”Kommer fram skickligare och skickligare spelare varje år”

Efter att ha jobbat på Svenska Ishockeyförbundet under flera år och jobbat med herrarnas U16- och U18-landslag ska Anders Lundberg nu kliva in i damhockeyn och ta över U18-damlandslaget.
För hockeysverige.se berättar han om hur han fick jobbet samt om sin syn på damhockeyns situation 2020.
– Saker går i rätt riktning, men det går långsamt, säger den 37-årige förbundskaptenen.

JOHHANNESHOV/STOCKHOLM (Hockeysverige.se)

Det rör på sig inom damlandslagen. Ulf Lundberg har ersatt Ylva Martinsen i Damkronorna. Efter det stått klart att Alexander Bröms tackat nej till fortsättning för U18-landslaget inleddes en jakt på ny förbundskapten även där. Valet föll till slut på en 37-åring från Vännäs i Västerbotten, Anders Lundberg, som senaste säsongerna jobbat i och runt herrarnas U16 och U18-landslag.

– Egentligen var det rätt nyligen mitt namn blev aktuellt. I och med att jag jobbar som ansvarig för spelarutvecklingen på förbundet har jag varit med, tillsammans med Pär Ericson och Olof (Östblom) som är ansvariga för alla våra landslag, och bollat några personer kring landslagsstaberna, berättar Anders Lundberg då vi ses utanför Svenska Ishockeyförbundets lokaler några hundra meter från Globen.
– Vi hade egentligen ett annat namn tänkt som ersättare för Alexander. Sedan kom hela corona-pandemin. Klart att förbundet, precis som alla andra, behövde tänka till och fick samtidigt då ett besked att man skulle gå på interna lösningar.
– Då jag fick helt enkelt frågan av Pär som är ansvarig för U18-damlandslaget. Jag funderade lite och sedan tackade jag ja.

”MER INSATT ÄN GEMENE MAN”

Nu ska även damsidan ha ett U16-landslag. Även där kommer Anders Lundberg vara Förbundskapten.

– Grundtanken är att det ska vara samma stab. Det landslaget har bara en turnering och den ligger efter U18-VM, så det krockar inte.

Kommer du vara kvar på herrsidan också?
– Jag var på U16 förra säsongen, men det lämnar jag. Däremot är jag ansvarig för all spelarutveckling, vilket innebär hela hockeyförbundets camp-verksamhet, alltså både på kill och tjejsidan.

Och kring Damkronorna?
– Jag vet att Alexander hjälpte Ylva en del, men det är inget vi pratat om än så länge, säger Anders Lundberg som genom åren coachat bland annat Vännäs och Haninge herrar och juniorer innan han började jobba inom Svenska Ishockeyförbundet.

Anders Lundberg. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur insatt är du i bredden inom svensk damhockey?
– Jag skulle säga att jag är mer insatt än gemene man. Det vill jag påstå. Återigen, den tjänst jag har utöver förbundskaptensrollen, medför att man har rätt bra koll.
– Självklart skulle jag ljuga om jag sa att jag kände till alla spelare födda 03, 04 och 05. Dom som är aktuella för landslaget har jag nog koll på, men alla är en omöjlighet.

Är det ett problem att spåra och hitta alla tjejer då dom spelar i olika lag för killar?
– Den är svår. Är dom så pass skickliga att dom är aktuella för ett landslag då vet jag vilka det är. Sedan finns det tjejer som kanske ligger i hacket under, men som med lite guidning och stöttning skulle kunna ta klivet fram.
– Jag har ändå varit väldigt engagerad i dam och flickhockeyn lite mer strategiskt senaste två åren. En sak jag då har reflekterat över är att hela samspelet mellan och klubbarna och förbundet, coacherna i föreningarna och förbundskaptenerna, där har man på killsidan jobbat systematiskt i många, många år.
– Det här är något som jag och Uffe, nu ska jag inte tala för honom men är tämligen säker på att han tänker likadant, verkligen tycker är något att bygga på. Att vi kommer ännu närmare föreningarna och alla tränare där ute.

”HOCKEYN ÄR FORTFARANDE FÖRKNIPPAD MED MANLIGA UTÖVARE”

Anders Lundberg upplever också att det finns en stark återväxt på damsidan.

