Nu lämnar backlöftet Djurgården för Leksand

Storebrorsan Simon och lillebrorsan Viktor är kvar i Djurgården. Mellanbrodern Anton Johansson gör som pappa Thomas – och lämnar Djurgården för Leksand. Men Leksandskopplingen fanns faktiskt redan innan “Tjomme” blev klubbens sportchef.

– Första kontakten jag och Leksand hade var efter ett TV-pucksläger, berättar Anton Johansson.

SALTSJÖ-BOO (Hockeysverige.se)

I dag rullar serien Talang 2020 vidare med att träffa Anton Johansson som lämnar Djurgården för spel i Leksand kommande säsong. Storebror Simon spelar kvar i Djurgården liksom lillebror Victor Alltså det Djurgården där deras pappa Thomas spelat inte mindre än elva A-lagssäsonger.

Även om Anton Johansson är född i Linköping var det på Björknäs IP och Boovallen han inledde sin hockeykarriär.

– Boovallen var där jag har hållit på med fys- och löpträningen, men Björknäs är där jag varit på is mest under alla år och ser det som mitt andra hem, berättar nyblivne leksingen då hockeysverige.se träffar honom vid fotbollsplanen på Björknäs IP.
– Första gången jag var här? Då kanske jag var fyra år. Jag var med 98:orna och tränade, alltså storebrorsans (Simons) lag.

Hur såg eftermiddagarna ut efter plugget?
– Dom hade något här uppe som kallades hockeyfritids. Det var verkligen väldigt roligt varje fredagseftermiddag. Efter två på eftermiddagarna var jag här uppe och körde hockeyfritids med alla kompisar.
– Sedan var det träning på kvällen. Däremellan satt vi och käkade i kafeterian. Andra dagar var det vanligaste att jag åkte hem och käkade efter skolan. Sedan ville jag komma till träningen så snabbt som möjligt. Det var här jag levde, säger Anton Johansson med ett leende medan fotbollsmattan på Björknäs IP lyser så där inbjudande grön som fotbollsspelare drömmer om från november till mars.

Spelade du själv fotboll under uppväxten?
– Jag har faktiskt börjat spela fotboll i Boo nu för att ha en sport och aktivitet att hålla på med lite under sommaren. Och för att träffa kompisar. Fotbollen tar slut nu då jag flyttar till Leksand.

Ska du inte fortsätta spela fotboll i Leksand?
– (Skratt) Jag kommer nog inte ha tid med det.

HAR STOREBROR SOM FÖREBILD

En av Anton Johanssons förebilder i hockeyrinken är såklart storebror Simon som numera tagit plats i Djurgårdens A-trupp.

– Det har varit bra att ha Simon som förebild eftersom jag har kunnat ta efter honom. Vad han än gör så försöker jag göra samma sak i träning, på isen… Överallt.
– Bästa rådet jag har fått av honom är att alltid vilja träna mer än alla andra. Inte lägga av att träna bara för att alla andra gör det.

Leksandsbacken inledde, som sagt var, sin hockeykarriär på Björknäs IP, men inte som back, vilket han är idag.

– Min första match var på halvplan. Jag var till och med målvakt då. Jag har nog spelat på alla positioner på plan. Nu minns jag inte om vi vann eller torskade just den matchen.
– Det var mycket skratt och nervositet innan i omklädningsrummet. Självklart blev det så eftersom det var första gången och ingen hade spelat match tidigare. Dessutom var det lite grötigt på planen, skrattar Anton Johansson som lämnat plocken och stöten på hyllan hemma i Saltsjö-Boo.
– Jag vet inte varför jag slutade som målvakt, men jag fortsatte med det under två år så jag var målvakt även i Djurgården. Sedan kände jag nog att jag ville vara ute på planen istället.

Har du någon gång ångrat att du inte fortsatte som målvakt?
– Nej, aldrig.

Vilket är ditt bästa hockeyminne så här långt?
– Det är nog då jag kom med i TV-pucken. Det är inget man måste göra för att bli en bra hockeyspelare utan det var mer en rolig grej. Tyvärr räckte vi inte hela vägen utan kom bara trea i gruppspelet på Gotland, men det var ändå jättekul.
– Omgivningen, publiken, alla matcher som var spännande… Allt var bara skitcoolt och vi blev en bra grupp. Vi hade camper redan innan och hade man varit med från start kände man alla bra i slutet.

"KUL ATT HA EN PAPPA MED EN SÅDAN MERITLISTA"

Pappa är Thomas Johansson, idag sportchef i Leksand, men han har inte under några längre perioder varit tränare för Anton.

– Han har hoppat in och kört några träningar i Djurgården då våra tränare inte har kunnat köra, men jag har aldrig haft honom som tränare. Däremot har han hjälpt mig med fysen och sådant.

Han har en diger meritlista, vad har pappa betytt för dig som spelare?
– Det är såklart kul att ha en pappa som har en sådan meritlista eftersom jag då har något att ta efter. Samtidigt blir det ganska mycket snack om sådant. Vissa delar har kanske varit lite jobbiga, men mestadels har det varit kul.

Bryr du dig om vad media skriver om honom?
– Nej, media får spekulera som dom vill och jag har ingen aning om vad han gör i sitt jobb.

Pappa Thomas.Foto: Bildbyrån

Precis som övriga hockeyspelare i familjen tog Anton Johansson klivet över till Djurgården tidigt.

– Det var i U13 jag började i Djurgården. Då började jag, som sagt var, som målvakt. Brorsan spelade i U16. Morsan (Camilla) hade både mig och lillebrorsan Viktor här i Boo. Det blev mycket åkande för henne eftersom hon skulle skjutsa brorsan samtidigt som pappa inte var hemma så mycket då han var kommentator på C More.
– Vi bestämde oss då för att alla vi skulle börja i Djurgården eftersom det då skulle bli lättare för henne att bara åka till Myren (Mälarhöjdens IP). Då kunde hon hänga där hela tiden istället.

FRÅN MÅLVAKT TILL FORWARD - TILL BACK

Anton Johansson ser också tillbaka på tiden i Djurgården med glädje.

– Den har varit rolig, men också lite upp och ner. Vi har ofta bytt tränare eftersom vi haft unga tränare som börjat plugga istället, men laget har varit fantastiskt och jag har känt dom flesta sedan U13.

Nu var du visserligen målvakt då du kom till Djurgården, men vad har du utvecklat mest under din tid i klubben?
– Efter målvakt blev jag forward och på slutet back (skratt). Om jag ser till back-delen har jag definitivt utvecklat mitt defensiva spel mest. Framför allt positionsspelet. Har man inte rätt position hamnar man fel varje gång och då blir det antingen mål eller ett farligt läge.
– Om jag ser till målvaktsspelet… jag var ute på planen och kastade mig. Jag vet inte vad jag höll på med, säger 16-åringen samtidigt som han skrattar och skakar på huvudet.

Simon är duktig i just positionsspelet, har du lärt dig mycket i det spelet av honom?
– Ja, absolut. Jag har kollat mycket på honom, säger Anton Johansson.
– Lillebrorsan lirade med 04:orna här i Boo. Vi spelade hela Sweden Hockey Trophy tillsammans och många matcher ytterligare. Han hade 70 på tröjan och jag 72. Jag kommer ihåg att vi höll på med att byta tröjor med varandra eftersom vi hade samma efternamn. Däremot har jag aldrig spelat med Simon.

DÄRFÖR VALDE HAN LEKSAND

Det känns som ni lever hockey i familjen, blir det mycket hockeysnack kring matbordet hemma?
– Ja, det kan vara allt möjligt snack från det att Simon kan retar farsan då Leksand torskat en match. ”Hur går det för Leksand? Det går bra för Djurgården i alla fall”. Det kan vara lite ”hånigt”, men det är kul.

Anton Johansson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Är pappa eller mamma största hockeynörden?
– Pappa. Han är mer nördig i statistiken och allt sådant. Mamma är med och hjälper till på alla cuper och mer nördig i det.

Inför kommande säsong har Anton Johansson alltså valt spel med Leksand.

– Det är en lugn miljö där uppe och nära till allt. Samtidigt finns alla faciliteter där som man behöver för att bli en bra hockeyspelare. Sedan är det ett plus i kanten att pappa är där. Har jag möjligheten till all den hjälpen och de faciliteterna kunde jag bara inte tacka nej.

Är just lugnet kring dig något du behöver för att fortsätta utvecklas på bästa sätt?
– Ja, jag behöver det här lugnet eftersom det då blir lättare att fokusera på hockey och skolan, vilket ska bli riktigt skönt.

"PAPPA HAR INTE TAGIT BESLUTET"

Att pappa är sportchef i Leksand var däremot inte något som direkt påverkade valet av klubb och hockeygymnasium.

– Nej, det stämmer. Första kontakten jag och Leksand hade var efter ett TV-pucksläger. Deras tränare (Patrik Andersson) kontaktade mig. Sedan har det bara flutit på. Efter det har pappa varit en informationskille för mig om vad dom säger om allt uppe i Leksand och så vidare.
– Dessutom blir det lätt för mig att komma dit upp eftersom pappa har en stuga där så jag slipper fundera på hotell eller boende. Det har varit lättare, men det har inte varit pappa som tagit beslutet.

Vad hoppas du kunna utveckla under din tid i Leksand?
– Allt. Främst vill jag nu utveckla mitt offensiva spel, bli en mer offensiv back, inte bara ta hemåt utan även vara med mer framåt, avslutar Anton Johansson som nu ska planera sin tripp på 25 mil till Leksand med sin ”moppebil”.