“Många dagar var det riktigt jobbigt”

Sedan ett tag tillbaka har Filip Larsson landat in hos mamma ute i Saltsjö-Boo, strax utanför Stockholm. Den 22-årige målvakten har spenderat delar av sommaren tränandes i Uppsala, där en kompis varit så snäll att låna ut sin lägenhet medan skolorna haft uppehåll. Men när skolorna nu dragit igång så har Larsson snällt fått packa in sig hos mamma.

– Men jag klagar inte. Maten står serverad på middagsbordet, säger Larsson och skrattar.

I veckan ordnades alla papper som innebär att 22-åringen kommer att få inleda säsongen med Almtuna i Hockeyallsvenskan. Under våren och sommaren har Larsson gått runt i ovisshet huruvida det skulle bli något spel eller inte i höst.

Nu kan han dra en lättnadens suck.

– Det har varit ovisst ett bra tag nu kring när allt ska starta där borta, så det är tryggt och väldigt skönt att ha allt på plats nu. Det har varit lite oklart huruvida jag skulle få spela eller inte i Sverige, så det är klart att det känns rätt skönt att veta att jag kommer få spela lite matcher och få bra träning i höst. Jag har tränat med Almtuna i två, tre veckor redan och allt har fungerat klockrent.

Utan honom hade jag nog inte hamnat i Almtuna.

Filip Larsson om assisterande tränaren Mattias Zackrisson.  

En stor anledning till att Larsson i slutändan hamnade i Uppsalaklubben stavas Mattias Zackrisson. Den 34-årige tränaren coachade Larsson under dennes juniortid i Djurgården och är i dag assisterande tränare till Robert Kimby i Almtuna. Det är genom Zackrisson som Larssons första kontakt med Almtuna togs.

– I början av sommaren ringde jag ”Zacke” och frågade honom om det fanns någon möjlighet att få träna med Almtuna. Då hade jag inga andra intentioner än att bara träna fram tills att jag skulle åka över till USA igen. Men då trodde jag också att AHL-säsongen skulle dra igång lite tidigare än vad det senare visade sig att det skulle göra, säger Larsson.
– När jag sedan fick reda på att man inte skulle dra igång förrän i december, eller kanske ännu senare, till och med, så dök möjligheten upp att spela matcher också. Men anledningen till att det blev Almtuna är till stor del av ”Zacke” och att jag hörde av mig till honom. Utan honom hade jag nog inte hamnat i Almtuna. Sen ligger Uppsala rätt nära Stockholm också, så det är enkelt att ta sig fram och tillbaka.

Fanns det några andra klubbar med i bilden?
– Nej, Almtuna var det enda laget som jag hörde av mig till, i alla fall. När det började öppnade upp sig med lån från Nordamerika så var jag öppen för det mesta, så länge jag skulle få spela matcher. Men eftersom jag hade varit med Almtuna ända sedan de gick på is så var det så klart där jag hade störst lust att spela.

ALDRIG SPELAT SENIORHOCKEY I SVERIGE  

Att ha fått klart låneavtalet med Almtuna innebär att en stor börda lyfts från 22-åringens axlar. Under perioder i våras och den tidiga sommaren fruktade han att det inte skulle bli något spel alls fram till december.

– Jag har gått runt och varit osäker hela tiden sen det här bröt ut egentligen, säger Larsson och syftar på coronapandemin.
– Jag har varit osäker om hockeyn ens kommer att kunna starta där i december, när det är tänkt att AHL och de andra ligorna ska dra igång. Det vet man ju inte förrän det faktiskt drar igång.
– Så jag har velat få saker och ting lösta under en ganska lång tid. Det är klart att jag gått runt och varit lite orolig.

För den svenska hockeypubliken är Filip Larsson kanske en okänd bekantskap. För tre år sedan, då Larsson var 19 år gammal, lämnade han Sverige och Djurgårdens juniorlag för spel i Tri-City Storm i den amerikanska juniorligan. Säsongen därpå blev det en succéartad säsong i collegeligan med University of Denver, innan han inför den gångna säsongen skrev på sitt treåriga entry level-kontrakt med Detroit.

Jag känner mig trygg. Trygg i mig själv.

Filip Larsson.  

Den stundande hösten i Almtuna blir därmed första gången som Larsson får chansen att spela seniorhockey i Sverige.

– Det kommer så klart vara väldigt annorlunda i och med att det är en annan storlek på rinken och en annan typ av hockey som spelas här i Sverige jämfört med där borta, menar Larsson.
– Men så fort jag kommer in i allt så är jag övertygad om att det kommer att gå bra. Jag har gjort det bra på träningarna och jag känner att det är en bra nivå i allsvenskan, men det är inte bättre än där borta. Så jag känner mig trygg. Trygg i mig själv. Jag vet vad jag är bra på och vad jag kan och får jag spela några matcher på stor rink så kommer det här att gå jättebra.

I Almtuna kommer Larsson under hösten att bilda målvaktspar med veteranen Erik Hanses, som inför den här säsongen hämtats in till Uppsalaklubben från den hockeyallsvenska konkurrenten Modo.

Än så länge finns ingen direkt plan på hur matchandet av de bägge målvakterna ska se ut.

– Vi har inte prata något alls om det, faktiskt.
– Jag antar att det blir som en vanlig målvaktssituation, där den hetaste får chansen mellan stolparna. Men det är så klart upp till Almtuna. Jag är tacksam för att få träna och spela, men det är klart att jag är här för att spela matcher också.

FICK CHANSEN MOT KANE OCH TOEWS  

Bakom sig har Filip Larsson sin första proffssäsong i Nordamerika. Den 22-årige burväktaren gick in till fjolårssäsongen med ett självförtroende på topp efter en urstark säsong i collegeligan med University of Denver, där Larsson kunde visa upp en räddningsprocent på 93,2 procent samt ett snitt på 1,95 insläppta mål per match på de 22 matcher han vaktade Pioneers stolpar.

Säsongen kunde inte heller få en mycket bättre start, då han fick chansen att åka över till Nordamerika lite tidigare för att köra en dryg månad av målvaktsträning med Detroits målvaktstränare och Red Wings rutinerade burväktare Jimmy Howard.

– Jag fick möjligheten att träna själv med Howard under slutet av juli och hela augusti innan campen drog igång, så jag fick en riktigt fin start där borta. Det var jag, han och målvaktstränarna som körde för fullt varje dag. Från honom (Howard) kunde man se och lära en hel del.

Man hann inte riktigt tänka vilka spelare det var man faktiskt spelade emot.

Larsson om mötena med NHL-stjärnorna på försäsongen.  

Larsson inledde säsongen på Detroits träningsläger där han förutom träning med NHL-stjärnorna i Red Wings även fick chansen att spela i ett par av lagets träningsmatcher inför NHL-säsongen.

– Jag fick spela halva matchen mot Chicago, som då hade sitt ordinarie lag med Patrick Kane, Jonathan Toews och de ”gubbarna” inför en fullsatt i arena i Chicago.
– Det var speciellt… Häftigt. Vi förlorade med 2–1, men det var så klart en cool upplevelse. Man hann inte riktigt tänka vilka spelare det var man faktiskt spelade emot, men det slog väl en lite efteråt när kompisar hörde av sig, skrattar Larsson.

Utöver matchen mot Chicago fick 22-åringen även känna på hetluften i Toronto.

– Jag spelade en period i matchen borta mot Toronto, som liksom Chicago hade hela sitt ordinarie lag med (Auston) Matthews i spetsen. Så jag fick två tuffa matcher, men det var en häftig upplevelse. Det är klart att man får en liten blodad tand inför framtiden när man får spela inför två fullsatta arenor mot två klassiska lag som spelar med sina bästa lag.

NEDSKICKAD I ECHL  

Larsson hängde kvar genom ett antal gallringar på träningslägret, men i början av oktober fick han beskedet att han skulle inleda säsongen med Grand Rapids. Där inledde Larsson med två starka insatser innan saker och ting sakta men säkert började krackelera.

– Jag hamnade i en position som jag var rätt ovan vid, då jag liksom blev gjuten andrafiol bakom (Calvin) Pickard i Grand Rapids. Jag blev ställd åt sidan, något jag inte blivit på väldigt länge före det.
– Men samtidigt; det är något man som målvakt måste lära sig att hantera, speciellt på proffsnivå där borta i Nordamerika. Där får man utgå från den positionen för att sedan jobba sig uppåt.

Efter totalt sju matcher i AHL under hösten, där spelet började svaja allt mer, fick Larsson i början av december beskedet att han skulle packa väskorna och inställa sig hos ECHL-klubben Toledo Walleye.

Spel i farmarligans farmarliga var inte direkt det som fanns i Larssons visioner inför säsongen. Men enligt honom själv var det precis vad han behövde.

– Ja, alltså det var egentligen något som jag ville själv. När jag inte fick någon ordentlig chans i Grand Rapids och fick agera andrafiol så kändes det lika bra. När jag väl fick chansen i AHL så tycker jag att det inte riktigt stämde, så då kände jag att det bara kommer göra mig gott att bli nerskickad.
– Så när det väl hände såg jag det inte alls som något negativt. Det var precis vad jag behövde, där och då.

Jag vet faktiskt inte vad det var. Det var något riktigt, riktigt skumt, i alla fall.

Larsson om magproblemen som höll honom borta i två månader.  

Men inte långt in på sin sejour i Toledo började det strula för Larsson. Efter bara tre matcher tvingades 22-åringen till ett nästan två månader långt uppehåll.

– Jag började få problem med magen och blev väldigt illamående där i december. Det var inte så att jag var sjuk eller så. Jag vet faktiskt inte vad det var. Det var något riktigt, riktigt skumt, i alla fall. Det höll mig borta i nästan två månader. Många dagar var det riktigt jobbigt. Så fort jag var på isen så sade det ifrån. Men det var ingen muskelskada eller så, så det var väl bra på så vis.

Larsson har annars dragits med en del skadeproblem de senaste åren. Under slutet av sin första säsong i Nordamerika med Tri-City i USHL drog Larsson på sig en allvarlig ljumskskada som skulle hålla honom tillbaka en bra bit in på sitt collegeår med Denver. För Hockeysverige.se har Larsson tidigare berättat om skräckskadan som innebar att hans ena ljumske flyttade sig elva millimeter, enligt honom själv.

– Detroit trodde att den skadan skulle läka under sommaren, men jag kände när jag kom tillbaka till isen och skulle börja köra med Denver i collegeligan att ”nej, fan, det känns inte rätt”. Jag kunde inte spela på hundra procent och då gjorde de ett litet ingrepp på ljumsken.
– Efter en, två månader så var allt bra igen och efter det har jag inte haft några problem alls. Den har läkt bra, vilket är skönt.
– Men de här konstiga sakerna, där man inte riktigt vet vad som är problemet – de är så klart rätt jobbiga.

Efter att Larsson återhämtat sig från magproblemen under vintermånaderna hann han spela ytterligare sju matcher innan säsongen tog slut i mars till följd av den rådande coronapandemin.

– Sen så började det ge med sig och jag hann med att spela sju matcher till i ECHL innan säsongen tog slut. Så jag hann komma tillbaka och avsluta säsongen på ett bra sätt. Men om man ska sammanfatta hela säsongen så bevisade jag inte vad jag kan. Jag tycker att jag är mycket bättre än vad jag visade och fick bevisa.
– Sen är det klart… Speltiden… Jag fick inte spela så mycket matcher, då är det svårt att visa vad man går för. Det var tufft.

Vilka lärdomar kan du ta med dig från säsongen som gick?
– Jag har lät mig väldigt mycket. Speciellt när jag stötte på lite motgångar, det är nog då som jag kunde göra mina största lärdomar. Jag har lärt mig att det inte går att gräva ned sig över dåliga insatser, man måste komma tillbaka direkt.
– Sen lärde jag mig rätt snabbt vad som funkar och vad som inte funkar, rent spelmässigt. Det är nyttigt att få de insikterna. Det dåliga för även något gott med sig.
– Om folk utifrån tittar på statistik så kan de titta på mina siffror och säga att jag hade en säsong som gick åt helvete, men för min del så var det en säsong som jag drog många lärdomar av och en säsong som jag kommer att ha nytta av i framtiden.

NOGA MED DETALJERNA  

Efter säsongens slut så spenderade Larsson även mycket tid med målvaktsteamet i Detroit, där de vände och vred på varje liten sten för att hitta detaljer i Larssons spel som skulle hjälpa honom att ta nästa kliv i sin utveckling.

– Det blir nästan för nördigt att gå in på detaljerna, skrattar Larsson.

Berätta.
– Jag satt lite väl mycket på stolparna och spelade i ”SMS” (Skridsko-Mot-Stolpe) när jag egentligen kanske kunde spela stående när puckar var djupt nere i zonen. Sen hamnade jag lite för långt in i buren i vissa situationer. Kommer jag ut på ett litet annat sätt från målet kommer jag att kunna skära av vinklar bättre. Jag saknade en viss aggressivitet i min spelstil.
– Sen har vi väl pratat om att jag ska stå mer på fötterna och lita mer på att man ska ta sig till ställena stående, snarare än att sitta på knä. Ha lite mer tålamod på fötterna, helt enkelt.

Även spelet med klubban är något ni jobbat på, gissar jag?
– Ja, verkligen. Även det är en stor omställning när man kommer till proffshockeyn jämfört med de andra ligorna jag spelat i. Man använder klubban mycket mer i seniorhockeyn och det är riktigt viktigt som målvakt att kunna behärska den delen av spelet. Man kommer undan lite med det i USHL och college, men i AHL och ECHL gör man inte det. Då ska man ut varje gång och stoppa dumppuckarna och fördela puckar till backarna.
– Sen har vi även pratat mycket om att jobba mycket med mer aktiva händer. Det är väldigt viktigt när man möter bra skyttar. Puckarna sitter lite närmare in till stolparna här.

Sedan säsongen fick ett hastigt och mindre lustigt slut redan i mars har mycket av Larssons krut lagts på ovan nämnda problemområden, men även en hel del på den fysiska biten där 22-åringen haft ovanligt mycket tid på att förbereda kroppen inför säsongen.

Stora delar av sommaren har som sagt även spenderats på is med Almtuna, vilket gör att han känner sig mer än redo att tackla den kommande säsongen.

– Jag har haft lång tid på mig att förbereda mig för vad som komma skall. För de som är kvar där borta i USA så blir det en rätt så annorlunda försäsong där de kanske inte spelar matcher förrän i december, men för mig här i Sverige och Almtuna blir det nästan som vanligt, då säsongen brukar dra igång i början av oktober även där borta.
– På så sätt blir det ganska likt normalfallet, vilket är bra. Förhoppningsvis hinner jag spela lite matcher tills säsongen börjar där borta. Jag har fått mycket tid på mig att förbereda mig inför den här säsongen och det känns enbart positivt.

SKYNDAR LÅNGSAMT  

För det man ska komma ihåg; tiden i Almtuna är bara högst temporär. När NHL-camperna i Nordamerika drar igång åker Larsson och de övriga NHL-lånen till Nordamerika för att delta på de tuffa träningslägena för att försöka slå sig in i sina respektive NHL-trupper.

Men något NHL-spel den kommande säsongen ser inte Larsson som realistiskt. Han skyndar långsamt mot NHL-drömmen.

– Som jag har förstått det så ser det väl ut som att jag kommer inleda säsongen i ECHL. Om det händer så kommer mitt mål bara vara att spela så bra som möjligt där för att liksom tvinga mig upp till AHL igen.
– Sen ska jag bli kvar där resten av säsongen. Jag vill komma upp och göra det så pass bra så att jag förtjänar att vara kvar där. Jag vill visa lite mer vad jag kan, jag tycker inte att jag fick göra det förra säsongen. Så förhoppningsvis får jag spela lite fler matcher och visa att man kan hjälpa laget att vinna, istället för att bara vara killen man slänger in när man ska vila förstakeepern. Jag vill visa alla där borta att jag är mer än en reserv. Jag vill konkurrera med (Calvin) Pickard som på förhand är lite uttalad förstemålvakt.
– Och någonstans i bakhuvudet finns så klart drömmen om NHL. Men jag är bara 22 år gammal. Jag måste vara realistisk, också. Jag var mest nere i East Coast förra säsongen, så mitt mål nummer ett den här säsongen är att få spela i AHL och visa att man kan vara en bra AHL-målvakt innan jag börjar titta vidare.

Foto: Bildbyrån & Icon Sportswire

TV: Han vill locka svenska spelare till college