det bättre hela tiden, öka förutsättningarna, ge förutsättningar för att spelarna ska få en högre kravställning och i slutändan bli bättre.

Du säger att landslaget får en nystart, tror du det här även sprider sig ner i klubbarna runt om i landet, att det faktiskt är dags att kavla upp ärmarna och ge tjejerna bättre förutsättningar?
- Jag hoppas det. Min roll är nu som blockansvarig på damsidan här i LHC. Den rollen har vi för att vi ska ha en strategi att jobba mot. Vad vill vi? Nu har vi satt upp en tioårsplan som ska offentliggöras snart.
- Vad är det LHC vill och vad har vi för rykte idag med vår SDHL-trupp med många utländska spelare? Utländska spelare som har den här extra kryddan vill vi och alla lag ha. Samtidigt vill vi få upp egna produkter från vårt NIU-lag, spelare från Linköping. Här har vi varit ganska dåliga på att utbilda dom tjejerna så dom faktiskt tar en plats.
- Vi har flickor som idag väljer att spela med sina kill-lag eftersom det är något man alltid gjort. Det säger vi ”gör det” men vill du en gång i veckan så har vi Team flick-träning där man får träffa andra tjejer i föreningen som också spelar med killar.
- Någonstans kommer det ett stopp där du inte längre kan spela med killar. Då vill vi att man ska kunna hoppa över till vårt D18 som sedan blir D20 och efter det upp till SDHL.
- Där har vi, som jag sa, en tioårsplan med jättemånga delmål där vi måste jobba hårt tillsammans både flick och damsidan. Vi måste ge bättre förutsättningar för alla våra spelare samtidigt som vi ska ha ett attraktivt SDHL-lag. 

Madeleine ÖstlingRonnie Rönnkvist

Pratar ni klubbar i SDHL med varandra om hur ni gemensamt kan utveckla svensk damhockey?
- Nej. SDHL ska ha utländska spelare. Vi vill ha det eftersom det är kryddan. Vi vill ha världens bästa liga för det hjälper oss också.
- Däremot kanske det måste komma någon sorts tak. Jag tror inte att det taket ska vara så lågt. Att säga att det bara får vara fyra importer i varje lag går inte eftersom det är alldeles för lågt. Tycker vi det är okej att tio av 20 spelare är utländska? Kanske är det där vi får börja.
- Visst, ligan kanske går ner en procent, men samtidigt får vi upp fler svenska spelare. Jag tror inte på att vi bara säger ”nu fyller vi på ligan med svenska spelare”. Landslaget kommer inte bli bättre av det.
- Vi står inför dilemmat att ska vi släppa på Linda 13 år istället för Celine Tardif? Nej, det går såklart inte eftersom vi ändå måste överleva. Jag tror att vi behöver en samlad kraft där vi har en överenskommelse i SDHL hur vi klubbar ska tänka här. Kan vi tänka lika?
- Skulle jag tänka på ett sätt och exempelvis HV71 på ett annat. Då kommer vi inte ha en chans. Vi kan inte sätta 13-åriga Linda att tampas med Sidney Morin för då kommer vi åka ur SDHL. Vi måste ha en gemensam syn på vad ligan vill eftersom den har krav på sig att skicka svenska produkter till landslagen. 

"ALLA VILL HA SVENSKA SPELARE"

Är generellt våra tränare i SDHL för fega att plocka in unga svenska spelare framförallt ut på isen i viktiga lägen?
- Nej, det tror jag inte. För det första vill alla ha svenska spelare. Ta exempelvis Hanna Thuvik. Vilken bra sajning av Erika Grahm. Jag tror många lag vill ha henne, men det finns inte 20-30 till Hanna Thuvik. Sedan är glappet ganska lågt nere.
- Jag kände så här själv då jag var tränare att 1. Mäktar min unga spelare med att möta Jennifer Wakefield i 120, viket kanske kan förstöra hennes karriär? 2. Det är nog bättre att dubbla Lene Tendenes eftersom vi då har möjligheten att vinna den här matchen.
- Någonstans är det otroligt resultatinriktat också eftersom vi måste vinna matcher. Jag kan låta hela D20 spela i SDHL, men då kommer vi förmodligen förlora. 

Hanna Thuvik.Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Är vi där som egentligen alla pratar om att vi måste ha en stark juniorliga eller liknade där svenska spelare kan fortbilda sig?
- Syd har den bästa ettan, enligt mig, och ändå är det ett för stort steg upp. Dessutom spelas det för få matcher.
- Jag tror att någonting måste hände så det blir något under. Fler matcher, bättre motstånd, NIU-lagen möter varandra…

Hur ser du på att lagen i SDHL knappt inte värvar från övriga klubbar i ettan?
- Först och främst är det tråkigt och inte så vi vill ha det. Det är samtidigt försåtligt eftersom glappet är för stort.

Vad ska vi göra åt det här problemet?
- Jag tror att vi är en bra bit på väg att få fler och tuffare matcher. Idag ser det otroligt skralt ut i Division 1. Nivåerna upp till SDHL är mer än ett häststeg eftersom man där möter världseliten.

