"Jag visste knappt om jag hade något lag att spela i"

I stället för spel i SHL tvingades Adam Åhman rehabilitera sig efter en höftoperation. Med honom på sidan tog nära vännen Hugo Alnefelt hans plats i HV71 – och gjorde succé. För hockeysverige.se berättar Åhman om det, och den långa vägen tillbaka till spel.

– Det var mentalt jobbigt att sitta vid sidan om, säger han till hockeysverige.se.

Adam Åhman gjorde stor succé som utlånad till Oskarshamn i HockeyAllsvenskan, och tanken var att han skulle komplettera Jonas Gunnarsson i HV71 förra säsongen. Men en höftoperation grusade de planerna. Säsongen var mer eller mindre förstörd och något SHL-spel blev det inte. När han väl kämpat sig tillbaka från skadan som ödelade inledningen av säsongen hade Hugo Alnefelt “snott” hans plats i HV, efter att ha storspelat.

Adam Åhman fick till sist göra 15 matcher för moderklubben Västervik i HockeyAllsvenskan, och där blir han kvar även den här säsongen. I HockeyAllsvenskan alltså, men inte i Västervik utan i Tingsryd.

SHL får vänta åtminstone ett år till.

– Jag tänkte en del på vad jag ville hitta på den här säsongen, och kände att jag ville spela i allsvenskan och få komma till en plats där jag kunde känna trygghet och lugn och ro. Det blev ju en del hattande fram och tillbaka förra säsongen, säger Tingsryds nyförvärv till hockeysverige.se.

Johannes Jönsson, Tex Williamsson, Niklas Rubin, Gustaf Lindvall och Arvid Söderblom är bara några av målvakterna som fått ordentliga lyft i Tingsryd de senaste åren. TAIF har blivit en ny målvaktsfabrik, och en stor anledning till det är målvaktstränaren Mikael Sandberg.

– Tingsryd visade ett stort intresse och jag pratade en del med Sandberg också, innan jag bestämde mig. Det kändes rätt. Det är klart att en del i att jag valde Tingsryd var att många spelare som varit här har gått den vägen som jag själv vill gå också, och jag vet att Sandberg är duktig. Men samtidigt kan man inte bara välja klubb baserat på vilken målvaktstränare de har, även om det såklart påverkar.

"DE TANKARNA VAR INTE ROLIGA"

Den sista augusti samlas hela laget, och Adam Åhman är laddad över att äntligen få vara med en hel säsong igen, efter att ifjol ha tvingats operera bort de problem han drogs med. Burväktaren hade en så kallad CAM-skada, vilket gjorde att han hade problem med både höften och ljumskarna. Nu ser han tillbaka på perioden vid sidan om som något av en berg- och dalbana,

– Det var upp och ned. Vissa stunder var det inga problem alls, men andra stunder var det jobbigt. När jag kände att jag var på väg tillbaka blev det väldigt jobbigt, för jag visste knappt om jag hade något lag att spela i. De tankarna var inte roliga.

– I början kändes allting faktiskt väldigt lugnt. Jag tyckte bara att det var skönt att göra den där operationen och ta tag i problem jag hade, för de var stora. Jag var tvungen att göra operationen. Det var sen det blev tufft. Det var mentalt jobbigt att sitta vid sidan om, och sen kom ju spelsuget tillbaka också. Samtidigt visste jag som sagt inte vart jag skulle spela, och jag började tänka på att jag kanske inte skulle hitta någonstans att spela. Jag ville in i det så fort som möjligt.

Adam Åhman.Foto: Maxim Thore/Bidlbyrån

Blev allting extra tufft eftersom du hade haft en så bra säsong i Oskarshamn, och att platsen i HV71 egentligen var din?

– Egentligen inte. Jag visste tidigt att jag skulle opereras, jag kände mer att det var tråkigt att det tog så lång dit att få till operationen. Det var det som strulade till allt. Jag ville opereras, så jag tänkte inte så mycket på det andra.

GLADDES MED RIVALEN - OCH NÄRA VÄNNEN

Medan Åhman rehabiliterade sig efter operationen tog kompisen Hugo Alnefelt över målvaktsspaden i HV71. Men trots att Alnefelt "snodde" Åhmans plats kunde han glädjas för sin kompis skull.

– Vi är väldigt bra vänner, så därför kunde jag känna den glädjen för honom. Annars hade det nog varit svårare...

– Det är klart man tänker en del på sig själv också, och jag tyckte såklart det var tråkigt att jag inte fick chansen att spela. Och även om vi är bra vänner så tog han min plats, liksom... Som tur är så kunde jag glädjas för hans skull. Jag hade ändå den distansen. Dessutom kände jag bara att jag ville spela, det var det som var viktigt för mig. Och den chansen dök upp på annat håll. Det är inte säkert att den möjligheten hade funnits i HV, ändå.

Hugo Alnefelt och Adam Åhman.Bildbyrån

Till slut blev det alltså 15 matcher i moderklubben Västervik, i stället.

– Det blev ju bra till slut. Det blev min "tur" på något sätt, eftersom deras målvakter gick sönder. Så det löste sig bra.

– Det var jävligt kul att vara där. Det fanns mycket tankar innan, eftersom det skulle bli speciellt att komma hem och spela. Det tog sin tid innan det lossnade där också och det var många utifrån som ställde höga krav på mig. Jag försökte slå bort det, men jag var inte i toppslag när jag kom in. Jag hade varit borta länge. Efter en tid drog jag ned kraven på mig själv lite, och släppte loss mer. Då fick jag till det. I början hade jag nog lite orimliga krav.

Var det svårt att slå bort de där kraven du hade på dig?

– Både och. Jag jobbar hårt och brinner för att spela, och funderar mycket på hur jag ska lösa sådana saker. Jag ser det som ett problem när jag inte får resultaten med sig, och då är det lätt att man börjar jobba för mycket i stället. Sen började jag som sagt släppa loss lite mer, och då fick jag en rejäl utväxling. Jag skulle haft mer tålamod från början, så hade det gått fortare.

Hur mycket betydde det ändå att få de där matcherna i Västervik?

– Jättemycket. Annars hade det ju gått en väldigt lång period utan spel för mig. Framför allt betyder det mycket för mig personligen att vi fick till det så bra på slutet. Då fick jag tillbaka mitt självförtroende och fick tillbaka känslan att jag ju kan spela hockey. Den där sista tiden betydde mycket för både mig och laget.

"JAG VILL UPPÅT - JAG VILL TILL SHL"

Den tuffa fjolårssäsongen har gett den 21-årige målvaktstalangen lite nya perspektiv på hockeytalangen. Hans mål är fortfarande detsamma - men han tänker inte riktigt på det på samma sätt längre.

– Målsättningarna kommer alltid vara samma. Jag vill uppåt. Jag vill till SHL. Men jag har ändrat mitt mindset. Nu försöker jag fokusera mer på nuet. Då mår man bättre och då blir det roligare när man väl ska sammanfatta sin karriär. Jag försöker njuta där jag är idag, för det händer många roliga saker där jag är. Jag lever här och nu - och vet att det kommer komma bra saker med tiden.

Hur ser målbilden ut för kommande säsong?

– Min målbild är att vi som lag ska vinna många matcher. Ju mer man vinner, desto roligare är det att spela. För mig personligen vill jag bara spela bra ishockey. Jag hoppas att jag lärt mig lite, och blivit lite klokare, med allt som jag har varit med om det senaste åren...