Kan få spela i NHL - med barndomskompisen

“Alunda är en tätort i Östhammars kommun i Uppsala län och kyrkby i Alunda socken. Befolkningen uppgår till drygt 2 500 invånare”.

Så inleds Wikipediasidan om den lilla byn i Uppland, några mil utanför Uppsala. En by som snarare kanske förknippas med fotboll och innebandy än ishockey, men som trots att de saknar en ishall fått fram en hel del ishockeytalang den senaste tiden.

I SDHL finns systrarna Andréa och Emelie Cordoba i Brynäs och Julia Östlund i Djurgården – och nästa säsong kommer det finnas tre NHL-spelare från den lilla byn. Robert Hägg är den rutinerade av dem, med sina drygt 200 matcher i Philadelphia. Rasmus Sandin har hunnit göra 28 matcher för Toronto. Och i dagarna kom beskedet att storebror Linus också fått se sin dröm gå i uppfyllelse.

Då bekräftades det att HV-stjärnan skrivit på ett ettårskontrakt med Philadelphia Flyers. Samma klubb som Robert Hägg redan tillhört sedan 2014.

– Det är otroligt skönt att allt är klart till att börja med, det är en dröm som går i uppfyllelse och något jag strävat efter att ha fått göra. Och nu har jag fått göra det här…Det är otroligt kul och känns enormt bra, konstaterar storebror Sandin.

– När brorsan fick göra det blev man lite avundsjuk även om jag unnade honom det också. Jag ville också få chansen att göra det här. Det känns stort.

Det blev alltså Philadelphia Flyers som vann kampen om den 24-årige upplänningen, som nu är hemma i Uppsala och tränar i väntan på att få åka över till Nordamerika när nästa säsong drar igång. Och jodå, Flyers kan bland annat tacka Hägg för att de lyckades få Sandins signatur.

– Jag har haft en bra dialog med dem, och sen är det ett lag jag följt ganska länge eftersom jag följt "Robban". Det är en kille jag spelat med som barn, som nio-, tio,- elvaåring och sen gjorde vi några matcher ihop i Modos J20-lag också. Att ha honom där känns väldigt tryggt för mig.

Den ett år äldre Robert Hägg.

Efter skoltid var det alltid någon förälder som spolade isen åt oss

Om du är från Alunda är det Gimo, ett par mil bort, du får ta dig till om du ska spela ishockey organiserat. Det är en klubb som, utöver de tidigare nämnda spelarna, även fostrat Almtunas Christian Hägg Södertäljes Sebastian Höglund och Vålerengas allsvenska veteran Linus Rotbakken.

Men det var spontanidrotten som lade grunden till Alundasönernas framgång.

– Alla vi som spelat hockey ute i Alunda, både vi som spelar idag och de som kanske la av som 16-17-åringar, hade det väldigt bra ändå. Efter skoltid var det alltid någon förälder som spolade isen åt oss så vi kunde spela varje kväll. Vi lirade mycket landhockey, dessutom.

Är spontan-idotten nyckeln till framgångarna, skulle du säga?

– Jag tror den spelade en stor roll. Sen hade vi mycket istider i Gimo också, och det utnyttjade vi verkligen. Slutade vi exempelvis klockan ett i skolan tog jag och "Robban" bussen ut dit och körde allmänhetens åkning i två timmar, och sen körde vi den riktiga träningen efter det.

Linus Sandin började i skridsko-skolan i Gimo när han var ungefär fyra år. Men till skillnad från lillebror Rasmus, som under många år setts som en av Sveriges mest spännande spelare, har resan inte gått spikrakt uppåt för den äldre av de två. Så sent som 2016 hade han en mycket tung period i allsvenska Almtuna. På säsongens första 17 matcher gjorde Sandin, som värvades från Modo, en enda poäng.

Men hoppet om att en dag nå NHL, det släppte han aldrig.

– Någonstans har jag alltid strävat efter det och hoppats på det. Men det har ju gått fort sedan det där hände i Almtuna. Jag avslutade den säsongen lite starkare, med 30 poäng på 30 typ matcher, men det är ändå bara tre säsonger sedan. Hoppet har jag alltid haft kvar, men det har ju gått fortare än jag hade räknat med.

Linus Sandin öste in mål förra säsongen.

Den succéartade avslutningen i Almtuna gav honom ett SHL-kontrakt med Rögle, men den första säsongen där var också relativt tung. Det blev bara sju poäng på 42 matcher under debutåret i SHL.

Hur kan det komma sig att du kunde ta dig igenom de lite tuffare perioderna, och nå dit du gjort nu?

– Första året i Rögle hade jag en ganska sparsam speltid till en början, men den växte i stort sett hela tiden. Jag fick lite mer förtroende för varje match och efter jul den säsongen tycker jag att jag i alla fall var bra spelmässigt. Jag tog steg hela tiden.

Jag knöt näven och skulle bevisa för mig själv att jag höll i SHL

– Jag kände att jag inte hade någon annan att skylla än mig själv om det skulle gå dåligt, så jag har tränat väldigt mycket. Jag har hela tiden försökt träna mig ur de tunga situationerna och det är något som jag alltid har med mig. Sen fick jag ett lyft andra säsongen. Jag knöt näven och skulle verkligen bevisa för mig själv att jag höll i SHL.

Genombrottet kom i Rögle.

Tvivlade du någon gång på att du hörde hemma i SHL?

– Nej, eftersom jag ändå gjorde det bra efter jul, rent spelmässigt. Jag fick börja lira "PP" sista 20 matcherna och kände att med en bra sommarträning på det här och med lite mer tro på mig själv så skulle kunna spela där. Och då fick jag ett lyft.

Drivs av att slå honom - oavsett om det är i gymmet eller om vi spelar golf

Säsong två i Rögletröjan blev Linus Sandins stora genombrott. Han sköt 16 mål och värvades av HV71 - där han med sina 19 mål slutade trea i hela seriens skytteliga. Det var det som till sist tog honom i NHL - och som gör att lillebror Rasmus nu inte är den enda i familjen med kontrakt i världens bästa liga. Men att ständigt behöva nämnas i samma andetag som lillebrorsan är inget som stört den fyra år äldre Linus.

– Nej, det har alltid varit positivt att ha honom. Vi är så pass tajta. Nu när han varit där borta i ett par år har vi ändå pratat nästan varje dag. Jag unnar honom allt och tycker bara att alla hans framgångar är jättekul. Sen kan man ju få något tips från honom också, och vi kan träna ihop. Det sporrar ju mig också, och jag drivs ju av att få slå honom i vissa saker också - oavsett om det är i gymmet eller om det är när vi spelar golf eller något helt annat.

– Jag tror det kan vara en fördel att alltid ha någon att tävla mot. Vi har tävlat mot varandra sedan väldigt unga år.

Rasmus Sandin är redan i NHL.

Det är ett osäkert världsläge och ingen vet när nästa NHL-säsong drar igång. Men Linus Sandin försäkrar alla Philadelphiafans att han gör allt han kan för att vara så förberedd han kan vara, när det väl är dags att åka över. Och när det väl sker, då ska han slåss för en tröja i den klassiska klubben.

– Det är målet. Blir det inte så ska jag göra allt jag kan nere i AHL för att bli uppkallad. Men det går inte att åka över med något annat mål än att man ska ta en plats. Åker man inte dit med den inställningen, då är man kanske inte redo att åka över alls.