FUNQVIST: Avsked av en kulturbärare

I kväll tar Linköping HC:s säsong slut. Sixten Funqvist summerar den berg- och dalbanefärd som “Clubens” rebuildår har varit – och passar på att hylla en trotjänare.

Det började svajigt men alla jag pratade med inom LHC-laget gav hela tiden samma svar: ”Vi kommer att få ihop det”, ”Vi kommer att komma.” Spelet skulle sitta, och tamejtusan om det inte gjorde det – i alla fall lite till slut.

Topparna var höga och dalarna djupa på isen. Ett bitvis vilset LHC kunde nästa stund spela som om de hade haft det här systemet i tio år. Det som med nordamerikanska sport-termer kallas för en rebuild-säsong blev precis en sådan. Systemet spelades ihop med rådande material. Laget undvek kval och kan andas ut. Nu väntar nästa fas. När de här raderna skrivs har inte laget spelat den sista omgången mot Oskarshamn. Men det spelar ingen roll. Den matchen är, som bekant, av akademisk betydelse.

LHC – en nulägesanalys i punktform:  

Kulturbäraren Karlsson


Elva år. Grundskola och nästan hela gymnasiet. Så lång blev Sebastian Karlssons karriär i Linköping Hockey Club. Göteborgaren kom till östgötaslätten och opererade in ett vitt lejon i hjärtat. Han har rivit, slitit, kämpat. Han har gett stryk - och tagit mycket mer tillbaka för laget. Nu är eran över och Sebastian Karlssons storhet i laget kommer nog få utanför Linköping att förstå. Jag snackade med Karlsson igår. – En sådan sak är jag jäkligt stolt över. Att vara så uppskattad i så fin stad och så fin förening som LHC. Det är ett kvitto på att man i alla fall har gjort något bra, sa han med vördnad. Och jag undrar om han inte höll inne en tår. Jag undrar verkligen det. 

Linköpings nummer 12 spelar sin sista match i lagets tröja den 12 mars. På hemmaplan. Utan publik, fick vi reda på. Trist, tyckte han. Mycket trist, tycke jag. 

– Det är lite vemodigt att inte få fortsätta, men man vet att branschen är sån, sa han.

Kommer du ihåg hur tankarna gick när du kom till LHC?

– Tankarna… Jag hade hoppat lite fram och tillbaka och inte fått spela så mycket i andra lag. LHC hade en bra plan och tanken var att jag skulle etablera mig i dåvarande Elitserien. Och jag lyckades med det och det är något jag är stolt över. 

Har du summerat dina elva år än, på något sätt?

– Delvis. Jag har reflekterat över att jag har varit här så länge. Jag tänker på spelare som har varit här i fem år och inser att jag har varit här dubbelt så länge. Det blir nödslakt, skrockade han på typiskt Sebastian Karlsson-sätt. 

Andra spelare har i omgångar berättat för mig om hur Karlsson tagit hand om dom när de kommit upp från juniorlaget. Hur han tagit dom under sina vingar och fått de att känna sig hemma. Hur han drivit på de äldre i svåra tider. Karlssons bidrag till laget är ovärderligt. Kulturbärare behövs i alla lag och Linköpings största det senaste decenniet gör idag sin sista match.

Imponerande lugn ledning i pressat läge - men..
.

Man kan alltid ifrågasätta en laglednings agerande inför och under en säsong. Inför den här säsongen sa lagets general manager Niklas Persson att det han kunnat påverka mest i laguppställningen var backsidan. Det var också backsidan som han fick agera för att rätta till under brinnande säsong. Men hans agerande under säsongen har varit imponerande. In kom Sam Lofquist och hemvändande Jonas Junland – båda bidragande orsaker till att det blev ingenmansland och inte kval när spelet stabiliserades i egen zon. 

Med det sagt ökar således pressen på ”Pajen” att dels hitta rätt direkt under våren/sommaren – och dels att hitta spets framåt. Uddlösheten och ofarligheten framför motståndarnas mål var lagets största akilleshäl. Att man tappade Andrew Gordon till skada är en olycklig slump men han var i år inte tänkt som den spets han visade sig vara. Broc Little blev väldigt ensam och utan honom hade det här slutat mycket värre för LHC.

Niklas Persson måste hitta lekkamrater till Little, bredda försvaret med en stabil tvåvägsback. 

Dessutom bör målvaktspositionen ses över. Det är ingen liten uppgift. Med det sagt: Jonas Gustavsson är en enastående målvakt när allt stämmer. När det inte gör det blir det jobbigt. Men visst, med ett lugnare lag framför honom kan även han studsa tillbaka till toppen. 

Linköping har värvat rätt på många ställen i staben - inte minst på bänken. Bert Robertsson må ha sett stressad ut under säsongen men hans lugn och fokus på människan bakom spelaren har varit det Linköping har saknat. Harmonin i truppen – i alla fall utåt – har aldrig varit på det sätt vi sett i år. Bert Robertsson är en intressant man. Han har en intressant filosofi. Och han gör Linköping väldigt intressant igen.

Andas ut och omgruppera 

Linköping är inte längre det topplag alla spelare vill gå till men värvningen av Jonas Junland visar att mycket gammalt är på väg ut ur klubben. Junland har sagt att han inte ville vara kvar i Linköping under förra ledningen och därför hamnade utomlands. Med ”Pajen” vid rodret har han hittat hem och tror på den satsning laget och klubben gör. Det förtroendet behövs när LHC ska klättra i anseende – och tabell. Bert Robertsson och Niklas Persson har hittat något. De bygger – var och en för sig och tillsammans – det nya Linköping. Förändringens vindar blåser vidare. 

Jag ser redan fram emot steg två.