“Det handlar om att sätta spelarna i obekväma situationer”
Han var den tekniska talangen som spåddes en lysande hockeyframtid. Men redan vid 26 års ålder tog karriären slut. Efter ett avbrott från allt vad hockey hette har William Wallén återfunnit sin kärlek till sporten – och för numera sina tekniska kunskaper vidare till nästa generations hockeyspelare i rollen som skillscoach i Rögle BK.
– En andra chans kanske jag inte skulle kalla det, men en ny gnista har tänts, säger Wallén till hockeysverige.se.
ÄNGELHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Som ungdom- och juniorspelare var William Wallén en spelare med mångas ögon på sig. Stockholmaren var en av landets allra största talanger och gick mot en ljus hockeyframtid. Wallén spelade juniorhockey i Kanada, SHL-hockey med Frölunda och allsvenskt med Vita Hästen – men karriären lyfte aldrig till de höjder som prognoserna visade.
I stället avslutade han sin spelarkarriär 26 år gammal.
– De sista säsongerna kände jag att det inte var på väg åt rätt håll. Man körde fast och tappade den sköna känsla man haft, berättar Wallén för hockeysverige.se.
Walléns karriär skulle blomstra ordentligt när han som 17-åring åkte över Atlanten för spel i den kanadensiska juniorligan OHL. Men redan där kunde karriären, ja till och med livet, tagit slut.
Under en match drabbades Wallén av hjärnblödning – något som i dag givit honom nya perspektiv på livet.
– Jag mår bra nu. Hjärnblödningen påverkar inte mig alls. Men det ger en daglig påminnelse om att man ska vara glad över att vara i liv idag. Det är en sak man vill förmedla till alla. Uppskatta människan runt omkring dig och behandla dem väl, och inte ta någon för given. Oväntade saker kan ske och då är det något man önskar ogjort. Det har gett ett perspektiv på livet, 100 procent.
RESTE JORDEN RUNT
Det var inte på grund av hjärnblödningen som han lade ner sin karriär som spelare. Motivationen tog helt enkelt slut och i stället bestämde han sig för att ge sig ut på en resa jorden runt.
– Förutom att ha spelat hockey var det nog det bästa beslutet i mitt liv. Jag lärde mig att surfa på Bali, vilket jag alltid haft en gnista för. Jag var en sväng på Nya Zeeland, testade på farmlivet, att fiska och att jaga.
Resan varade ett par månader, och när han återvände till Sverige inledde han ett nytt kapitel i livet. Han satte sig i skolbänken och började utbilda sig i idrottspsykologi och ledarskap. Något som skulle lägga grunden för hur hans vardag ser ut i dag.
– Jag tycker det är ett sjukt intressant ämne, och att kunna koppla det till idrotten. Jag kunde dra många kopplingar till mig själv och lagkamrater jag haft. Hur samspelet fungerar i en idrott, berättar han.
Att han efter utbildningen skulle återvända till hockeyn var däremot inte givet.
– Det var inte så mina tankar gick, men samtidigt hade man i bakhuvudet att man varit i den vevan hela livet och brann för hockeyn. Det var inte så att jag tänkte att jag skulle tillbaka till hockeyn. Men jag tänkte inte, inte det heller. Jag visste inte vad jag ville göra.
Men det blev en återkomst till hockeyn.
Kort efter att han var klar med sin examen hörde Rögle av sig. Den nya lagledningen med Chris och Cam Abbott sökte en spelarutvecklare och via agenten Martin Nilsson ledde spåret till William Wallén.
– Jag är sjukt tacksam att det här dök upp. Det var inte en självklarhet, det var lite av en slump. Det var inte självklart att jag ville hålla på med hockeyn. Men oerhört glad att jag valde att ta klivet och flytta ner till Ängelholm. Det finns en anledning till att jag går in på min tredje säsong. Det är en härlig miljö att vara i. En andra chans kanske jag inte skulle kalla det, men en ny gnista har tänts.
SKILLSCOACH - EN VÄXANDE ROLL
I en tid där den personliga skickligheten blivit viktigare och tagit mer och mer plats har rollen som spelarutvecklare fått allt större utrymme. I den rollen har nu Wallén hittat ett väg tillbaka till hockeyn. Till hösten går han in på sin tredje säsong som skillscoach I Rögle. Och är det någon som har verktygen för att lyckas i rollen är det Wallén. Under hans egen karriär var det just den individuella skickligheten hans adelsmärke.
– Jag själv var väldigt teknisk, för att jag jobbade mycket med det i ung ålder. Jag tyckte att det gav resultat, framför allt om man vill vara en kreativ spelare ute på isen där man hittar olika lösningar och vill vara en irrationell och svårläst spelare. Då tycker jag att det är fantastiskt bra, säger Wallén.
Rollen som spelarutvecklare är knappast ett nytt fenomen. Den har funnits inom hockeyn i många år. På senare år har den däremot blivit mer skräddarsydd och lyfts fram på ett annat sätt hos svenska klubbar. William Wallén tror att det beror på det förändrade spelsättet inom hockeyn.
– Om vi går tillbaka fem-tio år, när det blev lite lättare på reglerna, så kom det tekniska fram mer. Nu finns det ännu mer intresse och utrymme för det och då vill man som spelare passa på att ta vara på det.
Att vara spelarutvecklare innebär ett stort ansvar för kommande talangers utveckling. Men vad gör egentligen en skills coach?
– Det handlar om att sätta spelarna i obekväma situationer och ge dem nya övningar för att utmana deras balans och kontroll på skridskorna. Det pratar vi mycket om. Jag skulle inte vilja säga att jag lär dem nya grejer utan sätter dem i situationer som de inte testat på tidigare. Vilket innebär att de blir mer bekväma.
Träningen bedrivs på individnivå och täcker många av hockeyns viktiga element. Framförallt skridsko- och klubbtekniken. Målet är att förbättra spelarna individuellt och ge dem verktyg för att kunna lösa spelets olika situationer. Spelarna varierar i åldrar, allt från ungdoms- till fullfjädrade NHL-spelare.
– Hos de yngsta grabbarna är skridskoåkningen viktigast. Man behöver vara en bra skridskoåkning för att kunna spela dagens hockeyn, säger han.
– Man måste tro det man tränar på. Min uppgift är att kunna översätta en teknikövning till en matchsituation. Hur man kan utnyttja det vi gör på träning till match och fem-mot-fem där det går undan. Jag brukar säga att man ska kunna kontroll varje rörelse man gör, för när man är i match ska man känna igen det. Vi kan inte bestämma allt som sker där, det är ganska lite vi bestämmer, eftersom det är 12 killar på isen. Varje ny situation vi utsätts för vill vi känna igen och kunna kontrollera för att ta oss ur den på bästa sätt.
TRÄNAR NHL-SPELARE
Att rollen som skillscoach blivit vanligare och viktigare är tydlig. Under sommaren har flera NHL-spelare tagit kontakt med Wallén för att få extra teknikträning. I gruppen finns bland andra Anaheim Ducks Hampus Lindholm samt Toronto Maple Leafs Pierre Engvall och Timothy Liljegren. Det finns med andra ord ett behov hos alla hockeyspelare, oavsett ålder.
– Jag skulle säga att det är beror mer på bilden typ av människa man är, och inte ålder. Taylor Matson till exempel, han är jättenyfiken. Han vill komma på, han hör av sig till mig för att fråga han kan vara med på isen. Han frågar mycket och är nyfiken. Det är skitroligt. Det är sådana grabbar som gör det jag håller på med sjukt kul oavsett vilken ålder de har. Han är 32, och det visar vilken inställning han har, att han är nyfiken och fortfarande vill bli bättre. Jag har stött på andra som inte är lika nyfikna på just det jag har att erbjuda. Och det är ok. Jag vill jobba med de som vill och kan utmanas och vill utmanas på isen för att lägga till fler verktyg i lådan. Det är det det handlar om.
”HA INTE SÅ BRÅTTOM”
William Wallén spelade länge med pressen att slå igenom och göra något av sin karriär. Han var en av landets stora talanger – men att ha den stämpeln var aldrig något som störde honom.
– Nej, jag gillade det. Jag brann så mycket för hockey och skulle bara bli bäst. Det spelade in i mina planer där och då.
Kan du som ledare föra över det tänkte till de spelare du utvecklar idag?
– Det behöver inte ens vara någon som är en tilltänkt supertalang. Mer eller mindre varje dag använder jag mina egna erfarenheter och det jag upplevt. Hur jag gjort i vissa situationer, vad man kunde gjort annorlunda. Jag sitter inte på alla svar utan delar med mig om mina erfarenheter. Jag hade ganska bråttom när jag var spelare. Jag var inte nöjd utan ville utvecklas och spela på ett ställe som var lite över min förmåga. Det kan jag titta tillbaka på i dag och känna att man inte behöver ha så bråttom.
Vad menar du med att ha för bråttom?
– Jag var 17 bast och kände att jag var för bra för att spela i Djurgårdens J20. De tyckte inte att jag var tillräckligt bra för att ta en plats i A-laget. Jag jämförde mig med de som var bäst i min ålder då. Man blev lite blind, och man kunde inte se hela bilden.
– Man kan inte påverka allt, men det man kan göra är att göra sitt bästa varje dag och i slutändan kommer det tillföra bra saker, både som människa och som hockeyspelare. Det försöker jag dela med mig till grabbarna, avslutar Wallén.
FOTON: Rögle BK & Bildbyrån
TV: NHL:s bästa radarpar senaste decenniet
Den här artikeln handlar om:
