“Vi vann TV-pucken men jag slängde guldmedaljen i soptunnan”
Han spelade sin sista SHL-match i oktober 2018. Ett och ett halvt år senare är Andreas Falk SHL-tränare. För hockeysverige.se berättar han om den snabba resan – och de händelser och personer som har format honom till att bli en ledare.
– Jag tycker om när en tränare ställer krav, att det är en klar och tydlig bild vad man ska göra varje dag, säger den nya Skellefteåtränaren.
Det var säkerligen många som hajade till då Skellefteå presenterade Andreas Falk från Huddinge som en av lagets tre tränare kommande säsong. 37-åringen har ett fint CV som spelare med 436 SHL-matcher och två SM-guld med HV71. Som tränare är han betydligt mer oerfaren. Bakom sig har han “bara” två säsonger som J20-tränare och spelarutvecklare hos HV71.
Som spelare representerade Falk bland annat Skellefteå, HV71, Köln och Luleå, men allt började på uterinken invid Björkängshallen i Huddinge.
– Farsan (Bengt) var själv hockeyspelare. Nu nådde inte han hela vägen, men spelade i allsvenskan för Huddinge och Hammarby på 70-talet så det blev ett naturligt steg även för mig att börja med hockey, berättar Andreas Falk
– När jag bestämde mig för att satsa på hockeyn? Det var nog vid TV-pucken då det skulle bli uttagningar, besvikelser och sådana saker.
– Jag blev uttagen i TV-pucken, men tränaren valde att spela andra spelare än jag. Där var min första besvikelse. Vi vann TV-pucken men jag slängde guldmedaljen i soptunnan på vägen ut i besvikelse. Där och då blev det att jag knöt näven ”nu jävlar ska jag visa att jag kan”. Då blev jag mer målinriktad och fokuserad på att göra rätt, träna hårt och mycket.
ST. ERIKSCUPEN – PÅ SAMMA NIVÅ SOM SM-GULD
Just tiden som pojklagsspelare i Huddinge har också betytt mycket för Andreas Falk, vilket inte minst märks då han får i uppdrag att plocka ut några händelser ur hans hockeyliv som är det mest minnesvärda.
– Jag har vunnit St. Erikscupen. Vi spelade i Globen och vann i sudden. Den känslan var lika stor som att vinna ett SM-guld eftersom det var första gången jag var med om att vinna något sådant.
– Sedan är det självklart SM-gulden, men också när jag fick ett kontraktsförslag av Skellefteå första gången och flyttade hit upp som spelare. Det var Peo Larsson som var sportchef här då och det var då jag fick mitt första proffskontrakt.
Foto: Bildbyrån/Kenta Jönsson
Hur ramlade du in på det här med att bli tränare?
– Jag avslutade spelarkarriären för ungefär ett och ett halvt år sedan. Sedan blev det en rockad i HV71:s A-lag. Johan Lindbom fick lämna och i stället flyttades Jonas Holmström upp.
– Då blev det en lucka i juniorerna. Jag fick frågan hur jag ville göra och jag hade då bestämt mig för att inte fortsätta spela. Då halkade jag in där och tyckte det var jätteroligt. Jag fick vara med och coacha samtidigt som jag fick tillbaka den här känslan jag hade då jag spelade, att få se ansiktsuttryck och incidenter på isen när det blev lite tävling.
– Efter det fick jag ett erbjudande om att bli spelarutvecklare i HV71. Jag nappade på det också och blev lite mittemellan coacherna och laget. Jag jobbade bland annat med spelarna på individnivå. Mycket med video och trycka på detaljer i spelet.
– Jag hade ingenting med laguttagningar och träningar att göra utan jag var mer utvecklare även om jag även fick vara med och coacha lite också. När Patrik (Andersson, J20-tränare) fick barn fick jag hoppa in där, så jag coachade i alla fall 15-20 matcher senaste säsongen.
"DÖPTE ÖVNINGARNA EFTER VINSORTER"
Andreas Falk har haft många tränare genom åren, men det ledarskap som passat honom bäst är det något rakare och lite tuffare.
– Jag har haft Pelle Mårts som är väldigt pedagogisk, psykologisk, byta bilder med varandra och så vidare. Sedan har jag haft ”Lill-Kenta” (Johansson) som döpte övningarna efter vinsorter, skrattar Andreas Falk och fortsätter:
– I Tyskland hade jag Uwe Krupp och (Niclas) Sundblad så jag har haft en massa olika ledare. Det jag fattat tyckte till är en coach som är ganska rak och tydlig. Jag tycker om när en tränare ställer krav, att det är en klar och tydlig bild vad man ska göra varje dag.
– Jag kan tycka att när det blir för fritt så börjar man tappa fokus. Personligen har jag inte tyckt om det, utan jag ville veta vad jag skulle göra, veta kravbilden och att den följs upp och inte bara sägs.
Andreas Falk firar SM-guldet 2010 med Mattias Tedenby och Teemu Laine.Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
För en kort tid sedan fick Andreas Falk ett sms med en förfrågan av Skellefteås sportchef, Erik Forssell.
– Jag sög på det där lite. Sedan skickade jag det vidare till min fru eftersom hon är från Skellefteå. ”Vad tycker du om det här?”. Vi har inte bott i Skellefteå på 15 år så det tog inte många sekunder innan hon ringde upp och började fråga ut mig om vad det var.
– Klart att det var hedrande och kul. Jag är relativt ny i tränarbranschen och tycker att det är kul att Skellefteå vågar satsa på mig. Jag har en känsla av att Skellefteå har en tydlig bild av vad de vill få ut och förväntar sig av mig.
– När Erik ringde kände jag ”shit, har de koll på mig?” Sedan har det blivit några intervjuer och vi kanske har pratat med varandra totalt tre timmar. Efter det fick jag beskedet att de ville ha mig.
Hur mycket påverkade det att du varit i klubben tidigare och att din fru kommer fru kommer från Skellefteå då du tackade ja?
– Klart att det påverkade. Det ska jag inte sticka under stolen med. Jag hade inte tänkt att flytta någon annanstans som läget var utan det skulle i så fall vara Skellefteå som var ett alternativ eftersom vi har släkt och vänner här uppe.
– Självklart skulle HV71 kunnat vara ett alternativ, men de har en tränarkonstellation som är kontrakterad. Klart att jag kunnat vänta, men nu valde vi att hoppa på tåget eftersom den här chansen kanske inte kommer igen. Det ska bli väldigt kul.
DELAT LEDARSKAP
Däremot är det idag oklart vilken roll Falk kommer ha i Skellefteås tränarkonstellation.
– Vi ska ha ett delat ledarskap i ledargruppen. Under den här veckan ska vi sätta oss ner för att prata ihop oss om hur det ska se ut. Det är svaret jag kan lämna just nu.
Med tanke på vad du berättade tidigare om vilket ledarskap du uppskattade som spelare, vad vill du tillföra den här gruppen?
– Jag hoppas tillföra att jag kommer in med lite ny energi och bli ett nytt ansikte. Jag har varit spelare under en lång tid, men det innebär absolut inte att jag helt givet blir en bra tränare.
– Min styrka är ändå att jag varit spelare och gått igenom ganska mycket precis som våra spelare gjort i form av framgång, motgång, jag har varit långtidsskadad, tappat självförtroende och allt sådant.
– Hockey är så komplex så jag hoppas kunna tillföra min erfarenhet från det jag varit med om och få en tillit från gruppen.
– Även med min erfarenhet som spelarutvecklare eller tränare på något sätt nå fram till spelarna med det jag själv vill ha ut av vad det innebär med rätt inställning, hårt jobb och att se hockey som en livsstil.
– Hockey är en livsstil som man tyvärr inte kan kombinera med så mycket annat. Jag vill vara med och sätta en kravbild på en grupp som vill vinna SM-guld.
Hur är din relation sedan tidigare med tränarkompisarna Stefan Klockare och Stefan Hedlund?
– Klockare var med i organisationen när jag var här tidigare, men inget annat än så.
– Hedlund har jag bara känt under en kortare tid under hans sista år i Luleå. Det var under min första säsong i Luleå. Han var med juniorerna och jag med A-laget.
Det blir ett visste medialt tryck på dig i din nya roll, är du bara inspirerad eller kan du känna lite nervositet över det som komma skall?
– På något sätt, när man varit spelare i SHL och i Tyskland där det är en väldig press, är det något man lärt sig att hantera.
– Sedan är jag absolut medveten om att det är en annan press som tränare, men det är också vad jag går igång på, pressen, kravbilden… Jag kan ta kravbilden eftersom jag gillar det och inget jag räds av. Det kommer komma toppar och dalar under säsongen och inte alltid spikrakt. Jag har varit i topparna och dalarna, när det börjar gå neråt, man tappar självförtroendet och det spekuleras hit och dit.
Den här artikeln handlar om: