SKOGLUND: Tidernas största svenska hockeyskrällar

Jag följer och bevakar Hockeyettan rätt hårt och där har Halmstad under säsongen imponerat och åter imponerat. Ifjol tvingades de kvala sig kvar i tredjeligan och inför årets säsong såg det inte direkt ljusare ut. Förvisso kunde de ställa ett snäppet (på papperet) vassare lag på isen, men kruxet var att typ alla andra gäng också kunde göra det.

Vi var en hel del "experter" som tippade Halmstad sist i den södra ettan. På förhand så kändes de som ettans mest givna kvallag. Vad händer? Jo, de tar sig Allettan från den stentuffa söderserien och väl där så har de travat iväg till serieledning och står med ena tassen i en final. Segraren i finalen vinner en plats i kvalserien mot Hockeyallsvenskan.

Jag ska inte fördjupa mig mer i Halmstads imponerande säsong. Men jag vill ändå nämna dom, för jag hat tänkt mycket på klubben den senaste veckan. Många av tankarna har rört vid frågeställningen hur ett eventuellt allsvenskt avancemang (Det är jättelångt kvar, jag vet) skulle placera sig på alla tiders skräll-lista i den inhemska hockeyn. Definitivt fem i topp skulle jag vilja säga utan att tveka. Troligtvis skulle jag ranka det som tidernas andra största knall i svensk inhemsk ligaishockey.

Här är bakgrunden till att jag satte mig och filurade ihop alla tider skräll-lista inom den inhemska hockeyn. Den är högst personlig, och jag har fått en del hjälp på vägen. Men jag tror många håller med mig om de flesta som är med. Jag har med både personliga bedrifter och lagditon.

Sist innan vi kör: Vad är en skräll? För mig är det när någon eller några lyckas med någonting som i stort sett ingen hade förväntat sig. 

10. De bröt Stockholmsdominansen

Gävle GIK, eller ”Godis” som klubben kallades i folkmun, var det första laget utanför Stockholmsområdet att vinna SM-guld. 1954 spelade de final mot Djurgården, men fick se sig besegrade. Tre år senare avgjordes SM-slutspelet i serieform och matchen där guldet säkrades gick av stapeln på bortaplan mot Djurgården.

Det blev seger med 2-1 för bortalaget och första gången sedan SM-guldet började delas ut 1922 stod ett lag från landsorten som slutsegrare. Segern benämns som en bragd och det blev också GGIK:s enda SM-guld. Numera håller klubben till i division 3 Gästrikland. 

Jag är lite för ung för att ha en uppfattning om hur stor den här skrällen egentligen var. Möjligt att den skulle placerat sig några snäpp högre. Jag vet helt enkelt inte.

9. Modo går till SM-final

I början av 90-talet blomstrade talangfabrikationen i Ö-vik. Komamnde storspelare som Peter Forsberg, Markus Näslund och Andreas Salomonsson började sticka fram sina fjuniga och gallergömda hakor i svensk ishockey. Vid skiftet mellan 80-och 90-tal så var Modo ett lindansargäng. Men med talanger kryddat med en del rutin så började det hela stabilisera sig.

Men en åttonde plats i grundserien 1993/1994 skvallrade knappast om att Modo på allvar skulle kunna hota om ett SM-guld. Faktum är att man vid jul var snuddande nära att få fortsätta säsongen i allsvenskan. Men någonting hände med laget längs med vägen. Först slog man ut seriesegraren Leksand med 3-1 i matcher i kvartsfinalen. Sedan fick Djurgården smaka på ångermanländskt smörj innan slutligen MAlmö väntade i en SM-final.

Ett Malmö som vunnit både SM-guld och Europacupen åren innan. Anförda av en stekhet Peter Forsberg gick Modo sensationellt fram till 2-0 i matcher, det var bäst av fem på den tiden. Men Malmö hämtade kraft någonstans ifrån och lyckades vända och vinna med 3-2 i matcher.

Det är endast den lilla detaljen guld som saknas här för att det här skulle lett till en högre placering på 2020 års viktigaste lista.

8. AIK välter AIK

Jag var bara några månader gammal när "Hårde Hardy" och hans medhjälpare fixade Västerbottens första SM-guld. Men jag har förstått att det var en knall att Skellefteå AIK slutligen besegrade Solnas motsvarighet i finalen 1978.

Tipsen låg på AIK inför säsongen. Men Skellefteå placerade sig faktiskt före i grundserien och kunde sedan vinna med 2-1 i finalen.

7. Från Borås till Dallas - på ett år

Nu börjar det faktiskt bli riktigt tufft här. Jag har haft väldigt svårt att gradera plats 2-7. Så någonstans baseras detta på Magkänsla. Jag låter det vara osagt om det var just magkänsla som fick just Håkan Loob med flera i Färjestads ledning att erbjuda den dåvarande division 1-spelaren Fabien Brunnström ett SL-kontrakt.

Men hur det än var med den saken så blev det rätt. 07/08 blev det 37 poäng och spel i landslaget för Brunnström som hade tre allsvenska matcher med Rögle som största merit innan. Succén ledde hela vägen till NHL och Dallas redan till säsongen 08/09. I världens bästa liga fortsatte succén till en början.

Efter fyra säsonger i Nordamerika, där antalet framträdanden i farmarligan växte för varje säsong, vände Brunnström åter hem till Sverige där det blev spel för Frölunda, Leksand och Malmö. Efter en säsong utan hockey tog han upp karriären igen med 37 matcher och 25 poäng för Rungsted 16/17 innan skridskorna återigen hamnade på hyllan.

6. HV71 vinner SM-guld 1995

Det hade aldrig hänt tidigare, och lär knappast hända igen, att ett lag som placerar sig åtta i grundserien vandrar hela vägen och tar hem SM-guldet. HV hade en katastrofal säsong fram till vårkanten och den nye tränaren Sune Bergman ryktades enligt sägnen hänga löst vid ett flertal tillfällen.

Många vill nog ha den här bedriften högre upp på den här listan. Men om sanningen ska fram så hade faktiskt smålänningarna ett lag som på förhand mycket väl skulle kunna utmana om guldet. En landslagsmässig målvakt i Peter Åslin, lika landslagsmässiga backar i Fredrik Stillman och Kenneth Kennholt. Framåt hade man toppspelare som Patric Kjellberg, Marko Palo och Stefan Örnskog. Och såklart den störste av dem alla: Esa Keskinen.

Men det ville sig inte i grundserien. Men i kvartsfinalen mot Djurgården, där det pratades om en "skrattmatch" på förhand, så lossnade i stort sett allt och HV71 red vidare på vågen hela vägen fram till Gavlerinken där Johan Lindbom frälste HV-fansen. 

Många spelare växte fram den våren som framtida kultfigurer i klubben. Backen Per Gustafsson blev landslagsmässig. Likaså den, tills dess, evige andremålvakten Boo Ahl. En 19-årig Johan Davidsson var stundtals briljant och fler höjde sig i slutspelet.

 5. Med expressfart från Tyringe till Edmonton

Varför är Joel Perssons bedrift större än Fabian Brunnströms undrar ni? Jag har inget bra svar på det faktiskt. Återigen får det bli lite magkänsla här. På bara några år tog Osby-produkten sin karriär från division 2 till att bli landslagsback. Detta utan att ha gått något hockeygymnasium eller liknande.

Värvades till Växjö från Kristianstad 2017 och blev per omgående en ledande back i SHL-klubben. Plitade sedermera på för Edmonton och 25-åringen har under säsongen gjort 13 framträdanden i NHL. Just nu håller han dock till i AHL och farmarlaget Bakersfield.

4. Oskarshamn 2019

Jag vet att det finns en och annan Oskarshamns-supporter som inte kommer hålla med mig om denna och, visst, ser man till säsongen de gjorde i grundserien ifjol så är det såklart ingen superskräll vi pratar om. Men blickar vi lite högre än så, så är det här naturligtvis en dunderknall av stora mått. Oskarshamn har aldrig riktigt på allvar benämnts i snacket på förhand när det handlat om SHL-avancemang.

Ifjol föll alla bitar på plats samtidigt och en av de största skrällarna inom den inhemska ishockeyn var ett faktum. De var rejält nederlagstippade i den allsvenskan finalen mot AIK och inte många gav dem någon chans mot Timrå. Men IKO visade tvivlarna fel och samtidigt att man lite i skymundan har, och håller på, att bygga något riktigt bra.

3. Kvartersgänget som gick upp

Säsongen 13/14 tvingades de kvala sig kvar i Hockeyettan. Ett år senare gick de mycket överraskande upp i Hockeyallsvenskan. Dock ska tilläggas att de egentligen inte var särskilt usla när de tvingades till negativ kval, det handlade om att fler lag än vanligt kastades ner då tredjeligan skulle bantas. Likadant skulle de en "normal" säsong aldrig tagit den där allsvenska platsen. Malmölaget slutade nämligen trea i kvalserien, men eftersom SHL skulle utökas med två lag så spillde det naturligtvis också över på kvalificeringen till allsvenskan.

Men med sagt: Lilla IK Pantern lyckades såklart med en bedrift utöver det vanliga. Med Stephan Lundh vid rodret så trotsade man oddsen och skrällde sig fram hela vägen till kvalserien. Sedan skrällde man ju faktiskt säsong efter säsong i Hockeyallsvenskan och visade med besked att humlor visst kan flyga.

Tyvärr satte ekonomiska bekymmer stopp för vidare framfart i andraligan i somras. Konkursen blev ett faktum och numera har man startat om i trean.

2. Blekinge blir med SHL-lag

2006 lirade den här klubben i divison 3 och mötte lag som Diö, Malmö Kryptonics och Sölvesborg. Nio år senare stod man som segrare av den allsvenska finalen mot Västerås och firade ett SHL-avancemang.

Vad som hände på vägen? Klubben drog igång en satsning och blev ett så kallat poplag. Man gick från trean till ettan på ett par år och 2012 var man för första gången i Hockeyallsvenskan. Men det var ingen vildsint satsning mot högre höjder som följde. 2013 fick man kvala sig kvar, 2014 kom man femma. 2015 skulle SHL utökas och då passade Karlskrona på att sluta tvåa i serien och därmed få spela en ren final mot Västerås där en plats i SHL låg i potten.

Det snackades om tidernas säsong och många gäng storsatsade. Södertälje var ett av dem, de åkte chockartat ur allsvenskan och det måste väl också det ses som en skräll, men i negativ bemärkelse då. 

Västerås var på förhand stora favoriter i finalen. Men Karlskrona, med Per Hånberg, vid rodret lyckades betvinga oddsen och stod till slut som segrare. Luften gick ur Västerås som fick en ny chans mot Rögle, men förlorade även där. Två år senare åkte man ur allsvenskan. Också det en skräll i negativ bemärkelse.

1. "Vilda Väsby"

Gjorde en riktigt stark höst 1986 när de placerade sig trea bakom dominanterna AIK och Hammarby i den östra ettan. På den tiden var division 1 landets andraliga och efter jul spelade de två främsta från norr, väst, öst och syd i allsvenskan tillsammans med lag elva och tolv från elitserien.

Man lyckades sedan vinna fortsättningsserien och kvalificerade sig för playoff. Där i den första omgången väntade superfavoriterna Västra Frölunda. Det skulle ju egentligen bara bli 2-0 i matcher till göteborgarna. Men det blev tvärtom. Väsby vann med 5-4 efter förlängning nere i Scandinavium och sedan körde de över VF på hemmaplan.

Skrällen var ett faktum. Men det skulle bli mer. Mycket, mycket mer. Hammarby, på den tiden en kraft inom hockeyn att räkna med, väntade i det andra playoffsteget. Väsby knep första matchen med 3-2 efter förlängning. Hammarby vann klart i den andra. Hade Väsby skrällt klart? Nej, de körde över "bajen" med 7-2 i den avgörande matchen och var högst sensationellt i kvalserien där Modo, Västerås och Örebro väntade.

Åren innan så var det bara ettan från kvalserien som tilldelades elitserie-behörighet säsongen efter. Men till 87/88 skulle man utöka ligan från tio till tolv lag och därmed skulle två lag kunna fira när serien var slutspelad.

Modo seglade ifrån omgående. Väsby torskade stort mot Västerås i den första omgången men lyckades vinna hemma mot favorittippade Örebro i den andra. Två förluster mot Modo följde för Väsby innan man kunde hämnas på Västerås med en 4-0-seger.

Inför slutomgången hade Väsby och Västerås fyra poäng vardera på varsin sida om strecket. Örebro hade två, men ändå chans om de slog Väsby hemma samtidigt som suveränerna Modo besegrade Västerås på bortaplan. Det blev 2-2 i Rocklunda efter full tid. I Örebro var det Väsby som segrande ur striden och kunde fullborda tidernas största skräll.

Att det sedan bara blev tre poäng i elitserien är en helt annan historia.