– Ja, det tycker jag. Om vi backar sex, sju år, när vi började aktivt jobba ordentligt med rekrytering i och med hela rekryteringskampanjen som växte fram, då ser vi att kullarna på tjejsidan växt år för år.

Är tjejerna även starkare hockeymässigt?
– Ja, så är det också. Rapporterna från camperna där alla våra instruktörer är säger att det kommer fram skickligare och skickligare spelare varje år.

Hur tänker du som jobbar nära damhockeyn på att många, framförallt män, ser ner på den och gärna förminskar damhockeyspelare, vilket man ofta ger uttryck för i sociala medier?
– Nummer ett – att det är tråkigt såklart, säger Anders Lundberg irriterat innan han fortsätter:
– Någonstans finns det en rädsla inom oss människor och att då slå vakt om det man har. Hockeyn har och är fortfarande extremt förknippad med manliga utövare. Så ser det faktiskt ut.
– Jag tycker ändå att det syns tydligt att det börjar hända bra saker på dam men framförallt på flicksidan. Det är fler som börjar med hockey och som fortsätter spela, men också engagerar sig.

Madeleine Östling kommer vara assisterande förbundskapten till Lundberg..Foto: Ronnies Rönnkvist

Ser du en risk, nu när det nästintill varit drev mot damhockey och kanske främst SDHL, att tjejer inte vågar börja spela hockey?
– Klart att det finns en risk. Visst är det så. Jag läste Fanny Rasks avskedsbrev… Anders Lundberg tystnar ett tag innan han fortsätter:
– … det tog på mig väldigt starkt. Jag känner jättemycket för henne och det hon skrev visar på vad hon och tjejerna har lastat in i sitt hockeyspelande. När hon, som är en sådan förebild, beskriver dom uppoffringar hon gjort, vilket är jätteviktigt att det kommer fram, blir det också en risk för unga tjejer. ”Är det verkligen värt det?”

Är det här största problematiken vi har inom svensk damhockey?
– Nej, det skulle jag inte säga att det är. Jag är helt övertygad om att vi är på rätt väg där. Återigen, backa fem, sex år. Damfrågan var aldrig på agendan i styrelserummen. Det är den idag och en självklar fråga. Det är också i styrelserummen allt kring ekonomi beslutas.
– Saker går i rätt riktning, men det går långsamt. Fick jag önska själv så skulle jag vilja att det gick mycket fortare, men samtidigt får det hellre gå långsamt än att man genar och fuskar. Hellre ett trappsteg i taget än att man bygger luftslott.

”ARBETAS FÖR EN 'JUNIORLIGA'”

Får tjejer och killar i sju, åtta eller nio års ålder samma förutsättningar från början?
– Definitivt om vi pratar om våra yngsta spelare. Där är det ingen skillnad. Sedan går det att diskutera vad man menar med samma förutsättningar?
– Om jag ska tala ur ett talangutvecklingsperspektiv vet jag att den sociala aspekten är extrem viktig för utveckling och för att jag som individ ska känna mig trygg och utmana mig själv. Killar spelar med killar, men även många tjejer spelar med killar.
– Tjejer har kanske inte genuina grupper. Man är minoritet i en grupp och så vidare. På det sättet är det ändå inte samma förutsättningar. Pratar vi andra förutsättningar, i yngsta åren, där gör man ingen skillnad. Det är min bild, men sedan kommer det alltid finnas undantag.
– När det börjar bli den elitförberedande verksamheten är det enorma skillnader. Då handlar det främst om ekonomin.

Vi har många utländska spelare i SDHL, både på gott och ont, är det då inte dags att starta en juniorliga eller liknande där våra unga spelare får möjligheten att utvecklas och förbereda sig inför att ta upp konkurrensen med i många fall dessa världsspelare?
– Ja, vilket det arbetas för. Kanske inte en juniorliga i första skedet, men att man åtminstone får till något liknande SM-slutspel. Exempelvis en form av poolspel som killarnas U16.
– NIU (Hockeygymnasier) ser jag skulle vara grunden för lagen som är där. Jag tycker att när populationen är så pass liten får vi inte låsa fast oss i tävlings eller seriebestämmelser. ”Nu tillhör den tjejen det laget”.
– Det gäller att vi är väldigt öppna för hur vi kan se till att tjejerna får så bra förutsättningar som möjligt och att spela mycket.

Gör vi lätt felet att titta på och jämföra med killarnas struktur?
– Vi kan inte titta på den fullt ut. Mycket liknas, men jag tycker att det har börjat öppna upp sig mer. Jag tror att det nya spelformsprojektet kommer hjälpa dam och flickhockeyn jättemycket.
– Då kan du spela matcher med sju spelare i laget, vilket jag tror betyder att flera tjejer kommer få den här sociala tryggheten att komma in i hockeyn som jag pratade om tidigare.

Julia Tärnblom, Olivia Sohrner och Nicole Hall är tre talangfulla juniorer som är aktuella för U18-VM på hemmais.Foto: Ronnie Rönnkvist

SER FRAM EMOT U18-VM PÅ HEMMAPLAN

Anders Lundberg har några häftiga utmaningar framför sig kommande säsong. Bland annat ett U18-VM på hemmaplan.

– Det viktigaste med ett juniorlandslag är att det fortfarande är en utbildning. Absolut, vi har ett VM på hemmaplan där vi kommer göra allt för att gå för medaljer. Det kommer vi alltid att göra.
– Nummer ett är ändå att utbilda spelarna eftersom deras karriärer förhoppningsvis är långt ifrån dess slut. Jag vill se att spelarna spelar 10-15 år till och kan bära Damkronorna och leverera ett riktigt bra resultat där.

Har vi material på juniorsidan för att slåss om medaljerna redan nu?
– På U18-nivå senaste tio åren, där är vi med och krigar. Nu har vi tyvärr missat kvartsfinalen och spelar i grupp B i A-gruppen. Det systemet är som det är och något vi får acceptera.
– Klart att första delen är att ta oss förbi kvartsfinalen. Sedan vill jag framförallt att tjejerna ska få matcherna mot absolut bästa lagen. Att förstå var det innebär att tävla på den absolut högsta nivån.
– Jag tror det är viktigare just nu på juniorsidan än för Damkronorna att åka och möta USA och Kanada. Damkronorna kommer den här säsongen förväntas leda varje match och det tror jag inte man tränar bäst på genom att möta USA och Kanada.
– Däremot för unga tjejerna, att få lära sig tävla på riktigt, spela flera tuffa matcher på kort tid och lära sig alla goda vanorna med återhämtning, uppoffringarna man måste göra ibland, det tror jag är jätteviktigt.
–”Även om vi har roligt i gruppen är vi här för att prestera så nu går vi och lägger oss en timme på dagen eftersom vi behöver den återhämtningen”.

Vill du se ett större utbyte med Kanada och USA på juniorsidan?
– Jag skulle gärna se det. Samma sak där att det handlar om ekonomi för att få möjligheterna. Sedan säger jag inte att det bara behöver vara USA och Kanada.
– Jag tycker att Damhockeyn är lite i ett skede där herrhockeyn var då juniortemautredningen gjordes 2002, alltså när J20-landslaget nästan åkte ur högsta divisionen. Nu har Damkronorna åkt ur högsta divisionen.
– En detalj man identifierade ganska tydligt då var just att tävla på riktigt. Man fattade ett antal kontroversiella beslut i samband med den utredningen. Allt från elitserielagen var tvungna att ha ett J20-lag i SuperElit. Det är också därför SHL-lagen fortfarande har en garanterad plats i J20 SuperElit.
– Jag tror det var ett jätteviktigt beslut för talangutvecklingen på killsidan. Det fanns också ett beslut att det skulle vara två juniorer uppe i elitserielagen, vilket också var väldigt kontroversiellt. Nu är det så naturligt eftersom utbildningen på kill-sidan har blivit så enormt bra.
– Jag är övertygad om att sådana beslut måste fattas om vi ska ta nästa steg i svensk damhockey. Vilka dom besluten är inte jag rätt person att ensam svara på, avslutar Anders Lundberg som kommer få Madeleine Östling som assisterande förbundskapten, Kicki Lundberg som Team Manager, Jens Fredricson målvaktscoach.