Framtidens Damkronor: Maria Lindberg

Hon lämnade Skåne och Jonstorp för att satsa på hockeyn i Djurgården. Nu håller stockholmarnas 16-åriga talang Maria Lindberg på att växa in i SDHL-kostymen.
– Jag tycker att jag gjort det bra. I alla fall tycker jag det själv och jag tror att Alana (Blahoski) också gör det, säger Lindberg.

Hockeysverige.se:s serie Framtidens Damkronor rullar vidare
med del 17. Där får ni träffa Djurgårdens 16-åriga talang Maria Lindberg som
kom till Stockholmsklubben från Jonstorp inför den här säsongen. 

Nu är hon inte
skånska i grunden utan är faktiskt född på Värmdö i utkanten av Stockholm, men
det var i Jonstorp hon inledde sitt hockeyspelande även om hon gick på
skridskoskola ute på Värmdö.
– Intresset för damhockeyn är stor i Jonstorp och det är många yngre som börjat
spelat hockey där. Jonstorp är bra på det sättet att dom inte gör någon
skillnad på killar och tjejer. Om man är tillräckligt bra så är det ingen som
säger ”du ska inte spela där eftersom du är tjej”. Alla får samma
förutsättningar och det är nog därför fler och fler börjar spela, berättar
Maria Lindberg då vi slagit oss ner för en intervju på ett café i Globens
köpcentrum.

Har du själv blivit ifrågasatt för att du spela hockey?
– Nej, det tror jag faktiskt inte att jag har. Det brukar vara vanligt att
tjejer blir det, men jag tror inte att jag blivit det.

Var det flera tjejer som spelade i samma lag som dig i
Jonstorp?
– Det var bara en 05:a, Julia Olsson. Hon spelade lite med oss äldre och är
rätt duktig. Annars var jag ensam tjej i laget. Sedan kommer det många tjejer
underifrån.

Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

BOR NÄRA TRÄNARLEGENDAREN

En av svensk damhockeys starkaste ledarnamn under stora
delar av 2000-taler är Peter Elander. Han liksom Maria Lindberg bor i just
Jonstorp.
– Jag har aldrig haft honom som tränare på heltid, men jag har varit med på
några träningar som han hållit i. Det har fungerat bra och är duktig på det han
gör.

Legendariska damtränaren bor inte heller långt ifrån
Lindberg.
– Jag känner honom lite grann. Vi bor jättenära varandra och han brukar cykla
förbi mitt hus när jag står på skottrampen (skratt). Jag brukar även träffa
honom nere i ishallen.

Maria Lindbergs förebild inom hockeyn fanns inte så långt
ifrån henne under uppväxten och idag hittar vi honom i SHL.
– Den största förebilden jag alltid haft är min storebror (Christian Lindberg)
som spelar i Oskarshamn. Däremot har jag inte haft någon kvinnlig förebild
förutom Sofie Lundin. Hon och min bror har dessutom spelat tillsammans då dom
växte upp.
– Jag försöker kolla på alla matcher min bror spelar och har egentligen koll på
allt han gör, skrattar Maria Lindberg.

Vad har Sofie Lundin och Elin Olovsson betytt för dig?
– Dom har såklart varit en form av förebilder eftersom dom varit med i
landslaget. Det har gjort att jag pushat mig själv och känt att dit vill jag
också komma.
– Det har betytt mycket att haft dom i föreningen så jag har haft några att se
upp till. Elin har tyvärr slutat nu.

Har det varit skönt att ha Sofie Lundin i Stockholm när
du flyttade upp hit?
– Ja, det har ändå varit som en liten trygghet. Vi känner varandra sedan
tidigare. Nu jobbar hon och vi bor inte heller på samma ställe så det blir att
jag hänger med henne så mycket. Det blir mer med dom som bor på samma ställe
och ”junisarna” som vi alla nya 03:or kallar oss, säger Maria Lindberg med ett
leende.

Maria Lindberg i Djurgårdströjan.Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån

“GETT MIG EN BÄTTRE UTVECKLING”

Senaste säsongerna har Maria Lindberg spelat både med
killarna i Jonstorp och tjejerna i Troja, en kombination som 16-åringen tycker
har fungerat bra.
– Ja, det har fungerat bra och jag tror att det har gett mig en bättre
utveckling än om jag bara skulle spelat damhockey. Det går fortare och är
tuffare hos killarna.

Hur ser du då på den fysiska nivån hockeyn i SDHL?
– SDHL skulle jag säga är mer likt killarna. Det går fort i SDHL och är
mycket tacklingar vid närkamperna. Samtidigt händer det fula grejer som när jag
fick en klubba här….

Maria Lindberg visar upp ett ärr på halsen innan hon
fortsätter:
– Jag har halsskydd, men klubban tog ändå där. Det blev ett skrapsår, men den
tjejen kom fram och sa förlåt. Jag tror inte att det var med flit som hon
gjorde det.

LÄMNADE SKÅNE FÖR STOCKHOLM

Inför årets säsong valde juniorlandslagsspelaren att lämna
Skåne och Jonstorp för att testa på spel i SDHL med Djurgården.
– Jag hade varit uppe och tränat några träningar med Djurgården redan förra
säsongen. Jag tyckte att det kändes bra och blev välkomnad direkt trots att jag
bara provtränade lite. Dessutom har jag ju bott här tidigare. Djurgården kändes
som en bra förening men det verkade även bra med ”HG”-träningarna.

Hur kommer det sig att du var uppe hos Djurgården och
provtränade förra säsongen?
– Jag blev tillfrågad. Sedan var jag uppe här på en camp. Jag körde alla
passen på campen och på kvällen åkte jag och tränade med Djurgårdens damer,
säger Lindberg med ett skratt.
– Första tiden här har varit bra. Vi är ett skönt gäng som skrattar mycket. Jag
trivs, vilket är det viktigaste.

Så här långt har Maria Lindberg svarat för en assist på fyra
matcher.
– Jag tycker att jag gjort det bra. I alla fall tycker jag det själv och jag
tror att Alana (Blahoski) också gör det.
– Jag har kommit in i spelet bra, men det är en ganska stor skillnad jämfört
med Troja. Jag tror att det lite snabbare och tuffare spelet passar mig bättre
än ett mer avvaktande spel.

Ser du dig själv som en mer fysisk spelare?
– Med killarna har jag alltid varit den som tacklar, men sedan har jag
försökt att slå av det då jag spelat med tjejerna eftersom det är så lätt att
få en utvisning. Jag har ändå blivit mindre fysisk, men jag gillar att vara i
närkamperna.

Borde det tillåtas med tacklingar och fysiskt spel i
SDHL?
– Ja, det tycker jag. Men man ska ändå hålla hårt på det här med
huvudtacklingar, vilket man även gör i SHL. Mer fysiskt kan det absolut bli för
då blir det roligare att spela.

Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

SIKTAR PÅ JVM

Maria Lindberg har inte bara kommit in bra i Djurgården utan
hon trivs bra vid sidan av också även om huvudstadens kommunikationsmedel rör
till det för henne ibland.
– Det fungerar bra även om det kan vara svårt att hitta ibland. Jag har åkt fel
några gånger med tunnelbanan när jag försökt ge mig ut och åka lite, skrattar
Maria Lindberg och fortsätter:
– Den här biten med att laga mat och sådant tycker jag har fungerat bra. Ibland
käkar vi i laget tillsammans och ibland är det bara vissa i laget som drar och
äter ihop.

Vilka blir det att du umgås mest med i laget?
– Det är nog alla 03:orna. Annars är dom jag snackar mest med i laget är Josefine Holmgren, Julia Johansson och Felicia Linder av dom äldre. Vi klickar
bra och har kul när vi ses, skrattar Maria Lindberg och fortsätter:
– Dom jag annars umgås mest med är Lova Blom, Ida Boman, Julia Tärnblom och Selma Tyreskog.

Förra säsongen fick dessutom Maria Lindberg vara med på
junior-VM som spelades i Japan.
– Själva resan var helt otroligt. Att åka till Japan var något jag inte hade
gjort annars och att spela JVM var en dröm som gick i uppfyllelse och enormt
stort.
– Vi var ett skönt gäng och som helhet var det ändå helt okej. Sedan vill man
alltid prestera på topp så visst blev det en besvikelse att vi inte kom längre
eftersom vi hade högre förhoppningar och höga förväntningar.

Det väntar ett nytt JVM den här säsongen, hur ser du på
möjligheten att komma med dit?
– Jag vill såklart jättegärna komma med dit och hoppas att jag kommer göra
det. Då kanske jag kommer få en större roll än förra gången.

Vill du ha en större roll?
– Ja, det vill jag verkligen, avslutar Maria Lindberg.