Så reste sig Nils Höglander ur sorgen
Nils Höglander har blivit en av de stora publikfavoriterna på JVM. Vägen till framgångarna har varit lång och prövande för 19-åringen från Bockträsk i Lappland. Vid elva års ålder gick hans storasyster och bästa vän Tilda hastigt bort. För hockeysverige.se berättar föräldrarna Anders och Maria om sorgen, men också om hur familjen funnit ljuset efter den tuffa tiden.
– Vi minns Nils sista ord till Tilda när vi tog farväl på sjukhuset ”Jag ska spela för oss båda”.
– Bockträsk är en liten, liten by mitt ute i skogen. Det är fint här både på vintern och sommaren, men också en riktig avbefolkningsort, berättar JVM-spelarens föräldrar Anders och Maria för hockeysverige.se.
När pappa Anders Höglander växte upp i Bockträsk bodde det runt 50-60 personer i byn. Sedan dess har antalet invånare sjunkit.
– Så ser det ut i hela regionen och det är ett väldigt norrländskt klimat här. Vi bor i dag på vår släktgård här i Bocksträsk.
– Däremot är Maria från Älvsbyn-trakten, alltså från Lule-håll. Jag har fått henne att flytta hit, berättar pappa Anders med ett lätt skratt och lägger också till att det är det bästa han har gjort.
– I Bockträsk finns annars egentligen ofantliga möjligheter, skidåkning i alla former, åka skoter på alla nivåer… Vi har några killar härifrån som ligger i absoluta världseliten i snöskotercross. Även om möjligheterna finns krävs det ändå väldigt mycket av familjerna för att det ska fungera. I vårt fall har vi nästan bott i en bil för att kunna ta ungarna till deras aktiviteter.
Foto: Ronnie Rönnkvist
När väcktes Nils hockeyintresse?
– Han var nog inte mer än två och ett halvt år då han började åka skridskor. Han kunde åka direkt, vilket nästan är sjukt. Det gjorde även Tilda.
– Före det hade båda åkt ganska mycket skidor, både slätt och utförsåkning. Båda två tävlade mycket på skidor och det var ofta vi fick slänga in dom i bilen direkt från prispallen för att åka till hockeymatch.
"HON HAR TUKTAT NILS"
Det var i lilla klubben Malå IF som Nils Höglander började med hockeyn.
– I treårsåldern. Först spelade han med 97:or ner till Nils ålder, alltså 00:or. Då kunde vi kanske ha 15 stycken på en träning eftersom det tyvärr finns väldigt lite barn här som håller på med idrott.
– Nils och hans syster Tilda spelade i Malå och följdes åt hela tiden. Hon har tuktat Nils hela tiden. Dom var väldigt tajta som barn och satt som ihop hela tiden. Ju äldre de blev, ju mer tog hon hand om honom och skötte de små praktiska grejerna då inte vi ”päron” var på jobb eller så.
– När Nils och Tilda växte upp här i byn fanns det två barn till som var i ungefär samma ålder och de umgicks. De var inga idrottsbarn, men har fortfarande kontakt med varandra. Det är lugna barn det också.
Efter sin tid i Malå valde Nils Höglander att följa med sin syster till Skellefteå och Clemensnäs HC.
– Först flyttade vi till Arvidsjaur för att det skulle bli mindre bilkörning och lättare för Nils och Tilda med sin hockey och slalom. Hockeyn tog slut på en vettig nivå där. Då flyttade vi till Skellefteå i stället både för Tildas och Nils hockey.
– Tilda började direkt i Clemens damlag. Med facit i hand skulle Nils också börjat direkt i Clemens han med. Han var välkommen dit också, men det blev Skellefteå. Där stannade han i ett och ett halvt år. Sedan var han tillbaka i Tildas gäng. Tilda spelade både med damlaget där och 98:a-killarna. Hon höll en riktigt bra nivå.
– När Tilda gått bort gick Nils till Clemens 98:or. Där var Ted Söderlund, Tims pappa, tränare. Att gå dit blev faktiskt en riktig hit. Han lät Nils vara Nils, spela hockey och ha roligt. Hela grabbgänget där var ofantligt härliga killar. Där fick Nils verkligen spela hockey hur mycket han ville.
Nils och Tilda visar upp sina priser.Foto: Privat
"EN STJÄRNA PÅ JORDEN, NU I HIMLEN"
Det var våren 2012 som tragedin drabbade familjen Höglander. Tilda avled efter att hennes kroppspulsåder brustit.
Hon blev 13 år gammal.
I minnesorden som publicerades i Örnsköldsviks Allehanda efter bortgången skrev familjen:
”Vi minns Tilda, som en stark, söt, glad, ambitiös, pigg och målmedveten tjej, dotter, storasyster och vän. Med skinn på näsan, full av humor och som alltid gav allt för att nå sina mål. En stjärna på jorden, nu i himlen. Livet blir aldrig sig likt hädanefter. Vår älskade Tilda fattas oss.”
Tiden efter den hastiga bortgången blev tuff för Nils Höglander. I en intervju med hockeysverige.se i december 2016 berättade han:
– I hockeyn blev det lite tungt några månader efteråt. Det blev jobbigt…
– På isen försökte jag släppa det. Tilda gick i samma klass som killarna jag spelade med, en hockeyklass i Skellefteå. Alltså, samma killar jag spelade i samma lag som, så de kände henne ganska bra. På så vis blev det tungt för hela gruppen. Det var ju en medlem i laget som gick bort.