Hur ser du på återväxten inom damhockeyn i Sverige?
- Lite som på killsidan, att det kommer bättre och sämre årskullar. Nu har jag inga siffror, men jag har hört positivt om att det kommer fler och fler till Tre Kronors hockeyskola. Nu är dom, som sagt var, på Tre Kronors hockeyskola och kommer inte göra oss i eliten starkare för ens om tio år.
- Det är också därför vi har satt den här tioårsplanen. Vi vill stärka det vi har, men vi måste också rekrytera fler. Om tio år vill vi att det är dom som ska komma upp i D18. 

"KAN ALDRIG TVINGA NÅGON"

Kullen som idag är 15-18 år och ska vara den generation som ska spela i SDHL närmsta tio, tolv åren, hur upplever du återväxten där?
- Jag tycker att det ”ploppar upp” fler och fler som sticker ut jämfört med hur det såg ut för fyra år sedan. Däremot är det flera tjejer som har fler sporter dom är duktiga på.
- Det är också något vi tampas med. Är man väldigt duktig på hockey kan man ge sig på att den spelaren även är duktig i fotboll. Så upplever jag det i alla fall.

Hur ska hockeyn lösa det?
- Vi måste få hockeyn att bli mer attraktiv…

Hur ska hockeyn lösa det?
- Det är en jättekomplex fråga. Vi kan aldrig tvinga någon tycka att hockeyn är roligast. Sedan vill vi att dom ska tycka det. Motivationen och drivet kommer inifrån. Vi kan bara skapa förutsättningarna så tjejerna känner att det här är den värld dom vill leva i.
- Jag tror både herr och damhockeyn i stort här i Sverige har lite att jobba på där. Vi behöver prata om det mer eftersom det faktiskt är människor vi jobbar med. 

Leksandstalangen Annie Silén.Foto: Ronnie Rönnkvist

"DEN MENTALITETEN VI VILL HA"

Jag har träffat många unga tjejer senaste åren och det jag främst upplever är att deras inställning och motivation börjar likna Maria Rooth och Erika Holst nivåer. Har det varit ett glapp där under några år eller hur ser du på det?
- Nej, det tycker jag inte, men det är den mentaliteten vi vill ha. Positivt om det är så. Toppen har den mentaliteten. Jag hade önskat att det var fler. Det är också vad jag menar att det idag kommer fram fler toppar jämfört med för tre, fyra år sedan.
- Samtidigt, vilken är en lite negativ tvist, jag upplevde att det för några år sedan kom upp spelare som tänkte att man skulle få en plats. Dom var födda med en silversked i mun. På den här nivån får man ingenting utan du måste förtjäna och ta platsen.
- Där upplever jag att det hänt en del, att det börjar vända tillbaka. ”Jag ska visa…”. Det är den mentaliteten vi vill ha. Nu har jag bara varit på en landslagskamp i år, men det var det ingen som tog något för givet där utan tjejerna visade att dom vill ha en plats.
- Jag kan känna att det fanns några årgångar där man gled runt lite. Spelarna hade talangen för hockeyn, men inte träningstalangen. Då kan du bara till en nivå. Sedan blir det inte mer. Har du även den här träningstalangen kan du ta dig väldigt långt.

Vilka ben måste vi stärka upp både på kort och lång sikt?
- Jag vet att många klubbar redan jobbar med det, men vi måste rekrytera fler tjejer till ishockeyn. Där ligger vi i numerärt underläge jämfört med killarna.
- Vår plan är att vi ska ha lag i F10, F12, F14, och F16. Sedan vill vi såklart att det ska se likadant ut på tjejsidan som på killsidan. Här blir rekryteringen superviktig och att vi då bibehåller spelarna. Titta på en SHL-match, vilka som är där och kollar. Övergripande är det män. Hur lockar vi det andra könet? Hur kan vi göra det här mer till hela folkets sport?
- Jag tror det är en jätteutmaning med tanke på hur samhället ser ut med andra idrotter. Också hur stressad man är med jobb och sådant. Är du stressad kanske det är skönare att sitta hemma och följa matcherna på C More. Där har vi en utmaning som alla sporter står inför.
- Det är viktigt att vi, alltså storklubbarna, gör det här, men det är också viktigt att vi stöttar mindre klubbarna. Vi har tjejer som åker från Tranås för att spela här eftersom möjligheten inte finns där.
- Att pendla den sträckan, det kan gå något år sedan kanske inte tjejen tycker det är så himla kul att sitta och åka. Här vill och måste vi vara med och stötta upp. Finns det fler tjejer som vill spela hockey i Tranås så ska dom givetvis vara där till man söker ett NIU.
- Där har vi ett ansvar som stor idrottsförening. Det här kommer ta tid och et finns inget ”quick fix”. Det handlar om år ut och år in jobba tillsammans, avslutar Madeleine Östling samtidigt som LHC:s sportchef, Niklas Persson, kommer och morsar.