Att Nils Höglander valde att berätta om sin sorg för hockeysverige.se förvånade hans föräldrar.
– För oss är det nästan en gåta. Vi pratar om det här var och varannan dag. Just det här med att pojken inte säger någonting. Exempelvis det ni skrev då ni träffade honom på ”Mall” (Mall of Scandinavia).
– Vi satt bara och gapade när vi läste det. ”Vad säger du pojk”. Han berättade jätteöppet om Tilda. Något sådant hade han aldrig sagt till oss. Vi har förstått att i en sådan här situation kan barn och ungdomar agera annorlunda mot vad man kan förvänta sig.
– Något sådant här, det som hände Tilda, ska inte behöva hända, men samtidigt är det vad som kan hända i livet.
"HAN VAR ÖVERALLT OCH INGENSTANS"
Nils Höglander tycks vara en väldigt stark person och det tror föräldrarna kan bottna i just det tuffa som han varit med om under sin uppväxt.
– Ja, men om vi ser tillbaka till hur han var under ungdomsåren var han, som vi säger, ett ”skvitter”. Han var överallt och ingenstans. Ungefär som han ibland är på hockeyplan, skrattar föräldrarna Höglander och fortsätter:
– Jag tror allt han varit med om, både med Tilda och Skellefteå-tiden, har byggt på den här norrländska seg-stabiliteten. Ingen av oss föräldrar kan annars sätta fingret på varför han blivit så stark inom sig själv, för det upplever vi också att han är.
Och alltid med ett leende på läpparna…
– Det ska mycket till om han inte ler. När han ler har han roligt. Man ska vara ödmjuk inför livet och världen. Alla människor är olika, men man ska försöka behandla alla bra och inte sväva iväg allt för mycket.
– En kollega har ett väldigt bra ord för det som han kallar för guldflimmer. Alltså, du ska inte sväva iväg. Låt inte din framgång göra att du springer omkring med näsan i vädret. Ju högre upp du kommer desto längre blir fallet om du misslyckas. Håll dig på jorden och var ödmjuk inför alla uppgifter. Det är så vi har försökt fostra våra barn.
Hur mår familjen idag åtta år efter Tildas bortgång?
– Vi minns Nils sista ord till Tilda när vi tog farväl på sjukhuset ”Jag ska spela för oss båda”…
– Vi har lärt oss att leva med det här. Vi pratar om Tilda som att hon är med ändå. Dessutom vågar Nils öppna upp sig mer och mer om det här. I dag har vi förstått att han pratar med andra personer om det, kanske inte så mycket med oss, men andra nära kompisar.
– Vi föräldrar pratar om Tilda varje dag i något sammanhang. Som svar på hur vi mår i dag så är det helt okej, men det blir aldrig som det har varit. Man får ett annat perspektiv på saker och ting, vad som är värt att göra. Barnen är ändå det bästa man har. Att ens barn försvinner… Man ska inte ens behöva tänka sådana tankar. Alla reagerar olika. Lev här och nu…
Nils Höglander i AIK.Foto: Bildbyrån
HYLLAR ROGER MELIN
Inför förra säsongen valde Nils Höglander, som då spelat i AIK under två säsonger, att lämna Stockholm för att ta plats i Rögle. Den här säsongen har han så här långt svarat för sex mål och totalt nio poäng i Ängelholm.
– Det känns jättebra att han fortfarande tycker det är kul samtidigt som han får förtroende av Rögle och tar för sig. Han trivs ofantligt bra där nere.
– AIK och (Roger) Melin… Oj… Jag måste få hylla dem eftersom det egentligen var AIK och Roger som tog fram Nils. Han trivdes jättebra i AIK också. Sedan kanske det var lite mycket storstadsfenomen, att komma från en liten ort och hamna i Stockholm. Då kom han från Timrå, vilket är litet det också.
Rögle-forwarden har gjort ett mycket fint JVM så här långt. Inför kvällens kvartsfinal har han svarat för tre mål och totalt sju poäng på fyra matcher.
– Nils insats har varit helt okej. Han får spela med jättebra spelare i samma lina (Samuel Fagemo och David Gustafsson). Sätter man ihop en bra kombinerad lina blir det bra.
Hur tänkte ni då han gjorde sitt redan klassiska ”Zorro-mål” mot Finland?
– (Skratt) Coolt att han vågade prova. Det är ändå sådant som kanske inspirerar mer ungar att hålla på med hockey, hitta glädjen i idrotten och inte bara dumpa eller slå slagskott från blå, in och gröta framför målet.
Kan även ledare inspireras av att se något sådant, att man vågar släppa loss unga spelarna lite mer?
– Hoppas det. Om man köper en biljett för x antal hundralappar. Sedan får du bara se det vanliga spelet, att man ”slaggar” från blå eller in och gröta framför mål. När det då händer något extra. Helt plötsligt vill man då gå och se mer hockey. Förhoppningsvis kan ett sådant mål vara en inspiration och hockeyn blir då också mer intressant.
I kväll möts Sverige och Tjeckien i kvartsfinalen och Nils Höglanders föräldrar tror att det väger över lite till svensk fördel.
– När lagen möts tidigare har Sverige gått segrande ur det. Då är vi tillbaka i det här ”guldflimmerlandet”. Det är ny match och det ska spelas om det. Tjeckerna har hemmaplan, men har tyvärr en del spelare skadade. Vi tror 51/49 för Sverige, (Adam) Ginning avgör med att slagskott från blå.
TV: Nils Höglander om konstmålet
Den här artikeln handlar om:
